Alla dessa problem med andra människor..., det finns värre saker! Alternativ

[Helen i Skåne]

I fredags somnade min från midjan förlamade och cancersjuka far in hemma i lugn och ro med sina närmaste intill sig. Han var förlamad de senaste 13 åren och det senaste året så full av cancer att det inte fanns något som helst att göra. Hans önskan var att få dö hemma och vi genomförde det med stort stöd av den Palliativa enheten (fantastiska människor). Förra veckan vakade vi dygnet runt och tidigt fredagmorgon somnade han in. Det var en fin vecka trots allt och vi skrattade, skämtade, pratade, grät och kramades om vart annat. Så mycket som blev sagt och förklarat, så skönt att få vara hemma, kunna laga mat och duscha och sova med sin egen kudde. Barnbarnen som kom förbi och grät och kramade morfar, skrattade åt hans skämt och kände sig trygga liksom vi. Det känns fint att vi kunde ge honom detta men vi gav samtidigt oss själva en fin avslutning! Det blir tomt för oss alla och särskilt för min mor som levt vid hans sida i 48 år!

SÅ, det finns värre saker som är värre än tjafs! Var rädda om varandra och ta vara på den tid ni har, ni vet inte hur länge det varar!

[anne-li i olofst...]

Tack snälla du för att du vill dela med dig av detta.
Allt annat blir så smått och oviktigt i jämförelse med dessa stora existensiella frågor.
Så fint för honom att få somna in nära er alla, och så fint för er att få följa honom och ta farväl i den invanda miljön.
Känner med er alla och tackar än en gång för att du ville dela med dig.
Kram
A-Li

[askar]

I fredags somnade min från midjan förlamade och cancersjuka far in hemma i lugn och ro med sina närmaste intill sig. Han var förlamad de senaste 13 åren och det senaste året så full av cancer att det inte fanns något som helst att göra. Hans önskan var att få dö hemma och vi genomförde det med stort stöd av den Palliativa enheten (fantastiska människor). Förra veckan vakade vi dygnet runt och tidigt fredagmorgon somnade han in. Det var en fin vecka trots allt och vi skrattade, skämtade, pratade, grät och kramades om vart annat. Så mycket som blev sagt och förklarat, så skönt att få vara hemma, kunna laga mat och duscha och sova med sin egen kudde. Barnbarnen som kom förbi och grät och kramade morfar, skrattade åt hans skämt och kände sig trygga liksom vi. Det känns fint att vi kunde ge honom detta men vi gav samtidigt oss själva en fin avslutning! Det blir tomt för oss alla och särskilt för min mor som levt vid hans sida i 48 år!

SÅ, det finns värre saker som är värre än tjafs! Var rädda om varandra och ta vara på den tid ni har, ni vet inte hur länge det varar!  :wub:  :wub:

Instämmer i varje ord och skickar varma tankar och kram till dig.


Precis så var det när min far gick bort, han fick somna in hemma och lades i kista hemma. Mamma var inlagd på sjukhus efter en olycka då hon gick bort, men vi var där, hela syskonskaran tillsammans med henne och också med och gjorde iordning till kistan.

[Floppy]

Du har så rätt så rätt så....
Skickar en tröste kram i en svår tid...

[faith]

Tack för att du delade med dig. Mitt varmaste deltagande.

[Snöflinga]

Så vill nog alla sluta fast det är få förunnat ... Tack för att du delade med dig och för de tänkvärda orden .... kram..

[Fialotta]

Skickar dig tröste kramar i en svår saknad nu

[ingrid fuxwall]

Tack snälla du för att du vill dela med dig av detta.
Allt annat blir så smått och oviktigt i jämförelse med dessa stora existensiella frågor.
Så fint för honom att få somna in nära er alla, och så fint för er att få följa honom och ta farväl i den invanda miljön.
Känner med er alla och tackar än en gång för att du ville dela med dig.
Kram
A-Li

Instämmer
Ibland kan man bli påmind om att det finns verkliga problem.

ingrid

[stennie]

Skickar tröstekramar, du har så rätt, varför hålla på och tjafsa och bråka.

