Har funderat lite på varför alla trädgårdsprogram som nu går på tv följer lite samma mönster... vilket jag inte förstått varför..
Men jag antar att det är så, att den breda skaran av de som fått en släng av trädgårdssjukan, har fått den lätta varianten... dvs de vill snabbt och enkelt anlägga en japansk trädgård med att hyra bobcats, köpa stora och fördiga växter, samt hyra in personal som gräver... för att sedan gå ut och ta sig en kopp the´i det färdiga projektet...

Vi andra, som fått den permanenta och obotliga trädgårdssjukan och dessutom gärna håller till på trädgårdsforum, vi vill stå med häcken i vädret och plantera, välja ut stenar till trädgården som passar,och helst även dra upp växterna ifrån frö...

Jag har dock förutsatt att om man lägger ned både tid och pengar på trädgården, så är det en viss investering / tillgång i huset... som borde betala sig vid en ev försäljning, iaf göra huset mer attraktivt... Inte till det fulla värdet kanske, om man skulle räkna in arbetstid ( ! ) men som sagt, en tillgång borde det vara...

Jag har precis läst en intervju med ett antal mäklare, som handlade om "plus och minus" vid försäljning... Det visade sig att det lönar sig inte att lägga ned för mkt arbete i trädgården, för att öka husets värde ... och har man iaf lagt ned en massa jobb, så kan det ibland få motsatt effekt...!
Dvs, ev köpare som kommer och tittar på en husvisning, där det är en stor och vacker tomt med rabatter / växter... då förutsätter vissa köpare att det innebär mkt trädgårdsarbete, och om de inte är intresserade av detta, så lägger de heller inget bud... och man kan därmed missa den ev köpare som skulle lagt det högsta budet...

Och ett bra exempel är en av mina grannar... De var ordförande i Rhododendronsällskapet, hade flera hundra roddisar i trädgården.. och trädgården hade de fö arbetat med nästan dagligen sedan 1972...
Paret som köpte huset är helt ointresserade av trädgården, vilket de talade om för både mäklare och säljare... Och de var bara glada över att roddisar inte behöver en massa "tramsande"...

Själv ger jag iaf inte upp tron på att de allra flesta väljer ett hus med en vacker trädgård... hur mkt arbete man sedan lägger ned där, det är upp till var och en...


Så kan det vara...

Kan man inte skriva när man säljer sitt hus en dag " Säljes bara till trädgårdsintresserad " Det vore hemskt om någon flyttar in och gräver upp alla växter som man lagt ner en massa pengar och intresse på.
Men har folk tid idag, alla jobbar så mycket, dyrt köpa hus och båda jobbar hela dagar. Har unga grannar och dom bara suckar över allt mitt slit.

Jag tror att det många gånger är av oförstånd som ev. köpare avstår om trädgården är alltför prunkande. De tar helt enkelt för givet att det kräver mängder av jobb.

Märker inte minst på mina grannar på alla sidor. De tycker nog att jag är lite tokig som ersätter den "lättskötta" gräsmattan med "tids-, kunskaps- och arbetskrävande" rabatter/buskage.
Jag skulle alltså kunna "sälja in" min trädgård till en ev. köpare, men tvivlar på att en mäklare skulle kunna det.
(Har för övrigt oxå sålt huset [dvs inte samma hus ] privat två gånger.)

Som säljare kan man "ställa vilka krav som hellst" på köparen. Man behöver ju t ex inte acceptera den som ger högst bud.

Helt rätt, men säger man verkligen nej om det är ngn som bjuder 150.000:-mer, men är helt ointresserad av trädgården...

Eftersom jag inte avser flytta annat än korta tider på vintern, när jag blir gammal -och sedan helst grävas ner i min egen trädgård-fast det får man inte .. -har det ingen betydelse för mej -vad som händer med den när jag är borta har ingen betydelse

Jag var så besviken på alla annonserna när vi skulle köpa hus. Det stod nästan aldrig något om trädgården, annat än kortfattat "trädgårdstomt" eller "skogstomt". Jag var ju framför allt ute efter en trädgård med tillhörande hus, inte ett hus med trädgård Alla bilder var från huset, och bara i enstaka fall fanns det ett par foton från trädgården.

