Med risk för att starta en tråd som kanske redan finns någonstanns långt "där bak" så frågar jag ändå
Jag är ju 60+ och de nära vänner jag har kan jag räkna på ena handens fingrar.
Någon har jag haft ända sedan jag kom till Göteborg, för snart 44 år sedan, de andra har kommit "in på vägen" under mitt liv.
Jag har massor av bekanta och arbetskamrater som jag tycker om, men det är inga som jag räknar som nära vänner.
En nära vän är någon (för mej alltså) som man alltid kan anförtro allt, att man kan ta upp tråden direkt även om man inte träffats på länge.
Någon som alltid ställer upp och som man själv kan ge allt för, som är ärlig och inte förskönar för att vara till lags, utan är rak och säger vad hon-han tycker, ÄVEN om det svider.
För mej är det viktigt att kunna lita på en människa och jag umgås hellre med mej själv

än med någon som inte ger mej något innehåll.
Så vad är verklig vänskap för er?