Min systers man begravdes i fredags, han fick diagnosen lungcancer i september, han blev 49 år.

[Margaretha]

Känner också starkt med dig , din mor och hela din familj.

Tack för att du ville bidra med perspektiv på allt som sker här. Pseudohändelser.
Mycket känns så ofantligt futtigt om man själv är i en svår situation.

Och visst behövs det påminnelser om att vi ska vara rädda om våra medmänniskor. Vår tid ÄR ju begränsad.

[Helen i Skåne]

Tänker på din syster och hennes man och även på dig, Stennie!
Tack för alla vänliga ord och kramar!!!

[anne-li i olofst...]

Skickar tröstekramar, du har så rätt, varför hålla på och tjafsa och bråka.

Min systers man begravdes i fredags, han fick diagnosen lungcancer i september, han blev 49 år.

Min systers man begravdes i fredags, han fick diagnosen lungcancer i september, han blev 49 år.

Fast ibland vill man inte bli påmind om hur kort det KAN vara
Livet alltså,.....

Mina djupaste kondoleanser...

Kram
A-Li

[Kathy]

Det är först när någon allvarlig kris drabbar oss i livet som man inser hur bräckligt livet är.....



Ett ljus för er.... A-Li och Helen.

[Sailor Pluto]

Det är modigt att skriva om sorg. Det är inte alla som kan "lämna ut" så svåra tankar. Tack alla ni som vågar, det blir ett stöd för andra i samma situation .

[Anma]

Tänker på er som mist någon. Snart är det 4 år sedan min bror dog genom eget val. Sorg är så personligt men ändå så lika.

[Helen i Skåne]

Det är 16 år sedan min lillasyster dog för egen hand... Men jag tror att hon är lyckligare så än hon var i livet. Jag tänker på dig och vet hur svårt det är!

[Anma]

Det är 16 år sedan min lillasyster dog för egen hand... Men jag tror att hon är lyckligare så än hon var i livet. Jag tänker på dig och vet hur svårt det är!

Ja, det tror jag min bror är också. I detta fallet är min sorg sådan att jag inte sörjer att han är borta han var "klar" med sitt liv fast han bara var 26 år, jag sörjer att jag/vi inte fick ha honom kvar här hos oss lite längre... Låter knasigt men så är det iallafall.

[Margaretha]

Det är 16 år sedan min lillasyster dog för egen hand... Men jag tror att hon är lyckligare så än hon var i livet. Jag tänker på dig och vet hur svårt det är!

Ja, det tror jag min bror är också. I detta fallet är min sorg sådan att jag inte sörjer att han är borta han var "klar" med sitt liv fast han bara var 26 år, jag sörjer att jag/vi inte fick ha honom kvar här hos oss lite längre... Låter knasigt men så är det iallafall.

Det låter verkligen inte knasigt. Jag tror att det är en vanlig känsla när man sörjer.

[Eva St]

Tänker på er - var rädda om er
Eva St

[Leia]

I fredags somnade min från midjan förlamade och cancersjuka far in hemma i lugn och ro med sina närmaste intill sig. Han var förlamad de senaste 13 åren och det senaste året så full av cancer att det inte fanns något som helst att göra. Hans önskan var att få dö hemma och vi genomförde det med stort stöd av den Palliativa enheten (fantastiska människor). Förra veckan vakade vi dygnet runt och tidigt fredagmorgon somnade han in. Det var en fin vecka trots allt och vi skrattade, skämtade, pratade, grät och kramades om vart annat. Så mycket som blev sagt och förklarat, så skönt att få vara hemma, kunna laga mat och duscha och sova med sin egen kudde. Barnbarnen som kom förbi och grät och kramade morfar, skrattade åt hans skämt och kände sig trygga liksom vi. Det känns fint att vi kunde ge honom detta men vi gav samtidigt oss själva en fin avslutning! Det blir tomt för oss alla och särskilt för min mor som levt vid hans sida i 48 år!

SÅ, det finns värre saker som är värre än tjafs! Var rädda om varandra och ta vara på den tid ni har, ni vet inte hur länge det varar!

Blir både glad och ledsen när jag läser, om du förstår hur jag menar....