Kanske inte, men då frågar man köparen om de har något emot att man tar med sig växterna när man flyttar Jag kommer nog att göra det ändå om vi någonsin flyttar, men då flyttar jag på växterna innan vi börjar sälja huset.

Den dagen man är borta så lider man ju inte själv av det förståss. Men du kanske måste flytta tidigare och sedan åker du förbi och ser att allt du har lagt ner arbete och pengar förfaller helt och fullt.
Så nog borde man kunna kräva att köparen bör vara mycket trädgårdsintresserad. Som Noora skrev så borde det vara lite mer bilder på den uppväxta trädgården, då ser eventell köpare om de vill köpa p.g.a. hur trädgården ser ut. En del uppskattar det en del inte om det är för mycket.
För det är inte så roligt för grannar om man bor nära att se en vacker trädgård som när ny ägare kommer förfaller helt och fullt. Jag har 4 st nya grannar, där trädgårdarna var i ett fantastiskt skick men som nu ser ut som sopstationer.

Jag har sålt två hus och bor nu i mitt tredje. Från mitt första hus tog jag med mig alla växter som gick att flytta. Detta klargjordes för köparen som tyckte det var helt ok. Det blev inga jättehål i rabatterna utan jag såg till att lämna lättskött och sånt som jag kunde få igen utan problem men tog med mig rosor (tämligen nypklanterade) och annat som jag ville ha som start. (Det tog mig hela sommaren att gräva och tre personer hela flyttdagen att flytta alltihop )

Mitt andra hus var jag tvungen att lämna pga skilsmässa. Eftersom jag var tvungen att flytta till lägenhet kunde jag inte ta med mig några växter alls utom fuchsiorna. En av mina bästa vänner tog en del växter så att inte allt skulle gå förlorat. I den trädgården hade jag hur mycket som helst, säkert 30 olika klematis, rhododendron, mängder med olika rosor, perenner och stenpartiväxter i mängd (många växter som var minnen från trädgårdsamatörer). De som sedermera köpte huset sa till min f d man, som höll i försäljningen, att det var en stor fördel att det fanns en fin trädgård med mycket växter. De skulle höra av sig till mig om namn och skötsel och sånt. Det är vid pass 7 år sen och ingen har hört av sig. Trädgården är tack och lov dold bakom en jättehäck men det jag har sett(och hört från andra) är totalt trädgårdsförfall. Mycket av det jag var tvungen att lämna var rejält ovanligt och svårt att få tag i. Det tog rätt många år innan jag överhuvudtaget orkade titta i en trädgårdsbok eller se ett trädgårdprogram för det gjorde rent fysiskt ont att inte ha egen mark.

Nu bor jag i mitt tredje hus och har en kanonträdgård (planeringen fix och färdig vid inflyttande, massor med "rum" och murar och annat trevligt, bl a vit hundtandslilja som dök upp första våren, i gräsmattan bl a!). Vad jag lärde mig av att vara tvungen att lämna en trädgård var att jag blev lite mer osentimental i mitt förhållande till växterna. Vill de inte växa så finns det alltid någon annan växt som vill. Och den dagen jag lämnar den här trädgården ska jag bjuda in alla som vill att hämta växter om inte nästa ägare vill ha dem. Det ska alla fall inte behöva gå så som jag hörde av Gösta Franzéns fru för många år sen (var på trädgårdsbesök där med tidigare nämnd goda vän). De hade en vän som inte hann ordna för sin trädgård innan vännen dog. De nya ägarna tog en bulldozer och körde över en fantastisk trädgård. Kunde de inte ha sett till att intresserade tog vara på växterna istället? Hur det sedermera gick för Gösta Franzéns trädgård vet jag inte. Kanske lever hans hustru ännu och sköter den? I min sänka växer i alla fall vitsippor från dem (omhändertagna av min goda vän igen), om några dagar slår de ut.

