Supernanny, .. Näää! Alternativ

[*Felix matte*]

Just nu visar fyran hur ett par föräldrar försöker få äta middag på tumanhand...
Barnet som gråter hjärtskärande och vill vara med mamma och pappa... förs tillbaka till sitt sovrum om och om igen och dörren stängs.
Nej nu tycker jag att det har gått för långt.. alldeles för långt med alla dessa "nannyprogram"... finns ju svenska också.
Vad ger de för signaler till unga förstagångsföräldrar? Ska de få uppfattning att man så fort barnet kinkar... ska beställa Nanny

[Anma]

Just nu visar fyran hur ett par föräldrar försöker få äta middag på tumanhand...
Barnet som gråter hjärtskärande och vill vara med mamma och pappa... förs tillbaka till sitt sovrum om och om igen och dörren stängs.
Nej nu tycker jag att det har gått för långt.. alldeles för långt med alla dessa "nannyprogram"... finns ju svenska också.
Vad ger de för signaler till unga förstagångsföräldrar? Ska de få uppfattning att man så fort barnet kinkar... ska beställa Nanny

Nu har jag iförsig bara sett ett fåtal avsnitt, och inte gårdagens, men de jag sett har verkligen behövt hjälp. Det är i min värld inte meningen att barn under 6 år ska styra familjen så som de gjort i dessa fall. Total kaos, vem orkar leva så? Sen är det ju allra oftast föräldrarna som det är "fel" på, i dagens uppfostringsmodell.

Till och med familjerätten är på den linjen att man bara ska gå på vad barnen vill, även om det inte överenstämmer med vad som faktiskt är bäst för barnen! Där har det gått för långt tycker jag!

Men sen kan man ju fråga sig vad som är rätt då. Att aga barnen till tystnad är att gå för långt och att låta barnen styra är det åt andra hållet.

Jag tycker nog att barn ska ha konsekvent uppfostran. Har man sagt en sak så är det så. För att inte glömma tydliga regler. Men på det ska det vara massor med kärlek!

Sen kan man ju tycka vad man vill om att man exponerar sina familjeproblem i tv. Det positiva i det skulle nog vara att förhoppningsvis lär sig de unga (och gamla också, för den delen) föräldrarna någonting och slipper att dra in nannysar i tid och otid så småningom...

[KURT]

I de flesta fall är det väl föräldrarna som behöver uppfostran.

[MrNorth]

Tror att programmet hjälper de föräldrar idag som har det svårt, genom att visa hur man bär sig åt när man ska uppfostra barn. Min far har en butik och dagligen får han påhälsning av "sjövilda" ungar som släcker lamporna i taget pringer in på det privata kontoret, springer ut och in genom ytterdörren 20 gånger. När han i gåt röt till och frågade varför föräldrarna inte höll ordning på dem fick han svaret "jaaa du, vi har varit på macdonalds och de har såååå mycket energi" Det om nåt säger väl lite om varför det skulle vara VÄLDIGT nyttigt vissa s.k. föräldrar att få något hum om hur man inför regler och sätter gränser. Idag verkar det som om många bara struntar i hur barnen uppför sig. Något som jag också reagerar på är hur många barn helt har glömt hur man pratar, uten det är skrik på högsta volym som gäller om man ska kommunicera med omvärden. Ett exempel var en dag i somras när jag satt på altanen och fyra av grannens ungar lekte i sandlådan... trots att de satt på ca 1 meters avstånd från varandraskrev de som om det gällde livet

"ge mig den bilen"
"jag vill ha spaden"
"titta vad DU gjorde"
"wroom wroom"

de är ca 7 år gamla. Det fina med kråksången är att två av barnens mammor satt på ca 10 meters avstånd och fikade och pratade (hur nu det var möjligt)... Jag satt på ca 25 meters avstånd och trodde jag skulle bli tokig på det gapande. Självklart ska barn får stoja och leka men det måste ju finnas gränser. Och tänker barnen sig inte för måste ju föräldrarna finnas där att tala dem till rätta. Jag hade som förälder aldrig accepterat att man skriker på det viset. Risken är att barnen får för sig att det är "okej" och fortsätter med det i skolan. Eller kanske föräldrarna själva är så gapiga så de bryr sig inte, för dem är det normalt beteende.

