Är småbarnsföräldrar mer värda?, kanske ett laddat ämne... Alternativ

[karro]

jag måste bara få "lufta av mig" innan jag ev tar upp saken på jobbet.
På min arbetsplats (med mestadels män) är jag en av de (få) som inte har barn, något som jag valt själv.

Jag jobbar delvis skift och arbetet är av den karaktären att det alltid måste finnas någon på plats, dygnet runt. Naturligtvis händer det att någon blir sjuk och då måste ju någon annan hoppa in. Dessa extra inhopp försöker man ju fördela rättvist så att ingen behöver jobba extra mer än någon annan.

Trots det, och det är detta som jag börjat reta mig på, finns attityden att "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn".

Varför skulle det vara så? Är inte min fritid lika viktig som föräldrars? Nog förstår jag att det är tufft att ha barn, hämtning/lämning på dagis, nattning o s v, men ändå... De har valt sitt liv och jag har valt mitt.
Jag kanske hetsar upp mig, men ju mer jag tänker på det så måste ju det betyda att eftersom jag inte är Förälder så är mitt liv mindre värt, eller? Vad än jag har för mig så går föräldrarna före, eller? En anledning till att jag valt att inte ha barn kanske just är att jag har så mycket annat i mitt liv som jag vill ägna mig åt.
Det känns ju futtigt att komma med argument som "nej, jag kan inte ta det passet för då har jag (ex vis) kvällskurs i batik (eller vad som helst)" när alternativet är att en pappa inte kan natta sitt barn, men samtidigt är det ju mitt liv som ska pausas o ändras varje gång andras barn är sjuka eller ska skjutsas till fotboll...

Visst ska man ställa upp för varandra och det gör jag också, kanske är det just själva uttrycket "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn" som etsas sig fast i min hjärna och retar upp mig.
Hur tänker ni?

/karro

[netaave]

"det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn".

Varför skulle det vara så? Är inte min fritid lika viktig som föräldrars?

Det är lättare för en som inte har barn!

Här handlar det inte om fritid[B] utan om föräldrarskap, barn finns och måste tas om hand.

Däremot tycker jag inte att det alltid är du som ska ställa upp men kanske procentuellt lite oftare, eftersom du disponerar din tid utanför arbetet helt själv, det gör [B]ingen förälder.

[kristerh]

Känner igen det där, de skall alltid gå före vid semestrar, andra ledigheter mm, visst de måste pussla ihop med den andra parten, dagis mm
men jag håller med, allas tid är lika dyrbar. Vissa tar för givet att bara för att man inte har barn så kan man alltid ställa upp.
på vår arb plats har vi gjort upp det där (efter mycket bråk) och är överens om att alla ska behandlas lika.
krister

[Magdis]

Först och främst: alla är lika mycket värda!
Jag kan inte riktigt förstå din koppling mellan att vara mer värd och att ha svårt att ändra schema p.g.a att man inte får barnomsorg.
Jag har mycket lätt att förstå att man har svårare att ta extrapass eller byta arbetspass om man har småbarn som inte får någon tillsyn ifall man byter.

Däremot tycker jag gott att du kan säga ifrån om du har en batikkurs eller nåt annat inbokat. Inte heller tycker jag att småbarnsföräldrar ska komma med vilka undanflykter som helst. Barnens fotbollsträningar och sånt är ju såna saker man måste lösa själv, likaså om pappan inte klarar av att natta barnen så måste han ju lära sig det. Om barnen är sjuka eller inte har någon tillsyn, då är det helt godtagbara skäl. Det är nog svårt att förstå hur knepigt det kan vara om man inte har barn själv. Jag t.ex. kommer måsta börja jobba på natten för att min man jobbar så oregelbundet och är borta nästan varje kväll och helg. Vi har ingen släkt i närheten och ingen som rycker in i nödfall. Lämna mitt barn ensam hemma finns ju bara inte i universum att jag skulle göra!

[Eva i Skåne]

Detta är en svår fråga.

För en småbarnsförälder kan det ibland vara helt omöjligt att hastigt ändra planerna, som redan under normala förhållanden kan vara tajta att få ihopa.
Jag förstår att man först frågar den utan barn om det t ex gäller att rycka in för en sjuk på arbetsplatsen
men det får inte förutsättas att den personen alltid kan/ska ställa upp.
Jag tycker inte att du ska avstå från t ex din kvällskurs för att det blir en akut lucka på arbetsplatsen
men det är en svår nöt att knäcka .
Den ensamstående föräldern kanske inte har någon att anlita som barnvakt för att kunna hoppa in ett extra pass.

Det är klart att alla måste försöka ställa upp, men var ligger rättvisan?

