Gryningen
Det är den stund då vi ser hur strålglansen från en kristallklar flamma gnistrar sprungen ur kärleksaktens sötma, i den fuktiga marken.
Det är den stund då vi iakttar hur bäckens vattendroppar av räddhågade ungdomstårar brister ut, och porlar fram morgonens lidelsefulla kärleksfullhet.
Det är den stund då vi noterar hur daggdropparna klamrar sig fast i spindelnätets trofasta famn och mediterar i otillfredsställd längtan efter gryningens sol.
Dagen
Det är den stund då vi ser livets vinglande mognad, halvvägs genom livet, som söker sig till havsbrynets havande vågspel.
Det är den stund då vi iakttar hur slumrande gränder vaknar till liv, efter att ha regnvaggat sig till sömns och hur luften blir av dammet från de uttorkade flodbäddar där blixtrar möts.
Det är den stund då vi noterar hur livsbejakandet sänker sitt huvud i bön när dagskylan djupnas och hur de troende, trots själsliga stormar, hyllar sina lärjungar i norr.
Skymningen Det är den stund då vi ser rakt igenom kvällens särade läppar in i horisontens fackelsken av försjunkna drömmar
Det är den stund då vi iakttar hur kvällsfostret skvalpar i spasmer av det glidande vattnets lekfullhet.
Det är den stund då vi noterar hur den mojande vinden i extas susar iväg dagen från skymningsmörkrets parningsritualer.
Natten
Det är den stund då vi ser månskärvor av stillhet, som vilar på stjärnornas kronblad, och vidrör jordskorpans ömhetstörstande kinder.
Det är den stund då vi noterar hur natten byter skor på stressens skavsåriga fötter och hur tusenåriga minnen ankrar sina skepp i lugnets rogivande hamn.
Det är i dessa stunder av betraktelser, när våra ögon bländas av en strimma sol, som vi vill komma hem. ©Margareth Osju Arverud
--------------------
...hellre en enkel bergskristall än en slipad diamant.
|