Oj, vad långt det blev, blev visst lite filosofisk så här på lördagsförmiddagen när temperaturen är alltför låg (når kommer den riktiga våren?) och solen som vanligt lyser med sin frånvaro.

Nu har jag ännu ingen sådan där trädgård att skryta med, men jag känner att jag inte skulle VILJA sälja huset till en person utan intresse om jag lagt massor av tid, pengar och omsorg på den.

Jag har sett så mycket exempel på personer som köper en kåk, mejar ner den omsorgsfullt anlagda trädgården och gör gräsmatta över alltihopa. Mitt hjärta blöder varje gång.

Och vissa vill inte lämna över sin trädgård alls

Var på rosträff hos en gammal präst som har en rätt känd rosträdgård här i Gränna. När vi var där så sa han att när de var tvugna att flytta eller när de gick bort så skulle han se till att trädgården blev förstörd! Han ville väl inte att nån annan skulle ha det som de hade byggt upp eller nåt sånt Låter ju tråkigt tycker jag.

Fru Berglund,

det kan ju snarare vara just så, att han inte vill se eller höra att trädgården förfaller...?

Annars låter det väldigt egoistiskt...

Det låter ju som det stämmer väldigt väl med den kristna ideologin.
*ironisk*

Lät mest som det var av egoistiska skäl på sättet han sade det men jag hoppas jag missförstod

Vilken ogudaktig präst!
Går Vår Herre verkligen med på det!??

Sånt borde det väl vara lagförbud på. Särskilt i söta charmiga städer som Gränna (och Visby). Hoppas du missförstått nått...

Usch så sorgligt när du berättar det. Jag kan ju bara föreställa mig vilken jobbig tid det måste ha varit. Skiljsmässa, sälja huset OCH förlora alla växter du omsorgsfullt valt ut och planterat.

Som säljare så har man rätt att välja precis den köpare man vill. Men det är ju svårt att veta om trädgårdsintresset verkligen finns där eller om det bara är luftslott. Snacka går ju.

Vi sålde vår lägenhet förra året och där i föreningen hade jag planterat massor med växter. För någon vecka sedan åkte jag dit för att titta på lökblomningen och jag fick verkligen ont i magen. Det känns inte som att någon bryr sig om växterna! De hade påbörjat fasadrenoveringar och de kommer att sätta byggnadsställningar rätt över rabatterna och blästra fasaderna! O nej. Man tycker att någon kunde flytta eller skydda julrosen åtminstone! Jag bestämde mig för att försöka låta bli att åka dit. Bytt är bytt och kommer aldrig igen. Typ. Huvva.

Det hände min trädgård. Mannen som byggde huset hade en stor passion: trädgården. Massor med rosor, omsorgsfullt anlagda rabatter, stor köksträdgårdsdel, välskött växthus osv. När han dog och änkan sålde, blev det sålt till ett par som inte brydde sig för fem öre hur det såg ut, bara det var lättskött. Rosorna grävdes upp och kastades, "för de sticks". Rabatterna såddes igen med gräs. Växthuset förföll, rutorna gick sönder och ersattes med masonit. Det sista de gjorde innan de sålde huset till oss var att gräva upp många av de kvarvarande blommorna och flytta dem till sin sommarstuga. Så vi tog över en gräsmatta i princip. Och fruktträd som står på rad med två-tre meters mellanrum och som aldrig blivit beskurna (inte lätt att gå mellan dem direkt). Det är SÅ MYCKET JOBB!!

Visst är en trädgård en investering: I skönhet, avkopping, frisk luft och gratis motion. För vem? Jo, för den som odlar trädgården för tillfället och det är väl toppen!

