Krisgrupper, - varför i kyrkan? Alternativ

[Berith]

Har funderat lite på en sak när det gäller krisgrupper med anledning av händelsen i Finland igår. Där pratades det om att eleverna evakuerades från skolan och istället samlades i kyrkan med en krisgrupp.

Varför ska kyrkan blandas in när det händer nåt stort och tragiskt? Om det hände min familj nåt sånt som igår och jag skulle tvingas till kyrkan för att få hjälp och stöd skulle jag känna mej fruktansvärt förolämpad. Jag tror att jag läste om det här också när några av kistorna kom hem med offer från tsunamin, att anhöriga kände sej påtvingade kyrkans medverkan. (Rätta mej gärna här om jag kommer ihåg fel!)

Varför inte ha krisgrupper på sjukhusen t.ex.? För visst medverkar läkare och annan sjukhuspersonal i krisgrupperna i kyrkan? Och så kunde personer från kyrkan komma dit istället, och dom som ville ha "religiöst stöd" med böner och annat ha det där.

[Gossen Ruda]

Jag håller med dig i dina funderingar. Det har nog flera orsaker. Dels så har kyrkan sen lång tid haft monopol på hanteringen av döden och därför anses präster av nån anledning vara bra på sånt. Sen finns det inte så många offentliga samlingsplatser där folk kan samlas mer än i kyrkor och församlingshem.

[skogstroll]

Jag tror präster (bl.a.) har ganska god kunskap om sådant tillsammans med annan samhällspersonal, men jag kan verkligen förstå att man undrar. Det finns ju de som inte alls är kristna, har något emot kyrkan eller har en annan religion. Det borde nog tas upp i debatten!

[aanderss]

en kyrka är ofta en stor lokal som ofta är tom nät där inte pågår gudtjänster

[Tezzla]

Fast kan man inte se på kyrkan bara som en lokal? Kyrkan är väl nästan den enda lokal som är "ledig" på väldigt kort varsel.

När väl allting börjar "lägga sig" tycker jag inte kyrkan ska ha någon självklar roll om inte de drabbade så önskar.

[gammelnalle]

Vart ringer man om det krisar??

Vad finns det för jourhavande ??? (förutom Akutsjukvården)


Jourhavande kurator
Jourhavande medmänniska
Jourhavande präst
Röda korsets telefonjour
Nationella Hjälplinjen
Jourhavande kompis
Barnens Hjälptelefon (BRIS)
Rädda Barnens föräldratelefon

(googlade fram)

Vilka av dessa kan samtidigt ta emot 10 eller fler personer?


Och oavsett VAR eller VEM som hjälper, så är det alltid någon det inte passar!!

eller???


b

[Magdis]

Jag skulle kunna tänka mig att det har nåt med tillgången till lokaler att göra, fast jag vet inte. Sjukhus har ju ofta ett eller annat konferensrum man kunde samlas i, fast då kanske de är för små.

[Tezzla]

Jag skulle kunna tänka mig att det har nåt med tillgången till lokaler att göra, fast jag vet inte. Sjukhus har ju ofta ett eller annat konferensrum man kunde samlas i, fast då kanske de är för små.

Eller är upptagna. De stor ju inte tomma såsom kyrkor faktiskt gör.

[vindspel]

Jag trodde det handlade om resurser. Det finns vä inte tillräckligt med psykologer och kuratorer som plötsligt kan ingripa. De kan ju inte ta hand om de som står i kö ens.
Tycker att det är bra att kyrkan tar hand om det.

[Berith]

Neej det där med lokaler tycker inte jag håller. Det finns ju idrottshallar, bygdegårdar, aulor (i andra skolor då, om man tänker på gårdagen), föreläsningssalar i bibliotek t.ex. Och säkert andra också som står tomma men som kan öppnas vid akuta situationer. Neej det borde gå att skapa en "neutral" krisgrupp som inte har med religion att göra öht.

Jag vet inte om b menade mej med sin sista mening, men jag menar verkligen att jag skulle bli fruktansvärt förolämpad om en präst skulle ta hand om mej i en traumatisk situation.

