Jag tycker det är kul med historia och lokala berättelser.
Här kommer en om Hällekis, där jag bor. (Stavades förr Hellekis)
Förr bode i trakten en jätte, Helle och han blev förälskad i en jättekvinna, Kisa från ön Lurö i Vänern. De bosatte sig i Mörkeklevsgrotta i Munkängarna. (känt från Gröna rum - Hannu) Till tak tog han en väldig snäcka, och i grottan tog han upp den klaraste vatten källa. Helle var känd för att vara rättvis, god och hjälpsam.
Sägnen är gammal och djupt rotad, då det fanns "bevis" på att de existerat. Deras gravar låg där cementas gamla stenbrott är, fram till 1917, då de förstördes när brottet utökades.
Linné såg dock jättarnas gravar och beskrev dem: "Hennes graw war wid pass en nio alnar lång håla men hans aldeles förfallen." Man ska dock mätt hans skalle vid något tidigare tillfälle och det mätte 57 tum, runt horisontalomfånget. På 1700-talet hittades också två gigantiska svärd, förstora för någon människa. Detta ansågs också vara bevis. Svärden finns kvar i privat ägo, på Hellekis säteri.
Redigerat av Marina i Hällekis: 08-11-2007, 10:14
|