Sveriges vanligaste hund Alternativ

[Christer i Falkö...]

Greyhound är en underbar ras, men kanske lite opraktisk om man inte har stora ytor där den kan få utlopp för sitt springande. För det anser jag att den måste få göra. Om man absolut vill ha en rashund med så få problem som möjligt kan man ju alltid kolla med försäkringsbolagen om vilka som är minst sjuka. Brukar inte vara något problem att få de siffrorna från bl.a. Agria.
Christer.

[Monaxe]

Måste ju slänga in en kommentar om Greyhounds, har varit Greyhoundägare sedan 1982, det är en livslång kärlek! (se mitt album)
Det är en oerhört lugn, lättdresserad, klipsk ras. Skäller mycket sällan. Det är inte helt sant att man måste ha gott om plats när man har Greyhound, är hunden välrastad tar den lika lite plats inomhus som en dvärghund. Men visst behöver dom motion! Rejäla långpromenader flera ggr i veckan, varvat med mer normala promenader. Men vilken hund behöver inte det?


Skillnaden är väl i så fall att en Greyhound dessutom uppskattar att få sträcka ut och springa rejält, det ligger ju i hundens natur. Men det går alltid att lösa, inhägnade hagar, osv. Annars är cykling är bra alternativ.

Det är synd att inte denna ras är mer känd som sällskapshund, de flesta vet bara att det är kapplöpningshundar. Men det är en perfekt familjehund som jag aldrig har haft några problem med. (är inne på min 5:e hund nu) Enda som är negativt är att dom inte blir så gamla, ca 9 år bara, mitt rekord är 9 och ett halvt år.
Det finns många av denna ras som inte lämpar sig till hundkapp, vad tror ni händer med dem? Alla mina hundar har varit just sådana "fall", inte roade av att springa på banan. Här i Sverige kan man kontrollera vad som händer med de som inte går till kapplöp, men det är inte fallet i USA, England eller ffa Irland. Där lämnas friska 1-2 åringar till sitt öde om dom inte springer, för att inte tala om vad som händer med dom som är för gamla, dvs ca 4-5 år! Det är en grym läsning för en hundälskare...

Men det är en frisk ras som förtjänar uppmärksamhet tycker jag!

[Christer i Falkö...]

Håller med dig i allt du skriver. En kompis pappa har greyhounds och de är helt fantastiska. Bara de får springa av sig, de formligen älskar att springa även om de inte duger till kapplöpningsbanan. En liten nackdel dock, svansen. Den bryts lätt i och med att den inte har mycket skydd vid slag. Men det är det enda jag kan komma på.
Christer.

[ängsvädd]

Ja linjeavel är också inavel.

Tycker vissa raser som människan har skapat inte borde få finnas i nuvarande form pga lidande. Det gäller de raser som har så platt nos att de har andningsproblem samt de raser som inte kan föda naturligt utan måste förlösas med kejsarsnitt.

[Christer i Falkö...]

Håller med dig fullständigt på den punkten! Hur charmiga de än kan vara, bör de inte få finnas med nuvarande utseende.
Christer.

[Leia]

Håller med dig i allt du skriver. En kompis pappa har greyhounds och de är helt fantastiska. Bara de får springa av sig, de formligen älskar att springa även om de inte duger till kapplöpningsbanan. En liten nackdel dock, svansen. Den bryts lätt i och med att den inte har mycket skydd vid slag. Men det är det enda jag kan komma på.
Christer.

Svansproblematiken finns inom flera raser, en av mina boxrar var som alla alla boxrar en väldigt glad hund. Hans problem var bara att han svänge med svansen så hårt och snabbt mot dörrposter och dörrkarmar att han slog svansen blodig var och varannan dag, och innan det han läka ordentligt slog han upp såren igen. I hans fall hade en svanskupering varit på sin plats, iallafall en bit av svansen, även fast jag annars är emot svanskupering.

Ska erkänna att jag är en av dem som trott att Greyhounds är mer krävande än vad de egentligen är, blev lite nyfiken och läste på rasklubbens sida.

[Myosotis]

För det första vill jag bara säga att jag tycker att blandrashundar är jättefina, jag känner många som är både friska och trevliga. Faktiskt blir jag rätt illa berörd av hundrasismen flera har gett uttryck för här.
När det gäller friska raser så måste väl Hovawart vara en av de friskaste? Lynnet och hälsan spelar mycket större roll i aveln än utseendet. Så ska det vara. Det är så synd om alla rashundar med inbyggda fel, mopsar som inte kan andas osv. Därmed inte sagt att det inte ska finnas mopsar, det verkar vara den perfekta sällskapshunden som inte kräver lika mycket motion (i stället för att skaffa en Golden för att den är så vacker och snäll och glömma bort att det faktiskt är en jakthund), men man borde avla dem så att de mår bättre. Jag undrar om man inte skulle kunna avla fram stora hundar som blir äldre än de blir idag.
Tyvärr finns det mängder med oseriösa rashundsuppfödare, har själv bl.a. träffat en Flatcoated som pga hormonrubbningar nästan kliade ihjäl sig, blev "nakenhund" i samband med löp, matte övervägde avlivning innan de hittade nån medicin som fungerade. Och det avlades vidare på denna hundens helsyskon!!