Däremot tror jag inte att en trädgård är en särskilt säker investering vid en försäljing. Helt enkelt därför att en trädgård är så personlig och varje ägare kommer att vilja prägla den, inte förvalta en tidigare ägares visioner.

Det är bara att kolla på hur många inlägg härinne som handlar om att man flyttat till en ny trädgård som man vill göra om i stort eller smått. Det är inte konstigare än att man vill byta tapeter inomhus. För även om de tapeter som sitter där är både snygga, exklusiva och uppsatta med ett perfekt arbete så har man inte själv valt dem utan de är någon annans och då känns det också som att bo i någon annans hus.

Man vill ha sina egna tapeter och sin egen smak i trädgården. Vilket väl är rätt sunt. Visst ska man vara rädd om sådant som tar lång tid att växa upp, som träd osv men någon större vördnad eller intresse för att vara förvaltare av någon annans verk kan man nog inte förvänta sig.

Visst är det så, men det är sorgligt när växter mejas ner eller kastas på tippen av rent oförstånd. Man kan väl ge bort

En mycket trädgårdsintresserad väninna har precis separerat och trädgården som hon vårdat ömt i många år ska nu skövlas och bli gräsmatta. De nya ägarna är inte intresserade ett skvatt! Men hon har lyckats utverka att hon får tömma trädgården på det hon vill ha - och det gör hon. Så nu står krukorna i våningar på hennes lilla radhustomt *ler*

JAG hade gärna köpt ett hus med vacker trädgård. Man lägger ju själv sin nivå. Vår trädgård var fyrkantig med snörräta rabatter och mycket öppen jord. Hopplös att hålla i trim. Nu, inne på tredje sommaren, börjar det likna något och jag börjar veta vad jag vill.

Däremot var jag irriterad på alla mäklare som envisades med att höja värdet på ett hus för att ägarna renoverat köket. Att taket behövde läggas om, hela huset dräneras om och pannan bytas ut talades det tyst om. Bara yta räknades. Gräsligt.

För mig är det inte trädgårdsarbete - det är wannabees. Ytligt och ointressant. Precis samma sak som de som homestagar och/eller lägger en ny fasad på tänderna. Ett tidens tecken. Quick-fix. Utomordentligt trist och säger en hel del om ägarna, tycker jag

Jag kanske inte svarar "rätt" här: men; min man o jag har inte råd att lägga ner en massa pengar på växter o s.k. design! Men; vi önskar ändå att få ha vackra blommor o en trivsam trädgård!
Så--vi byter m vänner- växter- o försöker föröka m frö o delade plantor!
Trädgårdsprogrammen verkar förutsätta att man har mycket pengar.........?

Att designa sin trädgård kan man ju göra själv. Ta reda på vad man själv är ute efter. Låna bok på bibliotek för att få tips på hur man kan göra. Exempelvis färg, form och tema. Behöver ju inte kosta mer än arbetet att läsa i böcker, papper och penna. Tror majoriteten av oss driver upp våra egna plantor dels för att vi tycker det är roligt och dels för att få det vi vill ha i mängder, det är ju minst halva grejen med trädgårdsintresset på något vis.

Och inte bara trädgårdsprogrammen, tidningarna också.
Allt ska gå snabbt, bli inredningstjusigt och inte kräva jobb.
Det är som om redaktörerna skulle förakta tålamod och billiga och kreativa lösningar. (D.v.s. såna som jag personligen helst skulle se på och läsa om eftersom de lösningarna oftast är de mest personliga och intressanta).
Dessutom föraktar man kunskap.
Jag satt just och delade lunch med en trädgårdstidning och fräste inombords över att bilder på läckra växter och rabatter nog publiceras men UTAN NÅGRA VÄXTNAMN!
(För att inte tala om information om växternas egenskaper, tillgänglighet, skötselråd, härdighet o.s.v.)



