Vi har en hund, men har tidigare haft 2. Förutom hunden har vi katter, hästar och grisar (tillfälliga grisar). Och gård, 2-årigt barn, var sitt deltidsjobb, disk & tvätt osv.

Vår (min) första huvudvärk är huruvida vi ska skaffa en till hund eller ej.
Hjärtat säger att det är bra för den hund vi har eftersom hon inte trivs alls med att vara ensam (= utan hundsällskap). Och om vi skaffar en ny, yngre hund nu kommer det att finnas någon kvar som en tröst när den nuvarande hunden en dag går bort. Plus att vår lilla dotter älskar hunden och det är så fint att se dem ihop. Med en till så kommer hon att fortsätta att ha en fin "hunduppväxt" i många, många mer år.
Hjärnan säger att en hund till är mer jobb, kostar mer pengar och den tid den tar av oss kommer att tas från de andra djuren. Som det är nu är nuvarande hund nöjd bara att få vara med. Hon kräver inget i pälsvård eller träning och är måttligt förtjust i promenader. En om dagen räcker för henne, även om jag alltid går 2 gånger, men andra gången lyfter hon bara på ett ögonlock och kikar på mig istället för att följa med. Och så är det det där med hundvakt. I nuläget är det i stort sett omöjligt, men har man en kan man ändå kanske övertala någon eller så kan man ha råd med pensionat om man har en hund som funkar att lämna. Har man mer än en hund är det helt omöjligt!!!

Andra huvudvärken är ett eventuellt val av hund.
Valpar är ju jättesöta, men kräver en massa jobb. Jag har ju en människobebis som inte är rumsren, äter och sover ofta och som ska uppfostras. Att ha en hundbebis samtidigt verkar väldigt jobbigt och som om det finns risk att någon av dem får för lite tid (hunden). Dessutom är den hund vi har en äldre tik och hon skulle nog antagligen tycka att en valp var lite jobbig. Hon vill dessutom gärna uppfostra genom att skälla och rätta till så det hade nog varit en gapig period hemma och det skulle krävas en del kurage från valpen för att stå ut med sin fostermor.
Vuxna hundar, unghundar eller halvstora valpar som behöver nya hem är det nästan alltid något fel på eller så är det skarpa och tidskrävande raser. Med andra ord inget för en barnfamilj som söker sällskapshund. Vi har hört oss för med rasklubbar för de raser vi är intresserade av, men deras raser har sällan eller aldrig omplaceringar.

Nu har vi en bekant som ska ha valpar efter sin hund. En labrador. De är jättetrevliga familjehundar, lagom stora, inte en massa pälsjox osv. OM vi nu ska ha en valp är ju detta ett utmärkt val - om man använder sin hjärna. Men samtidigt som jag tänker tanken att OM vi vågar be att få tinga en tikvalp av labradoren så värker det i hjärtat. Jag vill ju ha en BASSET till!!! Vi har en, hade två och de är de mest opraktiska hundar vi kan ha. Starkt utpräglad jaktinstinkt, egensinniga, svåra att uppfostra, skälliga, vantrivs uan sällskap och....alldeles underbara!!!!! Alla gånger jag förbannat att jag föll för ett rynkigt och sött utseende istället för att välja ras efter egenskaper. Alla gånger jag bestämt att en basset till - det ska jag i alla fall inte ha. Ändå finns det ingen annan som duger. Alla hundar är söta, men ingen annan är som en basset.

Vad gör man? Inser det omöjliga och nöjer sig med den tant man har. Eller ger sig på det omöjliga och ställer sig på kö för att få köpa en till?

Så har jag alltid kännt för Boxer...så jag förstår ditt dilemma.....

Vi har ju faktiskt precis bestämt oss för en annan ras, men det har tagit mig 6 (!) års bearbetning. Denna gång valde jag med hjärnan och inte med hjärtat.

Men vet du, nu när det är bestämt, vi får hämta honom om 3 veckor, vi vet vilken valp det blir osv så känns det jättebra! Även fast han till utseendet är tvärtom mot vad jag alltid velat ha. Han är svart, halvlånghårig,ingen platt och skrynklig nos och av spets typ...(har aldrig velat ha ett sådant utseende)..... men faktiskt alldeless underbar ändå!

