Dödshjälp Alternativ

[Castea]

Men många gånger borde det tänkas över vilken behandling som ges. Istället för att sätta in ännu fler slangar, dropp och mediciner så kunde de inrikta sig på att göra patienten smärtfri och så bekväm som möjligt och inte göra några livsuppehållande åtgärder som kanske förlänger livet med nån vecka men därmed också lidandet.

Är det inte tillåtet redan att göra så här?
Det är i alla fall rätt likt vad som gjordes när min mor låg för döden. Maximalt med smärtlindring, minimalt med livsuppehållande åtgärder. Endast dropp.

Jag jobbade en gång på ett vårdhem för mycket gravt utvecklingsstörda barn. Vissa föräldrar hade skrivit ned anvisningar för oss vårdpersonal hur de ville att vi skulle agera om deras barn blev livlöst. Vissa föräldrar ville inte att vi skulle göra så mycket livsuppehållande åtgärder, t ex inte ge syrgas. Undrar om man egentligen får kräva sådana önskemål som förälder till ett svårt sjukt eller handikappat barn? Vad tror ni?

[stina]

Men i vissa fall mår man verkligen dåligt över patientens situation, som med en gammal, svårt sjuk kvinna som låg i respirator i ett halvår hos oss. Bara ligga i sängen dag efter dag, inte kunna meddela sig, få mat genom en slang, inte andas själv, känna hur slangen i halsen fylls med slem och måste sugas varannan timme, vändas varje timme för att inte få liggsår m.m. Vilket hemskt liv!  

Det är väl det som är kruxet, att det inte är så lätt att avsluta en påbörjad behandling.... Däremot var det inte sällan när jag jobbade på sjukhus som aldrig någon behanling startades.

Ja i just detta fall var det en oerhörd apparat, jag är inte ens säker på hur det började. Det var ju iallafall så att när hon väl lagts i respiratorn så kunde man inte ta ur henne, men det pratades en del om att det var ett misstag att lägga henne i den från början. Resp. patienter ligger ju egentligen på IVA men detta blev så långvarigt att hon till slut blev tvungen att flytta till ett kommunalt vårdhem där hon dog så gott som direkt. Hon låg 1 år hos oss på Medicin förresten, tror jag skrev ett halvår förut. Och dygnet runt krävdes det extravak hos henne, 3 extra personal per dygn alltså.

Det är ju vid sådana tillfällen man hoppas att det tillstöter någon komplikation, lunginflammation eller något som man aldrig börjar behandla utan bara lindrar....

[Magdis]

Men många gånger borde det tänkas över vilken behandling som ges. Istället för att sätta in ännu fler slangar, dropp och mediciner så kunde de inrikta sig på att göra patienten smärtfri och så bekväm som möjligt och inte göra några livsuppehållande åtgärder som kanske förlänger livet med nån vecka men därmed också lidandet.

Är det inte tillåtet redan att göra så här?
Det är i alla fall rätt likt vad som gjordes när min mor låg för döden. Maximalt med smärtlindring, minimalt med livsuppehållande åtgärder. Endast dropp.

Jag jobbade en gång på ett vårdhem för mycket gravt utvecklingsstörda barn. Vissa föräldrar hade skrivit ned anvisningar för oss vårdpersonal hur de ville att vi skulle agera om deras barn blev livlöst. Vissa föräldrar ville inte att vi skulle göra så mycket livsuppehållande åtgärder, t ex inte ge syrgas. Undrar om man egentligen får kräva sådana önskemål som förälder till ett svårt sjukt eller handikappat barn? Vad tror ni?

Jo det är tillåtet men det görs inte så ofta. Ibland verkar det som att det är prestige att läkarna ska göra så mycket som möjligt. Bäst är när patient och anhöriga själva säger hur de vill ha det.

När det gäller de handikappade barnen så tycker jag det är en helt annan sak. Det är knappast deras önskan att få avsluta sitt liv. Det är i såna lägen det kan bli väldigt fel med dödshjälp, skulle det finnas en lagstiftning så måste den ju vara väldigt tydlig om vad som gäller. Det är det jag känner skulle kunna bli svårt om det fanns en sån lagstiftning.

[stina]

Där jag jobbade (på en medicinavdelning) hade vi i våra patientlistor ett litet x för de patienter som vi inte skulle starta livsuppehållande åtgärder på. Om något hände skulle vi alltså tex inte starta hjärt-lungräddning.

