står inför ev separation, behlver er hjälp Alternativ

[mulle]

Jag var i en liknande sits för ca 15 år sedan och då sa min kloka, numera avlidna mamma: "Du kan gråta hur mycket som helst över en karl som du inte får men gråter du över en karl som som du redan har ska du gå".
Jag skickar en kram,
Mulle

[Lilla Selma]

Hej! Du ska absolut gå till familjerådgivare, om du känner för det. Jag har väldigt god erfarenhet av det, när jag separerade från min förre make för 12 år sedan. Det kostade inte ett öre och jag tror att man alltid kan få komma in ganska snabbt - det är ju liksom vitsen. Man kan komma båda eller så kan man komma ensam. Vi gick båda just för att vi skulle kunna skiljas på ett bra sätt. Det var väldigt skönt att ha ett "ankare" som satt mitt emellan och kunde förtydliga för den andra parten vad det var man sade egentligen. Vi fick en serie på 10 besök och det var kanon!

Sedan beror det ju på om kemin stämmer mellan rådgivaren och dej, men det finns oftast flera, så att man kan byta om det inte funkar.

Jättegoda erfarenheter från mig och LYCKA TILL med din väg ut ur medberoende och dåligt mående!

Hälsar Selma

[Kathy]

...kloka, numera avlidna mamma: "Du kan gråta hur mycket som helst över en karl som du inte får men gråter du över en karl som som du redan har ska du gå".

Kloka ord.

[Dr blomma]

Hej råse-marie!
Alkohol har föstört många förhållanden!!
Och det enda raka är att din sambo söker hjälp för det!
Om det nu finns chans att rädda förhållandet?
-Är ju extra jobbigt om man har barn.

Mvh/Dr blomma

[Tesa]

Att söka hjälp behöver ju inte bara betyda att man skall rädda förhållandet utan att rädda familjen...för dotterns pappa kommer han väl att vara hur saker och ting än slutar..och ni måste ju ha nån sorts relation så länge hon är omyndig och då är det ju bra om den fungerar praktiskt iallafall..

Har sett liknande fall i min närhet och livet för de inblandade har blivit väldigt mycket bättre efter en separation...särskilt för den "drabbade" parten och barnen som har en stabil förälder iallafall...istället för två vrak..
Kramar om dig...och tycker nog att du gott kan plåga oss med dina sorger här om du behöver det..

[Kathy]

al-anon är det mest förnedrande jag varit med om, där kan man snacka om att bli skuldbelagd.
Jag var på ett av deras möten och kommer aldrig mer att gå dit.

Vem var det som blev skuldbelagd?
Personen med alkoholproblemet eller den anhörige?

[amaira]

Boken "Botten upp!" av Lena Holfve tycker jag själv är mycket bra. Den finns på biblioteken, och en stor del av den går att läsa på nätet och även köpa som "nätbok".
Läs här om du vill.

Alkoholproblem är ett helvete, som omges med mer fördomar än kunskap, och det är kunskap som behövs i första hand om man ska "deala" med alkoholen på något vis över huvud taget. Eftersom ni har barn kommer du ju att behöva det, även om ni separerar.

Deala med alkoholen, skriver jag, för det är vad man gör när man försöker ha någon som helst relation till någon som missbrukar och/eller är alkoholberoende.

Du får tusen styrkekramar av mig Du "fixar det", även om det är jobbigt att ta sig igenom.

[netaave]

al-anon är det mest förnedrande jag varit med om, där kan man snacka om att bli skuldbelagd.
Jag var på ett av deras möten och kommer aldrig mer att gå dit.

Vem var det som blev skuldbelagd?
Personen med alkoholproblemet eller den anhörige?

Vi anhöriga, pappa var det bara synd om.

[Gåsis]

Jag tycker inte man sak förkasta Al-anon bara för att en person har dåliga erfarenheter. Mina är goda, jag fick lära mig en hel del och inte var det någon som blev skuldbelagd. Varken anhörig eller missbrukare. Skuld leder aldrig till någon bättring.

