CITAT (Pia L @ 17-03-2008, 17:32)

Man kan inte vara riktigt säker på att man verkligen är fri ens efter 10 år har jag fått erfara.
Efter en skilsmässa, visserligen en lycklig sådan, blodprover av sonen som dom trodde påvisade att det var cancer, dottern som nästan höll på att få sitt huvud krossat under en bil och en hjärtinfarkt på mig själv så klarade jag inte mer.
Jag har satt mig i backen på att jag ska kunna sluta igen, men det känns svårare den här gången.
En gång rökare - alltid rökare.
Nikotin är betydligt farligare än många tunga narkotika "sorter" och som med andra missbruk - fast det är svårt att erkänna att man är missbrukare när man bara är rökare men det är man - MISSBRUKARE.
Själv började jag röka 1969 och var det ända fram till juli 1993 då jag gjorde bort mig totalt inför barnen och var tvungen att göra något drastiskt så att min dotter återfick "aktningen" för mig.
Blev en fanatisk antirökare och tror att man måste bli det för att stå emot behovet.
I juli/augusti 1998 utsattes jag för en extrem stressad händelse och började smygröka. Dottens dåvarande sambo skrattade åt mig och menade att en så gammal smygrökare hade han aldrig tidigare stött på
Det lustiga var att när jag talade med en jämnårig bekant visade det sig att även hon börjat smygröka
Den 5:e mars i år slutade jag röka och denna gång ska jag aldrig mer ta ett bloss, på hedersord

.
Sambon slutade ju röka den 24:e januari, då när han blev så sjuk och sedan var han nersövd i nästan en månad och ligger ju fortfarande på sjukhus och har inte någon möjlighet att starta om med de dumheterna.
Visst är det svårt men då tar jag en NiQuitin sugtablett, smakar speciellt bra till morgonkaffet

Men nog saknar jag min vänn som är den värsta fienden.
Lycka till alla andra som kämpar för att bli fria från missbruket och tänk på hur mycket pengar Ni sparar och hur mycket vackrare Ni blir, för det blir man - luktar godare gör man i alla fall.
ingrid