CITAT (ingrid fuxwall @ 24-09-2008, 22:29)

Jag har erfarenheten att omgivningen kan driva fram oönskade beteenden - i vårt fall, Våra pitbulls kom in i vårt liv i samma veva som en baby blev biten, i Göteborg 1999, av en vilket resulterade i en hysteri från närboende.
Grannungarna brukade komma och prata med valparna fram tills dess att deras föräldrar upptäckte det - de, deras barn, fick ju inte träffa livsfarliga kamphundar, att de var små valpar spelade ju ingen roll - de åt ju barn!!! Barnen matades troligtvis med hemska historier och det blev fullt krig när ungarna började kasta smällare på hundarna, sambon och undertecknad, samt använda "pistoler" med plastkulor eller färgampuller, även ärtor, mot hundarna.
Mina hundar blev sådana som skällde innanför staketet, på snorungar med stenar - de kastade sådana också

Och jag blev en surkärring som hotade barn - gjorde jag många gånger då jag inte tyckte att snorungar på sex sju år skulle anförtros tändstickor och smällare/raketer och speciellt inte om de kastade dem mot mig och min hund - givetvis blev mina hundar skotträdda
När jag var på promenad kunde jag träffa grannarna en och en - i flock var de betydligt kaxigare, speciellt om de tagit sig några järn, och för många gånger hade jag en hund som gick fot och träffade en skräckslagen (förhoppningsvis skamsen) granne som hoppade ner i ett dike och skrek - håll in hunden så att den inte biter mig!! Hunden tittade bara dumt på personen.
Sedan måste jag medge att hundar av felaktig avel är lite väl stridsbenägna. Har ingen siffra men kan tänka mig att i 99% av alla insidenter så är det en blandras som ställt till det.
ingrid
Usch, så hemskt! Hur kan man göra såhär mot djur! Jag skall erkänna att jag gråter när jag läser detta.
Och sedan undrar som sagt människor varför folk reagerar såhär eller varför hundar mår som de mår. Allt pga skvallerblaskor och ovetskap. Lider med dig och dina vovvar.
Kram Annica