Dino har förekommit en del i rasklubbens tidning. Max (sonen) är djupt imponerad för han tycker att "Dino blir världsberömd i hela Sverige" då! :-) Att det är tack vare att det jag skriver små berättelser om honom och skickar in, vill sonen inte riktigt ta in....
Här kommer det senaste bidraget till tidningen:
Hej, det är jag som är Dino. Fjällfarmens Dino om vi ska vara lite högtidliga.
Nu ska jag berätta om min matte, hon har nämligen så mycket konstigheter för sig…..
Några gånger på sista tiden har hon sagt att vi måste öva för att hon ska ställa ut mig. Ställa ut!? Hon behöver inte ställa ut mig, jag skuttar så glatt ut själv!
I alla fall så brukar hon då sätta på mig kopplet och gå ut på gräsmattan. Hon börjar springa med STORA steg med mig bredvid sig. ”Hum, vad är det hon vill att jag ska göra egentligen? Ah, nu vet jag!!!!! Hon vill busa!!!!” Jag börjar galoppera, hoppa, studsa bita och slita i kopplet allt vad jag kan, för här ska hon få se på bus! Men då säger människan ”nej” och stannar!? Jahapp, när hon stannade på valpkursen betydde det att jag fick en mumsig godis om jag satte mig fint bredvid matte. Sagt och gjort. Men ingen godis? Matte står och säger ”STÅÅÅÅ”. Hum känner igen ordet, vet att hon har lärt mig det någon gång inne på köksgolvet, men vad var det hon ville då?
Efter en stunds funderande beslutar jag mig för att STÅ på bakbenen och puffa på mattes godisficka med framtassarna, för nu vill jag verkligen ha en godis! När allt detta har upprepats ett antal gånger brukar matte sucka och säga ”-Ja, ja, den dagen den sorgen… Vi kommer helt klart skämma ut oss, men vi får väll bjuda på det då….”
Apropå koppel så påstår matte att jag ofta drar i det. Det ställer jag mig mycket frågande till!? Jag har ju´ bara bråttom till nästa härligt doftande fläck. Och lagom till man har fått upp farten mot nästa fläck så tvärvänder människan! Hon säger att jag ska lära mig att jag inte kommer framåt om jag drar i kopplet. Hon kan tvärvända hur många gånger som helst på en promenad, och envis som synden verkar människan vara. Fattar hon inte att våra promenader skulle ta ganska mycket kortare tid om hon inte hela tiden vänder och går åt motsatt håll?
Samma sak när jag får springa lös i skogen. Precis när man har fått upp ett härligt doftande spår tvärvänder människan och går åt ett annat håll, eller också springer hon och gömmer sig. Hon säger att det är jag som ska hålla koll på henne och inte tvärtom. Och det är inte det lättaste med den här matten kan jag lova! Dessutom har människan just fyllt 35 och borde kunna hålla koll på sig själv anser jag.
Ibland är hon arg också. Argast är hon oftast när jag har haft som roligast. Är inte det lite konstigt? Då brukar hon säga konstiga ord som lillhusse säger är fula ord….. Det kan tex vara så att jag har hoppat upp på bordet och ätit upp något smarrigt som ligger där, jag menar om hon går därifrån så betyder väll det att hon inte ska ha mera?
Eller när man har bitit något i småsmåsmå bitar, och spritt ut det över hela huset så det ska finnas roliga saker överallt, ja då kommer dom där orden igen…..Jag förstår mig faktiskt inte riktigt på henne, livet går väll ut på att äta gott och ha roligt!?
Apropå äta. Det finns så mycket godis i skogen! Mmmmmm, luktar gott, smakar mums, går jättebra att rulla sig i! Då kommer konstiga ord ur mattes mun igen… Något som heter ”äckligt” brukar hon säga och att jag borde få bo utomhus istället. Gärna för mig, bara hon också bosätter sig utomhus, för trots allt trivs jag bäst när jag är tillsammans med henne.
Matte påstår att jag är en ögontjänare. Jag brukar t.ex. hoppa upp och ställa mig och bita på lillhusse när han ligger och tittar på tv i soffan. Då ropar den lilla människovalpen nästan alltid på matte, vilken skvallerbytta!!!!! Precis innan matte kommer in i rummet brukar jag snabbt som blixten lägga mig fint i andra änden av soffan, med huvudet på sned, och se oskyldig ut. Men ögontjänare vill jag inte kalla det för, jag är helt enkelt smart nog att slippa få ovett av matte.
Jag är inte så förtjust i att åka bil. Men jag har lärt mig vilken av mattes jackor som är ”gå ut och gå med Dino på hemmaplan” och vilken som är hennes ”åka bil jacka”. Jackan som hon använder på hemmaplan är lysande orange med reflexer så att hon ska synas bra i både mörker och i våra jägare täta skogar, den tycker jag är jätte fin! När hon sätter på sig den hoppar och studsar jag av glädje, springer runt matte och glädje ylar så att hon knappt får på mig kopplet.
Den andra jackan som hon kallar för fin, är bara mörkblå och tråkig och betyder att det ska åkas bil innan något roligt händer. När hon sätter på sig den piper jag iväg och lägger mig så långt bort i huset som möjligt och då har jag massor med hår i öronen så jag hör inte att hon ropar….
På morgonen väcker jag alltid min matte TIDIGT. Matte suckar och mumlar att det faktiskt finns andra i den här familjen som jag kan väcka någon gång i stället för henne. Men det är ju´ henne jag tycker mest om så varför nöja sig med någon annan? Ett bra sätt att få upp henne är att börja trampa runt lite oroligt som om jag är kissnödig, då masar hon sig upp för att släppa ut mig. Men inte vill jag gå ut inte! Jag springer och hämtar mitt ben och leker med det i åtminstone en halv timme innan jag vill gå ut. Man vill ju´ ha sällskap när man leker!
Matte och jag har gått valpkurs under hösten. Tydligen skötte jag mig relativt bra på den för matte var oftast väldigt glad och nöjd när vi åkte därifrån. Nu ska vi börja på något som heter unghunds kurs och det säger matte att jag VERKLIGEN behöver för enligt henne är det ingen vidare ordning på mig nu. (?) Men det blir en annan historia!
Här är han, våran Dino
07-01-2007, 10:14
) och har inte lika nära till skall. 
