Jakten, igen. Alternativ

[Bettson]

Återkommer med replik så fort jag har tid och tänkt igenom saken, vilket tyvärr kan dröja någon dag. Jag säger bara:"Huka er kärringar och gubbar, nu laddar han om".

Man måste i alla fall tillskriva dig ett visst mått av torr humor Ruda, även om man inte alltid delar dina åsikter

[Bettson]

Här finns många som "försvarar"jägarna och det är nog tur att de har Er.

Själv skulle jag kunna sida upp och ner om mina funderingar om vissas (de flesta här i området) rätt att gå omkring med ett skarpladdat vapen. Men jag ligger lågt och lägger ingen energi på saken, fakta kan man inte ändra på.

ingrid

Fast man "går inte omkring med skarpladdat vapen". Vapnet bärs alltid oladdat och man laddar först när man kommer till passet. Där är det första man gör att kontrollera skjutbakgrunder, farliga skjutriktningar, man bestämmer sig inom vilken radie man tänker skjuta beroende på hur passet ser ut.

När man lämnar passet är det alltid patron ur som gäller. I sällskap ( alltså så fort man möter andra människor) bryts hagelvapnet för att visa att det är oladdat. När det är ett kulgevär så tar man bort slutstycket i stället. Det är tiill för att omgivningen inte ska känna sig osäker i närvaro av någon som har vapen.

Jag kan tänka mig att just det vapenskrammel som uppstår när man bryter bössan och oladdar kan göra männoskor osäkra. Men det är faktist tvärtom, man vill göra sig icke hotfull.

[Myosotis]

Fast man "går inte omkring med skarpladdat vapen". Vapnet bärs alltid oladdat och man laddar först när man kommer till passet. Där är det första man gör att kontrollera skjutbakgrunder, farliga skjutriktningar, man bestämmer sig inom vilken radie man tänker skjuta beroende på hur passet ser ut.

När man lämnar passet är det alltid patron ur som gäller. I sällskap ( alltså så fort man möter andra människor) bryts hagelvapnet för att visa att det är oladdat. När det är ett kulgevär så tar man bort slutstycket i stället. Det är tiill för att omgivningen inte ska känna sig osäker i närvaro av någon som har vapen.

Jag kan tänka mig att just det vapenskrammel som uppstår när man bryter bössan och oladdar kan göra männoskor osäkra. Men det är faktist tvärtom, man vill göra sig icke hotfull.

Det gäller säkert för de flesta jägare, blev själv bekant med en som jagade här tidigare, han bröt alltid bössan och kom fram och pratade och var hur trevlig som helst. Han sköt sällan nånting men var ute i naturen desto mer och hade bra koll på viltstammen. Precis så ska en jägare vara, ansvarsfull och trevlig.
Men det finns massor med rötägg också! För flera år sedan var jag ute och gick med goda vänner och deras hundar. Ett helt gäng jägare spärrade då vägen för oss och tyckte inte vi fick passera, medan vi tyckte att alla får gå på skogsvägen så mycket de vill. Man har ju själv ingen större lust att vara hänsynsfull mot folk som är så oartiga. De började då prata om att det var farligt för oss och hundarna (som var kopplade), vilket en av dem illustrerade genom att vifta med bössan och “på skoj” sikta på en av hundarna. Matte blev hysterisk, och det slutade med att vi vände och gick hem.
Vid ett annat tillfälle var jag ute och gick under älgjakten. Även dessa jägare sa först att jag inte fick gå där. Det får jag visst. Men kulor kan studsa på träd, blabla. Nu fortsatte jag att gå av ren envishet, har lite svårt att ge mig. Då ropade de efter mig att de skulle ringa efter polisen! Gör ni det, tyckte jag och fortsatte. Varpå en av dem körde efter mig i sin Jeep hela vägen ända tills jag vek av in i skogen.
Är det däremot bra jägare brukar jag fråga „stör jag om jag går här?“ – Nejdå, brukar svaret bli.
Man har ju även hört berättelsen som jag verkligen hoppas inte är sann om ett jaktlag (kan det ha varit i Småland?) som under älgjakten lyckades skjuta en brun häst och två svartvita kor.

[Jan Lindgren]

Hej!
I decembernumret av Scientific American hittade jag en historia som ska vara världens roligaste enligt 350000 röstande.

