Gulbrämad dykare, en stor vattenlevande skalbagge som Andypandy fotat i ogräs- och skadedjursavdelningen, är anledningen till att jag skriver denna tråd.
Den är faktiskt vacker, men dess larver är hiskeliga!!! Och det är larverna jag skriver inlägget om.
De är vackra, otroligt vackra, om man gillar det strömlinjande formatet, och om man gillar stjärnögon, men ett värre rovdjur tror jag inte går att finna på jorden. Man finner den i våra vattengölar. Kanske inte alltför vanlig, men heller inte ovanlig (i alla fall inte hos mig). Jag älskar dem! Men inget i världen får mig att stoppa ner ett finger till dem, och som tur är, är de fullkomligt beroende av vattnet, de kan inte gå upp på land.
Även den vuxna skalbaggen är ett rovdjur, men larven slår alla rekord. Den är ett rovdjur som utan att tveka även dödar och äter artfränder, om dessa är större än den själv bryr den sig inte om, den hugger vad den finner.
Har man två sådana här larver i ett akvarium är snart den ena eller båda två döda. Den som överlever är inte den som är störst utan den som hugger först. Hugger de samtidigt dör båda.
De andas med baken, och man ser dem ibland hänga vid vattenytan som myggynglena gör. Det är då jag brukar passa på att fånga in dem med en skopa. Fast jag får vara snabb som sjuttsingen, för de är både snabba och vaksamma.
Här har jag fångat en, och har den i en bytta.
Den simmar nervöst runt, med käkarna halvöppna. När käkarna är helt "stängda" så syns de knappast. Men när de öppnar dem - huvvaliga!
Dess matvanor är dessutom en smula "ovana" för oss som har bättre moral
. När den hugger, sprutar den också in sin egen matsmältningsvätska i offret. Det är så offret dör, genom att sakta lösas upp invärtes. Dykarlarven smälter helt enkelt sin måltid
innan den intar den så att säga. Kvar efteråt bir bara ett tomt hudskal.
Det är därför båda larverna dör, om det är två stycken som hugger varandra samtidigt.
De är ganska stora när de börjar bli färdigvuxna - vilket sker inom en sommar i vattengölen eller dammen. Så här stor är denna jämfört med min hand. De blir uppåt 7 cm tror jag.
Nejdå, jag skulle ALDRIG stoppa ner något finger där, jag hålelr mig i trygghet ovanför vattenytan! De är nämligen också både glupska och agressiva, och de hugger allt som rör sig. Sätter jag ner fingret så hugger den. Och den släpper inte i första taget, och ont gör det. Nej, jag har aldrig provat, jag har läst, det räcker.
De är faktiskt vackra, stömlinjeformade och smidiga. ögonen är som stjärnor, eller som blommor med sex tydliga blomblad, och deras ögon har fascinerat mig i hela mitt liv! Tyvärr har jag inget bra foto på ögonen. Detta får duga. Här lurar den på ett byte i skydd bakom några tunna rötter.
Gulbrämad dykare, varning för läbbiga foton
04-05-2007, 10:07
