Hjälpa folk med barnvagn, Känner ni igen er? Alternativ

[Nicolina]

Jag är 45+ och har en sjukdom som inte syns på utsidan men som finns där i allrahögsta grad , precis som Opehlia ser jag ingen andledning att upplysa okända om det, det händer att jag skäms över att inte kunna hjälpa och då tittar jag hellre bort eller koncentrerar mig på tidningen , det känns inte bra men hellre det än behöva ursäkta mig eller bara titta på. Jag har bättre dagar och då hjälper jag folk som behöver det efter min förmåga men ofta får jag sota för det med extra värk . Det är inte ovanligt på något sätt att kvinnor 45+ har mycket värk så var inte så snar att döma ut en grupp sådär
Mvh Nicolina

[Biggan_]

Sist kommer kvinnor i övriga åldrar. Pensionärer låtsas oftast inte ens se en, men det har jag full förståelse för, de orkar ofta inte hjälpa till med tunga vagnar om de kommer med käpp och annat. Men kvinnor 45+ är absolut värst. De hjälper i stort sett aldrig någonsin till och skyndar sig av och på bussen, inte ovanligt att de till och med puttar vagnen i sin iver att hinna av och på först utan att verka ha en tanke på att fråga om man behöver hjälp.

mina högst personliga erfarenheter och ingen statistik alls.  

Jasååå, är pensionär lika med käpp????

Jag vet en som sprang Göteborgsvarvet i våras utan ! Och, som gärna hjälper till med barnvagnar - men mycket sällan åker kollektivt!

Visst är det konstigt att man så ofta kategoriseras efter ålder. oavsett vad kapacitet man har.

Det är svårt att hitta ett ord för våra äldre i samhället, utan att stöta sig med någon.
Gammal uppskattas ju inte - även om jag är jättegammal för en treåring, och blir oerhört full i fniss när småbarn kallar mig "tant".
Men tant & farbror är oftast inte korrekt - då stöter man sig med folk...
Titta bara på det här med du/ni. Försöker man vara artig och nia, då kan man få en utskällning för "så gammal är jag minsann inte!"
Jag har till coh med blivit utskälld för att jag neg, en gång (något jag är uppväxt med att göra).
Pensionär har väl blivit ett vedertaget begrepp, även om min pappa, som är 60 år, är i betydligt bättre form än de flesta killar jag känner i min egen ålder.
Min farmor är 85 och hon traskar en halvmil varje dag (minst) och cyklar vart än hon ska, och med henne kommer man ingen vart i en diskussion, för hon är så skärpt att det nästan är kusligt.
Så givetvis är det skillnad från person till person - men det är väl mest det att det är så svårt att veta vad man ska säga, utan att förolämpa någon.

Nej jag blev inte stött Borde ha satt en efter den arga men....
Jag blir inte stött om jag kallas tant ... minns ju hur jag själv uppfattade "äldre" när jag var ung. T.ex minns jag mammas femtioårsdag... herreguuud så gammal hon var... tyckte femtonåriga jag
Nu är jag själv snart sexti men inte sjutton känner jag mig gammal ... skjuter det framför mig... när jag skulle fylla femti sa jag att gammal är man inte förrän man fyller sexti... idag säger jag ... sjutti... då kanske man känner sig gammal men vete sjutton... tror inte att jag någonsin kommer att göra det obotlig optimist som jag är så tror jag att jag alltid får känna det som nu.-.. att livet ler.

Niga.. joodå, jag niger... senast förra helgen när jag fick en CD av en kille (10 år yngre)

Tror bestämt att vi är en hel "drös" "gamla tanter" här på forumet som känner oss ungdomliga
Jag hjälper gärna till när jag ser att någon behöver hjälp, om det så är gammal eller ung, det har ingen betydelse
Och till dem som snäser att dom minsann klarar sej själv, hade jag svarat att - så bra då, men jag tyckte att du såg ut att ha det jobbigt! Men det har aldrig hänt att någon har fräst något sådant till mej

[*Felix matte*]

Jag är 45+ och har en sjukdom som inte syns på utsidan men som finns där i allrahögsta grad , precis som Opehlia ser jag ingen andledning att upplysa okända om det, det händer att jag skäms över att inte kunna hjälpa och då tittar jag hellre bort eller koncentrerar mig på tidningen , det känns inte bra men hellre det än behöva ursäkta mig eller bara titta på. Jag har bättre dagar och då hjälper jag folk som behöver det efter min förmåga men ofta får jag sota för det med extra värk . Det är inte ovanligt på något sätt att kvinnor 45+ har mycket värk så var inte så snar att döma ut en grupp sådär
Mvh Nicolina

