CITAT (Anki på Öland @ 28-09-2005, 10:11)
CITAT (Airamya @ 28-09-2005, 09:46)
"The past is history, the future a mystery, this moment is a gift - that's why we call it 'The Present'."
Mitt favoritcitat. Från Deepak Chopra.
Blev just mitt också!
Anki
Ja, det är fint
. The Present ...
Ophelia.
CITAT
Förvisso lär man sig mycket på resan men jag skulle önska att jag finge lärdom på annat, trevligare sätt.
Detta är en del av livet.
Ja, det är en del av livet. Och
önska kan man alltid, men
det är
inte en del av livet, det är saga...
Det funkar ju inte så.
Önska kan man göra, bara man inte fastnar i känslor av att "detta borde inte ha hänt mig" - för något sådant "borde" existerar inte.
Det vet jag att du inte gör Ophelia, det är mina egna tankegångar och erfarenheter omkring det hela som jag skriver om. Det är så lätt att bli bitter och känna sig förfördelad och sviken av livet, och där har jag själv fastnat ett antal gånger.
Det enda som hände av det, var att jag genom min attityd och mina tankar "bestämde framtiden". Jag "visste ju" hur det var. Av sådant tillåter man ingen förändring.
Det är en gräslig fälla man alldeles själv, skapar åt sig själv. Utan att ha den minsta aning om det.
En av mina svårare (jag tycks ha svårt att lära mig det alltså) lärdomar som jag verkar ha kvar med full styrka, är insikten att alla människor finner sina
egna lösningar, på de livets problem som dyker upp. Och
ingen annan kan avgöra i vilken mån det är "rätt" eller "fel".
Det här "låter sig sägas" mycket enkelt, det är väl inte så svårt. I realiteten "åker jag på pumpen" inom just det här, gång på gång, fortfarande. Så "lärt mig" klart, det har jag inte gjort än.
(Några klara och tydliga exempel finns här på Odlaforumet, under den tid jag varit här.)
Mitt sätt att "klara av det förflutna", är
inte att inte tänka på det. Det skulle heller inte fungerat, så det var aldrig något alternativ.
Däremot har mina
tankar omkring sånt som har hänt, och omkring
mig själv och om
livet, förändrats. Förändrats genom bearbetning. Jag hade inget annat val. Alternativet var ... psykiskt helvete, troligtvis även fysiskt. Eller - ja, självmord. Men det har aldrig varit något verkligt alternativ för mig. Bara en önskan om att slippa undan. Och önska kan man alltid... Det är en sak för sig.
"Genom det förflutna kan man se in i framtiden".
Det är faktiskt sant! Därför att vi ju faktiskt GÖR samma misstag igen och igen och igen. Genom att
lära oss känna igen situationerna på ett tidgare stadium, kan man göra sig medveten om vad som är på gång att hända.
Då kan man antingen ändra på skeendet, om man har verktyg till det - eller inse
på vilket vis man är hjälplös i situationen, och sedan gå in för att skaffa sig de livsverktyg som behövs för att klara sig bättre nästa gång.
Det låter så "enkelt" när det skrivs ner såhär. I verkligheten är det förenat med djup ångest, och är en PROCESS som tar TID.
Alla processer tar tid, och man behöver inse det och låta dem göra det.
Ju mer hjälplös man är i en situation och i livet som helhet, desto mer håller man i den lilla "kontroll" man tycker sig ha. Desto mindre villig är man, att se sig själv i situationen, att
erkänna att man är hjälplös. Eftersom känslan av hjälplöshet i sig kan upplevas (och kanske också
är) livsfarlig. Och eftersom man inte klarar att erkänna problemet, kan man heller inte ta itu med att söka lösningar.
Ibland jämför jag det med hur en häst som leds ut ur ett brinnande stall, sliter sig och rusar in igen - till den enda trygghet den känner - och blir innebränd.
Mitt förflutna kan jag idag se tillbaka på, utan någon som helst smärta, enbart full av kärleksfullhet, inför mig själv och min egen sårbarhet, inför andra människor i mitt liv och
deras sårbarhet.
Det är det enda som händer, känlsomässigt, inom mig, när jag tänker bakåt: Ömhet, förståelse, kärleksfullhet, varsamhet.
Det är GOTT
.
Missade höjdpunkter, Börjar inse vad jag gått miste om
28-09-2005, 10:06
