Ja, finns andar eller inte? kommentera gärna, vad tror du?

Själv så vet jag att de finns!
Jag tycker detta är ett intressant ämne, många tror och många tror inte alls....många har även "träffat/träffats" av andar.....

Jag är den som har blivit "träffad", fick en förvarning en gång och det är tack vare den förvarningen jag idag sitter här......

jag tror på det

Nej.

Jag skulle velat haft alternativet: jag vet inte.

Jo visst finns det Andar (de som går igen).

Jag har själv några här, någon osalig och någon lycklig.

Den ene av dessa är underbar att ha här, han ger mig ro.

Vad har du för definition på "andar"

joda!

hos min kompis där jag bodde förut finns det en gammal gubbe. en dag fick han för sig att vika alla mina kläder och lägga dem snyggt och prydligt på hög. gissa om jag blev förvånad när jag kom hem efter jobbet och öppnade min dörr eftersom kläderna legat nedklämda i en resväska huller om buller efter morgonens klädletning.... och min kompis skulle aldrig få för sig att vika mina kläder när hon inte ens viker sina.. och det finns ingen annan där liksom...

dessutom har jag varit hos ett medium som fick kontakt med min farfars morfar som jag aldrig träffat men har sett på bild och hört berättas om..
de saker hon berättade både om mig och honom kan man inte gissa sig till.

jag tror jättemkt och kommer att besöka mediet igen så fort jag får råd.

Håller med. Jag har ingen aning, men rent spontant skulle jag nog svara nej om jag måste ta ställning.

jag tror de finns, är helt övertygad om det.

Jag tror inte heller att det bara är slut, helst skulle jag vilja att det är som i Fridegårds "Torntuppen"
Läs den ni som tvivlar

Undrar också vad Du menar, menar Du spöken eller något annat ockult så säger jag nej.
Min pappa som gick bort ganska nyligen finns kvar i mitt hjärta som något tryggt, varmt och fint om det är det som du menar med ande, så svarar jag ja.
Birgit Ek

Andar, spöken och annat trams är bara inbillning. Tyvärr har människan väldigt lätt att bli lurad och till och med att lura sig själv. Livet är som en glödlampa, när den slocknar försvinner ljuset och sen är den varm några sekunder. Trist nog så försök ta vara på ljuset och strunta i att famla i mörkret.

Är inte "andar" själen av dom vi älskade en gång eller som på något annat sätt vill oss väl.
Som kommer tillbaka för att försäkra sig om att vi ska ha det bra.
Jag har själv inte haft förmånen att förnimma detta så påtagligt men tror ändå att det är så.

Min lillebror dog strax före innan vi fick vår dotters hjärntumördiagnos. Han blev 39 år. Han var en skämtsam typ.
Jag kunde inte vara med på begravningen, har lidit otroligt mycket av det, men mitt sunda förnuft säger mig att den gången gjorde jag rätt som satt och läste sagor för min dotter i sjukrummet i stället.
Emellertid kunde vi ta dottern i en rullstol och gå upp till kyrkogården på kvällen och ta ett eget farväl och läsa på blommorna. Vid dom satt en blåmes och iakttog oss.
Det blev världens oväder och himlen fullkomligen öppnade sig när jag med den yngsta i vagnen skulle gå till bussen och fara hem, pappan tog tillbaka dottern till sjukhuset och sov med henne där.
Det regnade så mycket att det gick vågor på gatorna i centum av Uppsala, lilltjejen satt i vagnen och jublade över allt vatten. jag har aldrig i mitt liv varit så våt in på bara kroppen trots regnjacka.
Jag tror på fullt allvar att min bror satt där på en molnkant och hade hejdlöst roligt åt hela situationen.
När jag kom hem den kvällen satt en blåmes på fönsterbrädan och tittade in i köket.
Hela nästföljande vinter och sporadiskt under flera vintrar efteråt satt en blåmes och pickade på köksfönstret när det vart tomt i fågelstugan.
Vad ska man tro om det?

En bra liknelse på livet och döden där gossen

är trots den, en ja-sägare...tror att vi har hjälpare och skyddsandar från andra sidan

Inget ovanligt att det sitter mesar och andra fåglar på fönsterbrädan. Det beror på att många människor matar från fönstren och även lär fåglarna att ta mat från handen.

