Jag är inne på min tredja collie. Han är 10½ år och har varit frisk hela sitt liv än så länge.
Det hugger till i hjärtat ibland när jag tittar på honom och inser att det nu är en tidsfråga innan han lämnar mig för gott.
Var till vet. och gjorde en ordentlig hälsoundersökning i maj och det var helt okey, det kändes bra.
Har även haft finsk spets jämnsides med collie för 6 år sedan och hon fick på ålderns höst fel på sin livmoder och gick på medicin, blev bra ett tag, medicin igen och så där var det fram och tillbaka. Till slut insåg vi att det var inte rätt att ha henne kvar. Men denna oro som jag kände under den tiden förstår jag måste vara hemsk att känna under hela hundens levnad. Ja usch ja. Varje gång man har avlivat en hund tänker man aldrig en hund igen. Så går det ett par månader och man inser att ett liv utan en hund är halvt på nåt vis. Inget promenadsällskap, ingen som vill följa med ut när det står som spön i backen av regn eller när det är snöstorm eller 25 graders kyla. Jättetrist. Mina hundar har aldrig brytt sig om vilket väder det har varit, huvudsaken dom fått följa med.
Mvh
hund, kompis
13-07-2007, 10:34