Two hunters are out in the woods when one of them collapses. He doesn´t seem breathing, and his eyes are glazed. The other guy whips out his phone and calls emergency services. He gasps, " My friend is dead! What can I do?" The operator says, " Calm down. I can help. First, let´s make sure he´s dead." There is a silence, then a shot is heard. Back on the phone, the guy says, "Okay, now what?"

MVH
Jan Lindgren

[Lilla Birka]

Mycket konstig humor.....

[Gossen Ruda]

Hej!
I decembernumret av Scientific American hittade jag en historia som ska vara världens roligaste enligt 350000 röstande.

Two hunters are out in the woods when one of them collapses. He doesn´t seem breathing, and his eyes are glazed. The other guy whips out his phone and calls emergency services. He gasps, " My friend is dead! What can I do?" The operator says, " Calm down. I can help. First, let´s make sure he´s dead." There is a silence, then a shot is heard. Back on the phone, the guy says, "Okay, now what?"

MVH
Jan Lindgren

Normalbegåvad jägare mao.

Till saken. Så fort man klagar på rötäggen inom jägarkåren så dyker i regel ett par undanflykter upp. Dels att det finns rötägg inom andra grupper också, ornitologer, bilister, läkare mm. Visst men nu var det jägarna vi pratade om, glöm resten. Sen att det finns bra jägare också men det är samma sak där, tusen bra jägare uppväger inte ett rötägg så låt oss prata om rötäggen. Som nog är fler än vad många vill erkänna. Så länge dom får hålla på kommer hela jägarkåren att betraktas med misstänksamhet, det krävs självsanering. Varje jägare som missköter sig skall anmälas och avlägsnas från gruppen och det är nog bara dom andra jägarna som vet vad som hänt. Fast detta kommer nog inte att ske förrän det blir 7 torsdagar i samma vecka.

Och så har vi tjuvjakten på dom förhatliga rovdjuren. Låt mig börja från grunden. Vi har i Sverige en parlamentarisk demokrati. I fria val väljer vi våra företrädare som hamnar i riksdagen. Där stiftas olika lagar som alla i Sverige skall följa och bland dessa lagar finns det några som är till för att skydda rovdjuren och reglera hur många det är lämpligt att det finns mm. Det gäller för alla inklusive jägare att acceptera detta och bara gilla läget.

Att skapa egna regler för vad man får och inte får göra är något som florerar i kriminella kretsar som t.ex. mc-gäng. Är det dags att sätta likhetstecken mellan såna gäng och jägarna? Anarki kallas det ibland. Att riksdagen fattar beslut om rovdjurens rätt att existera beror på att där ser man längre än jägarna som knappast ser längre än till frysboxen. Det gäller t.ex. alla djurarters rätt att finnas, den biologiska mångfalden som det kallas. Perspektivet är långt större än jaktlagets lilla futtiga jaktområde, det gäller hela Sverige, Norden, Europa och kanske hela världen.

Jag har tidigare ställt en fråga som aldrig har besvarats så jag ställer den igen nu. Alltid, nästan, när jakten kommer upp på dagordningen så talas det om hur jägarna håller på med viltvård som man kallar det, man bestämmer vilka djur som skall få finnas och vilka som skall skjutas bort. Det är precis som om djurlivet inte kan klara sig på egen hand, vilket är helt fel. Nu kommer frågan: Är det helt omöjligt för en jägare att acceptera att även ett jaktbart vilt skall få exestera bara för sin egen skull och inte bara vara predistinerat för middagsbordet eller frysboxen?

Nu är jag trött så det blir inte mer piska idag.

[ingrid fuxwall]

Tror säkert att de flesta jägare i de flesta jaktlag håller sig till de regler som finns men tyvärr är det ju alltid "undantagen som bekräftar regeln" och det är ju detta fåtal som vi retar oss på och som vi minns.

När jag läste Myosotis inlägg kände jag så mycket "hålla med om" - tyvärr.
Det är långt ifrån alla i ett jaktlag som tycker om att hundägare vistas i naturen och själv har jag varit med om mycket men de två värsta händelserna är nog dessa;
1. en augusti dag var jag ute med min hund, han gick lös framför mig men när vi mötte mannnen kallade jag in hunden och satte på honom koppel - min hund skötte sig alltså helt perfekt och var aldrig mer än tre meter från mig. Fick veta att nu talade jag med jaktledaren i området och han hoppades att jag hade min hund försäkrad, om han skulle bli skjuten! om de skulle ta miste på min ganska mörka schäfer och ett rådjur. Vid vårt fortsatta samtal framkom att han retade sig på att någon gick i det område som han om några månader skulle jaga.