Inte här ute på landsbygden, här har alla fågelstugor och liknande, och varför pickade han bara när den var tom? Annars satt han bara där och tittade.

Det gör fåglarna här också, de väcker mig på morgonen om det är dags att fylla på. Men jag tror inte det är andar som styr dem, jag tror de gör så alldeles av sig själva

Ja, varför skulle dom inte finnas? Senast igår hörde jag berättas att det tändes två stearinljus av någon osynlig varelse, och tändstickan hittades sen i slasktratten.Sedan började en bordslampa att röra sig av sig själv Förklara det den som kan!

Vi har en fink som kommer tidigt varje morgon och tigger mat
han sitter på balkongräcket, spanar in och väntar tills vi ger bröd.

Ja du skriver det själv "senast igår hörde jag...". Jag tror att ca 75% av alla "bevis" för andars existens är just anekdotiska bevis dvs någon berättade att en bekants grannes farbror kände någon som... och eftersom denna någon har sett "något" så måste det finnas. Resterande 25% av bevisen på spöken och andar brukar vara dubbelexponerade foton, upphängda lakan och mer eller mindre taffliga försök att påvisa något övernaturligt.

Jo, det är nog så att många människor VILL att det skall finnas andar, att döda anhöriga lever vidare mm så man försöker tolka allt man ser och hör som att det stämmer. En objektiv person ser inget av detta. Tyvärr är det som vanligt, det är för det mesta totalt omöjligt att motbevisa saken. Det går inte att bevisa att andar inte finns men så länge det inte heller går att bevisa att dom finns och att det strider mot allt vetenskaplig uppfattning anser jag att det bara är frågan om hjärnspöken.

Det här hände i lördags. Det var min dotter som berättade det.

Såg din dotter detta eller hörde hon det berättas? I så fall hur många led? Varför skulle en ande fö behöva en tändsticka, det går väl lika bra att blåsa i tummen så slår det upp en låga?

Det var hemma hos hennes pojkvän det hände , men hon var inte där. En gång hon hälsade på där med sina två katter, blev den ena katten så rädd för något i trappan i hallen att han lade sig ner och såg livrädd ut och stirrade uppåt. Buuuuuu.....................

Hur var det med nykterheten och övrig vakenhet? Det finns ju något som heter sömngångare. Jag kan vakna och stänga av väckarklockan när den ringer och sen somna om utan att komma ihåg nåt men inte 17 tror jag att någon ande stängt av ringningen. Beträffande kattreaktionen så är inte katter världens modigaste djur, dom kan nästan bli rädda för sin egen skugga. Och varför blev bara den ena katten rädd?

HÄR pratade vi om det oförklarliga.

Jag tror absolut på att det finns "något".
Väcktes en natt av att någon andades lugna och djupa andetag bara några decimeter från min kind på kudden. Precis som någon låg bredvid mig... det konstiga var att jag gjort plats för detta "något" genom att ha flyttat huvudet till ena sidan av kudden. Andetagen slutade inte även fast jag var vaken.....jag vågade inte röra mig men testade med att hålla andan (ifall det var mina egna andetag som förstärktes av kudden), men icke! Andetagen fortsatte ett bra tag tills jag lugnt somnade om. Händelsen glömmer jag aldrig och det inger mig en känsla av att "någon" alltid finns vid min sida och som vakar över mig. Kan tillägga att jag har varit med om exakt samma sak en gång tidigare i min barndom (ca 15 år emellan).

Jag vill inte vara den där "stygge skeptikern" men nog finns det flera aspekter att tänka på i din berättelse.

Eftersom din dotter inte var där hur vet hon att pojkvännen var närvarande och att ingen annan var där samtidigt?

Finns det andra än andar som kan tända ljus?

Är katter bara rädda för andar? Har katten varit rädd innan i främmande miljöer?

Nog är det mer sannolikt att någon annan än en ande tände ljusen?

Jo, sånt gör ett starkt intryck. Jag har själv upplevt att jag pratade med min mamma flera veckor efter att hon gått bort. Det finns en gemensam nämnare med din upplevelse och det är nattetid. Jag vet att jag drömde och tror att du gjorde det också, dvs du drömde att du vaknade och upplevde detta och att du sen somnade in djupt igen. Dom flesta såna här upplevelser (alla?) uppträder i samband med trötthet och sömn. Det finns ingen stark gräns mellan vakenhet och sömn, drömmar och verkligheten blandas i en salig blandning.

