En vacker och påkostad trädgård..., Inte alltid en investering... Alternativ

[Caprice]

Har funderat lite på varför alla trädgårdsprogram som nu går på tv följer lite samma mönster... vilket jag inte förstått varför..
Men jag antar att det är så, att den breda skaran av de som fått en släng av trädgårdssjukan, har fått den lätta varianten... dvs de vill snabbt och enkelt anlägga en japansk trädgård med att hyra bobcats, köpa stora och fördiga växter, samt hyra in personal som gräver... för att sedan gå ut och ta sig en kopp the´i det färdiga projektet...

Vi andra, som fått den permanenta och obotliga trädgårdssjukan och dessutom gärna håller till på trädgårdsforum, vi vill stå med häcken i vädret och plantera, välja ut stenar till trädgården som passar,och helst även dra upp växterna ifrån frö...

Jag har dock förutsatt att om man lägger ned både tid och pengar på trädgården, så är det en viss investering / tillgång i huset... som borde betala sig vid en ev försäljning, iaf göra huset mer attraktivt... Inte till det fulla värdet kanske, om man skulle räkna in arbetstid ( ! ) men som sagt, en tillgång borde det vara...

Jag har precis läst en intervju med ett antal mäklare, som handlade om "plus och minus" vid försäljning... Det visade sig att det lönar sig inte att lägga ned för mkt arbete i trädgården, för att öka husets värde ... och har man iaf lagt ned en massa jobb, så kan det ibland få motsatt effekt...!
Dvs, ev köpare som kommer och tittar på en husvisning, där det är en stor och vacker tomt med rabatter / växter... då förutsätter vissa köpare att det innebär mkt trädgårdsarbete, och om de inte är intresserade av detta, så lägger de heller inget bud... och man kan därmed missa den ev köpare som skulle lagt det högsta budet...

Och ett bra exempel är en av mina grannar... De var ordförande i Rhododendronsällskapet, hade flera hundra roddisar i trädgården.. och trädgården hade de fö arbetat med nästan dagligen sedan 1972...
Paret som köpte huset är helt ointresserade av trädgården, vilket de talade om för både mäklare och säljare... Och de var bara glada över att roddisar inte behöver en massa "tramsande"...

Själv ger jag iaf inte upp tron på att de allra flesta väljer ett hus med en vacker trädgård... hur mkt arbete man sedan lägger ned där, det är upp till var och en...


Så kan det vara...

[Kajsa]

Kan man inte skriva när man säljer sitt hus en dag " Säljes bara till trädgårdsintresserad " Det vore hemskt om någon flyttar in och gräver upp alla växter som man lagt ner en massa pengar och intresse på.
Men har folk tid idag, alla jobbar så mycket, dyrt köpa hus och båda jobbar hela dagar. Har unga grannar och dom bara suckar över allt mitt slit.

[Ewa L]

Jag tror att det många gånger är av oförstånd som ev. köpare avstår om trädgården är alltför prunkande. De tar helt enkelt för givet att det kräver mängder av jobb.

Märker inte minst på mina grannar på alla sidor. De tycker nog att jag är lite tokig som ersätter den "lättskötta" gräsmattan med "tids-, kunskaps- och arbetskrävande" rabatter/buskage.
Jag skulle alltså kunna "sälja in" min trädgård till en ev. köpare, men tvivlar på att en mäklare skulle kunna det.
(Har för övrigt oxå sålt huset [dvs inte samma hus ] privat två gånger.)

[KURT]

Kan man inte skriva när man säljer sitt hus en dag " Säljes bara till trädgårdsintresserad " Det vore hemskt om någon flyttar in och gräver upp alla växter som man lagt ner en massa pengar och intresse på.
Men har folk tid idag, alla jobbar så mycket, dyrt köpa hus och båda jobbar hela dagar. Har unga grannar och dom bara suckar över allt mitt slit.

Som säljare kan man "ställa vilka krav som hellst" på köparen. Man behöver ju t ex inte acceptera den som ger högst bud.

[Caprice]

Kan man inte skriva när man säljer sitt hus en dag " Säljes bara till trädgårdsintresserad " Det vore hemskt om någon flyttar in och gräver upp alla växter som man lagt ner en massa pengar och intresse på.
Men har folk tid idag, alla jobbar så mycket, dyrt köpa hus och båda jobbar hela dagar. Har unga grannar och dom bara suckar över allt mitt slit.