2. När jag dagen innan älgjaktens start träffade på en man som även han var jaktlagsledare och som började samtalet med "En djävligt massa ohyra ute idag" och då avsåg han mina två hundar som jag hade i koppel och så var det några som spårade med sina hundar på en äng - personspår. En företrädare för spårgruppen, en ung kvinna ( de utbildar blindhundar) försökte lugna ner den uppretade jaktledaren, vi var alltså två kvinnor och en mycket påstridig äldre man som var helt förblindad över att han hade jakträtt i området.
Denne skitgubbe gapade och skrek åt oss ett bra tag och jag blev så arg att jag nästan sparkade honom på ett visst ställe.

Att jag under årens lopp träffat på mängder av trevliga jägare, det försvinner liksom.

ingrid

[Bettson]

Tror säkert att de flesta jägare i de flesta jaktlag håller sig till de regler som finns men tyvärr är det ju alltid "undantagen som bekräftar regeln" och det är ju detta fåtal som vi retar oss på och som vi minns.

När jag läste Myosotis inlägg kände jag så mycket "hålla med om" - tyvärr.
Det är långt ifrån alla i ett jaktlag som tycker om att hundägare vistas i naturen och själv har jag varit med om mycket men de två värsta händelserna är nog dessa;
1. en augusti dag var jag ute med min hund, han gick lös framför mig men när vi mötte mannnen kallade jag in hunden och satte på honom koppel - min hund skötte sig alltså helt perfekt och var aldrig mer än tre meter från mig. Fick veta att nu talade jag med jaktledaren i området och han hoppades att jag hade min hund försäkrad, om han skulle bli skjuten! om de skulle ta miste på min ganska mörka schäfer och ett rådjur. Vid vårt fortsatta samtal framkom att han retade sig på att någon gick i det område som han om några månader skulle jaga.

2. När jag dagen innan älgjaktens start träffade på en man som även han var jaktlagsledare och som började samtalet med "En djävligt massa ohyra ute idag" och då avsåg han mina två hundar som jag hade i koppel och så var det några som spårade med sina hundar på en äng - personspår. En företrädare för spårgruppen, en ung kvinna ( de utbildar blindhundar) försökte lugna ner den uppretade jaktledaren, vi var alltså två kvinnor och en mycket påstridig äldre man som var helt förblindad över att han hade jakträtt i området.
Denne skitgubbe gapade och skrek åt oss ett bra tag och jag blev så arg att jag nästan sparkade honom på ett visst ställe.

Att jag under årens lopp träffat på mängder av trevliga jägare, det försvinner liksom.

ingrid

Det är bara att beklaga, Tyvärr hade min gamle far rätt. Det måste även finnas idioter i vår herres hage annars är inte världen komplett.

För att balansera bilden så bär sig inte alla jägare så illa åt. I vårt jaktlag så anser vi att alla har rätt att vistas i naturen men att man skall visa varandra respekt och hänsyn.

Om det under pågående jakt kommer folk med hundar så gör jägaren patron ur för att inte visa sig hotfull.

Om jakt pågår så talar han om det. Han talar också om att det är fritt att gå in i området och om ni gör det så kommer jag att varna mina jaktkamrater i området att ni finns där så att ni kan gå säkert. Därför är jaktradio något av det första man skaffar sig när man börjar jaga.

Han talar också om hur länge jakten förväntas pågå i denna såt ( oftast ytterligare 10-30 minuter) och att jaktlaget skulle uppskatta att få fullfölja jakten ostört eftersom man bör visa varandra hänsyn. Han erbjuder vandrarna att stanna hos honom på passet och följa jakten via jaktradion. Detta är något som många faktist uppskattar även om de inte är jägare.

Okopplade hundar uppskattas aldrig av jägarna. En okopplad hund som inte aktivt deltar i jakten är inte speciellt välkommen. Kopplade hundar har ingen något illa att säga om.

[Bettson]

Normalbegåvad jägare mao.

