Är arbete en rättighet?, Vad tycker ni? Alternativ

[*Felix matte*]

Utan att ha läst alla inlägg så vill jag påstå att rätten till arbete borde vara en självklar rättighet.
Arbete = Du har din försörjning tryggad.. Har något att se fram emot och gå till.

Sedan så kan man ju diskutera reglerna... Ska du ta vad jobb som helst... bara för att ...
Ja det tycker jag... Så länge det inte är alldeles omöjligt för personen i fråga att orka
med det... psykiskt eller fysiskt.

Man ska inte få tacka nej till städjobb bara för att man har tre års universitetsutbildning.

[Pirum]

Tycker nog att det är opp till individen att ligga i ... OK ta ett sk. "skitjobb" tills något bättre dyker opp och vandra vidare ...

Ett problem här kan vara att det inte finns lika många "skitjobb" som det finns arbetslösa.

I den marknadsekonomi vi har idag så BEHÖVS dessutom arbetslöshet för att få den flexibla arbetsmarknad som så många företag eftersträvar.

En liten nöt : Det finns för många arbetslösa. Detta är de arbetslösas fel, då de uppenbarligen inte söker jobben tillräckligt bra. Som recept ordineras sänkning av ersättningen, så att man piskar folk att söka fler jobb.

Ännu en nöt : Det finns folk som myglar till sig socialbidrag trots att de arbetar svart. Det finns dessutom folk som har a-kassa trots att de arbetar. Recept på lösning? Sänk ersättningen och ställ hårdare krav för att få socialbidrag.

En annan nöt : Det finns för få jobb. Detta är statens fel, då reglerna för företagande är för hårda eller krångliga. Som recept ordineras förslappade regler, så att man genom att exempelvis göra det enklare att sparka folk, eller sänka arbetsgivaravgifterna, lockar företagen att anställa fler.

En nöt till : Många företag fuskar med moms, svarta pengar och anställningar. Problemet är tydligen att skatterna är för höga. Receptet måste då bli att sänka skatterna.

(Förtydligande : Jag menar inte att det BÖR vara eller ÄR som jag beskriver ovan, men jag menar att det ofta låter så i debatten, där vissa pekas ut som tärande och andra som närande)

Notera dessa 4 nötter, som inte är så bra formulerade, men de ser ut som hasselnötter iaf :
* I de fall då den fattige medborgaren är "problemet" så är receptet PISKAN, hårdare tag ska ge en lösning. Att de flesta inte myglar till sig socialbidrag tas inte hänsyn till. De straffas som ren bonus. Straffet som styrmedel.
* I de fall då det rika företaget/medborgaren är problemet så är lösningen istället en MOROT, man ska BELÖNAS. Inte belönas för att man följer lagen (för det gör man ju ofta inte), utan för att man istället ska mygla lite mindre. Belöningen som styrmedel.

Kortfattat så verkar resonemanget vara som övrigt i samhället : Den fattige motiveras bäst med piska, medan den rike motiveras bäst med moroten. Underligt.
Borde det inte rimligen vara tvärtom?

[hav]

I programmet Ungt Val satt ungdomarna och verkade tycka att arbete var en rättighet, och att staten minsann skulle ge dem det. Men är det statens uppgift? Var går gränsen för statliga uppgifter och individens skyldigheter?

I FN´s mänskliga rättigheter som Sverige har förbundit sig att följa står att ´envar har rätt till arbete´.

Då, på 40-talet när de mänskliga rättigheterna sammanställdes, kanske man inte hade tanken att arbetsföra skulle kunna livnära sig på bidrag utan snarare att staten skulle ha beredskap för att erbjuda arbetslösa ett sätt att försörja sig? Jag vet inte, det kanske mer var en målsättning än något som man visste hur man skulle lösa?

Samhällstjänst med lön i stället för socialbidrag/arbetslöshetsersättning? Skulle det fungera?

[Tapio]

Aha, du ska bli rik på kunskap. Bättre börda bär man ej på vägen än mycket mannavett (och öl, hävdade De Höges Sång ).

Halaj!

Nej, nej, nej!

Den poetiska eddan är inte alls så rusförhärligande som man kan tro.

Den höges sång, vers, stycke (el. vad det är)11.:
Bättre börda
man bär ej på vägen
än mycket mannavett.
Sämre vägkost
man ej släpar över fältet
än övermått av öl.

