Jag har en väninna som äter för mycket onyttiga saker och rör sig alldeles för lite. Hon har en ordentligt övervikt och har visat depressiva tendenser. Vi har inte så mycket kontakt längre men jag tänker ofta på henne.
Hennes barn har också blivit överviktiga och det har varit ett ätande och slaskande av allehanda godis av både köpt och hemgjort slag.
Hon har inte haft något jobb på länge och vill helst vara hemma. Hon har drivit lite eget men det verkar ha tunnat ut.
De senaste gångerna jag besökte henne fick jag intrycket av att hon inte var hemifrån speciellt mycket och att hon mådde ganska dåligt.
Det känns som om hon hamnat i en ond cirkel där hon blir deppig av att röra sig för lite och inte kommer igång med att röra för att hon är deppig. Lite försiktiga förslag om promenader har inte väckt något gehör. Hon förstår inte alls att man mår bättre om man kommer ut i dagsljuset och går en promenad.
Jag vet inte vad jag skall göra. Det är så känsligt. Jag blir själv ur gängorna när jag rör mig för lite så jag vet ju att det hjälper bara man kommer igång.
Det enklaste för mig vore ju att bara strunta i henne. Jag har ju flyttat och hon har ingen vanlig telefon längre så jag måste skriva brev om jag skall nå henne. Det är bara det att jag tycker att jag sviker henne om jag inte gör något.
Hur tycker ni att man skall göra?
|