Problem med andras barn..., Fler familjerelaterade probem från mej ;0) Alternativ

[Sailor Pluto]

Tack för alla kloka ord, känns upplyftande . Nu har vi åtminstone sagt till en av barnens föräldrar att vi vill att de ska ringa innan de kommer och att de får komma utan kompisar. Blev förvånad över att det var så smidigt eftersom det brukar vara allt annat än smidigt att säga något om barnen... Jag hoppas innerligt att de följer det systemet.

Som sagt så är det svårt att diskutera gränser med de barnens föräldrar, det har i flera år varit nästan omöjligt. De slår ilsket ifrån sej och stämningen blir allmänt otrevlig. Om det varit tvärtom tror jag att situationen aldrig ens hade uppstått. De är liksom inte alls öppna för någon som helst kritik om barnen. Jag vet inte varför det är så, och det är inte heller vårt jobb att rätta till problemet. Det är föräldrarnas ansvar (som de tyvärr inte verkar ta på så stort allvar).

Grejen är också att barnen har tagit till sej det där med att de inte behöver lyssna på andra vuxna. Därför fungerar det inte att säga åt dem hur det ligger till, det går helt enkelt inte in. Har sett mååånga gånger hur en person med mer än 25 års erfarenhet av barn har försökt gå pedagogiskt till väga med problemen. Antingen så har barnen inte lyssnat eller så har en av föräldrarna kommit och underminerat. Om den här personen (som jag har fullt förtroende för i sånt här) har varit barnvakt åt barnen så har det fungerat bättre. Fast hyfset och reglerna förvsinner så fort den ena föräldern kommer tillbaka. Snacka om sisyfosarbete...
Det går inte att prata vett med barnen, och inte med de vuxna. Så det är ganska kraftiga kommunikationsproblem överallt! Egentligen är det det som har ställt till det.

Netha, det är mycket svårt att vara tålmodigt intresserad av 4-5 barn (varav 2-3 som jag aldrig sett förut) som kutar runt och fingrar på saker och totalt struntar i min sambos och mina tillsägningar (läs ovan varför det är så komplicerat). Det är därför jag vill ha planerade möten utan störande kompisar, med en förälder med. Alla skulle få ut så mycket mer av det.

Med mina problem så är det väldigt svårt att slungas in i en sådan situation som beskrivs helt oförberedd. Jag mår helt enkelt dåligt av det plötsliga oväsendet och respektlösheten. Som jag skrev så är det extremt viktigt att jag kan känna mej trygg och ostressad i mitt eget hem. Är det något jag har lärt mej av mina upplevelser längre bak i tiden så är det att jag måste prioritera min hälsa annars går det illa.


Tycker att det är självklart att man ska ha kontakt med de barn som finns i släkten, det är otroligt viktigt för dem att känna sej delaktiga och omtyckta. Fast då ska alla vara överens om vilka saker som gäller. Det är verkligen trist när det blir så som det har blivit mellan oss, det har varit så många incidenter som ställt till det. En nära släkting flyttade 30 mil för att komma bort från det som varit så vi pratar inte småpotatis... Den personen är väldigt stabil och sansad som människa, så det var en genomtänkt handling. Vill inte sitta och vräka ut mej allt för det hör egentligen inte till denna diskussion. Vill bara att ni ska veta att det ligger väldigt mycket bakom.