Mulle

Angående hur trädgårdsprogrammen ser ut - t ex exemplet Caprice tog upp, det när Äntligen Trädgård gjorde en "japansk" trädgård - så är det framför allt en produkt av TV-mediets funktion och livsvillkor:
Man behöver göra spännande underhållning för en bred massa, inte för de mest hängivna - då är en snabb och spektakulär förvandling mer "TV-mässig".
Man behöver producera program snabbt och kostnadseffektivt - då vill man snabbt få ett färdigt resultat, inte något som tar flera år på sig att växa till.

Angående att flytta ifrån sin trädgård - det gjorde jag i somras. Händelsevis visade sig köparna vara rätt förtjusta i vad jag hade gjort, tydligen var det en av de saker som fick dem att fastna för huset! Men det skulle inte störa mig så mycket om det var annorlunda och jag utgår ifrån att de kommer att ändra en massa saker efter hand som de börjar få sina egna ideer.
En trädgård är ju inget evighetsverk utan väldigt mycket en produkt av vem som lever och verkar i den där och då. Jag gjorde vad jag gjorde för att jag och min familj skulle trivas den tid som var, inget annat.

Jag tycker inte att det är lönt att förfasa sig över vad icke trädgårdsintresserade gör med trädgårdar. Om de saknar intresse och inte bryr sig, varför skulle de hålla på och krångla med att ge bort växter o dyl? Som om en ölburkssamlare skulle hålla på och må dåligt över hur vårdslöst folk i allmänhet hanterar ölburkar. (Nej det är ingen riktig bra liknelse, för växter är ju ändå något som lever - men ändå...)

Hade i helgen nöjet att studera en i närheten boendes beskärningsteknik. Vad säger ni om en riktigt, riktigt hård "paraplybeskärning"...i slutet av april...av ett gammalt körsbärsträd?
Ska bli intressant att se hur det utvecklas...ungefär på samma sätt som en dokumentär om digerdöden eller spanska inkvisitionen kan vara intressant!

Men jag har sett flera mäklare lägga stor vikt vid trädgården och ha många bilder på växtligheten så nog kan man sälja en trädgård, fast hur många har tid med det i dagens läge?

ingrid

Jag har för mig att någon mäklare har poängterat att en schysst trädgård är 20 % av försäljningsvärdet. Folk som ser en bra trädgård (kanske utan svårskötta krusiduller) tycker det är bra att slippa sätta igång och börja greja med den.

Hade för fyra år sedan ungefär samma tvivelaktiga "nöje". Det trädet dog i alla fall.
Och grannen blev sååå förvånad.

Kanske att en del trädgårdsprogram ger "Timell-effekt". Modell; Det är så lätt så, det är bara till att ...

Ush... vi ska sälja vårt hus har vi bestämt. Sorgligt om det kommer någon köpare som låter samma förfall ske som skett innan vi tog över... Fast då berodde det på att tanten blev gammal och inte orkade. Tillslut hamnade hon på hem och sonen hade noll intresse. Trädgården var inte skött på 10 år och de senaste 3 åren var inte ens gräset klippt! Vi har rensat fram alla gamla rabatter och ansat buskar och träd för att få fram den charm trädgården en gång hade. Och så har vi gjort nya rabatter och planterat några träd. Dessutom har vi anlagt en damm.

Tänk om det flyttar in någon som skövlar ner alltihopa?! Tur att jag inte ens hunnit med en fjärde del av alla mina projekt. Tur att vi trots allt gjort en relativt lättskött trädgård där man endast behöver rensa ogräs och klippa gräset om man nu inte vill lägga ner mera jobb... Det var det som var målet, och nu ska vi sälja... snyft!!

...skrev jag i mitt förra inlägg. Men jag glömde att tillägga att jag däremot kan förundra mig över varför man överhuvud taget vill bo i villa om man inte vill ha en trädgård.