Jag kommer aldrig sluta att ha boxern i mitt hjärta och kanske blir det en boxer igen någon gång... Men just nu känns det ändå bra att byta ras!

Lycka till!

Jag skulle inte skaffa en hund till pga av både mycket jobb och kostnader. Jag har varit inne i hela djursvängen och har genom åren haft mycket djur. Nu har jag bara innekatt (och en hemlös som vi försöker placera), fiskar och bin och det är skönt! Mina barn har vuxit upp med olika djur omkring sig och säger själva att katt tänker de minsann inte vara utan. Under en period hade jag två hundar och tyckte då det var stört omöjligt att hitta någon som kunde ta hand om dem de få gånger jag eller exet var hemifrån. Hundhotellet fick ta våra hundar vilket den ena gillade skarpt och den andre ogillade lika skarpt.

Jag skulle hemskt gärna vilja ha hund igen men med två vuxna som heltidsarbetar och med tonårsbarn så inser jag omöjligheten. MEN.....ester, när det blir hund igen så blir det garanterat bassett. Min första älskade Archie var en bassett, den underbaraste (och sjukaste....)hund som någonsin funnits. Jag skulle kunna sjunga hans lov i timmar (och tillägga det där med dreglet på tapeten när han skakade huvudet och sånt där du vet).

Jag förstår vad hjärtat säger men med tanke på hur din situation ser ut skulle jag inte ta en bassebebis, eller annan valp för den delen. Det går fler tåg och det finns valpar i framtiden också. Risken är att man tar på sig för mycket och det är stressande. Och din dotter förtjänar ju att få komma i första rummet några år till. När hon blir äldre kan hon hjälpa till med den nya valpen på ett helt annat sätt.

Sen tycker jag det verkar som din basse lever ett fantastiskt hundliv och att hon förmodligen skulle tycka det var besvärligt att få en hund att uppfostra. Nu är hon ju ensam drottning!

Jag blir så avundsjuk att jag kan döööööööööööö när jag läser om din hund! Men en dag ska jag ha en igen - de är mitt öde!

Vi köpte en hund till som då var 5½ månad, skapligt rumsren, hon är nu nästan 7 mån.
Kajsa som är 14 mån tycker att det är kanonkul med en kompis.
Vi pratade till och från om att skaffa en till hund, men ville inte ha en liten valp som man ska ränna ut med varannan timme ungefär.
Så när Nikita dök upp på Blocket så ringde jag direkt, dagen efter kom hon hem till oss.
Fördelen med att skaffa en hund som är omkring halvåret är att dom förhoppningsvis har fått lite grundlydnad, iallafall hade Nikita fått det.
Kommer när man ropar om hon är lös i skogen, varje gång jag säger stanna så sätter hon sig ner och sitter kvar.
Så alla hundar som omplaceras behöver det inte vara nå´t fel på.
Anledningen till att dom omplacerade henne var pga tidsbrist, bl a 4 småbarn där det största var 7 år.

Nej det finns många omplaceringshundar som det inte är fel på, så man kan ju vänta tills man hittar en sådan.


Här är bild på Ronja som var lite mer än 1år när hennes husse fick en svår stroke. Han hade gjort ett bra jobb med att dressera henne så hon har inte inneburit så mycket jobb och hon älskar allt och alla.

Ester, när jag läser ditt inlägg ser jag nästan fler nackdelar än fördelar med att skaffa en hund till. Men har det gått tidigare med två hundar så varför inte nu? Jag tror det ordnar sig till det bästa.
Hur ofta reser ni bort och hur löser ni det med de andra djuren då?
Kanske någon kan bo hemma hos er då?
Normalt så anpassar jag mina resor efter djuren.
Är oftast borta på helger och har någon som matar o kelar med katter o hamstrar. När jag hade hund så reste jag ingenstans där jag ej kunde ha honom med.
De få gånger jag varit på långresa så har någon kompis eller kompis barn bott hos mig. Nu för tiden när det är så svårt att få bostad så är det rena paradiset för en som bor hemma, att få rå om sig själv ett par veckor.