Som säljare kan man "ställa vilka krav som hellst" på köparen. Man behöver ju t ex inte acceptera den som ger högst bud.

Helt rätt, men säger man verkligen nej om det är ngn som bjuder 150.000:-mer, men är helt ointresserad av trädgården...

[kerstin z5-6]

Eftersom jag inte avser flytta annat än korta tider på vintern, när jag blir gammal -och sedan helst grävas ner i min egen trädgård-fast det får man inte .. -har det ingen betydelse för mej -vad som händer med den när jag är borta har ingen betydelse

[noora]

Jag var så besviken på alla annonserna när vi skulle köpa hus. Det stod nästan aldrig något om trädgården, annat än kortfattat "trädgårdstomt" eller "skogstomt". Jag var ju framför allt ute efter en trädgård med tillhörande hus, inte ett hus med trädgård Alla bilder var från huset, och bara i enstaka fall fanns det ett par foton från trädgården.

[noora]

Helt rätt, men säger man verkligen nej om det är ngn som bjuder 150.000:-mer, men är helt ointresserad av trädgården...

Kanske inte, men då frågar man köparen om de har något emot att man tar med sig växterna när man flyttar Jag kommer nog att göra det ändå om vi någonsin flyttar, men då flyttar jag på växterna innan vi börjar sälja huset.

[Inga från Närke]

Eftersom jag inte avser flytta annat än korta tider på vintern, när jag blir gammal -och sedan helst grävas ner i min egen trädgård-fast det får man inte .. -har det ingen betydelse för mej -vad som händer med den när jag är borta har ingen betydelse

Den dagen man är borta så lider man ju inte själv av det förståss. Men du kanske måste flytta tidigare och sedan åker du förbi och ser att allt du har lagt ner arbete och pengar förfaller helt och fullt.
Så nog borde man kunna kräva att köparen bör vara mycket trädgårdsintresserad. Som Noora skrev så borde det vara lite mer bilder på den uppväxta trädgården, då ser eventell köpare om de vill köpa p.g.a. hur trädgården ser ut. En del uppskattar det en del inte om det är för mycket.
För det är inte så roligt för grannar om man bor nära att se en vacker trädgård som när ny ägare kommer förfaller helt och fullt. Jag har 4 st nya grannar, där trädgårdarna var i ett fantastiskt skick men som nu ser ut som sopstationer.

[Gloriana]

Jag har sålt två hus och bor nu i mitt tredje. Från mitt första hus tog jag med mig alla växter som gick att flytta. Detta klargjordes för köparen som tyckte det var helt ok. Det blev inga jättehål i rabatterna utan jag såg till att lämna lättskött och sånt som jag kunde få igen utan problem men tog med mig rosor (tämligen nypklanterade) och annat som jag ville ha som start. (Det tog mig hela sommaren att gräva och tre personer hela flyttdagen att flytta alltihop )

Mitt andra hus var jag tvungen att lämna pga skilsmässa. Eftersom jag var tvungen att flytta till lägenhet kunde jag inte ta med mig några växter alls utom fuchsiorna. En av mina bästa vänner tog en del växter så att inte allt skulle gå förlorat. I den trädgården hade jag hur mycket som helst, säkert 30 olika klematis, rhododendron, mängder med olika rosor, perenner och stenpartiväxter i mängd (många växter som var minnen från trädgårdsamatörer). De som sedermera köpte huset sa till min f d man, som höll i försäljningen, att det var en stor fördel att det fanns en fin trädgård med mycket växter. De skulle höra av sig till mig om namn och skötsel och sånt. Det är vid pass 7 år sen och ingen har hört av sig. Trädgården är tack och lov dold bakom en jättehäck men det jag har sett(och hört från andra) är totalt trädgårdsförfall. Mycket av det jag var tvungen att lämna var rejält ovanligt och svårt att få tag i. Det tog rätt många år innan jag överhuvudtaget orkade titta i en trädgårdsbok eller se ett trädgårdprogram för det gjorde rent fysiskt ont att inte ha egen mark.