[Tezzla]

Jag vet inte om b menade mej med sin sista mening, men jag menar verkligen att jag skulle bli fruktansvärt förolämpad om en präst skulle ta hand om mej i en traumatisk situation.

Skulle du verkligen känna dig fruktansvärt förolämpad om du i en krissituation (t.ex. dina nära och kära har omkommit i en svår olycka) får stöttning och tröst av en präst som agerar såsom medmänniska? (alltså inte håller en gudstjänst för dig)

[Alba]

Min första tanke var också att det handlar om en lokal som ska rymma många människor.

Jag skulle inte bli förolämpad om jag vid en händelse skulle få vara med i ett krismöte i kyrkan. De som deltar agerar ju som medmänniskor i en svår situation och då spelar lokalen ingen roll. Jag tror inte man själv tänker i en situation av kris att lokalen inte är till belåtenhet. Då är det annat som tar över och man är tacksam över den hjälp man får.

[Berith]

Skulle du verkligen känna dig fruktansvärt förolämpad om du i en krissituation (t.ex. dina nära och kära har omkommit i en svår olycka) får stöttning och tröst av en präst som agerar såsom medmänniska? (alltså inte håller en gudstjänst för dig)

Jag tror inte att prästens medverkan i en krisgrupp är som medmänniska, jag tror att han är där som just präst. Så jaa... jag skulle känna mej förolämpad om en präst kom hit i en svår situation.

Och när jag säger kyrkan, så menar jag nog kyrkan som företeelse i den här frågan, inte bara som lokal. Alltså kyrkan och dess personal. Är andra personer representerade, t.ex. kantorn? Damen på pastorsexpeditionen?

Utbildar man sej för att medverka i krisgrupper?

[Anma]

Jag tror inte att prästens medverkan i en krisgrupp är som medmänniska, jag tror att han är där som just präst. Så jaa... jag skulle känna mej förolämpad om en präst kom hit i en svår situation.

Där tror du fel. Prästen finns inte där i en krisstituation i egenskap av präst. Utan som en person som (förhoppningsvis) är duktig på att ta hand om personer i kris och som en medmänniska. Själv hade jag kontakt med en präst vid en kris, inte en gång kom guds ord med i samtalet. Däremot skulle det kommit upp om jag velat det. Jag är inte troende men är väldigt tacksam över att denna präst gav mig stöd då jag behövde det.


Edit:stavfel

Redigerat av Anma: 08-11-2007, 12:14

[Magdis]

Jag vet inte om b menade mej med sin sista mening, men jag menar verkligen att jag skulle bli fruktansvärt förolämpad om en präst skulle ta hand om mej i en traumatisk situation.

Jag är ledsen, men detta var nog något av det dummaste jag någonsin hört. Är du verkligen så antikristen att du till o med i en krissituation skulle ha sinnesnärvaro nog att klanka ner på att det är en präst som tar hand om dig i en svår stund?

[aanderss]

Neej det där med lokaler tycker inte jag håller. Det finns ju idrottshallar, bygdegårdar, aulor (i andra skolor då, om man tänker på gårdagen), föreläsningssalar i bibliotek t.ex. Och säkert andra också som står tomma men som kan öppnas vid akuta situationer. Neej det borde gå att skapa en "neutral" krisgrupp som inte har med religion att göra öht.

Jag vet inte om b menade mej med sin sista mening, men jag menar verkligen att jag skulle bli fruktansvärt förolämpad om en präst skulle ta hand om mej i en traumatisk situation.

skulle du värkligen vilja vara i ett bibliotek

[Cacki]

Intressant fråga, eller rättare sagt, intresant åsikt!