Som bonus knackar jag också ner nr 12:
Ej är så gott,
som gott man säger,
öl för människors ätt;
ty mindre en man
ju mera han dricker,
vet till sig, vad tankar han har.

//T/ som hittade ett par nödraketer längst in i kylskåpet när jag kom hem:-)

[aqualis]

Problemet i siffror ( tråkigt sätt att se det?)

SCB’s Arbetskraftsutredning (AKU) som görs regelbundet visar att när arbetade timmar redovisas som 40 timmars arbetsvecka så motsvarar antalet arbetade timmar 3 170 000 arbeten.

Det innebär i sin tur att utslaget på vuxna under 65 år så ”arbetar” var och en ca 22 timmar utanför hemmet.

Att inte realisera 30 timmars arbetsvecka beror på bristande vilja/förmåga, mer än tillräckligt goda förutsättningar finns redan.

Kan det vara så att det finns organisationer som är beroende av ett utbrett missnöje för att rättfärdiga sin verksamhet?

[Bettson]

Inte tycker jag att arbete är en rättighet.

Däremot tycker jag att man har en rättighet att få tak över huvudet och mat på bordet om man inte kan försörja sig själv. Är man sjuk eller av annat skäl inte kan få ett arbete så har man dom rättigheterna.

Likaså tycker jag att man har en skyldighet att försöka försörja sig själv om man är arbetsför. Både att söka arbete och att försöka behålla det.

Lite irriterad blir jag faktist när en fullt frisk femtioåring blir erbjuden jobb som vikarie i sjukvården. Denne har en adekvat utbildning osv.

Att då höra kommentaren: Inte skall väl jag som är femtio år behöva gå på vikariat, dessutom under sommaren då vill jag vara ledigt. Jag stämplar och jobbar i vinter i stället, med då får de faktist erbjuda mig en fast tjänst, annars får det vara.

När samma person sedan förfasar sig över hur illa städat folk har det, dom som arbetar och kanske till och med arbetar övertid för att få behålla sitt jobb. Då känns det som att man inte vill umgås mera.

Nu är ju gudsklov inte alla arbetslösa sådana. Många gör allt för att få ett jobb, men har kanske inte rätta utbildningen eller erfarenheten.

[Ophelia]

Tycker arbete är en rättighet att få utöva men inte en rättighet att få tillrättalagt om man är arbetsför.

[Bettson]

Tycker arbete är en rättighet att få utöva men inte en rättighet att få tillrättalagt om man är arbetsför.

Att arbete inte är en rättighet grundar sig nog i att jag tycker att ifall man inte får ett passande arbete så har man möjlighet att själv skapa sitt arbetstillfälle.

Rättighet att ha mat på bordet och tak över huvudet tycker jag nog att alla har.

Men skyldighet att försöka försörja sig efter bästa förmåga om man är frisk har man absolut.

[Ophelia]

Tycker arbete är en rättighet att få utöva men inte en rättighet att få tillrättalagt om man är arbetsför.

Att arbete inte är en rättighet grundar sig nog i att jag tycker att ifall man inte får ett passande arbete så har man möjlighet att själv skapa sitt arbetstillfälle.

Rättighet att ha mat på bordet och tak över huvudet tycker jag nog att alla har.

Men skyldighet att försöka försörja sig efter bästa förmåga om man är frisk har man absolut.

Kloka ord

[Flamingon - växt...]

nuförtiden finns inte så många "skitjobb". för att söka städjobb så ska man oftast ha flera års erfarenheter, någon slags utbildning samt körkort.
eftersom det är så många som är arbetslösa och väldigt många ungdomar så kan även de s k "skitjobben" sätta höga krav på än det ena än det andra.

jag tror att de flesta som sitter med jobb och är en viss ålder tror att saker och ting är och fungerar som när de va yngre.

jag TROR att empatin och viljan till att förstå arbetslösas och sjukskrivnas situation inte är så stor hos de flesta med arbete. mycket av det beror troligtvis på "rötäggen" som roffar åt sig och gör allt för att lura systemet. som med allt annat så är det de som missbrukar systemen och bete sig illa som syns.

[Bettson]

Jamen det här med dresscode på jobbet då?

Känner ungdomar som beklagar sig att de står utanför arbetsmarknaden. Men när man lite försigtigt påtalar att det gäller att smälta in på en arbetsplats för att få ett jobb, så blir det mothugg direkt.