För...OK, de flesta som köper hus vill väl i o f s ha en trädgård i någon mening. Men när intresset inte sträcker sig längre än till en uteplats att sitta på och en gräsmatta att spela krocket på...vad ger då villaboendet som man inte kan få i en lägenhet med bra balkong i någon trevlig BR-förening?

Är villainnehavet helt enkelt en statusgrej för såna människor? Eller något som de tycker att man "ska" ha när man fått barn, för att de själva växte upp i villa?

Någon som fattar?

Ärligt talat så tror jag det är just så, det är lite status för många att bo i villa...
Många ser trädgård som besvär...

En del vill bo i villa för att slippa ha grannar på andra sidan väggen, och det tycker jag att de har all rätt till att vilja. Däremot ska de kanske inte välja en villa med trädgårdstomt då. Det finns ju villor med skogstomt också, och tar man sig en bit ut i skogen slipper man ju grannarna ännu mer. Så har en av mina arbetskamrater gjort - de köpte villa ute i skogen för att slippa grannar, och deras "trädgård" består av tallar och blåbärsris Inget skötsel alls

Whops...... verkar som om man borde sälja sitt hus och flytta in i en lägenhet........
Anki

Tråkigt nog kan man inte ställa några krav på köpare som gäller vad dom ska få göra med fastigheten efter inflyttandet.. Man kan skriva papper men de är inte bindande.

Bara lite kuriosa från fd. mäklarstudent

Samtidigt så tycker jag ju att en del av trädgårdsarbetets filosofiska djupa fascination är att du gör det utan tanke på framtiden.
Det är din inre glädje som driver allt och dina visioner som förverkligas - vad spelar det för roll den dag du är borta?
Mulle

Kan inte låta bli att småle litegrann när jag ser vad du skriver.
Så var det nästan för oss också, förutom att vi ville ha
ett " gammalt " hus. Vi letade i tre-fyra år innan vi fann vårt
" drömställe ". Det var " gammalt", och hade stor trädgård.

Det här var vad vi föll för





Så såg annonsen ut i tidningen. Och vi bara "visste " att det var vårt
hus

Vi hade sån tur att mannen som ägde huset var allergisk mot allt
vad blommor hette. Det " enda " han odlade var grönsaker, inte
helt fel enligt oss. Men vi fick ändå schansen att " bygga " upp
vår egen blomsterprakt.
Jag hade nog haft väldigt svårt att "förstöra ", vad nån annan
byggt upp

Jag hade också fallit! Pladask,
Underbart ställe, Evgeni!

Mulle

Tack!

Håller med, ser så härligt ut!

Jag håller helt med!!!

Jag tycker många trädgårdstidningar är direkt tråkiga till största delen. Opersonliga, mer "hippa" än praktiska och ärligt talat utkastade pengar ibland. Jag bara ääääälskar att göra fynd! Att gå runt i lugn och ro på någon mysig plantskola och titta och vända och vrida på saker och ting. Det var så mitt intresse för växter började; hade inte mycket pengar (långtids-sjukskriven) men ville ha något att göra. Så jag köpte överblommade plantor som såg "fula" ut och så vårdade jag dom tills dom blommade igen. Sen förökade jag plantorna och delade/sålde billigt vidare och köpte då något nytt och roligt.

För mig är det roligt med lite personligare trädgårdar än någon "hipp" innerstads-trädgård a la Timell. Jag tar gärna emot tips och råd från andra men jag vill inte kopiera någon annans stil!

Jag älskar att se andra människors praktiska lösningar på saker och ting, och då gärna diverse hjälpmedel till trädgårdarna. Det kan vara enkla saker som Rättviks-knuten, pluggbrätten eller skyltarna som "Gurkan" (här på forumet) gjorde till sina tomatplantor. Sådana saker är jättekul att köpa och testa alternativt göra själv. Och jag delar gärna med mig av saker jag själv suttit och klurat ut...

Hmm vet inte om detta kom att handla så mycket om rubriken på denna tråd.