En man med alkoholproblem kan man nog tyvärr inte bara gå i familjeterapi med, för inte vill du väl stå ut med honom som han är? Han måste inse att hans problem är alkoholen men det måste ni alla i familjen.
Var och en har ansvar för sitt eget liv, hur man sen väljer att förvalta är en annan sak.

Lycka till!

/Åsa

[Kathy]

Vi anhöriga, pappa var det bara synd om.

........Okej.
Ja, så länge man tycker synd om alkoholisten, så fungerar inte självhjälpen, personen ifråga blir ett offer för alkoholen, dvs, han/hon kan då själv inte göra något för att ta sig ur det.

Att sen skuldbelägga anhöriga är bedrövligt. Det kanske är så att man som anhörig delvis är upphov till att personen dricker - men, för sjutton, det finns andra sätt att hantera konfilkter (eller vad det nu kan vara) än att ta till flaskan.
Dessutom är det alltför många gånger alkoholisten som skyller på allt och alla andra, för sitt drickande.
Det är först när alkoholisten inser att "jag har problem/jag har en sjukdom" som han/hon kan göra något åt det, med hjälp/stöd utifrån.

[Kathy]

Var och en har ansvar för sitt eget liv, hur man sen väljer att förvalta är en annan sak.

Exakt!

[netaave]

Det kanske är så att man som anhörig delvis är upphov till att personen dricker

Hur i hela friden skulle man kunna vara det?
Skruva av korken och tvinga ner flaskhalsen i dom?

[herkules]

Det kanske är så att man som anhörig delvis är upphov till att personen dricker - men, för sjutton, det finns andra sätt att hantera konfilkter (eller vad det nu kan vara) än att ta till flaskan.

nej, aldrig att en människa eller en konflikt kan tvinga någon att missbruka - man har alltid ett val och sedan ett ansvar för det man väljer. det kan man inte skylla på någon/något annat.

[netaave]

Var är Råse-Marie? Börjar bli orolig.
Någon som känner henne och kan kolla att hon mår bra?

[Kathy]

Det kanske är så att man som anhörig delvis är upphov till att personen dricker

Hur i hela friden skulle man kunna vara det?
Skruva av korken och tvinga ner flaskhalsen i dom?

Nej, nu har du missförstått mig, Neetave.

Vad jag menar är att det ibland uppstår konflikter i en familj (som i alla familjer) och är man då alkoholist så "löser" man som oftast konflikten med att dricka.
Indirekt är man då upphov till att alkoholisten dricker.

Jag har själv vuxit upp i ett alkoholisthem med en far som var (och är fortfarande) periodare.
Jag kunde se att han "löste" problemen genom att dricka och indirekt skyllde på oss för sina alkoholproblem. Vad jag menar är att vi indirekt var upphov till att han drack - men det var fortfarande hans ansvar och hans val att ta till flaskan som problemlösning. Hade vi inte funnits där - inga konflikter - ingen orsak till att dricka. Åtminstone inte den orsaken. Sen går det alltid att hitta andra orsaker. Min mor lämnade dock aldrig min far (trots många önskningar om detta från min sida) , utan det blev jag som har tagit steget ifrån - som vuxen.

Precis som Herkules skriver: "man har alltid ett val och sedan ett ansvar för det man väljer. det kan man inte skylla på någon/något annat." - tyvärr så resonerar inte en alkoholist på det viset så länge han/hon missbrukar.


Jag försvarar inte ett alkoholberoende och kommer aldrig någonsin att göra det. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin skulle jag sätta mig i ett förhållande med en man som har alkoholproblem!

[Ophelia]

Vad jag menar är att det ibland uppstår konflikter i en familj (som i alla familjer) och är man då alkoholist så "löser" man som oftast konflikten med att dricka.
Indirekt är man då upphov till att alkoholisten dricker.

Jag har själv vuxit upp i ett alkoholisthem med en far som var (och är fortfarande) periodare.
Jag kunde se att han "löste" problemen genom att dricka och indirekt skyllde på oss för sina alkoholproblem. Vad jag menar är att vi indirekt var upphov till att han drack - men det var fortfarande hans ansvar och hans val att ta till flaskan som problemlösning. Hade vi inte funnits där - inga konflikter - ingen orsak till att dricka. Åtminstone inte den orsaken. Sen går det alltid att hitta andra orsaker. Min mor lämnade dock aldrig min far (trots många önskningar om detta från min sida) , utan det blev jag som har tagit steget ifrån - som vuxen.