Vet ni jag tror att vi alla har någon på andra sidan som följer oss, och som vill oss väl.

Har även varit med om en annan rätt otäck sak...kunde väl vara sisådär 8 år, låg helt ensam i mitt rum med dörren stängd och sov en natt...vaknade av att "något" försökte dra av mig täcket vid fotänden av sängen. Jag höll emot för kung å fosterland och jag kan komma ihåg hur hårt det drog därnere vid fötterna.
Än idag vid fullvuxen ålder ligger jag ALLTID med täcket upp över hakan....så jag hinner ta tag ifall att det skulle hända igen...snacka om traumatisk händelse

Har läst i "det okända" (Veckojournalen) för många år sedan om en kvinna som varit med om samma sak och hon skrev att någon sagt till henne att OM detta händer så ska man ALDRIG titta ner för att se vad det är för något som sliter och drar...någon förklaring till det???

Verkar som de flesta som har "upplevelser" av det här slaget har mest otäcka sådana.
Är det för att vi inte är skapta att ta emot?

Förklaring på vad då? Att man inte skall titta efter? Förmodligen för att en del är rädda för allt, inklusive det som inte finns. Det troliga är att du själv höll på att dra av dig täcket med fötterna. Jag drömde en gång att en stor hund tog ett bett över ansiktet så jag inte kunde andas. När jag väl lyckats vakna upptäckte jag att jag höll mej själv över ansiktet med ena handen.

Vad som händer mellan kvällens sänggående och morgonens uppstigande saknar all logik och betydelse. Drömtydning och liknande är rena tramset för ingen kan reda ut vad som händer i hjärnan under sömnen.

Hörrödu! pojkvännen var hemma med sin dotter, och det var bara dom i huset. Det var ingen av dom båda som hade tänt nåt ljus. Han höll på att måla en soffa och flickan kom in i köket till sin pappa och frågade om han tänt ljusen i fönstret.

För att haka på Gossen Rudas resonemang. Är det inte vanligt med panikkänslor när man drömmer och kroppen är på väg åt en annan riktning än tankarna? Jag vill minnas att jag läste det någon gång att om man vänder på sig i sömnen och hamnar på sängkanten och hänger halvt utanför så kan man känna det men i drömmen upplever man kanske att man faller eller trycks ned. Det är väl kroppens reaktion att säga till att det är dags att vända på sig innan man ramlar i golvet.

Likaså om man snurrar in fötter och ben i täcket och sitter fast (det har jag lyckats med ibland) eller om täcket är på väg att kasa ned på golvet, då kan man nog uppleva att man "dras iväg" eller att någon har bundet ihop fötterna på en. Men det är sällan något kidnappningsförsök utan oftast vaknar man med en ryck efter sin mardröm och lägger sig ned och somnar om igen.

Det är skillnad på Andar (själar) och spöken.

En Ande är alltid god och håller ett vakande öga över oss, den kan ge oss tecken på vad vi ska vara vaksam på eller komma med en hälsning från Andra sidan.
Jag har min pappa här ibland, jag har en annan man som är väldigt fin, han doftar rakvatten och han kommer som mest då jag dricker kaffe eller diskar, då jag diskar så sitter han fridfullt och kollar på.

Spöken är sådana som inte har fattat att dom har dött så dom ska man hjälpa över, de kan vara väldigt envisa och agresiva men med mycke tjat om att dennes närmaste kommer och möter upp vid ljuset så kan man få bort dom.

Jag har upplevt en hel del i min dag.

Netaave: Den blå fågeln är sänd av din bror så var glad att han ännu är med dig.

Med tanke på att det nu lever mera folk på jorden än vad det någonsin gjort sammantaget i historien så tycker man att det borde bli lite trångt även för andarna?

I början på 1900-talet lyckades den amerikanske forskaren Dr. Duncan MacDougall bestämma själens vikt till 21 g (detta blev också enare titeln på filmen 21 Grams). Duncan MacDougall vägde helt enkelt döende människor innan och efter döden, och upprepade sedan samma försök med hundar, men då kunde han ju själv bestämma när de skulle dö!. Hans försök var ju misslyckade och i dag är väl den främsta förespråkaren för existensen av andrar TV¤, med alla sina ande-program. Förövrigt en mycket god anledning att slänga ut TV4 ur digital-TV nätet.

