Har funderat på varför det räknas som mer eller mindre skamligt om man råkar drabbas av sjukdom som klassas under fliken "psykiska besvär/sjukdomar".
Har du någon i din närhet, som råkar ut för olycka där h*n brutit en arm eller ett ben... då är det helt OK att du berättar detta. Men... hur många är lika öppen när någon drabbats av psykisk åkomma? Tankar och funderingar har uppkommit sedan man alltsomoftast mötts med förvånade miner då man helt öppet pratat om någon som inte mår så bra. Kan det vara så att vi fortfarande år 2007 i vårt upplysta Sverige... inte har nått längre?
Redigerat av Netha: 02-07-2007, 06:09
|