Till saken. Så fort man klagar på rötäggen inom jägarkåren så dyker i regel ett par undanflykter upp. Dels att det finns rötägg inom andra grupper också, ornitologer, bilister, läkare mm. Visst men nu var det jägarna vi pratade om, glöm resten. Sen att det finns bra jägare också men det är samma sak där, tusen bra jägare uppväger inte ett rötägg så låt oss prata om rötäggen. Som nog är fler än vad många vill erkänna. Så länge dom får hålla på kommer hela jägarkåren att betraktas med misstänksamhet, det krävs självsanering. Varje jägare som missköter sig skall anmälas och avlägsnas från gruppen och det är nog bara dom andra jägarna som vet vad som hänt. Fast detta kommer nog inte att ske förrän det blir 7 torsdagar i samma vecka.

Och så har vi tjuvjakten på dom förhatliga rovdjuren. Låt mig börja från grunden. Vi har i Sverige en parlamentarisk demokrati. I fria val väljer vi våra företrädare som hamnar i riksdagen. Där stiftas olika lagar som alla i Sverige skall följa och bland dessa lagar finns det några som är till för att skydda rovdjuren och reglera hur många det är lämpligt att det finns mm. Det gäller för alla inklusive jägare att acceptera detta och bara gilla läget.

Att skapa egna regler för vad man får och inte får göra är något som florerar i kriminella kretsar som t.ex. mc-gäng. Är det dags att sätta likhetstecken mellan såna gäng och jägarna? Anarki kallas det ibland. Att riksdagen fattar beslut om rovdjurens rätt att existera beror på att där ser man längre än jägarna som knappast ser längre än till frysboxen. Det gäller t.ex. alla djurarters rätt att finnas, den biologiska mångfalden som det kallas. Perspektivet är långt större än jaktlagets lilla futtiga jaktområde, det gäller hela Sverige, Norden, Europa och kanske hela världen.

Jag har tidigare ställt en fråga som aldrig har besvarats så jag ställer den igen nu. Alltid, nästan, när jakten kommer upp på dagordningen så talas det om hur jägarna håller på med viltvård som man kallar det, man bestämmer vilka djur som skall få finnas och vilka som skall skjutas bort. Det är precis som om djurlivet inte kan klara sig på egen hand, vilket är helt fel. Nu kommer frågan: Är det helt omöjligt för en jägare att acceptera att även ett jaktbart vilt skall få exestera bara för sin egen skull och inte bara vara predistinerat för middagsbordet eller frysboxen?

Nu är jag trött så det blir inte mer piska idag.

jag vet faktist inte i vilka kretsar du rör dig Ruda. VIsst finns det jägare som är rötägg, men jag känner inga. Har inte träffat en enda. Det värsta jag varit med om är att man en gång på tjugosex år överskjutit en älg. En jägare skjöt som han trodde en stor kalv som visade sig vara en ungkviga. Jaktledaren anmälde detta själv till polisen som gjorde en utredning och rubricerade det hela som en överskjutning. Det fick man så att säga betala en extra avgift för.

Jag har varit med om att polisen under en jakt kontrollerat jaktkort och licenser. Inga anmärkingar fanns så det var inget annat än en rutinkontroll tror jag.

Så jag vet faktist inte vad jag ska sanera bort, kan du tala om det för mig. Jag vet inte vilka jaktkamtater som jag för jägarkårens bästa ska polisanmäla eftersom jag inte känner någon som går utanför lagen.

Vad ska man göra då Ruda. Huka sig för all skit man får sig påkastad om att man tillhär en kriminell grupp, eller?

[Piccante]

Ingrid och Ruda tar upp intressanta ämnen tycker jag. Vem har egentligen rätten till och över viltet och skogen?

Tycker man ofta hör från jägarhåll att "vi måste få behålla jakten", "vi måste få hålla efter rovdjuren så det blir jaktbart vilt kvar", "vi måste få bestämma avskjutningen av ... och ...." etc Sen är det visst ett problem att folk vill röra sig i skogen under jakt oxå?

Som Ruda var inne på viltet ägs inte av någon utan staten lägger fast vår rovdjurspolitik och länstyrelserna reglerar tilldelningen av kvoter. Jag accepterar jakt som företeelse och tror att vi måste ha en viss besjattning av bestånden för att det inte ska bli för mycket trafikolyckor och skogsskador etc men vissa jägare verkar resonera så att jakten finns till av något självändamål, att jakten är prioritet 1 sen får viltstammen av rovdjur anpassa sig därefter.

Men vi är ju många som hävdar vår "rätt" till naturen. Skogsvandraren, svampplockaren, naturfotografen, fågelskådaren, målaren, entomolgen etc vill ju också kunna röra sig i naturen och kunna njuta av det djurliv som finns omkring oss. Varför ska jägarna ensidigt kräva att de ska få sätta ribban för hur många djur som ska få finnas?

