"Sinnen är som fallskärmar, de fungerar bara när de är öppna" var en odlasignatur förut. Jag tycker den är så bra.
Men den talar inte om, att det sällan är ens
eget val, när sinnena behagar vara "öppna"...
Jo, jag "känner igen", jag vet mycket väl vad du talar om

. Och det ingår nog i "livet". Som Oldwolfie m.fl. säger, det är inte "förspilld tid".
Vi går igenom olika sorters kriser i livet, det är genom dem man mognar och växer som människa.
Det är inte särskilt roligt - och det tar oftast tid innan man förstår på vilket vis det gynnar oss, om vi alls förstår det någon gång, och/eller har förmågan att ta det till oss.
Det är inte lätt att leva! (har någon sagt att det
borde...)
Förutom att det är svårt, lika med "tungt, ont och sorgligt", är det också svårt i begreppet "lärdom".
Det finns ändå få saker som har
förmågan att öppna våra sinnen, så som genomgångna kriser och svårigheter, då alla våra sinnen stängts av för oss.
Efteråt kan det många gånger vara värt det. Och är det det inte, så får
vi själva finna värdet i det! Det är ändå så mycket i världen och livet som vi inte kan påverka.
Vår egen inställning, hör till det som vi KAN påverka! På sikt.
Någon lär ha sagt, att meningen med livet, är att finna meningen med livet.
Det tror jag på.
Ja Ophelia, jag "känner igen mig". Och den innerliga djupa tacksamhet som jag känner inför mina numera öppna sinnen, går inte att beskriva i ord!