Jag har ofta påhälsning av min guddotter och när hon var 7-8 så hände det att hon höjde tonen när vi satt och pratade, och då sa jag till henne "jenny jag sitter på två dm avstånd, du kan prata med mig, du behöver inte skrika"... Oftast sa hon "ojsan" och så var det bra med det. Ibland fick jag "påminna" henne både tre och fyra gånger på en kväll men bara man är konsekvent så är det inga problem. Anledningen till hennes ljudvolym tror jag är att hemma hos henne (de är 5 i familjen) är det väldigt hög ljudnivå, och föräldrana säger inte till. Det skriks väldigt mycket. Och det beteendet tog hon med hem till mig. Nu är hon 9 och har lärt sig att prata med normal ljudnivå, även där hemma.


Summa summarum, jag är inget stort fan av supernannys men för vissa föräldrar kan det nog vara nyttigt. Önskar dock man kunde avdramatisera hela programmet samt inte låta det vara så förutsägbart hela tiden.

MVH
Henrik - som tror på tydlighet och tydliga regler.

[mekare]

håller helt med MrNorth. En bättre beskrivning och lösning av en del barn/föräldrar kan jag inte skriva själv. Den beskriver precis det som jag ville säga.

[Hannele]

Idag verkar det som om många bara struntar i hur barnen uppför sig. Något som jag också reagerar på är hur många barn helt har glömt hur man pratar, uten det är skrik på högsta volym som gäller om man ska kommunicera med omvärden.

Jag har också undrat, om dagis får barnen att skrika,
blev så förvånad, nar grannbarnen inte kunde prata normalt.

Sypernanny visar ju bara, att man måste vara lite konsekvent, annars funkar det inte. Trötta föräldrar säger en sak, men gör något annat, ungarna blir helt förvirrade och sjövilda. När de kan kommunicera, så funkar det och det blir tid till lek och umgänge också. Sämre program har man sett. Barnen säger själva, att livet är roligare med lite ordning.

[Gillan]

Nu tittar ju inte jag på programmet i sig, men jag undrar om
det inte mest var situationen i säg som Felix matte reagerade mot.
Nu har jag som sagt var inte helheten och borde kanske inte
yttra mig. Men är det verkligen meningen att man " uppfostrar "
ett barn genom att stänga in det i sitt eget hem för att
mamma och pappa ska få äta middag på tu man hand

Om mamma och pappa ska äta på tu man hand får de väl för jösse
namn i så fall skaffa barnvakt som barnet känner sig tryggt med.
Mycket konstigt ska man höra innan öronen trillar av

För övrigt kan jag hålla med om en del aspekter här vad gäller
uppfostran.

/Gillan

[Pirum]

Det verkar vara på mode att skrika. Se bara på (främst) amerikanska TV-program där det skriks och gapas istället för att talas i civiliserad ton. Ibland beror det på att det är komedi, inspelat inför publik, kanske...men det är ju helt stört att man ska skrika när det finns högtalare liksom.

[lena:-)]

Tiita på alla barnprogram ( eller bara lyssna) I de allra flesta teckande serier/barnprogramm skriks det hela tiden. Underligt fenomen, även om det är ett norlamt samtal som förs så är det i en skrikande form.
Inte undra på att barnen tar åt sig detta och tror att det är ett normaltillstånd.

[vilda-tomten]

Kanske spelar dagis en viss roll när det gäller skrikiga barn. Ofta är det många barn på lite personal och då kan det kanske behövas att man syns och hörs för att få uppmärksamhet (för att få vatten, få hjälp på toa och så vidare). Många barn spenderar en stor del av sina liv där och går inte på tomgång den stunden utan lever och lär då med men bara för det ska ju inte föräldrarna sitta passiva om barnen far omkring när de själva har hand om dem.

