Andar, finns dom eller inte? Alternativ

[Piccante]

Ja, varför skulle dom inte finnas? Senast igår hörde jag berättas att det tändes två stearinljus av någon osynlig varelse, och tändstickan hittades sen i slasktratten.Sedan började en bordslampa att röra sig av sig själv Förklara det den som kan!  :unsure:

Ja du skriver det själv "senast igår hörde jag...". Jag tror att ca 75% av alla "bevis" för andars existens är just anekdotiska bevis dvs någon berättade att en bekants grannes farbror kände någon som... och eftersom denna någon har sett "något" så måste det finnas. Resterande 25% av bevisen på spöken och andar brukar vara dubbelexponerade foton, upphängda lakan och mer eller mindre taffliga försök att påvisa något övernaturligt.

[Gossen Ruda]

Jo, det är nog så att många människor VILL att det skall finnas andar, att döda anhöriga lever vidare mm så man försöker tolka allt man ser och hör som att det stämmer. En objektiv person ser inget av detta. Tyvärr är det som vanligt, det är för det mesta totalt omöjligt att motbevisa saken. Det går inte att bevisa att andar inte finns men så länge det inte heller går att bevisa att dom finns och att det strider mot allt vetenskaplig uppfattning anser jag att det bara är frågan om hjärnspöken.

[Allis]

Det här hände i lördags. Det var min dotter som berättade det.

[Gossen Ruda]

Det här hände i lördags. Det var min dotter som berättade det.

Såg din dotter detta eller hörde hon det berättas? I så fall hur många led? Varför skulle en ande fö behöva en tändsticka, det går väl lika bra att blåsa i tummen så slår det upp en låga?

[Allis]

Det var hemma hos hennes pojkvän det hände , men hon var inte där. En gång hon hälsade på där med sina två katter, blev den ena katten så rädd för något i trappan i hallen att han lade sig ner och såg livrädd ut och stirrade uppåt. Buuuuuu.....................

[Gossen Ruda]

Hur var det med nykterheten och övrig vakenhet? Det finns ju något som heter sömngångare. Jag kan vakna och stänga av väckarklockan när den ringer och sen somna om utan att komma ihåg nåt men inte 17 tror jag att någon ande stängt av ringningen. Beträffande kattreaktionen så är inte katter världens modigaste djur, dom kan nästan bli rädda för sin egen skugga. Och varför blev bara den ena katten rädd?

[askar]

HÄR pratade vi om det oförklarliga.

[Karin i Småland]

Jag tror absolut på att det finns "något".
Väcktes en natt av att någon andades lugna och djupa andetag bara några decimeter från min kind på kudden. Precis som någon låg bredvid mig... det konstiga var att jag gjort plats för detta "något" genom att ha flyttat huvudet till ena sidan av kudden. Andetagen slutade inte även fast jag var vaken.....jag vågade inte röra mig men testade med att hålla andan (ifall det var mina egna andetag som förstärktes av kudden), men icke! Andetagen fortsatte ett bra tag tills jag lugnt somnade om. Händelsen glömmer jag aldrig och det inger mig en känsla av att "någon" alltid finns vid min sida och som vakar över mig. Kan tillägga att jag har varit med om exakt samma sak en gång tidigare i min barndom (ca 15 år emellan).

[Piccante]

Det var hemma hos hennes pojkvän det hände , men hon var inte där. En gång hon hälsade på där med sina två katter, blev den ena katten så rädd för något i trappan i hallen att han lade sig ner och såg livrädd ut och stirrade uppåt. Buuuuuu.....................

Jag vill inte vara den där "stygge skeptikern" men nog finns det flera aspekter att tänka på i din berättelse.

Eftersom din dotter inte var där hur vet hon att pojkvännen var närvarande och att ingen annan var där samtidigt?

Finns det andra än andar som kan tända ljus?

Är katter bara rädda för andar? Har katten varit rädd innan i främmande miljöer?

Nog är det mer sannolikt att någon annan än en ande tände ljusen?