Nu bor jag i mitt tredje hus och har en kanonträdgård (planeringen fix och färdig vid inflyttande, massor med "rum" och murar och annat trevligt, bl a vit hundtandslilja som dök upp första våren, i gräsmattan bl a!). Vad jag lärde mig av att vara tvungen att lämna en trädgård var att jag blev lite mer osentimental i mitt förhållande till växterna. Vill de inte växa så finns det alltid någon annan växt som vill. Och den dagen jag lämnar den här trädgården ska jag bjuda in alla som vill att hämta växter om inte nästa ägare vill ha dem. Det ska alla fall inte behöva gå så som jag hörde av Gösta Franzéns fru för många år sen (var på trädgårdsbesök där med tidigare nämnd goda vän). De hade en vän som inte hann ordna för sin trädgård innan vännen dog. De nya ägarna tog en bulldozer och körde över en fantastisk trädgård. Kunde de inte ha sett till att intresserade tog vara på växterna istället? Hur det sedermera gick för Gösta Franzéns trädgård vet jag inte. Kanske lever hans hustru ännu och sköter den? I min sänka växer i alla fall vitsippor från dem (omhändertagna av min goda vän igen), om några dagar slår de ut.

Oj, vad långt det blev, blev visst lite filosofisk så här på lördagsförmiddagen när temperaturen är alltför låg (når kommer den riktiga våren?) och solen som vanligt lyser med sin frånvaro.

[Kat]

Nu har jag ännu ingen sådan där trädgård att skryta med, men jag känner att jag inte skulle VILJA sälja huset till en person utan intresse om jag lagt massor av tid, pengar och omsorg på den.

Jag har sett så mycket exempel på personer som köper en kåk, mejar ner den omsorgsfullt anlagda trädgården och gör gräsmatta över alltihopa. Mitt hjärta blöder varje gång.

[fruberglund]

Och vissa vill inte lämna över sin trädgård alls

Var på rosträff hos en gammal präst som har en rätt känd rosträdgård här i Gränna. När vi var där så sa han att när de var tvugna att flytta eller när de gick bort så skulle han se till att trädgården blev förstörd! Han ville väl inte att nån annan skulle ha det som de hade byggt upp eller nåt sånt Låter ju tråkigt tycker jag.

[Caprice]

Fru Berglund,

det kan ju snarare vara just så, att han inte vill se eller höra att trädgården förfaller...?

Annars låter det väldigt egoistiskt...

[Kat]

Och vissa vill inte lämna över sin trädgård alls

Var på rosträff hos en gammal präst som har en rätt känd rosträdgård här i Gränna. När vi var där så sa han att när de var tvugna att flytta eller när de gick bort så skulle han se till att trädgården blev förstörd! Han ville väl inte att nån annan skulle ha det som de hade byggt upp eller nåt sånt Låter ju tråkigt tycker jag.

Det låter ju som det stämmer väldigt väl med den kristna ideologin.
*ironisk*

[fruberglund]

Fru Berglund,

det kan ju snarare vara just så, att han inte vill se eller höra att trädgården förfaller...?

Annars låter det väldigt egoistiskt...

Lät mest som det var av egoistiska skäl på sättet han sade det men jag hoppas jag missförstod

[amaira]

Var på rosträff hos en gammal präst som har en rätt känd rosträdgård här i Gränna. När vi var där så sa han att när de var tvugna att flytta eller när de gick bort så skulle han se till att trädgården blev förstörd!

Vilken ogudaktig präst!
Går Vår Herre verkligen med på det!??

Sånt borde det väl vara lagförbud på. Särskilt i söta charmiga städer som Gränna (och Visby). Hoppas du missförstått nått...

[linvik]

Eftersom jag var tvungen att flytta till lägenhet kunde jag inte ta med mig några växter alls utom fuchsiorna. En av mina bästa vänner tog en del växter så att inte allt skulle gå förlorat. I den trädgården hade jag hur mycket som helst, säkert 30 olika klematis, rhododendron, mängder med olika rosor, perenner och stenpartiväxter i mängd (många växter som var minnen från trädgårdsamatörer). De som sedermera köpte huset sa till min f d man, som höll i försäljningen, att det var en stor fördel att det fanns en fin trädgård med mycket växter. De skulle höra av sig till mig om namn och skötsel och sånt. Det är vid pass 7 år sen och ingen har hört av sig. Trädgården är tack och lov dold bakom en jättehäck men det jag har sett(och hört från andra) är totalt trädgårdsförfall. Mycket av det jag var tvungen att lämna var rejält ovanligt och svårt att få tag i. Det tog rätt många år innan jag överhuvudtaget orkade titta i en trädgårdsbok eller se ett trädgårdprogram för det gjorde rent fysiskt ont att inte ha egen mark.