[zaaritha]

Har haft både renrasiga hundar o blandras--lika bra .

[ängsvädd]

Antagligen måste man korsa in någon ras med längre nos i mopsarna, det föds väl inga mopsar med tillräckligt lång nos så att de kan andas ordentligt?

[Anma]

Antagligen måste man korsa in någon ras med längre nos i mopsarna, det föds väl inga mopsar med tillräckligt lång nos så att de kan andas ordentligt?

Nej, förmodligen inte längre. Skriver förmoligen för att jag inte vet om det är med mopsar som med perserkatter, leta fram en bild på en perser fån 80-talet och jämför med hur de ser ut idag. SJUKT! För tjugo år sedan var perser en av mina favvisraser. No more...

Ang Greyhound, min blev 10,5 år och han var en gammal tävlingshund som gick i pension vid fem års ålder.
Svansen råkade han göra illa en enda gång, slog upp den mot en plastflisa på en karm. Däremot hande han ofta småsår på benen när han sprungit i skogen, huden är ju tunnare och utan tjock päls som skyddar.
För övrigt var han frisk tills dryga nio år då han började lida av sin förslitningsskada från tävlingstiden.
Hade han hållit sig i lika god form i bakbenen som för övrigt tror jag att han hade blivit en bra bit äldre.

Jag rekomenderar verkligen en greyhound om man letar efter en lätt ras att ha som inte skäller och är lojal. Här i vår lilla stad finns det en greyhound som går lös jämt och ständigt. Det påstås att det inte går att träna greyhounds till det, men det är bara snack.

Bland okunniga om rasen går också rykten om att greyhounds är farliga, (Fniss!!) Detta grundar sig i att de har munkorg när de tävlar. Så befängt!

[Anki på Öland]

jag blev utan hund precis innan jul, men har nu efter mer än trettio år med hund börjat vela. jag vet inte vilken ras jag vill ha, alla är ju så sköra efter alla år av "felavel".
hur ska jag tänka nu?

Tänk ut vad du vill ha din hund till och sök efter raser som motsvarar din/din familjens önskemål. Läs på rasklubbars/uppfödares hemsidor om rasen/raserna och jämför. Alla raser är definitivt inte "felavlade"!! Och alla raser passar inte alla människor - sök efter någon som har just dom egenskaperna du vill ha, inte vad andra tycker är bra!
Anki

[Christer i Falkö...]

Jag rekomenderar verkligen en greyhound om man letar efter en lätt ras att ha som inte skäller och är lojal. Här i vår lilla stad finns det en greyhound som går lös jämt och ständigt. Det påstås att det inte går att träna greyhounds till det, men det är bara snack.

Bland okunniga om rasen går också rykten om att greyhounds är farliga, (Fniss!!) Detta grundar sig i att de har munkorg när de tävlar. Så befängt!

Kompisen fars hundar är oftast lösa, det går alldeles utmärkt. Allt handlar ju om träning. Visst finns det många konstiga fördomar mot de hundarna. Fast visst händer det att de skäller en del. Det måste väl vara en av de mest oagressiva raserna som finns?
Christer.

[ängsvädd]

jag blev utan hund precis innan jul, men har nu efter mer än trettio år med hund börjat vela. jag vet inte vilken ras jag vill ha, alla är ju så sköra efter alla år av "felavel".
hur ska jag tänka nu?

Jag tänkte så att jag ville ha en proportionerlig hund, med lång sund nos exv. Jag såg en hund på bussen för många år sedan som jag föll pladask för. Trodde att det var en blandras, men ägaren sa att det var en Chinese crested powder puff. Då tänkte jag att om jag någon gång har möjlighet att ha hund så måste det bli en powder puff. Jag köpte en femårig puff som haft flera hem innan och inte haft det så bra. Var mycket rädd, men blev med tiden tryggare och modigare. Vi gick kantarellsök och personspår vilket han älskade. Tyvärr fick han diskbråck, blev förlamad men med långvarig träning tack vare en sjukgymnast blev han riktigt bra. Han dog i lungcancer 14 år gammal.

Ett plus för rasen är att den inte fäller hår. Jag klippte min i en praktisk "frisyr", inte alls som utställningsstandarden med rakad nos. Powder Puff finns med olika pälslängder.


Men Tettan, du kan ju läsa på rasklubbarnas hemsida om vilka rassjukdomar de har. Samt kolla om de kan föda naturligt eller inte.

Här är puffens/nakenhundens hemsida: http://www.ccclub.se/

Redigerat av MimmiH: 20-01-2008, 11:51

[ängsvädd]

Den som är intresserad kan läsa om inavelsgrad och avel på Chines crested dogs hemsida:

http://www.ccclub.se/vadinnebarinavel.html

[Anma]

Tänk ut vad du vill ha din hund till och sök efter raser som motsvarar din/din familjens önskemål. Läs på rasklubbars/uppfödares hemsidor om rasen/raserna och jämför. Alla raser är definitivt inte "felavlade"!! Och alla raser passar inte alla människor - sök efter någon som har just dom egenskaperna du vill ha, inte vad andra tycker är bra!
Anki

Självklart ska man söka efter en hund man själv vill ha, jag brukar puffa för greyhound om någon är intresserad av en större hund för att man över huvud taget ska ha med dem på listan på tänkbar ras, det är ju en ras som inte brukar finnas i människors medvetande över huvudtaget.

