En fråga som dagligen kommer upp i mina tankar är detta:
kan en människa bearbeta det förflutna omedvetet d.v.s. genom att måla,skriva,läsa,vistas i naturen,städa,diska,vara i tvättstugan......?
Själv tror jag att man kan det och har kommit på att det omedvetna bearbetning är det bästa.
Detta kom jag på genom att jag tillverka mina dockor. Jag arbetar nästan som i trans (?) och känner mig ibland lätt , ibland ångestfylld;jag har till och med svettats något fruktansvärt en hemsk illaluktande svett

,jag har fått hemsk värk i mina axlar och armar men jag minns ingenting från det förflutna och jaf försöker inte längre heller att minnas!
Jag kramar om mina dockor och pratar med dem och känner alltid sån djup kärlek till min släkt speciellt och även för hela mänskligheten,naturen- för allt levande

!
Jag känner att jag har fått massor av härlig livskraft och gädje på ett märkligt,magiskt sätt på ett omedvetet plan
Så visst kan man bearbeta det som varit på ett djupt omedvetet plan;vad tror ni andra?