Tex om man har spikes som är lila, tauteringar och piercingar överallt så faular man ut sig från många tillfällen att få ett jobb.

Jag vill inte påtvinga folk någon speciell klädsmak, har kanske inte så god klädsmak själv. Men jag anser att på jobbet så har man så att säga sålt sin tid mot betalning och då får man spela rollen. Man skall helt enkelt klä sig ungefär så som kunderna till företaget klär sig. Annars får man inga jobb.

Det är väl helt OK, för att inte säga ett krav att man har spikes, lila hår , tauteringar och en viss klädstil om man tex jobbar i en butik som säljer sådana kläder.

Fast jobbar man i kassan på ICA så gäller andra krav. Förmodligen så skulle man skrämma slag på gamla pensionärstanter så att de inte vågade handla. OCh vilken arbetsgivare skulle våga anställa dig då?

Privat så behöver man inte spela någon roll. Då kan man uttrycka sin personliga klädstil.

Fast vissa anser att de hellre går på soc än klär sig som en svensson även om det är på jobbet. Sådana personer är jag inte helt glad över att behöva försörja via skattsedeln. Men jag betalar gärna för den som är sjuk eller av något annat skäl som man inte kan rå för, är arbetslös.

Är man frisk och arbetsför så är det endast kriminalitet och prostitution som är giltigt att säga nej till i mina ögon.

[andersen]

Funderar lite på rubriken, och tycker nog att staten gör en rätt mycket för att man skall ha rätt till arbete, tex så brukar man starta stora vägbyggen i tider med låg sysselsättning och när försvaret bantas så flyttar en del statliga verk till dom berörda orterna.

Men man kan gå ännu längre, man kan tex införa medborgarlön, och man kan förbjuda all övertid och på så sätt tvinga arbetsgivarna att anställa folk, för problemet är ju att vi är färre som arbetar och dom som arbetar arbetar mer och mer, dvs risken ökar för utbrändhet och att bli långtids sjukskriven.

[Flamingon - växt...]

Man skall helt enkelt klä sig ungefär så som kunderna till företaget klär sig. Annars får man inga jobb.

Fast jobbar man i kassan på ICA så gäller andra krav. Förmodligen så skulle man skrämma slag på gamla pensionärstanter så att de inte vågade handla. OCh vilken arbetsgivare skulle våga anställa dig då?

fast på ica går väl alla olika typer av människor och handlar? oavsett klädstil? (sorry kunde inte låta bli )

nu tillhör jag inte den gruppen av ungdomar med en speciell klädstil. tillhör ingen grupp alls, utan att jag inte har jobb beror på privata angelägenheter som jag inte vill ta upp på ett forum. (kör förresten med jeans, svarta enkla tröjor och färgglada linnen undertill. helt vanligt alltså.)

men att göra helt avkall på sin personliga stil kan jag förstå att många har svårt för. däremot så går det att tona ner sin stil lite beroende nu på vilken klädstil det nu gäller. som ung och arbetslös finns det inte hur mycket pengar som helst att ta ifrån, och då är det inte så kul att pengarna ska gå till kläder som lämpar sig mer åt timvikariatet man söker osv. för som ung är det inte fast anställning som gäller utan vikariat, praktik, timanställning osv. och det handlar allt som oftast inte om så särskilt långa tider. men till en fast anställning däremot så är det mer befogat med att införskaffa en särskild jobbgarderob.

det jobb som är lättast att få idag är som telefonförsäljare och det vet ni alla hur illa telefonförsäljare bli behandlade båda av sina arbetsgivare och folk som blir uppringda. det bygger ju verkligen upp ungdomars jobbsjälvförtroende.

[Bettson]

Man skall helt enkelt klä sig ungefär så som kunderna till företaget klär sig. Annars får man inga jobb.