Förklaringen är enkel, det var dottern som tände ljusen. Att hon sen sa att hon inte gjort det var kanske för att skämta med pappan. Barn kan ljuga och bluffa med den mest troskyldiga min. Om pappan sen var lika lättlurad som alla andra som tror på andar och spöken så var resten enkel.

Tyvärr finns det människor som så gärna vill att det finns andar och liknande parapsykologiska fenomen att dom går på det mesta. Ligger det tre stenar i rad på tvären på en stig så finns det säkert människor som vänder om, det MÅSTE ju vara nån ande som vill varna. Vi andra mer praktiska undrar bara vilken unge som varit i farten.

Allt parapsykologiskt har någon naturlig förklaring eller så är det inbillning. Världen är lika tråkig som den verkar.

Jaa naturligtvis finns det "andar". Det är jag lika säker på som Ruda är säker på att det inte finns.

Internationellt finns det en belöning på minst 1 miljon dollar till den som kan bevisa att det finns parapsykoloiska fenomen (man behöver alltså inte förklara dem). Och i sverige finns det en belöning på 100000 kr till den som som anser sig ha en övernaturlig förmåga eller kan demonstrera en övernaturlig händelse.

Konstigt nog har jag aldrig hört talas om någon som ens försökt visa förekomsten av övernaturliga händelser vetenskapligt i Sverige. Det är ju verkligen förvånande, eftersom det är så många som tror på förekomsten av dem, och dessutom finns det ju många som har förekomsten av övernaturliga fenomen som yrke!

Detta tycker dock jag inte är så konstigt med tanke på vad man kan bli utsatt för då det gäller detta.
JAG har fått mycke spott och spe kan jag säga.
Man är ingen idiot för att man är född med Gåvan men de flesta väljer att inte träda fram, de som väl mest är framme är väl de som ska rida på "Just det okända" och göra sig en hacka utan att veta vad de pratar om....

Ja Rand är en ettrig tiger (han med dollarmiljonen). Direkt saklig eller neutral kan man väl inte kalla honom.

Vilket får mig att tänka på en sak som inte är så lätt att mäta men som många påstår finns: kärlek.
Vi är många som inte bara påstår utan *vet* att kärlek finns men hur mäter man det? Antal hormoner som finns i kroppen vid ett visst givet tillfälle? Och som saknas vid ett annat? Hur fixar man kontrollgruppen?

Nej, det är bara att konstatera: Det finns saker man inte kan varken bevisa eller mäta.

De flesta fenomen som sker i kroppen går mycket väl att mäta, registrera, inducera och stänga av! Det är ju betydligt mycket svårare att göra det samma med de "utomkroppsliga fenomenen".

Visst finns det ett samband. Det man inte kan förklara kärleken med är ju hur det kommer sig att den riktas mot vissa personer och vissa inte alls.
Om det inte fanns ett inslag av andevärld inblandat så skulle vi väl älska alla lika mycket? Eller inte över huvud taget; hat är ju ett närbesläktat fenomen. Och vad skulle man kalla likgiltighet för? Hormonbrist ?

Dollarmiljonärens ägare heter James Randi. Anledningen till att han gått ut med erbjudandet är att han känner till hur lurendrejeriet ser ut, han har själv varit i branchen. Han vill bara visa att allt är bluff och båg.

Att en del här är övertygade om andars existens kan nog förklaras av psykologerna men jag avstår att skriva mer om det. It´s all in your mind.

Menar du med det att vi skulle lida av psykoser eller något, eller vi kanske helt enkelt är inbillningssjuka

Men så är det dock inte

Forskare har fått ändra sig mer än en gång förr...

Jag varken kan eller vill hålla med om att "Det som inte går att bevisa vetenskapligt - det finns inte."

Visst har forskare fått ändra sig, och det skall forskare bara vara glada åt om han/hon tvingas ändra sig. Det ingår i veteskapens natur att kritiskt ifrågasätta och då måste man också kunna ändra sina terorier om man man vetenskapligt kan visa att de inte stämmer.