Varg vid Stockholm, ... ute vid Saltsjö-boo Alternativ

[Gossen Ruda]

Visst hjälper det att hålla utkik men fru Fortuna har ett finger med i spelet. Som Gunvor skriver så stannar inte djuren inte alltid vid vägkanten och visar upp sig utan kommer rusande. Ni skulle bara veta hur snabbt en älg kan springa i nästan hur svår terräng som helst. Ett vägdike är inget hinder.

Jag höll på att klippa en älg norr om Karlskrona för många år sen. Den bara hoppade ut på vägen. Från vänster som tur var så den såg bilen och vände tillbaka. Det var buskar och träd ända fram till vägkanten så plötsligt var den bara där, jag såg först när jag var jämsides att det var en älg. Hade den inte vänt kanske jag inte hade kunnat skriva det här, jag höll väl 90 som vägen var godkänd för. Man håller inte utkik efter älgar strax före 12 mitt på dagen, den hade förmodligen blivit skrämd av nånting.

[zaaritha]

Synd att vargen skulle dö!!

[amaira]

Visst hjälper det att hålla utkik men fru Fortuna har ett finger med i spelet.

Här dyker en till yrkeschaufför upp, och jag håller med Ruda.
Trettio års yrkeskörande, i alla väglag, årstider och dygnstider, och en stor mängd vilda djur som hoppar fram.

Visst, instämmer med Oldwolfie också. Är man uppmärksam, och bryr sig, så saktar man in när man ser ett djur invid vägbanan.
Rävarnas och katternas ögon reflekteras av strålkastarna, och de håller ofta till vid vägkanterna för att jaga sorkar i dikena. Men de är samtidigt de djur som har minst fallenhet för att rusa rakt ut framför en bil/buss! När de är upptagna vid vägkanten alltså.
De gånger de kommer rusande, har de "börjat ruschen" redan tidigare, och då hinner man ändå inte se dem.


Eller om det kommer ett rådjur över vägen, så kan man vara säker på att det dyker upp ännu några stycken, då är det bara bromsa, även om rådjuret hunnit passera.


Men alla de gånger de bara kommer rusande då!!!?? Från absolut ingenstans? Och med 0,3 sekunders varsel befinner sig 0,3 cm från vindrutan?

???


Jag har aldrig kört på ett rådjur (fast jag har suttit bredvid en gång)! Men det är verkligen inte min förtjänst!!!
Ibland har de "studsat som pingpong-bollar" framför vindrutan - jag har inte haft en chans att ens reagera! Det är Fru Fortuna som räddat oss alla.

"Eva" som har viltjouren här ute, körde på en älg här för nåt år sedan. Då körde hon sakta och är verkligen inte någon som kör slarvigt, obetänksamt, eller inte har kunskap om djurs "vanor"!
Hon berättade om stora klövar i vindrutan! *Hu!*

Jag har kört på och dödat några harar och ett par grävlingar, genom åren. Vet inte hur jag skulle kunnat köra annorlunda för att förhindrat det.
Jag har också kört över en räv, men fick den mellan hjulen, så den klarade sig! Stackars räv, vilket trauma - en dundrande buss över sig.


Det är sorgligt med alla överkörda djur på våra vägar, det instämmer jag med. Men jag vill inte framhäva mig som "duktigare förare" för alla de gånger som jag själv sluppit undan!
De allra flesta gångerna, är det faktiskt inte min förtjänst.

En annan sak som jag sluppit undan genom alla år på vägarna, är att jag har sluppit vara närvarande vid/ sluppit komma till - någon stor olycka med allvarliga personskador.
Det betraktar jag som ett utslag av Fru Fortuna, och jämför med "högsta vinsten" vid ett lotteri.
Å andra sidan har det aldrig hänt att jag vunnit något om jag köper lotter.
Men jag föredrar den varianten som Fru Fortuna valt ut åt mig!!!