[Castea]

Där jag jobbade (på en medicinavdelning) hade vi i våra patientlistor ett litet x för de patienter som vi inte skulle starta livsuppehållande åtgärder på. Om något hände skulle vi alltså tex inte starta hjärt-lungräddning.

Hade patienten själv önskat detta? Eller de anhöriga? Eller bägge?

[Magdis]

Där jag jobbade (på en medicinavdelning) hade vi i våra patientlistor ett litet x för de patienter som vi inte skulle starta livsuppehållande åtgärder på. Om något hände skulle vi alltså tex inte starta hjärt-lungräddning.

Ja det fanns ju vissa fall. 0 HLR! Det var dock nästan alltid vi sjuksköterskor som fick ta upp med läkaren om det skulle stå så i journalen, stod det inget var man tvungen att kasta sig över den stackars döende 100-åringen som kom in med massiv hjärtinfarkt eller nåt och göra hjärt-lungräddning!

Och det gällde bara just hjärt-lungräddning, inte alla de övriga åtgärder som går att hitta på.

[Lotta150]

Däremot är smärtlindringen, (som ibland leder till en snabbare död förvisso) trots alla utbildningar och larm, ett ibland eftersatt område.

Detta är intressant tycker jag. Jag jobbar inte och har aldrig jobbat inom vården och kan ingenting om mediciner m m. Men jag har haft en fundering sedan min pappa gick bort. Han låg på sitt absolut yttersta och jag hade suttit och vakat hela dagen och hela kvällen. Han hade varit lugn men det verkade som om han började få smärtor på kvällen. Jag kallade på sköterskan och hon skulle tala med doktorn om smärtlindring sade hon. Han fick det, och det tog ungefär en timme efter det, sedan var han död. Jag har funderat efter det; kan personalen medvetet ha givit "för mycket" smärtlindring? Gör man så? Det är inget anklagande, det är tacksamhet för slutet var givet. Det vara bara frågan om när slutet skulle komma, 1 timme, 5 timmar, 1 dag.

[kerstin z5-6]

Det var ofta en kombination av alla tre ,men sällan var patienten i det skicket att de kunnat uttala sig -men kanske berättat innan för anhöriga...
Medicinska aspekter -dvs möjlig överlevnad efter återupplivning och samråd med anhöriga -
Aldrig överlämnat enbart till anhöriga att måsta bestämma om återupplivning ej skulle ske.
Fungerade värdigt och bra på min gamla arbetsplats

[stina]

Det var alla berörda där det var möjligt. I vissa fall var patienten i sånt skick att dess åsikt inte gick att få, dvs dom var inte kontaktbara.... Där man alltså bedömde att det var det mest barmhärtiga. Så hoppas jag att man gör med mej den dag jag är i den situationen. Däremot är jag tveksam till aktiv dödshjälp (alltså jag vet inte vad jag tycker - svår fråga). Men att låta naturen ha sin gång när jag är svårt sjuk - ja tack!!

[kerstin z5-6]

Nu skrev vi samtidigt -och samstämmigt Stina

[mamamaggan]

Jag jobbade en gång på ett vårdhem för mycket gravt utvecklingsstörda barn. Vissa föräldrar hade skrivit ned anvisningar för oss vårdpersonal hur de ville att vi skulle agera om deras barn blev livlöst. Vissa föräldrar ville inte att vi skulle göra så mycket livsuppehållande åtgärder, t ex inte ge syrgas. Undrar om man egentligen får kräva sådana önskemål som förälder till ett svårt sjukt eller handikappat barn? Vad tror ni?  :unsure:

Varför skulle man inte få kräva det när t ex Jehovas Vittnen vägrar sina barn blodtransfusion? För mig är det dödshjälp.
Konstigt att en del kan få bestämma om deras barn/anhöriga ska leva eller dö, eller hur?
Kanske finns fler som har den rätten redan idag,inte vet jag , men varför är det så?

[Lady Hamilton]

Ja detta är en svår disskussion För oftast är det när man är frisk man säger att "Blir jag svårt sjuk eller ett vårdpaket vill jag få hjälp att dö"
Men jag som möter döende personer nästan varje dag har lärt mig att många ändå vill fortsätta leva Så länge som möjligt! Och när jag säger leva menar jag att de vill ha LIVSKVALITE = LEVA tills de dör. Här i omfattas smärtlindring, omvårdnad och andra insatser
Sedan kan vi blanda in olika diagnoser och trauman och olika behandlingar, vad man SKA göra eller INTE ska göra.
Människor som inte själva har varit med om eller varit i denna situation har VÄLDIGT bestämda åsikter. Kan och vet allt tydligen. Men när "deras dag" kommer då tänker de annorlunda

Men jag håller med den som skrev att vi redan idag brukar undvika att sätta in behandlingar som bara förlänger lidandet. Dropp/ sondnäring är en sådan sak.

