Får man avliva en katt hur som helst? Alternativ

[Azur]

Man kan inte skaffa djur och sedan förutsätta att någon annan ska ta hand om problemen som uppstår, det finns inget som säger att någon annan lyckas bättre där man själv "misslyckats".

Det finns heller ingenting som säger att nån annan inte kan lyckas bättre bara för att man själv misslyckats.

I just det här fallet låter det som om hanen kastrerats vid hög ålder, och då kan de behålla delar av normalt hanligt beteende (t.ex. aggressivitet mot andra katter och att markera med kiss). I så fall kan det mycket väl vara så att bägge problemen försvinner om katten hålls som ensamkatt - katten behöver då inte försvara revir mot två andra katter i huset.

Jag misstänker också att just den här katten kanske borde hållas som innekatt, den är antagligen mycket aggressiv mot andra katter och hundar utomhus och löper stor risk att bli skadad. Det är klart den kommer att klaga ett tag - den vill ut och försvara sitt revir! - men det går faktiskt ganska snart över.

Å andra sidan har jag ingenting principiellt emot att man avlivar katter man inte klarar att ta hand om heller. Det finns ingen anledning att sätta nån slags moralisk aspekt på det.

Men mitt råd vore att lämna bort katten, förslagsvis till ett katthem för utvärdering och omplacering eller till en katt-lös bekant med överenskommelsen att man betalar avlivning om problemen blir kvar.

[KURT]

I vilken utsträckning är veterinärer i Sverige beredda att avliva i övrigt friska djur? Vad jag förstår så gör inte veterinärer det i många länder, de följer i princip Hippokrates ed .

[Grå]

I vilken utsträckning är veterinärer i Sverige beredda att avliva i övrigt friska djur? Vad jag förstår så gör inte veterinärer det i många länder, de följer i princip Hippokrates ed .

De veterinärer jag har varit hos avlivar djuret (nu snackar vi hundar/katter/kaniner/marsvin o.d på begäran, men de frågar naturligtvis varför och påpekar att de tycker att det är synd. Och visst, hur kul är det att avliva ett djur? Det är hemskt nog att vara den som tar beslutet att det ska avlivas.

[Azur]

Jag utgår från att det är upp till varje enskild veterinär att besluta MEN jag hoppas att de flesta veterinärer avlivar friska djur om ägaren begär det, för att undvika att ägaren antingen försöker avliva djuret på egen hand eller släpper lös det. Eller, i värsta fall, behåller ett djur de inte vill ha och behandlar det illa.

Men min åsikt är också att omplacering är ljusår bättre än avlivning.

[Miro]

Min veterinär har vägrat avlivning för friska katter när han ansett att det saknats skäl (det finns ju dessvärre en del som tycker avlivning är användbart när men lessnat på djuret). Fast han jobbar med stockholm katthem och har sett till att katten blir omplacerad.

Och angående att man inte ska "skyffla över problem" så finns det många solskenshistorier på katthemmen och djur som inte trivts/betett sig illa i ett hem som sedan funnit sig utmärkt till rätta på annat håll.

[Grå]

Och angående att man inte ska "skyffla över problem" så finns det många solskenshistorier på katthemmen och djur som inte trivts/betett sig illa i ett hem som sedan funnit sig utmärkt till rätta på annat håll.

Ja, självklart gör det det, men ska man som enskild individ räkna med att någon annan tar hand om mina problem när djurägandet inte blev så rosenrosa som jag hade föreställt mig?

Jag menar bara att man måste tänka sig för innan man skaffar djur och bestämma sig för att det här djuret är mitt och jag ska hålla ut så länge det någonsin går och lösa de problem som uppstår och ta det fulla ansvaret för det här djurets väl och ve.

[Miro]

Ja, självklart gör det det, men ska man som enskild individ räkna med att någon annan tar hand om mina problem när djurägandet inte blev så rosenrosa som jag hade föreställt mig?

