CITAT (flaxss @ 12-02-2007, 21:06)
isch jag tror att jag har 18år panik , vill inte fortsätta i skolan och vet inte hur jag ska få jobb har panik över att detta som kommer är mitt sista sommarlov , trasslig kärlek och det är det jag vill ha av allt men det har jag knappt halvt äns , ruta 1 ruta -10 blir det typ . och inte orkar jag leta upp nytt heller vänner har försvunnit har väl max 1som är närmast och x antal som jag känner och ännu fler x anatal som känner mig men jag känner inte dom , sen vill jag ibland bo hemma men kan inte och det funkar inte med pappa m.m. .
:wacko: :wacko:
frågade mamma om lov att skippa skolan och det fick jag i morgon ( inte rätt sätt ) men måste tänka överallt
detta skulle passat bättre i gnäll tråden
:blink: :unsure:
men men kan ju svamla ut det istället , skönt å får skriva av sig
plus vill jag jobba med växter MÅSTE jag gå i skola men bara tanken på skola spyr jag av , men jag vill jobba med växter men inte utan skola går inte det :wacko: :wacko:
och jag är inte den jobb typen heller så jag har ingen aning om hur jag ska få mat om jag inte jobbar fult ut till 100% och vad hemskt att bara ha semester kanske 3-4veckor på sommaren och inte råd med kläder eller mat eller växter eller tv eller nåt annat :wacko: :wacko:
snurr snurr
Du går sista året på gymnasiet va (om jag räknade rätt på din ålder)? Känner igen de där panikkänslorna som kommer smygande. Har tyvärr inga bra råd att ge för jag har aldrig varit något större föredömme för någon, nån gång
Kan bara säga att det kommer att ordna sig
Men jag hade oxå sådana funderingar. Först lever man i en trygg tillvaro i 12 års tid då skolan rullar på och man vet precis vad som ska hända nästa år. Samma visa om och om igen. Sedan står man där plötsligt och har ingen skola att återvända till, ingen utstakad framtid, ingen som säger åt en vad man ska gör eller hur och var.
Sen hade jag kompisar som redan när de slutade skolan visste att de skulle få jobb, gifta sig, resa jorden runt, plugga, jobba utomlands, få barn, resa, flytta och en massa saker. Själv funderade jag mest på
vad f***sen ska jag göra då? 
Att vara helt ovetande om sin framtid och dessutom behöva börja försörja sig själv kan kännas skrämmande. Kanske är det därför jag trivdes så bra på universitetet för det blev lite förlängd ungdomstid
Angående skolan och olusten där så är det en himla skillnad på om man pluggar något som man dels tycker om och dels om man har valt det själv. då hittar man alltid motivation det kan jag lova. Däremot tvinga sig igenom alla obligatoriska kurser i gymnasiet som man inte har minsta intresse för kan kännas som en pina.
2007 års Svammeltråd
12-02-2007, 10:54
(Ursäkta mig, Reserv och ev. andra kräsmagar) 
Men Anita!!!! Hur sjutton kom du att hitta den annonsen? 