[Gossen Ruda]

Det är bara att gratulera dig Bettson för att ha hamnat i den bästa av världar, det värsta är nog att situationen är unik. Fast när jag tänker på din inställning till rovdjurens rätt att vara så vinglar glorian lite. Du går inte heller in på min fråga om viltets rätt att existera på sina egna villkor.

Markus fyller i bra där jag slutade, jag kan bara hålla med.

Redigerat av Gossen Ruda: 29-11-2007, 07:57

[Pirum]

Men vi är ju många som hävdar vår "rätt" till naturen. Skogsvandraren, svampplockaren, naturfotografen, fågelskådaren, målaren, entomolgen etc vill ju också kunna röra sig i naturen och kunna njuta av det djurliv som finns omkring oss. Varför ska jägarna ensidigt kräva att de ska få sätta ribban för hur många djur som ska få finnas?

I jägarens ögon så väger ofta äganderätten till skogen tyngre än allemansrätten (jag menar ju tvärtom, men, nu beskriver jag hur jag tror jägare resonerar - jag har jättemånga trevliga jägare i släkten). När någon 'klampar in' på jaktmarken så är det för jägaren jämförligt med fiskaren, som står och fiskar vid stranden, varpå någon plötsligt börjar tvätta sin hund i vattnet, med mycket plaskande, några meter bort. Eller jämförligt med att man är i skogen och plockar svamp, och så kommer ett gäng rollspelare och börjar bygga tält mitt på bästa kantarellstället. Eller fågelskådaren, som suttit i timmar vid en äng i väntan på en viss fågel, och så dyker plötsligt ett sällskap med barn upp och har picknick på ängen. Skillnaden är att jägaren, i hans/hennes egna ögon, ofta betalt rätt saftigt för att få jaga på marken. Mycket mer än fiskekort kostar. (Vapen etc räknar jag inte in som kostnad för jakt, vapen är något som de flesta jägare överinvesterar i av ren glädje). Att ett jaktlag skjuter 0 älgar istället för 10, vilket faktiskt lätt kan bli den lokala effekten för ett jaktlag om det finns varg i området, är inte bara ett antiklimax rent jaktmässigt (för folk jagar ju oftast för att det är kul - det är åtminstone få jägare som ser jakten som en plåga (undantaget vissa dagar i ösregn etc) ), det är dessutom en ekonomisk smäll som heter duga. Man kanske sparat hela året för att kunna fixa jakträtt, ta ledigt från jobbet, etc, och så får man bara kostnader och en trevlig naturupplevelse i mossan, men inte stort mera.

[KURT]

Misstänkt tjuvjakt på varg i Värmland. Nu klarade ju inte tjuvjägarna av att döda alfahanen i Jangenreviret, utan det ordnade Naturvårdsverket . Eftersom det var alfahanen som sköts, så kommer det väl bara att leda till att flocken splittras.

[Jan Lindgren]

Hej!
När man är ute i skogen så är man faktiskt gäst på någons mark. Som gäst är det väl självklart att man visar stor hänsyn till värden. När jag har besök i trädgården eller i min skog så förväntar jag mig att gästerna inte förstör eller hindrar mig i mina aktiviter. Jag skulle naturligtvis inte gå in i ett område när det bedrivs jakt där. Ansvarig för jaktlaget bör vara trevlig när han/hon informerar besökande. Ibland brister kanske tålamodet när jägaren fått alltför många otrevliga svar. Det är tråkigt. Älgjakten är viktig för många människor. Jag visar mina medmänniskor hänsyn genom att undvika att vara i skogen dagarna före älgjakten för att inte driva bort några älgar och onder första veckan i älgjakten så rider jag inte i skogen.
Allemansrätten fungerar bara om alla visar hänsyn!