Glömde ju skriva att vår hund var en omplacering.
Vi fick hem honom när han var ett år pga att familjen skildes.
Det var absolut inga problem med honom.
Som tur var så älskade han att åka bil/lastbil/husbuss för han var alltid med mig på jobbet.

Känns som att skillnaden mellan 0 hund och 1 hund är mycket större än mellan 1 hund och 2 hundar. Jag har inte haft ensamt ansvar om hundar, så kan inte uttala mig bergsäkert, men när vi hade 2 hundar när jag var barn så innebar det nästan MINDRE jobb än med 1.
Ofta var hundarna fullt tillfreds med att leka/umgås med varandra vilket gjorde att man själv inte alltid behövde känna att man måste ta den där promenaden. För även om hundar och promenader båda kan vara underbara, så är det ju inte alla dagar det är lika roligt. Och när man väl promenerar är det marginellt jobbigare att gå med två hundar. Beror väl på ras och vilken omgivning man rör sig kanske, är nog svårt i stad måhända.
Kan tilläggas att vi inte haft "innehundar", de har antingen varit ute i gårde eller löplina eller helt frispringande (när vi själva var ute dådå).

Sist vi åkte bort var i augusti 2000. Då hade vi bara en hund, den vi har nu. Hon bodde en vecka med en av mina kollegor. Det hade väl gått ganska bra, men hon åt inte ordentligt. Det är en väldigt mammig hund. Annars gick hon på dagis sina första 3 år och trivdes utmärkt med det. Fast det är ju det där med att lämna bort henne helt. Hon är ju mattes bebis och jag skulle bli så orolig om jag inte visste till 100% att hon verkligen älskade att vara med den som passade henne.

Så för att åka bort, t.ex. nästa år när vi firar 10-årig bröllopsdag, behöver vi någon som bor hos oss. För att ge ute-djuren vatten och se till att de är friska och håller sig i sina hagar och för att sällskapa inne-djuren och ge dem mat och vatten.
Nån sådan person känner vi inte så det är inte speciellt troligt att vi reser någonstans de närmaste åren. Oavsett om vi har en eller två hundar.

Jag håller själv på att grubbla på om jag ska ha en hund till eller inte. Det finns en del fördelar med att ha två hundar, men även en massa nackdelar.

Men skaffar ni en labrador så kräver den ganska mycket. Det behöver använda hjärnan men uppgifter den får av dig. Det kan vara trix, spår, lydnad eller vad du (och hunden) tycker om. Får den inte med "hjärn gympan" av dig finns risken att den hittar på egen hjärngympa i form av hyss. En understimulerad hund är inte lycklig.

Tänk på det ekonomiska också. Det är dubblet så dyrt med två hundar, med mat och föräkringar. Själv har jag haft otur och har en otursdrabbad hund. Jag har säkert lagt 10 000 kr för veterinär och rehab för min hund. Under ett år. Det avskräcker mig, får jag en till lika dyr hund så blir det tufft!!

Jag tycker inte du ska köpa en labbe från din kompis bara för att det verkar bekvämt. Jag tror du behöver funder mer om vad du vill ha för hund, om du nu kommer fram till att du faktiskt vill ha en hund till.

Känn efter ordenligt. Chansen att det blir rätt är större om du fäljer ditt hjärta! Kanske vill du egentligen ha en basset till? Och varför inte, om det är den rasen ditt hjärta klappar för?

Som det är nu är nuvarande hund nöjd bara att få vara med.[QUOTE]
Ja, men om det är så varför då skaffa en till? Ni verkar ju ha en massa goa djur och redan lite tajt med tid!

Du låter långt ifrån säker på att du vill ha en hund till och verkligen inte säker på vilken sort du i så fall vill ha.
Jag skulle, i ditt läge, avvakta.
Nästa år, när dottern är lite större så har du haft ett år på dig att fundera, och då blir beslutet antagligen det rätta.

Jag lever efter mottot- känner du tvekan, tveka.

Vad ni än gör, lycka till