Jag ville heller inte ha något alldeles för "färdigt", av samma anledning, men man vill ändå veta mer om tomten innan man köper Vi tittade bl.a. på ett väldigt trevligt hus vars tomt bestod till hälften av en brant berghäll. Hade det framgått i annonsen hade vi sluppit åka på visningen, för det var helt uteslutet att vi skulle köpa ett hus med den tomten. Mäklaren ville förmodligen "lura dit" så många som möjligt.

I slutändan valde vi ändå efter känslan i själva huset, men trädgården är stor och har "potential", så jag räknar med att kunna göra något av den. Det finns en hel del blommor och buskar i trädgården, men även en massa gräsmatta som man kan ta bort utan att skämmas.

Men tänk den gräsmatteälskare som har stadens finaste och grönaste gräsmatta. H*n lägger ner hela sin energi påatt sköta den, klipper varannan dag osv. Sen när h*n tvingas sälja huset tar sig den nya ägaren för att gräva bort hela den fina gräsmattan för att sätta en massa vidriga perenner och träd. Katastrof!(?)

Man skall inte förakta vad andra människor tycker, tänker och gör. Vi har alla våra egna behov och vad man gör på sin egen tomt har varken den förre ägaren eller nån annan ett skit att säga till om.

Skulle inte säga att det handlar om att förakta vad andra människor tycker eller gör med sin tomt...

Det handlar om hur det skulle kännas i hjärtat om man lagt ned i sin själ i trädgårdsarbete, och sedan lämna detta och sakta se hur det tynar bort...

Fast det där med gräset har du helt rätt i, jag är definitivt en sån som skulle ge mig på gräsmattan direkt....

Angående trädgårdsprogram - såg andra avsnittet av Söderläge igår, och tyckte nog att det var ganska platt. Programledaren verkar nog så kunnig, men jag hade nog velat he lite mer inblick i HUR hon tänkte och VARFÖR. Att ställa upp sex pallkragar och plantera potatis i dem är lite väl "basic" för att ägnas tid i ett TV-program som bara förfogar över 30 minuter, tycker jag. Och bara det att varje inslag börjas och slutas med en hysterisk liten "logga-trudelutt" som låter så man håller på att bli knäpp - det tycker jag är helt i linje med det stressade sättet att ta sig an trädgårdandet som dessa program står för.
Själv så väntar jag i dagarna en grävskopa.... så mycket för lugn och ro i trädgården Men fyra meter hög och 25 meter lång 35-årig karaganhäck spettar jag inte upp för hand....
Och jag tror nog att den sundaste tanken är att en trädgård bara finns i samspel med sin människa. När man inte är kvar kommer inte trädgården att vara det heller. Nästa person måste få sätta sin prägel. Men det kan vara svårt - vi ska försöka göra något åt farmors tomt snart, men VAD??? Den har ju ALLTID sett ut så, vad skulle farmor säga om det inte växte zinnia just där varje år osv....
Nej, gör er fria från "historie-spökena" i trädgården! Var bara rädda om träden - de tål inte våra nycker, för de har ett helt annat tempo än vi.

vi hade en småbarnsträdgård tycke vi ... 800 kvm...

( massa gräsmatta, en rabatt med buskrosor
och en liten rabatt ( 1m x 2 m) med någon buske och sommarblommor,

Vi planterade ett familjeäppelträd, ett päronträd och några vinbärsbuskar, allt var kanske 3 år gamla. vi planterade även ett par vintergröna thujer? framför ett hörn som var ful ( en gammal ickeskött granhäck, som grannen vägrade att såga ner... det var ju snyggt på deras sida!!! )

När vi flyttade frågade vi köparen om de tyckte om trädgårdsarbete och nämde att om de inte gillar ex. bärbuskar så kunde vi tänka att ta de med oss. Nej ,det var sååå trevligt med en trädgård!