I Sverige har vi några stora nationalparker. Där ska det absolut inte finnas några tamdjur. Tex Sareks nationalpark är ett mycket lämpligt område för vildren och stora rovdjur. Det borde kunna bli en ännu större turistattraktion än nu. Eventuellt kan man utvidga nationalparkerna. Sverige behöver virke men det bör gå att ha ett skapligt virkesuttag samtididigt som man skyddar området. En naturlig skog ska brinna var sjuttionde år i snitt. Om man tog ut det bästa timmret och sedan gjorde en kontrollerad brand på hygget så skulle det få samma effekt. Brandområden med lövsly och unga träd är viktiga betesområden för älg och ren. Många feta bytesdjur gör att en nationalpark kan innehålla fler vargrevir. Låt oss ha ett hyfsat antal rovdjur i Sverige. Det har vi råd med men ha dem inte inte i tätbefolkade områden där det finns mycket husdjur.
MVH
Jan Lindgren

[Bettson]

Det är bara att gratulera dig Bettson för att ha hamnat i den bästa av världar, det värsta är nog att situationen är unik. Fast när jag tänker på din inställning till rovdjurens rätt att vara så vinglar glorian lite. Du går inte heller in på min fråga om viltets rätt att existera på sina egna villkor.

Markus fyller i bra där jag slutade, jag kan bara hålla med.

Jag har inget alls emot rovdjurens existens Ruda. Frågan är mera var och hur många. Så tolka mig rätt är du snäll. Jag här inte rovdjurshatare men jag tillhör inte deras gulligullkrets heller.

[Gossen Ruda]

Jag har inget alls emot rovdjurens existens Ruda. Frågan är mera var och hur många. Så tolka mig rätt är du snäll. Jag här inte rovdjurshatare men jag tillhör inte deras gulligullkrets heller.

Jo, du tillhör inte dom värsta det håller jag med om. Men du anser dock att människan har rätt att decimera dom på lite luddiga grunder om jag kommer ihåg rätt så därför vinglar glorian lite. Den spricker dock inte eller ramlar av som på vissa andra.

[ingrid fuxwall]

Självfallet är det så som du skriver att besökare i skogen ska visa hänsyn och visst är det så att de som jagar betalar stora summor för sitt "nöje" MEN min åsikt är att även jägare kan visa hänsyn, vilket de flesta jag stött på gjort.

Självfallet undviker jag skogen under den första tiden älgjakten pågår men om inte alla tilldelade djur prickas första dagarna har de ju ganska lång tid på sig att ta resten av kvoten. Sedan har vi rådjursjakten och all annan.
Visas inte ömsesidig hänsyn skulle skogen få stå tom under ganska stor tid av året, och jag som bor som jag gör skulle bli tvungen att ta bilen in till samhällen för att rasta mina hundar och för egen del skulle det få bli mortionscykel.

ingrid

Hej!
När man är ute i skogen så är man faktiskt gäst på någons mark. Som gäst är det väl självklart att man visar stor hänsyn till värden. När jag har besök i trädgården eller i min skog så förväntar jag mig att gästerna inte förstör eller hindrar mig i mina aktiviter. Jag skulle naturligtvis inte gå in i ett område när det bedrivs jakt där. Ansvarig för jaktlaget bör vara trevlig när han/hon informerar besökande. Ibland brister kanske tålamodet när jägaren fått alltför många otrevliga svar. Det är tråkigt. Älgjakten är viktig för många människor. Jag visar mina medmänniskor hänsyn genom att undvika att vara i skogen dagarna före älgjakten för att inte driva bort några älgar och onder första veckan i älgjakten så rider jag inte i skogen.
Allemansrätten fungerar bara om alla visar hänsyn!

I Sverige har vi några stora nationalparker. Där ska det absolut inte finnas några tamdjur. Tex Sareks nationalpark är ett mycket lämpligt område för vildren och stora rovdjur. Det borde kunna bli en ännu större turistattraktion än nu. Eventuellt kan man utvidga nationalparkerna. Sverige behöver virke men det bör gå att ha ett skapligt virkesuttag samtididigt som man skyddar området. En naturlig skog ska brinna var sjuttionde år i snitt. Om man tog ut det bästa timmret och sedan gjorde en kontrollerad brand på hygget så skulle det få samma effekt. Brandområden med lövsly och unga träd är viktiga betesområden för älg och ren. Många feta bytesdjur gör att en nationalpark kan innehålla fler vargrevir. Låt oss ha ett hyfsat antal rovdjur i Sverige. Det har vi råd med men ha dem inte inte i tätbefolkade områden där det finns mycket husdjur.
MVH
Jan Lindgren

[Bettson]

Jo, du tillhör inte dom värsta det håller jag med om. Men du anser dock att människan har rätt att decimera dom på lite luddiga grunder om jag kommer ihåg rätt så därför vinglar glorian lite. Den spricker dock inte eller ramlar av som på vissa andra.

Tycker om dig också!!!!!!!