Jag menar bara att man måste tänka sig för innan man skaffar djur och bestämma sig för att det här djuret är mitt och jag ska hålla ut så länge det någonsin går och lösa de problem som uppstår och ta det fulla ansvaret för det här djurets väl och ve.

Jag håller med dig fullt ut!
Men i alla fall i det här specifika fallet så var det ju 2 katter som inte mådde bra pga stryk, och en som förmodligen inte var så lycklig, så att förändra situationen radikalt kan vara att ta ansvar. Ibland kan det vara bättre att välja nya lösningar över gamla problem.

Men naturligtvis finns det idioter som ger upp för lätt eller som är för bekväma. Själv kan jag tänka mig omplacering om liknande problem dök upp bland mina katter, men jag skulle nog följa upp och ta det yttersta ansvaret för djuren ändå, dvs följa upp och om det inte funkade i det nya hemmet skulle kissen komma tillbaka eller liknande.
Uppfödare till våra katter (och de flesta andra uppfödare också skulle jag tro) har tex kontrakt på att de inte får säljas vidare utan att hon har godkännt hemmet och att hon då har rätt att köpa tillbaka dem. Vi får heller inte avliva hur som helst och så vidare. Katthemmet har för övrigt samma avtal.

[KURT]

Min veterinär har vägrat avlivning för friska katter när han ansett att det saknats skäl (det finns ju dessvärre en del som tycker avlivning är användbart när men lessnat på djuret). Fast han jobbar med stockholm katthem och har sett till att katten blir omplacerad.
.......

Menar du då BARA fysisk sjukdom hos katten som "skäl", eller även t ex familjeskäl eller ev allergier hos ägare?

[Grå]

Men i alla fall i det här specifika fallet så var det ju 2 katter som inte mådde bra pga stryk, och en som förmodligen inte var så lycklig, så att förändra situationen radikalt kan vara att ta ansvar.

Jo.

Men i det här specifika fallet så var det hennes fråga om man som djurägare har rätt att bestämma över sina husdjurs liv och död som jag lyfte upp, inte hennes katter eller hennes sedemera val - som sagt tråden är gammal.
Kontentan av det jag vill ha sagt - det är varje djurägares skyldighet att bestämma över sina djurs liv och död, inte bara skyffla dem vidare och tro att allt löser sig. En välgenomtänkt omplacering kan visst fungera, men den mörka baksidan är att omplaceringshemmen både för katter och hundar är överfulla.

[Chivvie]

Det bästa är nog att omplacera katten om de går att hitta ett bra hem där han är ensam katt.

Vill bara berätta hur jag löste motsvarande problem. Hade jämngamla kastrerade innekatter hane + hona, och en riktigt gamling, bondkatt, som fick gå ut tills han blev så gammal att han fick för mycket stryk av grannkatterna. I alla fall, innehanen var en riktig mobbare och anföll de andra så fort han kom åt, men framför allt gamlingen. Först hörde jag med uppfödaren, som hade slutat med kattuppfödning och inte kunde hjälpa till. Därefter bestämdes det att han skulle flytta till min son, åtminstonne så länge den gamle levde. Det blev ett par år och sedan den gamle var borta fick han flytta hem igen. Han var fortfarande tyken mot honan, men hon var bättre på att svara för sig och även att fly undan och fick till skillnad mot gamlingen inga fysiska skador. Nu är även mobbaren borta - han fick cancer, lymfom, med metastaser i magsäcken, så det var inget att göra, utan han fick somna in för gott på operationsbordet.

[Miro]

Menar du då BARA fysisk sjukdom hos katten som "skäl", eller även t ex familjeskäl eller ev allergier hos ägare?

Hmm... vet inte, men jag tror faktiskt att det var fysisk (eller psykisk) sjukdom, men det kan säkert vara olika från fall till fall. Men eftersom katten avlägsnades från hemmet oavsett och fick nytt hem, har jag svårt att tro att allergikern (eller vad det nu kan ha varit) i fråga verkligen hade ngt att invända... Alla vill väl helst att djuret ska få leva vidare?