[Gossen Ruda]

Jag tror absolut på att det finns "något".
Väcktes en natt av att någon andades lugna och djupa andetag bara några decimeter från min kind på kudden. Precis som någon låg bredvid mig... det konstiga var att jag gjort plats för detta "något" genom att ha flyttat huvudet till ena sidan av kudden. Andetagen slutade inte även fast jag var vaken.....jag vågade inte röra mig men testade med att hålla andan (ifall det var mina egna andetag som förstärktes av kudden), men icke! Andetagen fortsatte ett bra tag tills jag lugnt somnade om. Händelsen glömmer jag aldrig och det inger mig en känsla av att "någon" alltid finns vid min sida och som vakar över mig. Kan tillägga att jag har varit med om exakt samma sak en gång tidigare i min barndom (ca 15 år emellan).

Jo, sånt gör ett starkt intryck. Jag har själv upplevt att jag pratade med min mamma flera veckor efter att hon gått bort. Det finns en gemensam nämnare med din upplevelse och det är nattetid. Jag vet att jag drömde och tror att du gjorde det också, dvs du drömde att du vaknade och upplevde detta och att du sen somnade in djupt igen. Dom flesta såna här upplevelser (alla?) uppträder i samband med trötthet och sömn. Det finns ingen stark gräns mellan vakenhet och sömn, drömmar och verkligheten blandas i en salig blandning.

[netaave]

Vet ni jag tror att vi alla har någon på andra sidan som följer oss, och som vill oss väl.

[Karin i Småland]

Har även varit med om en annan rätt otäck sak...kunde väl vara sisådär 8 år, låg helt ensam i mitt rum med dörren stängd och sov en natt...vaknade av att "något" försökte dra av mig täcket vid fotänden av sängen. Jag höll emot för kung å fosterland och jag kan komma ihåg hur hårt det drog därnere vid fötterna.
Än idag vid fullvuxen ålder ligger jag ALLTID med täcket upp över hakan....så jag hinner ta tag ifall att det skulle hända igen...snacka om traumatisk händelse

Har läst i "det okända" (Veckojournalen) för många år sedan om en kvinna som varit med om samma sak och hon skrev att någon sagt till henne att OM detta händer så ska man ALDRIG titta ner för att se vad det är för något som sliter och drar...någon förklaring till det???

[netaave]

Verkar som de flesta som har "upplevelser" av det här slaget har mest otäcka sådana.
Är det för att vi inte är skapta att ta emot?

[Gossen Ruda]

Förklaring på vad då? Att man inte skall titta efter? Förmodligen för att en del är rädda för allt, inklusive det som inte finns. Det troliga är att du själv höll på att dra av dig täcket med fötterna. Jag drömde en gång att en stor hund tog ett bett över ansiktet så jag inte kunde andas. När jag väl lyckats vakna upptäckte jag att jag höll mej själv över ansiktet med ena handen.

Vad som händer mellan kvällens sänggående och morgonens uppstigande saknar all logik och betydelse. Drömtydning och liknande är rena tramset för ingen kan reda ut vad som händer i hjärnan under sömnen.

[Kathy]

Jag drömde en gång att en stor hund tog ett bett över ansiktet så jag inte kunde andas. När jag väl lyckats vakna upptäckte jag att jag höll mej själv över ansiktet med ena handen.

[Allis]

Det var hemma hos hennes pojkvän det hände , men hon var inte där. En gång hon hälsade på där med sina två katter, blev den ena katten så rädd för något i trappan i hallen att han lade sig ner och såg livrädd ut och stirrade uppåt. Buuuuuu.....................

Jag vill inte vara den där "stygge skeptikern" men nog finns det flera aspekter att tänka på i din berättelse.

Eftersom din dotter inte var där hur vet hon att pojkvännen var närvarande och att ingen annan var där samtidigt?

Finns det andra än andar som kan tända ljus?

Är katter bara rädda för andar? Har katten varit rädd innan i främmande miljöer?

Nog är det mer sannolikt att någon annan än en ande tände ljusen?

Hörrödu! pojkvännen var hemma med sin dotter, och det var bara dom i huset. Det var ingen av dom båda som hade tänt nåt ljus. Han höll på att måla en soffa och flickan kom in i köket till sin pappa och frågade om han tänt ljusen i fönstret.

