Hej

!
förlåt att jag luras - fast jag varit så sanningsenlig

. Med titeln menar jag. Är inte ett enda dugg ledsen

.
Men gråtit har jag

.
Har läst sista hälften en ny bok som jag köpte på rea i fredags. Den var bra tycker jag, men framför allt var den gripande många gånger, och jag har tjutit som en gris mellan varven. Vilket jag dessutom tycker är riktigt roligt

eftersom jag sällan numera finner böcker som berör mig alltför djupt, än mindre till tårar...
Boken heter, om nu nån undrar, Familjehemligheter, av Patricia Kay.
Självklart slutar den ... ja, hur slutar den?
Vill ni veta det, får ni gråta er igenom boken själva

.