Fast jobbar man i kassan på ICA så gäller andra krav. Förmodligen så skulle man skrämma slag på gamla pensionärstanter så att de inte vågade handla. OCh vilken arbetsgivare skulle våga anställa dig då?

fast på ica går väl alla olika typer av människor och handlar? oavsett klädstil? (sorry kunde inte låta bli )

nu tillhör jag inte den gruppen av ungdomar med en speciell klädstil. tillhör ingen grupp alls, utan att jag inte har jobb beror på privata angelägenheter som jag inte vill ta upp på ett forum. (kör förresten med jeans, svarta enkla tröjor och färgglada linnen undertill. helt vanligt alltså.)

men att göra helt avkall på sin personliga stil kan jag förstå att många har svårt för. däremot så går det att tona ner sin stil lite beroende nu på vilken klädstil det nu gäller. som ung och arbetslös finns det inte hur mycket pengar som helst att ta ifrån, och då är det inte så kul att pengarna ska gå till kläder som lämpar sig mer åt timvikariatet man söker osv. för som ung är det inte fast anställning som gäller utan vikariat, praktik, timanställning osv. och det handlar allt som oftast inte om så särskilt långa tider. men till en fast anställning däremot så är det mer befogat med att införskaffa en särskild jobbgarderob.

det jobb som är lättast att få idag är som telefonförsäljare och det vet ni alla hur illa telefonförsäljare bli behandlade båda av sina arbetsgivare och folk som blir uppringda. det bygger ju verkligen upp ungdomars jobbsjälvförtroende.

Visst på ICA handlar alla slags mäniskor. Fast just gamla tror jag skulle bli skrämda av vissa klädstilar.

Just på ICA så är arbetsgivarens önskan att man har svarta byxor. Det är enda kravet. Tröjor brukar de hålla med.Sedan kan man tvätta ur hårfärg, föna håret i annan frisyr än spikes, ta bort de flesta piercingarna och avstå från att måla svarta motiv i ansiktet, typ ornament och tårar.

Det är faktiskt inte så dyrt.

Och de flesta människor har väl en "jobb-garderob" hemma. Själv sjavar jag gärna runt i jeans och stora tröjor, men tar alltid på mig något bättre när jag skall ut på jobb.

Att strikt säga att jag ändrar mig inte är detsamma som att man accepterar att vara arbetslös hellre än att göra avkall på sin klädstil. då tycker jag inte man kan begära att man skall bli försörjd.

VIsst kan jag förstå att man inte har så mycket pengar till kläder om man är ung och arbetslös. Men vore det inte bättre att kanske lägga de pengar man har på jobbkläder så att man får ett jobb. Då tjänar man ju pengar så att man privat kan anlägga vilken klädstil som helst.

Dert jag pratar om är just extrenklädstilar.

Inte vet jag, men jag tycker det vore smartare.

[Flamingon - växt...]

VIsst kan jag förstå  att man inte har så mycket pengar till kläder om man är ung och arbetslös. Men vore det inte bättre att kanske lägga de pengar man har på jobbkläder så att man får ett jobb. Då tjänar man ju pengar så att man privat kan anlägga vilken klädstil som helst.

Dert jag pratar om är just extrenklädstilar.

Inte vet jag, men jag tycker det vore smartare.

om vi säger att det är en ungdom, men egen lägenhet, nollklassad - alltså inte fått något jobb och därmed jobbat en viss tid för att få rätt till a-kassa då är det socialen som gäller. då har de en norm att hålla sig inom och i den så räknas ca 450-490kr till kläder och skor. inte så mycket alltså.

men visst kan jag hålla med om att många ungdomar prioriterar fel. även de med eget boende och räkningar osv. finns många som röker och gå ut och festar och sedan ändå klagar på att de inte har pengar. finns även de som inte förstår att man får dela upp sina inköp, man kan inte bara köpa eller göra sådant som är roligt utan fördela tid och pengar mellan roligt och "måsten".

själv tycker jag det här är en enkel situation. att bara behöva ändra lite på sin klädstil och sedan få jobb. en annan har ju mer komplicerat med lång sjukskrivning och annat bakom mig.

[Magdis]

Jag håller med dig Bettsson, individen måste bjuda till lite själv också. Samhället kan inte anpassa sig efter varje enskild individ. I mitt arbete har jag ju särskilda kläder och det finns vissa bestämmelser. Tänk om jag skulle tjura och säga att "nej jag SKA ha högklackat och aftonklänning på mig och jag MÅSTE ha en massa ringar, piercingar och smycken på mig, annars inkräktar det på min integritet!" ...och sen vänta mig att samhället ska fixa mig ett sjuksköterskejobb.....nej det funkar ju faktiskt inte.

På samma sätt måste ju var och en ha ett ansvar för att utbilda sig till något som man kan vänta sig att få jobb inom. Hur skulle det bli om alla i hela världen utbildade sig till webdesigners och sen satt och krävde att samhället ska fixa jobb?

