CITAT (lovika @ 31-08-2006, 13:37)
Jag kunde inte motstå en hibiskus häromveckan: Fyllda, mörkt rosa blommor med dragning åt violett. Men jag tycker att formen på plantan är så trist -- närmast identisk med bordsgrannarna i butiken.
Helst av allt skulle jag nog vilja ha den uppstammad. Planen är att försöka ta sticklingar framåt vårkanten, men jag har tyvärr inget bra record när det gäller hibiskussticklingar... 100% misslyckande närmare bestämt.
Men om retarderingsmedlet går ur så småningom kanske plantan spretar iväg och blir lite mer egensinnig & skoj ändå!
PS. Förresten: Kan retarderingsmedlet i sig kanske försvåra möjligheten att lyckas rota sticklingar? Bara en tanke.
Hmm, låter läckert. Jag dras mera till de varmare färgerna själv, men din beskrivning får mig att vilja bli otrogen mot mina orangetonade. Alla hibiskusar jag ser i affärerna just nu är bleka pasteller (jag har försökt fråga om de kan ta in några färggrannare sorter och får svaret att de inte har nån kontroll över saken, det beror på partihandlarna). Det kan bara inte vara så att finländare fegar ur inför starka färger, vi har ju för höge farao Marimekko.
Om man får vara ovetenskaplig och generalisera från ett enda fall så inverkar retarderingsmedlet negativt på sticklingarnas rotningsförmåga (det påverkar tydligen rotsystemet också, mina obehandlade hibiskusar har ungefär tjugo gånger mera rötter). Men det kan ha varit annat som inverkade till att jag hade en stickling i vatten i tre månader utan minsta lilla tecken på rotknoppar.
Jag skulle kanske inte ta sticklingar eller beskära förrän det syns att hormonbehandlingen börjar släppa, också för den orsaken att retarderingsmedel också verkar påverka växternas allmäntillstånd. Mindre rotmassa och vattenupptagningsförmåga och alltså känsligare för övervattning, får lättare skadedjursangrepp och har svårare att hämta sig. Behöver nog all sin fotosynteskapacitet för att klara livhanken.
Hur bär man sig åt för att starta en partihandel/plantskola för garanterat obehandlade hibiskusar?