Jag ser oförskämt frisk ut men jag har svår och obotlig sjukdom som inte syns det minsta utanpå (än)... det gör mig inget att förklara t.ex varför bilen parkeras i HK-ruta om någon frågar mig... värre är alla elaka blickar och folk som demonstrativt går till bilen för att kolla om tillstånd finns Men... det är nog lite synd om dem brukar jag tänka... huvvaligen... att bry sig sååå mycket... bli arg helt i onödan och lite skäms de nog också

[Latmask]

Jag dömer ingen, jag är fullt medveten om att även yngre människor kan ha sjukdomar såsom jag själv har problem med knäna och inte kan göra allt trots att jag ser både ung och stark ut.

Men skillnaden ligger i att få onda ögat och bli puttad för att någon annan ska hinna ut först och man har den dåliga smaken att ha ett litet barn och en barnvagn som står ivägen.

Det är stor skillnad på ett försynt ursäktande leende och en ilsken blick. Och det är i stort sett alltid medelålders kvinnor som kommer med det senare. Och det är inte ursäktat såvida man inte har en sjukdom som gör att mungiporna pekar neråt.

[silos]

Förr i tiden hjälpte jag mer än gärna att lyfta barnvagnar men numera måste jag avstå p.g.a axlar som gör ont.

Att öppna tunga dörrar smärtar till ordentligt i mina axlar,så jag är tacksam för automatiska dörröppnade när de finns.

Jag bara älskar att gulla med babysar om föräldrarna tillåter det

Babysar är fullständigt ljuvliga och barn överhuvudtaget Men barn över 1 år tycker nog inte om att en främmande tant gullar med dem.

Men det märkliga är att vart jag än är så följer småbarn mig med sina ögon och ibland får jag se underbara leenden som gör att jag mår bra resten av dagen

[ninnisky]

Antingen vi kan eller inte kan hjälpa till och vad anledningen därtill må vara-
så är det för mig viktigt med ögonkontakt och ett leende i en sådan situation!



En positiv utstrålning kan göra många underverk!!

[Ophelia]

Jag dömer ingen, jag är fullt medveten om att även yngre människor kan ha sjukdomar såsom jag själv har problem med knäna och inte kan göra allt trots att jag ser både ung och stark ut.

Men skillnaden ligger i att få onda ögat och bli puttad för att någon annan ska hinna ut först och man har den dåliga smaken att ha ett litet barn och en barnvagn som står ivägen.

Det är stor skillnad på ett försynt ursäktande leende och en ilsken blick. Och det är i stort sett alltid medelålders kvinnor som kommer med det senare. Och det är inte ursäktat såvida man inte har en sjukdom som gör att mungiporna pekar neråt.

Ja det var ju inte riktigt så som du lade fram länken. Jag kan erkänna att jag tillhör inte dem som slänger mig ner och gullar med andras barn. Jag gullar gärna med mina vänners och de jag känner. Däremot så är jag själv inte så barnkär att jag känner att jag har lust att gulla sedan tror jag inte att barnen alltid skulle uppskatta det. Hur mödrarna tar detta det bryr jag mig inte om för det är min respekt för barnet. Däremot vinkar jag alltid och säger hej till barn som tycker det är roligt.

[vilda-tomten]

Åker aldrig kollektivt, så jag har inga sådana erfarenheter.

Däremot blir jag oerhört irriterad på folk med barnvagn som bara ställer sig där andan faller på så man inte kommer fram.

Lika irriterad blir jag på folk som kommer och är griniga för att de tycker att jag står ivägen med min barnvagn!

Lättretad, eller? Kanske borde skaffa mig en hobby...

[Ewa L]

Lustigt nog har jag precis motsatt minne av vilka som hjälpte till med barnvagnen (visserligen några år sedan ).
Jag fick alltid hjälp av kvinnor i fertil ålder! Också alltid av äldre herrar. De var säkra kort. Resten av mänskligheten... Inte så ofta.

Jag tvingades dessutom vid några tillfällen att be om hjälp. Inte med vagnen, men med ett stycket barn. Hade en nyföding och en tvååring (på syskonsits). Om hissen var trasig (eller alltför nedskiten! ) var jag helt enkelt tvungen att ta rulltrappan. Korta trappor orkade jag väl, men långa branta rulltrappor med två barn i/på vagnen. Livsfarligt!