[Bettson]

själv tycker jag det här är en enkel situation. att bara behöva ändra lite på sin klädstil och sedan få jobb. en annan har ju mer komplicerat med lång sjukskrivning och annat bakom mig.

Just det. Och det är för sådana situationer som människor kan hamna i utan egen förskyllan som våra skattepengar skall gå till.

Man kan inte rå för att man blivit sjuk. Då ska inte skattesystemet belastas i onödan för att man inte vill ställa upp ppå arbetslivets villkor. Meningen är att pengarna skall räcka till de som verkligen behöver, som just dig.

Risken finns annars att en viss moderatlledare återigen gör ett idiot-uttalande som säger att vi sänker sjukpenningen till 50% så att folk kommer i arbete. Folk blir väl inte friskare för det.

Eller att en viss röd partiledare kommer att höja arbetsgivarinträdet vid sjukfall igen. Det gör ju att människor som du har minskade chanser att få arbete.

Allt beror ju på att en del människor överutnyttjar systemen och ser förmåner som rättigheter.

Ett annat uttalande jag hört som man kan se som att överutnyttja systemen.

Jag har inte tagit ut några dagar för vård av sjukt barn i år. Det måste jag göra, för jag har inte pustat fösterna på länge. När jag frågade om inte barnen skulle vara sjuka om hon skulle ta ut dagar för vård av sjukt barn, så tittade hon på mig som om jag vore tidernas idiot.

Det är min "rättighet" att ta ut dagar för vård av sjukt barn.

Yes, sa jag. Om barnen är sjuka. Vi var inte helt överenns om kraven för att ta vba dagar. Enligt henne så tog man ut sådana dagar när man behövde vårstäda. Och barnen kunde vara på dagis.

Inte konstigt att det som ostädat ut hemma hos mig när ungarna var små. Jag hade ju inget begrepp om systemet.

[LadyG]

Läser med stort intresse, och det ni säger fick mig att fundera på hur stort förtroende man skulle få för en polis med 42 piercings, lila hår och synliga ansiktstatueringar (som f ö måste göras i utlandet, för respektabla tatuerare tatuerar inte i ansiktet, på händer eller kön).

Skulle man våga lita på en gynekolog/urulog med spikes och 2Kg mascara?

Hur mycket skulle jag tro på nyhetsuppläsaren om denne/denna hade trasig skjorta, kedjor i ansiktet och säkerhetsnålar genom kinderna?

Ni förstår nog vad jag är ute efter.

Samma sak gäller f ö språket. Hur mycket pengar skulle jag låta en bankman placera åt mig om han lät som om han nyss lärt sig rinkebysvenska som andraspråk och inget annat?

Hur gärna skulle jag låta en fröken undervisa mina barn i svenska om hon själv låter så här: "Assa ba, ja ba sa va att asså du kan ju inte vara riktigt navlad ba."

Än så länge har jag inte sett några av exemplen ovan, och det beror nog på att om man ser ut sådär, eller låter så, då får man inga jobb.

Är det då inte läge att ta på sig hela, rena kläder och lära sig prata som folk? Jag tror att det blir lättare att få jobb då. Egen stil och individualism får man ha på sin egen tid, men under arbetstid är tiden inte ens egen. Den tiden är köpt av arbetsgivaren, och då är det deras regler som gäller (inom rimliga gränser naturligtvis, ingen ska tvingas gå naken på jobbet eller på andra sätt förnedras).

[Hannele]

Tänk om jag skulle tjura och säga att "nej jag SKA ha högklackat och aftonklänning på mig och jag MÅSTE ha en massa ringar, piercingar och smycken på mig, annars inkräktar det på min integritet!" .

Tja, ska man uppfylla patienternas önskemål, ska man helst inte vara mörkhyad heller..

I Frankrike hade vi busschaufför med stilettklackar, bar mage och tatuering på ryggen.
Piercing... när är det "olämpligt"; vid två hål, tre...?
Alla har inte kund/klientkontakt, då kvittar utseendet! Även bankkassörskor har börjat visa magen..

[linda-maria]

Hej!

Jag tycker att arbete är en skyldighet snarare än rättighet.
Ingen borde få pengar utan att göra någon sorts arbete i gengäld.

Linda