Precis som Herkules skriver: "man har alltid ett val och sedan ett ansvar för det man väljer. det kan man inte skylla på någon/något annat." - tyvärr så resonerar inte en alkoholist på det viset så länge han/hon missbrukar.


Jag försvarar inte ett alkoholberoende och kommer aldrig någonsin att göra det. Aldrig, aldrig, aldrig någonsin skulle jag sätta mig i ett förhållande med en man som har alkoholproblem!

Känner igen det där. Lätt att bli "medmissbrukare" när man står nära en familjemedlem. Miste en "bror" på så vis. Hjälpa till med mat, kläder, inte såra, ställa upp och hjälpa till. Drogade för att ingen ställde upp för hnom, för att det regnade, för att allt var pest, för att ekonomin var kass m.m. Om jag visste då vad jag vet i dag så är det "tought love" som hjälper, mes och ynk stjälper. Visst är man medmissbrukare och hjälper till att upprätthålla missbruk om man inte ställer krav och bara dansar efter missbrukarens pipa så alla är nöjda (missbrukaren då).

Finns ju sedan ingen som kan bestämma över sitt eget liv förutom den enskilde människan.

[Kathy]

Känner igen det där. Lätt att bli "medmissbrukare" när man står nära en familjemedlem. Miste en "bror" på så vis. Hjälpa till med mat, kläder, inte såra, ställa upp och hjälpa till. Drogade för att ingen ställde upp för hnom, för att det regnade, för att allt var pest, för att ekonomin var kass m.m. Om jag visste då vad jag vet i dag så är det "tought love" som hjälper, mes och ynk stjälper. Visst är man medmissbrukare och hjälper till att upprätthålla missbruk om man inte ställer krav och bara dansar efter missbrukarens pipa så alla är nöjda (missbrukaren då).

Finns ju sedan ingen som kan bestämma över sitt eget liv förutom den enskilde människan.

Tack för ditt förtydligande.

[netaave]

Är iaf orolig för Råse.Marie

[råse-marie]

Godmorgon alla vänner



jag har inte möjlighet att skriva så mycket just nu men jag kommer att skriva mer imorgon eller ikväll om jag hinner .

Just nu har jag en liten kille som är här på avlastning så det är fullt upp kan jag säga.

Tack alla som har brytt sig om det har stärkt mig och värmt mig
kram på er vi hörs snart igen.

[CurlySue]

Hej Rås-marie,

är själv nykter alkoholist..
Du kan inte göra någonting så länge han inte är nykter. Det är inte honom du pratar med utan med demonen-Alkohol. Vet inte var du bor, men i Stockholm har vi ett kanon ställe som heter Maria Beroendecentrum som är kanon bra, där han kan söka hjälp.

Den största anledningen till att han inte vill se sanningen är RÄDSLA, för en alkoholist så är det oerhört skrämmande att bli nykter, för när vi dricker är de enda gångerna vi känner oss normala, och hur ska det gå om vi inte kan dricka....

Om du inte orkar leva med honom...så lämna honom, alt. att ni blir särbos ett tag.
Om han är arb.lös så kan soc betala en behandling, och det allra bästa är ju om han kan acceptera att åka iväg på en behandling, de är ofta 6-8 veckor långa.
Om han har ett arbete så kontakta hans arbetsgivare, de är SKYLDIGA enl. lag att hjälpa honom!!!
Han kommer bli skitarg.......men igen....det är demonen Alkohol som blir rasande.......han kommer bli så tacksam så småningom när han inser att du räddat hans liv genom att sätta stopp.

På många beroendemottagningar, som på Mariaberoendecentrum har de även behandlingar för anhöriga....man är ju medberoende....

Skicka ett PM om du behöver prata...så får du mitt nr.

Stor kram

Sarah