Beklagar den ebarmligt långa texten, den finns i pdf-form i länken nedan om det är jobbigt att läsa här (kortade raderna för att de skulle bli lättare att läsa, men det blir tungt ändå):
Ur artikeln i Läkartidningen:
Mätmetoderna för bestämning av GI beskrivs och kompletteras med
en sammanställning av faktorer som kan inverka på GI-värdet.
Svagheterna i metoden diskuteras också.
Dessa svagheter är betydande, vilket återspeglas bland annat i skillnader
mellan rapporterat GI för olika livsmedel från olika forskargrupper. GI för
t ex bakpotatis varierar mellan 56 och 111, kidneybönor mellan 13 och 70, bananer mellan 30 och 70 osv
(referens nr 5 i författarna Terrys artikel).
En annan begränsning för användbarheten av GI-tabeller är
att GI definieras som det glykemiska svaret av 50 g kolhydrater
i ett visst livsmedel. Detta har givit den kokta moroten ett oförtjänt
dåligt rykte (för att komma upp i 50 g kolhydrater går det åt 630 g morötter).
Detta korrigeras till viss del med beräkningar av glykemisk belastning (GL),
där blodsockersvaret ställs i relation till mängden kolhydrater i en definierad portion av varje livsmedel.
Hypoteserna för nyttan av lågt GI/GL i överviktsbehandling
förutsätter att det är genom ökad mättnadskänsla som dieten
skulle leda till minskat energiintag och därmed viktnedgång.
Frågan är vad man mäter.
När det gäller t ex spannmålsprodukterna
sammanfaller lågt GI/GL till stor del med hög halt av kostfiber
och låg energidensitet. Är det den gynnsamma effekten av
kostfiber på insulinkänslighet, mättnad etc som egentligen står
för resultatet? I så fall utgör GI/GL bara ett krångligt surrogatmått.
Detta är i sig oförargligt, problemen uppstår när principen
generaliseras.
Energibalansen avgör hur mycket vi väger: om vi konsumerar
mer energi än vi förbrukar ökar vikten och tvärtom.
I det perspektivet kan GI/GL-tabellerna verka direkt vilseledande
om de inte kompletteras med information om produkternas
energiinnehåll. Låt oss ta ett, kanske något banalt, men
inte helt orimligt exempel utifrån författarna Terrys artikel, Tabell
II (se Tabell I ovan):
Om GL används som enda och avgörande princip för livsmedelsval
kan till och med en »måltid« med en portion pommes
frites och en portion mjölk framstå som ett bra val, men innehåller
623 kcal, vilket motsvarar ca 95 procent av det rekommenderade
energiintaget för en medelkvinnas lunch enligt
svensk näringsrekommendation.
På lunchrestaurangen är det mer sannolikt att ovanstående
kombineras med t ex 150 g kött, en portion morötter, en halv dl
ärtor och kanske en portion hemgjord bearnaisesås. En sådan
måltid har fortfarande låg GL, följer tallriksmodellen, men innehåller
nästan 1 100 kcal.
Om mjölk och pommes frites i den kompletta måltiden byts
mot vatten och en portion jasminris (som framstår som rena
giftet i tabellerna), så innehåller också den måltiden 623 kcal.Ursprungsartikel:
Klinisk evidens saknas för GI mot övervikt och diabetesAnledningen till att Aftonbladet och Expressen aldrig skriver om de nya fakta som framkommer torde vara uppenbar för var och en. De tjänar för mycket pengar på GI för det.
Jag är ännu inte övertygad om det vettiga i GI, men jag tror på sund kosthållning, regelbundna matvanor, motion och "allt med måtta". På det viset håller jag kanske med viktväktarna mer än GI? Fast räkna poäng hit och dit känns inte heller meningsfullt.
Övertyga mig om något, någon. Vad tycker ni? Är GI bara ett krångligt sätt att säga att det är nyttigare med fullkornsbröd än ljust?
Debatten går vidare, detta skriver Aftonbladet aldrig om
17-05-2006, 16:19