Alltså fick jag be någon snäll "tant" att hålla två-åringen i handen och åka med honom så att jag fick två händer fria. Tack och lov fick jag aldrig nej, men oj vad jag hade hjärtat i halsgropen och var rädd att det skulle hända något.

[HippieSpellan]

Alltså fick jag be någon snäll "tant" att hålla två-åringen i handen och åka med honom så att jag fick två händer fria. Tack och lov fick jag aldrig nej, men oj vad jag hade hjärtat i halsgropen och var rädd att det skulle hända något.

oj det har jag aldrig tänkt på alls, vet inte ens om jag sett nån, och tror isånnafall inte att jag tänkte på att jag skulle erbjuda min tjänst... lite läskigt om nån främling kommer fram "ska jag hålla i ditt barn?"=)

[Ewa L]

oj det har jag aldrig tänkt på alls, vet inte ens om jag sett nån, och tror isånnafall inte att jag tänkte på att jag skulle erbjuda min tjänst... lite läskigt om nån främling kommer fram "ska jag hålla i ditt barn?"=)

Nej, jag var rädd flera gånger också. Stod och kollade efter "säkra kort". Men vad i hela friden göra man?

Vid åtminstone två tillfällen tog jag hissen trots att den var använd som toalett. Alltså inte bara kissad i!!
Det gällde att försöka stå bredbent och hålla andan.

Saknar jag Stockholm? Nej.

[Zarah P]

Själv tänker jag hjälpa både äldre och yngre så mycket jag kan och tänker inte bry mig i om jag inte själv får respons. En dag kommer säkert någon att fråga mig om jag behöver hjälp med min väska. Det lever jag för

Underbart...!
Det är en himla tur att det finns såna som du, Ophelia!
Och om vi åker tåg ihop, kommer du få hjälp med väskan. Jag är 180 och lägger upp väskor som ingenting - och lyckas inte jag får min starka sambo ta vid.

Man ska hjälpa varann - hela världen blir lite trevligare då.

[Kakaduan]

Som flera före mig skrivit är det ju så att många kan ha (som jag) exempelvis problem med ryggen som gör att man inte kan hjälpa till med barnvagnar. Folk däremot som knuffas och trängs verkar det finnas fler och fler av och de struntar nog högblankt i vem/vad de knuffar. Det är allmän brist på hyfs.

Det där med att man är konstig när man inte kommer fram och gullar och frågar om andras barn begriper jag däremot inte alls! Jag gullar och pratar om/med barn jag känner och har en relation till. Varför skulle jag intressera mig för ett barn jag inte alls känner? Alla är faktiskt inte intresserade av främmande människors avkomma. Alla föräldrar vill inte heller att vilt främmande människor håller på med deras barn! Låter lite hårdare och mer cyniskt än jag är som person, men faktiskt...

Kakaduan

[Linda_A]

Hej!

Ang detta med barnvagnar och hjälpa folk av. Så har min mamma sagt ifrån och med att vi barn var så stora att vi kunde hjälpa någon av med vagn och resa sig för äldre som behöver plats, så ska vi göra det. Det har aldrig varit någon prat om det. Utan det sitter så inmurat i oss syskon att vi gör det utan att riktigt tänka. Jag gör det i alla fall. jag skulle inte drömma om att säga nej om någon frågade eller att inte fråga om det såg ut som att de behövde hjälp.

Men tyvärr så får man inte alltid den hjälpen tillbaka. Nu handlar inte det barnvagn för min del utan oftare väskor på tåg. Om som jag åker längre och vill lägga upp en tung väska på hyllan. Och jag är så pass kort att jag inte riktigt når upp heller. Så oftast när jag ska hämta ner den får jag nästan allt över mig. Och då står folk oftast bara och tittar på en.

[Latmask]

Det där med att man är konstig när man inte kommer fram och gullar och frågar om andras barn begriper jag däremot inte alls! Jag gullar och pratar om/med barn jag känner och har en relation till. Varför skulle jag intressera mig för ett barn jag inte alls känner? Alla är faktiskt inte intresserade av främmande människors avkomma. Alla föräldrar vill inte heller att vilt främmande människor håller på med deras barn!

Jag vill bara förtydliga att jag ingenstans alls sagt att folk som inte vill gulla med ens barn är konstiga. Absolut inte. Jag bara konstaterade fakta, medelålders kvinnor är inte intresserade, äldre farbröder är intresserade. Jag lägger inte in nån som helst värdering i det. Och det är bara baserat på mina erfarenheter, ingen "sanning".

