Jag trädgårdstokig - anhörig förstående, eller "hyllning till förstående make" Alternativ

[Ciczi]

Ah så härligt att läsa om era förstående partners.

Min älskling vill jag tillägna dessa rader.

" Du, ska du inte ta och flytta ut i trädgården snart? Ditt intresse för blommor (läs hibiskusar) får inte plats i fönsterkarmarna längre...
Jag hjälper dig gärna att börja gräva rabatter...

Fast det var då. Jag fick minsann gräva dem själv men jag ska inte klaga. Som fattiglapp med ett trädgårdsintresse säger man lite finurligt att jag tänkte att man kunde bygga ... (si eller så) och jag börjar att rabbla vilka växter jag vill ha. Varpå han sedan säger jaha... räcker 2000 kr för att handla detta på plantskolan då eller behöver du mer?

Han har även flexat in på morgonen (typ 4 h ) för att hjälpa mig att hämta jord med bil och släp (innan jag hade körkort själv). Visst har han ett intresse men han försöker dölja det så gott det går... (det märks om inte annat nu när jag studerar till trädgårdsingenjör och vi ska plugga in vetenskapliga växtnamn (och igenkänning av dessa). Han har säkert lärt sig en tio olika sorter redan så än finns det hopp!)


Jag skulle inte heller byta ut honom för all jord i trädgården!

Ciczi

[Carex]

Min pojkvän köpte mig en dendrobium i studentpresent, han och far min hade tillsammans begivit sig till blomsteraffären och pappa har berättat att pojkvännen oroligt tittade på den växten han hade tänk köpa till mig och sade till far min "men det finns ju inga skötselråd eller namn på växten" far min lugnade honom med att jag nog kunde lista ut hur den skulle tas om hand om. Bara sättet att tänka var så gulligt, han visste precis vad jag brukar irritera mig på, saker som inte är namnade! Dessutom var det snällt av pappa att säga att jag nog kunde lista ut det.

[Anki V]

Jag måste bara berätta om " hjärtevännens" lilla fundering.

Vid kvällens "godnattsamtal" (telefon) undrade han lite försynt om jag skulle kunna tänka mig att odla medelhavsväxter nästa år så han slapp frysa så förbenat.

/Anki

[Ingo]

I vår familj är det jag som står för trädgårdsintresset och -arbetet. Men jag förstår min hustru - hon är traumatiserad av påtvingad ogräsrensning under barndomen. Och det är klart, jag är ju inte direkt ledsen över att hon hellre tar sig an tvätten och låter mig fixa utomhus.

Men en gång för några år sedan sade vår dotter (vår äldsta dotter, vår enda på den tiden) att tjejer inte kan klippa gräs. Då bet hustrun ihop och gick ut och släpade fram gräsklipparen. För hon vill inte låta våra flickor tro att det finns något som tjejer inte kan och det tycker jag är värt några ! Hon har faktiskt klippt gräset några gånger till efter det.

Och hon klagar inte över timmarna som jag lägger på trädgården...inte så ofta i alla fall...utan berömmer mig för hur det ser ut.