[andersen]

karro Självklart är småbarnsföräldrar mera värda och som tur är så har dom stöd för det i lagen, att ta hand om sinna barn är inte bara en rättighet det är en skyldighet!.Arbetsmarknaden är anpassad att som småbarnsföräldrar har man rätt att gå ner i arbetstid mm. Tycker att din rubrik är provokativ.

[grycken]

Andersen!

Vad är det för konstigt synsätt? Självklart är alla lika värda! Men man kanske har olika möjligheter i olika skeden av livet. Småbarnstiden går snart över och då får de fd småbarnföräldrarna i sin tur ställa upp på de nyblivna småbarnsföräldrarna.

Att gå ner i arbetstid har väl för övrigt ingenting med att byta pass att göra. Om någon går ner i arbetstid är det väl arbetsgivarens sak att skaffa vikarie.

Karro!

Den som inte vill byta pass måste ha rätt att säga ifrån utan att behöva förklara varför!

Fd småbarnsförälder

[karro]

Jag förstod nog att det skulle komma åsikter i frågan...

För det första vill jag bara påpeka att jag visst förstår jag att det är knepigt att ha småbarn och menar naturligtvis inte att någon ska behöva lämna sina barn ensamma för något i världen. Det är ett jättestort och viktigt jobb i sig att ha barn och jag menade inte att jämföra det rakt av med det man vanligen förknippar med fritid; kurs, golf, trädgård etc.
Men för mig som inte har några barn, är det som jag gör efter arbetstid = "mitt liv" = min fritid, och det är väl det som jag menar är kruxet... Hur ska man kunna jämföra? För mig är det livet viktigt och för en förälder är barnen viktiga (naturligtvis).

Andersen: jag vet inte riktigt vad du menar. Jag kanske måste söka mig till ett jobb där ingen annan heller har barn eller?

[Snöflinga]

Karro, är alla på din arbetsplats ensamstående föräldrar I så fall kan jag förstå resonemanget, men är man två så skall de självklart ställa opp på övertid.....

Stå på dig, annars gör någon annan det......

[Ophelia]

Tycker absolut inte att du ska behöva finnas tillhands mer än någon annan. Din fritid är din tid och alla gör vi ju val i livet. Bara för att du inte har barn så innebär det ju inte att du behöver vara mer tillgänglig. Det är alldeles säkert att det är lättare för dig som inte har barn än för de som har barn att kunna planera de där inhoppen men det är ju faktiskt inte ditt problem. Har din arbetsgivare ingen de kan sätta in så får väl de anställa en vikarie eller anställa mer personal. Fungerar inte det så får de väl beordra övertid och/eller följa ett schema, exempelvis se till att det finns någon typ av jourschema vid frånvaro. Vet man om att man har jour en viss vecka så är det ju lättare att planera.

[andersen]

Då får jag försöka att förklara vad jag menar, på arbetsplatser i dag så finns det förhoppningsvis jämnställdhetsplaner mm som gör det möjligt att anpassa organisation och arbetstider på ett sådant sätt att kvinnor och män kan förena arbete och föräldraskap. Kolektivavtal är skrivna så att man skall ta hänsyn i dag till småbarnsföräldrar. Med det vill jag mena att småbarnsföräldrar har en större rätt till ledighet och har förtur när det gäller val av tid för ledighet mm, ensjälvklarhet i mina ögon.

[Magdis]

Vill förtydliga mig: Jag tycker inte att du Karro ska behöva ställa upp och jobba övertid jämt! Jag håller med Ophelia, om det är så stort behov av extrafolk hela tiden så får arbetsgivaren ordna det. Ingen ska behöva ställa upp hela tiden. Ofta är alla så snälla och ställer upp hur mycket som helst och så behöver inte arbetsgivaren ansvara för att det egentligen skulle ha funnits en anställd till.

Om du har något annat inbokat så säg ifrån, går kanske inte varje gång men åtminstone så du inte behöver säga ja varje gång heller.

[Tesa]

Jag skulle nog se det lite som att i småbarnsföräldrarnas situation så är det flera personer som kanske måste stuva om sin planering, barn som blir ledsna och besvikna kanske...och då kan jag förstå att man kanske frågar den som inte har barn först...
Men som jag brukar säga till min mamma när hon inte vet om hon måste hoppa in för det är många sjuka på jobbet...-"Säg nej..jag har planer.."
Då får de ju fråga småbarnsföräldrarna också...sen kanske INGEN kan och då får man väl börja motivera...och avväga vem som har sämst skäl..
För naturligtvis är allas tid lika mycket värd...men den som inte har småbarn har kanske lättare att vara flexibel...eftersom med småbarn är man väldigt lite flexibel..

[Magdis]

Men som jag brukar säga till min mamma när hon inte vet om hon måste hoppa in för det är många sjuka på jobbet...-"Säg nej..jag har planer.."
Då får de ju fråga småbarnsföräldrarna också...sen kanske INGEN kan och då får man väl börja motivera...och avväga vem som har sämst skäl..