Sedan träffade vi våra gamla grannar som berättade att de hade rivit upp ALLT!
Familjeäppelträdet, bärbuskarna.... det fanns BARA gräsmatta kvar! och på framsidan hade de rivit ut alla rosor och flyttat tujorna dit.

Jag tor att det finns inte mycket kvar av päronet heller....

Men vad gör man med en sådan tomt??? Det var väl inget att pussla med.
Det tog 2 minuter att klippa äppelträdet och man behöver väl inte göra något med nya vinbärsbuskar heller.... men så klart man måste svänga lite med gräsklipparen

Nej, de får göra vad de vill, men varför fick vi inte ta med oss dessa när de ändå slängdes omedelbart! Vi hade kunnat spara massa jobb åt dom istället och fyllt groper med ny jord och sått gräs istället...

Ni " hör" väl att jag fortfarande går i gång när jag tänker på detta!!!

En trädgård är ett levande väsen, och förändras hela tiden. Självklart får alla göra vad de vill med trädgården och alla ska få genomföra sina drömmar, men det är ju synd att köpa en genomarbetad trädgård som inte alls går ihop med vad man vill ha, precis som det är synd att köpa en tvåvåningsvilla om man egentligen vill ha ett atriumhus i ett plan. Vill man ha en villa med lättskött trädgård har man rätt till det, men att riva ner perennrabatter för att anlägga en lättskött grusplan är lite som att riva upp ekparketten för att lägga en smuts- och vattentålig plastmatta. Det blir mer praktiskt och ändamålsenligt för ägaren, men det är slöseri på investerade pengar. Gillar man huset i övrigt kan det ändå vara värt det.

Det är även därför man varken ska renovera köket eller göra om trädgården bara för att man ska sälja, för ett orenoverat kök eller en trädgård som inte gjorts så mycket med lämnar mer frihet åt köparen att genomföra sina egna drömmar.

Ja, men om man lyckas få fatt på drömhuset på dagens svettiga marknad så slår man till även om trädgården är "fel". Så tänker i alla fall jag, det är ju ändå huset som är dyrast och svårast att ändra på.


Så tänkte jag också när jag tittade på hus. Men jag tror inte att alla gör det, en del får kalla fötter om det ser för risigt ut. Vårt hus ser hemskt trist ut inuti...men det mestadels bara ytskikten - och ändå fick vi det för ett kvadratmeterpris långt under alla andra försäljningar i samma område förra året.
Så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta...men när vi tittade på hus såg vi massor av snabbrenoverade kök. Det är väl vi i mediabranschen som ställer till det, antar jag, med alla våra "make over"-program och dylikt...håhåjaja.

P.S. Anki på Öland: Om du kände dig träffad av vad jag skrev - gör inte det! Om dina skäl för att bo i hus räcker för dig, så räcker väl det...strunt i vad någon trädgårdsstolle tycker..!

Det har jag också funderat på när jag tittat på denna typen av program. Hur mycket substans finns inunder? Verkar vara mycket "happsy-flappsy".

Själv skulle jag definitivt inte vilja ha något som en presumtiv säljare slängt ihop för att öka värdet.
Gick på det lite grand när jag köpte mitt hus för 6 år sedan, men då gällde det bara lite färg på källargolv/yttertrappa. För att snygga till alltså. Men inga skador alls under.

Jo, det finns ju folk som "går på" homestyling. En av mina arbetskamrater fick sitt hus "homestylat" innan försäljningen, och priset gick upp långt över vad mäklaren ens hade kunnat drömma om Men en sådan styling - städa bort onödigt junk, göra om "datarummet" till barnkammare, sätta upp fräsch duschgardin osv kostar ganska lite jämfört med helrenovering av köket med nytt golv, nya kakel osv. I trädgården motsvaras homestyling ungefär av att rensa bort döda växtdelar, frakta bort högen med ris och grenar och plantera några penséer i en kruka, medan köksrenoveringen är mer i stil med att anlägga en ny rabatt eller plantera ett hallonbuskage.