[Magdis]

Jag har funderat efter det; kan personalen medvetet ha givit "för mycket" smärtlindring? Gör man så? Det är inget anklagande, det är tacksamhet för slutet var givet. Det vara bara frågan om när slutet skulle komma, 1 timme, 5 timmar, 1 dag.

Jag vet ju inte men min gissning är att han fick en liten dos Morfin och det är ju andningshämmande. Troligen var det en väldigt liten dos han fick för det brukar det vara, men om han redan var döende så kan det ju räcka. Fast det är omöjligt att säga om det berodde på det förstås, eller om han skulle ha dött snabbt ändå. Ganska säker är jag dock på att de inte medvetet givit en för stor dos.

[kerstin z5-6]

Det är inte så . Föräldrar kan vägra blodtrans av religiösa skäl , men om det verkligen inte går med ersättningsmedel får barnet tranfusion ändå -föräldrarna fråntas vårdnaden under tiden transfusionen pågår
I fallet med gravt utvecklingsstörda barn handlar det om samma princip som beskrivits i inläggen ovan -alltså en medicinsk motivering och med föräldrarna informerade om att så skall ske .
Inte pga av att de är barn och inte pga att de är utvecklingsstörda .

[Lady Hamilton]

....när t ex Jehovas Vittnen vägrar sina barn blodtransfusion?........

Om läkaren bedömer att barnet behöver blodtransfusion tar man helt enkelt av föräldrarna vårdnaden och "tvångs" vårdar barnet tills det är friskt.

Ops! Kerstin hann före

[Magdis]

Ja detta är en svår disskussion För oftast är det när man är frisk man säger att "Blir jag svårt sjuk eller ett vårdpaket vill jag få hjälp att dö"
Men jag som möter döende personer nästan varje dag har lärt mig att många ändå vill fortsätta leva Så länge som möjligt! Och när jag säger leva menar jag att de vill ha LIVSKVALITE = LEVA tills de dör.

Det vore ju fruktansvärt om det skulle bli så att patienten får dödshjälp vare sig hon vill eller inte! Så finns det väl ingen som vill ha det hoppas jag. Patientens önskan i fokus måste det vara!

[Magdis]

Det är inte så . Föräldrar kan vägra blodtrans av religiösa skäl , men om det verkligen inte går med ersättningsmedel får barnet tranfusion ändå -föräldrarna fråntas vårdnaden under tiden transfusionen pågår

Det tycker jag är helt rätt att man gör, för i de fallen är det inte p.g.a att barnet är så sjukt att det inte skulle överleva i vilket fall som helst och det är näppeligen barnets önskan att få dö heller. Då handlar det om helt andra saker än vad dödshjälp borde handla om.

[stina]

Ja detta är en svår disskussion  :(  För oftast är det när man är frisk man säger att "Blir jag svårt sjuk eller ett vårdpaket vill jag få hjälp att dö"
Men jag som möter döende personer nästan varje dag har lärt mig att många ändå vill fortsätta leva  :)  Så länge som möjligt! Och när jag säger leva menar jag att de vill ha LIVSKVALITE = LEVA tills de dör.

Det vore ju fruktansvärt om det skulle bli så att patienten får dödshjälp vare sig hon vill eller inte! Så finns det väl ingen som vill ha det hoppas jag. Patientens önskan i fokus måste det vara!

Ja håller med! Jag och min sambo har sagt till varandra att om den ene blir ett lidande vårdpaket ska vi hjälpa varandra - och ta straffet. Men bara om vi är 100% säkra att det är vad den andre vill. Men hur ska man vara 100% säker???????

funderar
Stina

[Lady Hamilton]

Förresten är det dags att ta bort myten om att MORFIN är dödande...........
Det finns många andra mediciner som man dör av MYCKET snabbare
Vanliga värktabletter är LIVSFARLIGA att överdosera för att inte tala om diabetes medicin i fel dos

[Castea]

På tal om Jehovas Vittnen och vägran till blodstransfusion så kan jag berätta att min mor (som jobbade på förlossningen) var med om att en mamma avled av blodförlust efter att ha fött sitt barn p g a att maken vägrade låta vårdpersonalen ge henne blodstransfusion.

Ett moderslöst barn.
En änkeman.
Djup kris bland vårdpersonalen som kunde men ej fick rädda livet på en människa.