[Piccante]

För att haka på Gossen Rudas resonemang. Är det inte vanligt med panikkänslor när man drömmer och kroppen är på väg åt en annan riktning än tankarna? Jag vill minnas att jag läste det någon gång att om man vänder på sig i sömnen och hamnar på sängkanten och hänger halvt utanför så kan man känna det men i drömmen upplever man kanske att man faller eller trycks ned. Det är väl kroppens reaktion att säga till att det är dags att vända på sig innan man ramlar i golvet.

Likaså om man snurrar in fötter och ben i täcket och sitter fast (det har jag lyckats med ibland) eller om täcket är på väg att kasa ned på golvet, då kan man nog uppleva att man "dras iväg" eller att någon har bundet ihop fötterna på en. Men det är sällan något kidnappningsförsök utan oftast vaknar man med en ryck efter sin mardröm och lägger sig ned och somnar om igen.

[Smuttan]

Det är skillnad på Andar (själar) och spöken.

En Ande är alltid god och håller ett vakande öga över oss, den kan ge oss tecken på vad vi ska vara vaksam på eller komma med en hälsning från Andra sidan.
Jag har min pappa här ibland, jag har en annan man som är väldigt fin, han doftar rakvatten och han kommer som mest då jag dricker kaffe eller diskar, då jag diskar så sitter han fridfullt och kollar på.

Spöken är sådana som inte har fattat att dom har dött så dom ska man hjälpa över, de kan vara väldigt envisa och agresiva men med mycke tjat om att dennes närmaste kommer och möter upp vid ljuset så kan man få bort dom.

Jag har upplevt en hel del i min dag.

Netaave: Den blå fågeln är sänd av din bror så var glad att han ännu är med dig.

[KURT]

Med tanke på att det nu lever mera folk på jorden än vad det någonsin gjort sammantaget i historien så tycker man att det borde bli lite trångt även för andarna?

I början på 1900-talet lyckades den amerikanske forskaren Dr. Duncan MacDougall bestämma själens vikt till 21 g (detta blev också enare titeln på filmen 21 Grams). Duncan MacDougall vägde helt enkelt döende människor innan och efter döden, och upprepade sedan samma försök med hundar, men då kunde han ju själv bestämma när de skulle dö!. Hans försök var ju misslyckade och i dag är väl den främsta förespråkaren för existensen av andrar TV¤, med alla sina ande-program. Förövrigt en mycket god anledning att slänga ut TV4 ur digital-TV nätet.

[Gossen Ruda]

Det var hemma hos hennes pojkvän det hände , men hon var inte där. En gång hon hälsade på där med sina två katter, blev den ena katten så rädd för något i trappan i hallen att han lade sig ner och såg livrädd ut och stirrade uppåt. Buuuuuu.....................

Jag vill inte vara den där "stygge skeptikern" men nog finns det flera aspekter att tänka på i din berättelse.

Eftersom din dotter inte var där hur vet hon att pojkvännen var närvarande och att ingen annan var där samtidigt?

Finns det andra än andar som kan tända ljus?

Är katter bara rädda för andar? Har katten varit rädd innan i främmande miljöer?

Nog är det mer sannolikt att någon annan än en ande tände ljusen?

Hörrödu! pojkvännen var hemma med sin dotter, och det var bara dom i huset. Det var ingen av dom båda som hade tänt nåt ljus. Han höll på att måla en soffa och flickan kom in i köket till sin pappa och frågade om han tänt ljusen i fönstret.

Förklaringen är enkel, det var dottern som tände ljusen. Att hon sen sa att hon inte gjort det var kanske för att skämta med pappan. Barn kan ljuga och bluffa med den mest troskyldiga min. Om pappan sen var lika lättlurad som alla andra som tror på andar och spöken så var resten enkel.

Tyvärr finns det människor som så gärna vill att det finns andar och liknande parapsykologiska fenomen att dom går på det mesta. Ligger det tre stenar i rad på tvären på en stig så finns det säkert människor som vänder om, det MÅSTE ju vara nån ande som vill varna. Vi andra mer praktiska undrar bara vilken unge som varit i farten.

Allt parapsykologiskt har någon naturlig förklaring eller så är det inbillning. Världen är lika tråkig som den verkar.