Först tänkte jag att nä, jag vågar nog aldrig skriva nånting mer här. Men det är inte roligt att stå utanför och se fler och fler av ens vänner gå in för att ta del av gemenskapen så det är lika bra att krypa till korset. Och jag har ju bett om ursäkt för mina grodor. Det var absolut aldrig min mening att såra någon. De som känner mig vet att jag aldrig är sådan, tvärtom.
Så därför står jag nu i dörren, lite försynt, och frågar, får jag komma in? Är jag välkommen igen?
|