Gryningen

Det är den stund då
vi ser
hur strålglansen från en kristallklar flamma gnistrar
sprungen ur kärleksaktens sötma, i den fuktiga marken.

Det är den stund då
vi iakttar
hur bäckens vattendroppar av räddhågade ungdomstårar brister ut,
och porlar fram morgonens lidelsefulla kärleksfullhet.

Det är den stund då
vi noterar
hur daggdropparna klamrar sig fast i spindelnätets trofasta famn
och mediterar i otillfredsställd längtan efter gryningens sol.

Dagen

Det är den stund då
vi ser
livets vinglande mognad, halvvägs genom livet,
som söker sig till havsbrynets havande vågspel.

Det är den stund då
vi iakttar
hur slumrande gränder vaknar till liv, efter att ha regnvaggat sig till sömns
och hur luften blir av dammet från de uttorkade flodbäddar där blixtrar möts.


Det är den stund då
vi noterar
hur livsbejakandet sänker sitt huvud i bön när dagskylan djupnas
och hur de troende, trots själsliga stormar, hyllar sina lärjungar i norr.


Skymningen
Det är den stund då
vi ser
rakt igenom kvällens särade läppar
in i horisontens fackelsken av försjunkna drömmar

Det är den stund då
vi iakttar hur kvällsfostret skvalpar i spasmer
av det glidande vattnets lekfullhet.

Det är den stund då
vi noterar
hur den mojande vinden i extas susar iväg dagen
från skymningsmörkrets parningsritualer.

Natten

Det är den stund då
vi ser
månskärvor av stillhet, som vilar på stjärnornas kronblad,
och vidrör jordskorpans ömhetstörstande kinder.

Det är den stund då
vi noterar
hur natten byter skor på stressens skavsåriga fötter
och hur tusenåriga minnen ankrar sina skepp
i lugnets rogivande hamn.


Det är i dessa stunder av betraktelser, när våra ögon bländas av en strimma sol, som vi vill komma hem.
©Margareth Osju Arverud