Lenasch: Håller med. ...och så låter de som om de är i puberteten fast de ser ut som små barn. Det kanske är det som är probleme? Att det ofta är vuxna som försöker göra barnröster?

Åter till ämnet:
Jag formligen avskyr Nanny-programmen. Fruktansvärt vidriga helt enkelt. Jag kan se ett värde i att visa dem för föräldrar som verkligen har problem och som kan behöva inspiration för att komma ur en låst situation. När jag läser på föräldrafora att man inför skamvrår för barn som uppenbarligen är inne i en utvecklingsperiod därför att de sett hur effektivt det är i något Nanny-program blir jag lite ledsen. Har man satt upp gränser från början så behöver man inte skamvrår eller straff. Den bästa pedagogiska metoden för att få barn att lära sig är att ge positiv respons när något blir rätt och i de fall där det blir fel finns snarare behovet att få lära sig vad som är rätt.

[Magdis]

Jag har också undrat, om dagis får barnen att skrika,
blev så förvånad, nar grannbarnen inte kunde prata normalt.

Det tror jag absolut! Min dotter har börjat skrika när hon pratar sen hon började på dagis. De är 18 barn i varje grupp (2 grupper) men ofta är de alla 36 barn i lekhallen och ute på gården. Hur det låter när de är allihop har jag ingen aning om (tack och lov!) men det räckte med 4 pojkar i lekhallen en morgon för att trumhinnorna i princip blåstes ut på mig när jag lämnade.

[Pirum]

det räckte med 4 pojkar i lekhallen en morgon för att trumhinnorna i princip blåstes ut på mig när jag lämnade.  :o

Ja, detta är tydligen ett stort problem. Såg på TV ett dagis som infört något slags "ljudnivåmätare" som blinkade när det blev så högljutt att det var risk för hörselskador. Tror dessutom att allt skrik måste vara rätt stressande för barnen. Nu menar jag inte att man ska återgå till någon slags "sitt på raka led ungar, och håll käften"-uppfostran, men när det rent fysiskt kan leda till hörselskador, då måste något göras.

Märker för övrigt hur en del vuxna, trots god hörsel och trots att programledarna skriker, ändå väljer att skruva upp TV-ljudet obehagligt högt, enligt mig. Ljudsjukan verkar genomsyra vårt samhälle idag. När någon intervjuas i TV, och talar lugnt, resonerande, fåmält, då blir han/hon genast avbruten av stressade programledare som vill "ha svar på frågan!". Det är inte eftertänksamhet och "lågt tempo" som gör oss stressade, däremot kanske det gör symptomen tydligare. Jämför som sagt med bilister, det är inte folk som håller hastighetsgränserna som stressar dem som har bråttom, det är de som redan har bråttom som bara råkar bli uppmärksammade på sitt stressproblem.

[Hannele]

Men är det verkligen meningen att man "uppfostrar" ett barn genom att stänga in det i sitt eget hem för  att
mamma och pappa ska få äta middag på tu man hand

Nej, det är nog inte meningen, det var ju det som var familjens problem, att de inte klarade av att leva normalt och att barnen fullständigt struntade i alla regler.
Att man stoppar ett skrikande barn i säng tio gånger, hör inte heller till vardagen, men när barnen aldrig sover och helt slutkörda föräldrar inte kan lägga sej själva förrän vid midnatt, så måste man visa barnen, att nu menar man allvar. För dessa barn inte sett tididare, att föräldrarna menar, vad de säger, utan man har testat gränserna och barnen har fått sin vilja genom skrik. När det gått så långt, så är det nästan bara supernannyns regler som kan vända situationen..

Sen är det belöning och positiv förstärkning som gäller, när man kommit över det värsta.

[Snöflinga]

Klart att barn "lär" sig skrika på dagis ........ hur ska de annars höras i alldeles för stora barngrupper Sorgligt men sant

Får ståpäls av dessa nanny-program ..... tror inte för fem öre på att en helvild barnaskara, efter en vecka bestående förvandlas till en exemplarisk dito

[vilda-tomten]

Får ståpäls av dessa nanny-program ..... tror inte för fem öre på att en helvild barnaskara, efter en vecka bestående förvandlas till en exemplarisk dito

Det har jag också tänkt på, undrar hur det fungerar om ett halvår t.ex.