Jag vet flera som inte vill att man ska gulla med deras barn, och jag vill det inte själv heller alltid. Ibland kan det vara kul, men ibland är det bara jobbigt. Så det är inget "ska göra, ska inte göra" utan det får väl folk känna sig för om de har lust och tillfället verkar rätt.

Jag bara konstaterade hur det ser ut, åtminstone från mitt perspektiv sett.

[Nicolina]

Du skrev att du var oherört förvånad över att "de" (kvinnor 45+) inte var intresserade och kom fram och gullade.
Nej jag gullar inte heller med okända barn däremot ler jag åt dom om vi får ögonkontakt. Barn är väl ingen allmän egedom bara för att de är små och ni är inte jordens medelpunkt bara för att ni har barn.
Själv är jag vänlig mot alla, ung som gammal och däriemmellan. Jag hoppar inte på hundvalpar heller trots att det är det sötaste jag vet
Mvh Nicolina

[Zarah P]

Hej!

Ang detta med barnvagnar och hjälpa folk av. Så har min mamma sagt ifrån och med att vi barn var så stora att vi kunde hjälpa någon av med vagn och resa sig för äldre som behöver plats, så ska vi göra det. Det har aldrig varit någon prat om det. Utan det sitter så inmurat i oss syskon att vi gör det utan att riktigt tänka. Jag gör det i alla fall. jag skulle inte drömma om att säga nej om någon frågade eller att inte fråga om det såg ut som att de behövde hjälp.

SAMMA HÄR!


Nicolina - jag håller med om att man inte ska dyka på barn man inte känner, och även behandla barn man känner med respekt. De är ju männsikor, de med, fast de är små. Däremot kan jag inte heller se att någon sagt att man är konstig för att man inte gullar med barnen - däremot kanske att man kan tänka på att försöka hjälpa till, och inte bara visa ointresse när någon behöver hjälp med en barnvagn...
Så uppfatatde iaf jag det - att ointresset inte var för barnet, utan för att hjälpa.
Och DET är tråkigt.
Självklart finns det människor som inte kan - men det är ju inte dem jag menar. Jag syftar på dem som bara inte bryr sig om att hjälpa till, fast de kan, helt enkelt för att de är för lata/ointresserade/ouppfostrade.
DEM har jag inga högre tankar om - men folk som lämnar barn ifred, dem högaktar jag.

[Hannele]

Men kvinnor 45+ är absolut värst. De hjälper i stort sett aldrig någonsin till
och skyndar sig av och på bussen

Män under 50 kommer i stort sett nästan undantagslöst inte fram.

Det verkar att de med egna barn att hämta och lämna
från och till olika aktiviteter, hinner inte hjälpa småbarnsföräldrar?
De är trötta och har fullt upp med sina egna, kanske två-tre stycken.
Bråttom till mataffären innan föräldrarmöten, läxläsning och fotbollsträning.
Latmask, tänk på det, när du själv kommer upp i den åldern.

[Latmask]

Du skrev att du var oherört förvånad över att "de" (kvinnor 45+) inte var intresserade och kom fram och gullade.

Jag håller med dig om allt du skriver här. Förvånad blev jag i alla fall eftersom jag fördomsfullt hade trott att det var medelålders kvinnor som nu har större barn som skulle vara intresserade av att gulla med ens egna barn, jag trodde inte män skulle vara så intresserade.

Förvånad betyder inte något negativt, det spräckte min fördom bara.

[Latmask]

Men kvinnor 45+ är absolut värst. De hjälper i stort sett aldrig någonsin till
och skyndar sig av och på bussen

Män under 50 kommer i stort sett nästan undantagslöst inte fram.

Det verkar att de med egna barn att hämta och lämna
från och till olika aktiviteter, hinner inte hjälpa småbarnsföräldrar?
De är trötta och har fullt upp med sina egna, kanske två-tre stycken.
Bråttom till mataffären innan föräldrarmöten, läxläsning och fotbollsträning.
Latmask, tänk på det, när du själv kommer upp i den åldern.

Bussen står inne den tid den står inne och tar den tid det tar att åka. Skyndar man på och låter bli att hjälpa andra så kommer man inte fortare fram för det...

Jag tycker att man ska hjälpa andra om man kan. Inte om man har ont, är sjuk eller upptagen, men om man kan ska man hjälpa andra. Det gör jag alltid själv och blir därför förvånad över att inte bemötas med samma respekt och välvilja från andra.