Inte för att jag är speciellt kristlig av mej, jag går i stort sett bara till kyrkan vid dop, bröllop, konfirmationer och begravningar men tycker ändå att kyrkan kan vara en ganska naturlig plats för krishantering. Dels av rent kulturella skäl. Kyrkan har ju alltid tagit hand om människans mest känslostormande stunder. Personligen tror jag att vi behöver vårt kulturarv även i våra moderna och globala tider.
Och tillhör man en annan religion så visst brukar väl deras motsvarighet ta hand om sina medlemmar?
En annan orsak till att jag dessutom tror att det kan vara passande, är just för behovet av en och stillsam miljö. Vad passar väl bättre för tid för eftertanke? Konferensrum, aulor och sporthallar i all ära men hur fridsamt känns det där egentligen?
Även om man inte tror på Guds ord så tror jag man kan påverkas av kyrkans "varma" miljö.
Jag reagerar faktiskt också på att du skulle känna dej förolämpad, Berith. Skulle någon som inte är ett dugg intresserad av sport då känna sej förolämpad av att man samlades i sporthallen??
Men tycker man att det skulle kännas så vämjeligt att behöva gå till kyrkan av ateistiska skäl så tror jag faktiskt att man skulle se till att den personen skulle kunna få hjälp ändå. Det skulle nog bara handla om ett väldigt litet fåtal, så det borde väl kunna hittas individuella lösningar för dem också.

[Pirum]

Jag vet inte om b menade mej med sin sista mening, men jag menar verkligen att jag skulle bli fruktansvärt förolämpad om en präst skulle ta hand om mej i en traumatisk situation.

Jag känner många som 'aldrig' går i kyrkan, men tycker kyrkan är bra när livet är som svårast - när någon avlidit exempelvis. Efter den stora diskoteksbranden i Göteborg, där många muslimska barn dog, var det många av deras anhöriga som föredrog exempelvis ett församlingshem framför ett helt anonymt och sterilt stadshus.

Jag håller dock med om att kommuner bör ha fler alternativ, har de stadsdelar där en majoritet är muslimer så bör de ha beredskap för krisjourer även där.

Sen är det som vanligt : för ateisten är en kyrka bara ett skjul, om än laddat med vissa symbolvärden möjligen. För den religiöse är dock kyrkan mycket mer än ett skjul, och om samhället ska ha blott 1 krislokal så antar jag att de icke-troende har lättare att anpassa sig till att vara i en kyrka än vad en troende skulle ha att anpassa sig till skolans gymnastiksal, i ett krisläge med många döda, skadade eller saknade.

[Tezzla]

Jag tror inte att prästens medverkan i en krisgrupp är som medmänniska, jag tror att han är där som just präst. Så jaa... jag skulle känna mej förolämpad om en präst kom hit i en svår situation.

Du tror inte att just medmänklighet är en del av själva prästyrket?

Ska jag vara ärlig så tror jag nog att du i ett rejält trauma skulle ta emot hjälp och stöttning från en präst. Du skulle inte vara i stånd att känna dig förödmjukad, du kanske inte ens skulle förstå att personen var en präst. Tror inte du skulle göra skillnad på präst, kurator eller utbildad krishanterare i en sådan situation. Och efteråt skulle du nog vara tacksam för den hjälp du fick mitt i den akuta krisen.

Redigerat av Tezzla: 08-11-2007, 14:03

[Bettson]

Du tror inte att just medmänklighet är en del av själva prästyrket?

Ska jag vara ärlig så tror jag nog att du i ett rejält trauma skulle ta emot hjälp och stöttning från en präst. Du skulle inte vara i stånd att känna dig förödmjukad, du kanske inte ens skulle förstå att personen var en präst. Tror inte du skulle göra skillnad på präst, kurator eller utbildad krishanterare i en sådan situation. Och efteråt skulle du nog vara tacksam för den hjälp du fick mitt i den akuta krisen.

Det tror nog jag också. Att man är glad vem som än bryr sig. Kyrkan är väl sista utposten när allt annat skiter sig.

OCH inte tror jag de håller Gudstjänst och predikar i en kris.

Fast man kan inte svara för alla präster. Våran skiter fullkomligt i vad som händer. När vårt hus brann så¨gick kyrkans personal dagligen förbi vårt hus och de såg oss udner tio veckors tid.. Men aldrig att de frågade hur vi mådde eller om vi behävde hjälp med något.

Så jag skulle nog bli glad ifall någon brydde sig. För jag vet hus ensam man är när något går snett. Folk tar bara kontakt för att intevjua av dig så att de har lite skvaller att föra vidare. Jobbigt, tråkigt för dig- hej nu drar jag vidareattityden är den vanligaste.