På mina arbetsplatser (sjukvården) har det så gott som varje dag varit panik med folk som fattas. Då tillfrågas förstås först de som brukar ställa upp, om de inte kan/vill så går frågan vidare och om ingen säger ja så måste chefen beordra ut någon. I sådana fall blir det förstås ingen med barn som blir sittande ensamma som blir beordrad. Jag har dock inte varit med om det någon gång, jag var en sån som nästan alltid ställde upp, innan jag fick barn. Jag hade inga problem med det. Kunde jag inte så sa jag nej, jag kunde även säga nej ifall jag bara inte hade lust.
Det var inte heller så ovanligt att småbarnsföräldrar ställde upp och tog extrapass, helst OB-tid, ifall barnens pappa var hemma då. Det ger ju lite extra i kassan.

[*Felix matte*]

Dessa extra inhopp försöker man ju fördela rättvist så att ingen behöver jobba extra mer än någon annan.

Trots det, och det är detta som jag börjat reta mig på, finns attityden att "det är ju alltid lättare för den utan barn att stuva om sitt schema, än de med barn".

Varför skulle det vara så? Är inte min fritid lika viktig som föräldrars?

Fördela rättvist skriver du... betyder det att det också sker så?

Om jag förstår ditt inlägg rätt så är det attityden du retar dig på
Inte faktum att du måste ställa upp oftare än andra

Så klart är allas fritid lika viktig ta upp det med arbetskamraterna, tala om för dem vad du tycker
trivseln på arbetet är alltid bättre om man är ärlig mot varann.

[forget-me-not]

Karro, jag känner igen den attityden från min förra arbetsplats. Där fick jag som ensamstående utan barn alltid de sämsta semesterveckorna, alla andra fick välja först för de skulle ju anpassa sina veckor till sina familjer. Och jag fick alltid ställa upp och jobba över om det krävdes eftersom ingen väntade på mig här hemma.

Som du så riktigt säger

Nog förstår jag att det är tufft att ha barn, hämtning/lämning på dagis, nattning o s v, men ändå... De har valt sitt liv och jag har valt mitt.

Och till slut kändes det faktiskt som att

eftersom jag inte är Förälder så är mitt liv mindre värt, eller?

[MrNorth]

Hade jag på min arbetsplats (jag är fackrepresentant CF) fått reda på att de utan barn utnyttjas till en större grad än de med barn så hade jag agerat direkt då det är en sorts diskriminering. Om ex en chef för det mesta "beordrar" övertid för de utan barn. Så får det inte gå till. Har man barn och känner att jobbet tar för mycket tid så får man se till att gå ner i tid, för när man är på jobbet skall alla behandlas lika. Punkt.

/henrik

[andersen]

Läser era inlägg och har svårt att förstå dom,det är väll självklart att arbetsplatser skall anpassas efter individer och då måste väll dom som har småbarn komma först? annars så blir det ju helt konstigt säj att det är någon med småbarn som vill vara ledig v9=sportlov skall den då stå tillbaka för en ung människa som skall dra till fjällen?, nää arbetsplatsen skall anpassas efter individen dvs småbarnsföräldrar skall ha förtur till ledighet.

[Rossi]

Vi har ju inte heller barn även om det är ofrivilligt och självklart svarar jag därför att NEJ, vi är ju såklart inte mindre värda.

På min avdelning så ställer småbarnsföräldrarna upp väldigt mycket och det är aldrig tal om att jag skulle ha lättare att ställa upp för att jag inte har barn. De är verkligen helt OK.

När man inte har barn så fyller man ju sin fritid med andra saker - man får andra åtaganden och ansvar i föreningar etc. och det kan man givetvis inte strunta i.

Sen förstår jag också att småbarnsföräldrarna inte med kort varsel kan jobba över eftersom de måste hämta på dagis. Och om jag i det läget har möjlighet att ställa upp så gör jag det och så ställer de andra upp för mig nästa gång.

[suddis]

småbarnsföräldrar skall ha förtur till ledighet.

Jag håller inte riktigt med. En ensamstående eller barnlös ska inte behöva stå tillbaka i alla lägen.
Jag tycker det måste få finnas någon rättvisa. Någon slags rullande schema på vem som fått välja först eller så? Förstår ni vad jag menar?

Sen kan det ju faktiskt vara så att man vill få barn mest av allt i hela världen, ska man då straffas för att man kanske inte _kan_ genom att alltid få sunkiga semesterveckor eller ingen ledig tid med annan del av familjen? Jag kanske vill fira sportlov i fjällen med mina syskon och syskonbarn istället?

Nej jag tycker det ska vara rättvist. Men det är upp till arbetsgivaren att se till att det blir det, inte småbarnsföräldrarna.