CITAT (Sailor Pluto @ 06-02-2007, 20:30)
Nu kommer ni skratta: jag är redan utbränd, och jag är bara 20. Dels beror det på en svår uppväxt (klyscha) och stark stress i skolan. Det var skolstressen som utlöste alltihop, eftersom alla hade väldigt höga krav på mej. Det blev otroligt många måsten.
Nu, när allt äntligen lugnat ner sig, så kommer det fler problem med att människor inte kan acceptera att jag inte jobbar och att jag ibland är deprimerad.
Jag gör så gott jag kan om dagarna, och bara att veta att jag gör mitt bästa piggar upp.
Finns absolut inget att skratta åt. Det är måste vara förfärligt att vara så ung och befinna sig i din situation om du får höra en massa tjafs från andra. Har då aldrig träffat på någon som "tycker det är roligt" att befinna sig i en sådan situation.
Ta en dag i taget och ta för vana att titta dig i spegel och tala om hur duktig du är för varje litet framsteg du gör.
Borde vara förbjudet (nästintill kriminellt) att inte ha kontroll över de höga krav och måsten som läggs på unga människor. Jag blir milt talat skitförbannad när jag hör det. Som barn/tonåring har man nog med sig själv och sin utveckling, har man sedan en jobbig bakgrund med sig i bagaget så blir det ju knappast lättare. Förmodligen började du "jobba" redan när du var barn och det skulle innebära att du troligtvis arbetat redan i många år.