Vi har en hund, men har tidigare haft 2. Förutom hunden har vi katter, hästar och grisar (tillfälliga grisar). Och gård, 2-årigt barn, var sitt deltidsjobb, disk & tvätt osv.
Vår (min) första huvudvärk är huruvida vi ska skaffa en till hund eller ej.
Hjärtat säger att det är bra för den hund vi har eftersom hon inte trivs alls med att vara ensam (= utan hundsällskap). Och om vi skaffar en ny, yngre hund nu kommer det att finnas någon kvar som en tröst när den nuvarande hunden en dag går bort. Plus att vår lilla dotter älskar hunden och det är så fint att se dem ihop. Med en till så kommer hon att fortsätta att ha en fin "hunduppväxt" i många, många mer år.
Hjärnan säger att en hund till är mer jobb, kostar mer pengar och den tid den tar av oss kommer att tas från de andra djuren. Som det är nu är nuvarande hund nöjd bara att få vara med. Hon kräver inget i pälsvård eller träning och är måttligt förtjust i promenader. En om dagen räcker för henne, även om jag alltid går 2 gånger, men andra gången lyfter hon bara på ett ögonlock och kikar på mig istället för att följa med. Och så är det det där med hundvakt. I nuläget är det i stort sett omöjligt, men har man en kan man ändå kanske övertala någon eller så kan man ha råd med pensionat om man har en hund som funkar att lämna. Har man mer än en hund är det helt omöjligt!!!
Andra huvudvärken är ett eventuellt val av hund.
Valpar är ju jättesöta, men kräver en massa jobb. Jag har ju en människobebis som inte är rumsren, äter och sover ofta och som ska uppfostras. Att ha en hundbebis samtidigt verkar väldigt jobbigt och som om det finns risk att någon av dem får för lite tid (hunden). Dessutom är den hund vi har en äldre tik och hon skulle nog antagligen tycka att en valp var lite jobbig. Hon vill dessutom gärna uppfostra genom att skälla och rätta till så det hade nog varit en gapig period hemma och det skulle krävas en del kurage från valpen för att stå ut med sin fostermor.
Vuxna hundar, unghundar eller halvstora valpar som behöver nya hem är det nästan alltid något fel på eller så är det skarpa och tidskrävande raser. Med andra ord inget för en barnfamilj som söker sällskapshund. Vi har hört oss för med rasklubbar för de raser vi är intresserade av, men deras raser har sällan eller aldrig omplaceringar.
Nu har vi en bekant som ska ha valpar efter sin hund. En labrador. De är jättetrevliga familjehundar, lagom stora, inte en massa pälsjox osv. OM vi nu ska ha en valp är ju detta ett utmärkt val - om man använder sin hjärna. Men samtidigt som jag tänker tanken att OM vi vågar be att få tinga en tikvalp av labradoren så värker det i hjärtat. Jag vill ju ha en BASSET till!!! Vi har en, hade två och de är de mest opraktiska hundar vi kan ha. Starkt utpräglad jaktinstinkt, egensinniga, svåra att uppfostra, skälliga, vantrivs uan sällskap och....alldeles underbara!!!!!
Alla gånger jag förbannat att jag föll för ett rynkigt och sött utseende istället för att välja ras efter egenskaper. Alla gånger jag bestämt att en basset till - det ska jag i alla fall inte ha. Ändå finns det ingen annan som duger. Alla hundar är söta, men ingen annan är som en basset.
Vad gör man? Inser det omöjliga och nöjer sig med den tant man har. Eller ger sig på det omöjliga och ställer sig på kö för att få köpa en till?
Välja med hjärta eller hjärna?, Hund
14-06-2006, 14:33