Ofta verkar det vara så att föräldrarna inte pratat ihop sig och har helt olika uppfattning. Som pappan igår, som undergrävde mammans försök att få "rätsida" på barnen under tiden Nannyn var borta för att låta dem försöka själva. Sedan kommer hon iofs tillbaka för att visa det de kan bli bättre på men hur lätt är det att ändra mönstret på bara några veckor när de inte ens klarar det de dagarna Nannyn lämnar dem för att försöka på egen hand?

[Hannele]

Ofta verkar det vara så att föräldrarna inte pratat ihop sig och har helt olika uppfattning.

Då är det ju bra att få hjälp med det? Man kan vara lite hemmablind.

I radio pratade en barnpsykolog och sa, att i Sverige saknas det hjälp för föräldrar,
som har problem, det finns bara BarnPsyket och sällan är problemen så stora.

[lolo]

Den s k fria uppfostran och en inkonsekvent uppfostran är enligt min mening det värsta man kan ge sitt barn. Men för detta behövs inga "stränga" regler eller aga, utan att skapa lugn och harmoni i barnets hem. Barn har nämligen rätt att må bra, och gör de inte det hemma så lär de inte göra det nån annanstans heller.

[*Felix matte*]

Min åsikt är att föräldrar mera ska lita på sig själva och sin egen förmåga och inte läsa en massa "klokaråd-böcker". Barn kan man inte fostra efter "mall" ...alla är egna unika individer.
Nu brukar jag ju inte se nannyprogrammen..har sett ett helt och en stund då o då av andra avsnitt.. igår såg jag en stund samtidigt som jag surfade...det räcker för mig. Helt sjukt!

Det jag sett i dessa program är att föräldrarna borde fått utbildning innan de skaffade barn.
Man är inte mamma och pappa bara vissa tider ...det är man dygnet runt hela livet... och hela ansvaret för barnet tills det fyller 18 år ligger hos föräldrarna.

Inte ens i syfte att "andra ska lära" tycker jag att dessa program borde sändas.
Produktionssbolaget gör det inte av välmening utan enbart i syfte att tjäna pengar.
Stackars barn säger då jag.

Vill tillägga att jag instämmer till fullo i lolos inlägg

[Inga från Närke]

Nog behöver dessa familjer stöttas.
Var det ingen som såg det programmet med att en av syskonen gick ut i köket och hämtade en kniv och hotade med och jag tror att han var ca 5 år. Tog även stryptag på sina syskon. Detta måste ju stävjas i tid.
Föräldrarna hade ju tappat greppet om situationen.
Men sedan kan man ju undra, att hur kan de utlämna sig i TV med sina problem, men det kanske är bra betalt. Men jag skulle skämmas för att visa upp min familj i TV om jag hade haft dessa problem.
Detta borde kunna lösas men en Nanny privat och inte i TV. Men som någon skrev så blir det oftast barnpsyket som de hänvisas till.

Det kan ju också ligga sjukdom bakom barnens uppförande och det måste man ju reda ut också innan man kanske tar in en Nanny.
Har själv erfarenhet från en familj med ett problembarn som skrek, gapade, hade allmänt dåligt humör, slog sin syster och grinande för ingenting m.m. Vi trodde det var en dåligt uppfostrad unge, som familjen borde ta i med hårdhandskarna på och fostra tills det visade sig att det var diabetes det berodde på.

Att de är mera skrikiga osv tror jag också beror på dagis, lekis m.m. Tycker mig märka skillnaden mellan barn som är hemma i familjen där mamman inte arbetar och barn som är på dagis.

[Hannele]

Min åsikt är att föräldrar mera ska lita på sig själva och sin egen förmåga och inte läsa en massa "klokaråd-böcker"

Det jag sett i dessa program är att föräldrarna borde fått utbildning innan de skaffade barn.

Inte läsa böcker - men få utbildning...?
Varför inte både och?