Hej!
Jag vet inte om jag har skrivit i den här tråden någon gång... tror inte det... jag har sett den och jag har läst så där sporadiskt...
Jag slutade den 20e april i alla fall... Har gjort några "tjuvrökningar", främst när jag har druckit lite vin...
Varför ska det vara så förbaskat svårt just då då..? Måste man bli nykterist också...?
Jag har kommit på att jag kan "nöja" mig med att ta en eller ett par cigaretter en kväll för att sedan helt låta bli igen...
Jag har kunnat konstatera att för mig gäller det vanan mer än beroendet.
När jag pratar i telefonen tex har jag varit van att tända... men jag har nästan aldrig rökt på morgonen.... Ibland när jag har varit ledig har jag kunnat kommit på mig själv vid 14-tiden att jag inte har rökt. DÅ har jag kunnat blivit röksugen, bara av tanken...
Jag har nu gått i en "Nikotin-avvänjningskurs" och har uppfattat det som att nikotin är ett djävla rävgift, utan tvivel...
Vi i kursen fick de senaste, senaste forskningsrönen när det gäller fysiska skador av nikotin. Gäller alltså även snusanvändning...
Det tillsätts tom ämnen som spränger alveolerna. Det är SÅÅÅ många kemiska tillsatser (4700 närmare bestämt!!!) i denna förbannade last att det skulle förbjudas!!!
Nu finns det tom förslag att läkarna inte ska få skriva ut spam till dom som använder nikotin längre... efs nikotin drar samman blodkärlen så att ingen blodtillförsel kan ske...
Man kan ju undra hur man medvetet kan dra i sig dessa förbannade gifter (ursäkta ordvalet, men det är precis vad jag känner... och tänker..)
Man betalar för att bli sjuk och få ett kortare liv... Älskar man inte sig själv mer än så....?
Hur kan man vara så destrukiv...? Vad är det som gör att man inte anser sig vara värd ett bättre liv, än så...?
(Bolla gärna med mig, jag känner att jag behöver det för min egen skull...)
Edit: Glömde att säga att jag vill ge Er som har slutat ett STORT GRATTIS för er stora prestation!!! ALL HEDER ska ni ha!!! Det är ni värda! Plus EN STOR KRAM!!!
Redigerat av Sussie F-Flower: 07-07-2009, 21:29