Jag är inne på min tredja collie. Han är 10½ år och har varit frisk hela sitt liv än så länge.
Det hugger till i hjärtat ibland när jag tittar på honom och inser att det nu är en tidsfråga innan han lämnar mig för gott.
Var till vet. och gjorde en ordentlig hälsoundersökning i maj och det var helt okey, det kändes bra.
Har även haft finsk spets jämnsides med collie för 6 år sedan och hon fick på ålderns höst fel på sin livmoder och gick på medicin, blev bra ett tag, medicin igen och så där var det fram och tillbaka. Till slut insåg vi att det var inte rätt att ha henne kvar. Men denna oro som jag kände under den tiden förstår jag måste vara hemsk att känna under hela hundens levnad. Ja usch ja. Varje gång man har avlivat en hund tänker man aldrig en hund igen. Så går det ett par månader och man inser att ett liv utan en hund är halvt på nåt vis. Inget promenadsällskap, ingen som vill följa med ut när det står som spön i backen av regn eller när det är snöstorm eller 25 graders kyla. Jättetrist. Mina hundar har aldrig brytt sig om vilket väder det har varit, huvudsaken dom fått följa med.
Mvh

Du har så rätt. Att ha djur blir en stor del av livet. Utan djur så känns livet mediokert. Att skiljas från sina djur är fruktansvärt jobbigt, det gör så ont och man kan inte tänka sig att gå igenom det en gång till. Men så går tiden och man inser att livet är halvt... Så då tar man hem nya kompisar och livet blir "helt" igen

Vad roligt att få läsa om någon annan som har haft en Finsk Spets! Visst är det en härlig ras, en av de vackraste i hundvärlden. Min Bella blev 13½, det var ett otroligt svårt beslut att boka tid hos veterinären för akut avlivning en söndagmorgon. Hon andades sämre och sämre och kunde inte gå i trappor pga nedsatt syn. Även andra åldersrelaterade skavanker gjorde sig påminda. Det var min andra Finnspets och det är den ENDA rasen för mig. Tyvärr kan jag inte ta en valp nu pga min arbetssituation. Men den dagen kommer då en liten pigg spetsvalp åter finns i vårt hem.
Tiden läker inga sår men det blir lättare och lättare ju mer tiden går. Jag avundas alla som har möjlighet att skaffa en hundvalp......

Min mor hade finsk spets--i Finland, som ung!
Samt korthårig foxterrier...........
Jag tycker finsk spets är en vacker hund, skäller den inte mycket?
Jag har ju Finsk lapphund som absoluta favoritras--samt lunnehund!

Alltid lika jobbigt att skiljas från sin bästa vän Men man vet att man gör det rätta i de lägen och att de får det bättre.
och sen har man alla fina minnen me sig

Har nu vart utan hund i 1½ år och det är väldigt tomt utan och saknaden av en fyrfotade vän som alltid fanns me en vart man än gick och skulle

Men man lever me det att de var det bästa