En insändare i Svd för en tid sedan. "Tänk er att tio personer går ut varje dag för att äta middag. notan för de tio tillsammans hamnar på 1000 kr. Om de delar upp notan på samma sätt som vi betalar skatt skulle det bli ungefär så här: De första fyra - de fattigaste - skulle inte betala någonting, den femte skulle betala 10 kr,den sjätte skulle betala 30 kr, den sjunde 70,den åttonde 120, den nionde 180, och den tionde personen - den rikaste - skulle betala 590 kr. De bestämde sig för att betala notan på det viset. De kände sig nöjda med uppgörelsen, tills en dag, då ägaren till restaureangen gav dem rabatt. " Eftersom ni är så bra kunder", sa han "ger jag er 200 kr i rabatt" Gruppen ville fortfarande betala middagen på det sätt vi betalar skatter. Så de fyra första påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra sex göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten så att alla skulle få sin "beskärda del"? De sex personerna insåg att 200 kr delat med sex blir 33:33 kr. Men om de drog bort det från varje persons andel skulle den femte och sjätte personen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog då att det vore rättvist att reducera varje persons nota ungefär proportionellt, och han satte igång att räkna på de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den femte personen fick äta gratis, den sjätte fick betala 20 kr, den sjunde 50, den åttonde 90, den nionde 120 kr, vilket ledde till att den tionde personen fick betala 520 istället för tidigare 590. Alla sex personerna fick lägre pris än tidigare och de fyra första fick fortsätta äta gratis. Men plötsligt utanför restaurangen började personerna jämföra vad de sparat. "Jag tjänade bara en en tia av rabatten på 200 kr",började den sjätte personen. Han pekade på den tionde:"men han tjänade 70!" "Precis", sa den femte personen, "jag sparade också bara en tia". "Det är sant!" skrek den sjunde personen: "Varför ska han få 70 tillbaka när jag bara fick 20? De rika skall alltid få det bättre!" "Vänta ett tag ", skrek de fyra första unisont. Vi fick ju ingenting alls!Det här systemet utnyttjar de fattiga!" De nio personerna omringade den tionde och gav honom stryk: Nästa kväll kom inte han till middagen så de nio andra satte sig ner och åt utan honom. När så notan kom in upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr.....
Skribenten heter Leif Kristensen, Spånga
Jag som tycker att ovanstående säger allt heter GITA
|