Usch så sorgligt när du berättar det. Jag kan ju bara föreställa mig vilken jobbig tid det måste ha varit. Skiljsmässa, sälja huset OCH förlora alla växter du omsorgsfullt valt ut och planterat.

Som säljare så har man rätt att välja precis den köpare man vill. Men det är ju svårt att veta om trädgårdsintresset verkligen finns där eller om det bara är luftslott. Snacka går ju.

Vi sålde vår lägenhet förra året och där i föreningen hade jag planterat massor med växter. För någon vecka sedan åkte jag dit för att titta på lökblomningen och jag fick verkligen ont i magen. Det känns inte som att någon bryr sig om växterna! De hade påbörjat fasadrenoveringar och de kommer att sätta byggnadsställningar rätt över rabatterna och blästra fasaderna! O nej. Man tycker att någon kunde flytta eller skydda julrosen åtminstone! Jag bestämde mig för att försöka låta bli att åka dit. Bytt är bytt och kommer aldrig igen. Typ. Huvva.

[Whiskuchi]

Jag har sett så mycket exempel på personer som köper en kåk, mejar ner den omsorgsfullt anlagda trädgården och gör gräsmatta över alltihopa. Mitt hjärta blöder varje gång.

Det hände min trädgård. Mannen som byggde huset hade en stor passion: trädgården. Massor med rosor, omsorgsfullt anlagda rabatter, stor köksträdgårdsdel, välskött växthus osv. När han dog och änkan sålde, blev det sålt till ett par som inte brydde sig för fem öre hur det såg ut, bara det var lättskött. Rosorna grävdes upp och kastades, "för de sticks". Rabatterna såddes igen med gräs. Växthuset förföll, rutorna gick sönder och ersattes med masonit. Det sista de gjorde innan de sålde huset till oss var att gräva upp många av de kvarvarande blommorna och flytta dem till sin sommarstuga. Så vi tog över en gräsmatta i princip. Och fruktträd som står på rad med två-tre meters mellanrum och som aldrig blivit beskurna (inte lätt att gå mellan dem direkt). Det är SÅ MYCKET JOBB!!

[carren]

Visst är en trädgård en investering: I skönhet, avkopping, frisk luft och gratis motion. För vem? Jo, för den som odlar trädgården för tillfället och det är väl toppen!

Däremot tror jag inte att en trädgård är en särskilt säker investering vid en försäljing. Helt enkelt därför att en trädgård är så personlig och varje ägare kommer att vilja prägla den, inte förvalta en tidigare ägares visioner.

Det är bara att kolla på hur många inlägg härinne som handlar om att man flyttat till en ny trädgård som man vill göra om i stort eller smått. Det är inte konstigare än att man vill byta tapeter inomhus. För även om de tapeter som sitter där är både snygga, exklusiva och uppsatta med ett perfekt arbete så har man inte själv valt dem utan de är någon annans och då känns det också som att bo i någon annans hus.

Man vill ha sina egna tapeter och sin egen smak i trädgården. Vilket väl är rätt sunt. Visst ska man vara rädd om sådant som tar lång tid att växa upp, som träd osv men någon större vördnad eller intresse för att vara förvaltare av någon annans verk kan man nog inte förvänta sig.

[linvik]

Visst är en trädgård en investering: I skönhet, avkopping, frisk luft och gratis motion. För vem? Jo, för den som odlar trädgården för tillfället och det är väl toppen!

Däremot tror jag inte att en trädgård är en särskilt säker investering vid en försäljing. Helt enkelt därför att en trädgård är så personlig och varje ägare kommer att vilja prägla den, inte förvalta en tidigare ägares visioner.

Visst är det så, men det är sorgligt när växter mejas ner eller kastas på tippen av rent oförstånd. Man kan väl ge bort