Själv kommer jag däremot inte ha en greyhound fler gånger (fast man ska aldrig säga aldrig...) för jag ska härdanefter ha mindre hundar på runt 10-20 kg. Den storleksklassen passar bättre i min nuvarande livsstituation.

Gibbe (blandras mellan Greyhound och dobermann) fyller 4 år om en dryg vecka, så han kommer ju hänga med ett antal år till här.

[aanderss]

ja de hade man ju kunnat räkna ut

[tettan]

hmmm, var in å kollade på chinese crested rasen å är lite förbryllad, finns det två sorter (lång å korthåriga) eller ska man raka dem så korthåriga.

greyhound har jag alltid varit faschinerad av, fantastiskt vackra å med ett så milt uttryck i ögonen så jag bara smälter, men kan dom ränna i skogen gör de inte illa sej väldigt lätt?

[Anma]

Min renrasiga greyhound, som nu jagar på sällare jaktmarker, brukade få småsår på benen jämt och ständigt i skogen, inte värre än så. Gibbe har fått pinne rakt in i lårets baksida, men det tror jag inte hade så mycket med att göra att han är delvis greyhound, snarare otur... Det läkte bra så smånigom. Småsår har han också då och då men inte lika ofta som Kalle hade.

[ängsvädd]

hmmm, var in å kollade på chinese crested rasen å är lite förbryllad, finns det två sorter (lång å korthåriga) eller ska man raka dem så korthåriga.

Ja, det finns två varianter inom samma ras! Nakenhunden föds så, den rakar man inte ner. Om man parar två nakenhundar med varandra kan även puffar födas. Fär längese´n (minns ej när) var powder puff en egen ras med egen rasklubb, men den måste efter beslut tillhöra samma ras som nakenhunden.

Puffen kan få olika pälslängder, jag tror att de heter T1, T2 och T3. De har päls på hela kroppen.

Edit: Nakenhunden har päls på svansen, huvudet, tassarna o en bit upp.

Redigerat av MimmiH: 25-01-2008, 22:18

[Bettson]

Bra att höra att de inte tillåter det längre. Anledningen till att jag så säkert skrev om inaveln bland rashundar är att jag faktiskt frågat flera veterinärer för fem år sedan. Anledningen till det var att min egen blandrastik skulle få valpar med sin egen bror. Så jag har själv två inavlade rackare hemma nu. Jag frågade då om det fanns risk för vansinne eller kropsliga defekter, ville ju inte skaffa fram farliga hundar. Då fick jag svaret att en gång inte var farligt(framförallt som det fanns minst 6 raser i min tik och hennes bror, allt för stort genetiskt urval där i dem för att det skulle vara någon fara), det gjorde man nämligen väldigt ofta bland rashundsuppfödarna. Jag började fundera på det där och ringde så till en hel del andra veterinärer och fick i stort sett samma svar. Men i och med den regeln känner jag ett hopp för rashundarna också. Sedan kan jag ha en hel del åsikter om vissa raser och att jag inte anser att de skall finnas i nuvarande utseende, som t.ex. Engelsk bulldog, men det är en helt annan sak.
Christer.

Fast är det inte viktigt att den som köper en hund vet vad han kan förvänta sig. När man korsar kan ju resultatet bli precis vad som helst. Inte vill man ha en hund som blir så stor att den lyfter köksbordet när man tänkt sig en medelstor sällskapshund.

OCh har man valt en ras med ett sinnelag som passar dig själv och du är lite snäll och timid och så får du en riktig " tanks" som far fram och inte direkt tar några order om du inte är riktigt van hundförare. Man skall väl ha chans att välja hund som passar husse och matte.

Och naturligtvis så har man investerat så mycket känslor i sin hund att man förväntar sig att den ska vara frisk så länge som möjligt.

Själv har jag därför dammsugit all statistik som tänkas kan på SKK. Jag vill att båda föräldrarna skall vara dokumenterade.
Individen skall vara frisk, kullen den kommer ur skall vara frisk och så gör man samma kontroll två generationer tillbaka.
Naturen ger inga garantier men förhoppningsvis så ger den bakgrunden så stor chans som möjligt till en frisk hund.

Sådan dokumentation får man inte med blandrasuppfödning.

Såfår man se till vad individen presterar och vad föräldrarna presterat inom hundens användningsområde. En lösskallad kortdrivare tex är inte mycket att ha. Den är svår att få såtren.

Gärna vill ja ha föräldrarna till valpen utställda också, gärna med ettor. Jag gillar inte diverse utställningskriterier som gör hundarna defekta som tex schäfer har blivit. Men för min hundras handlar det mera om korrekta benställningar, att man inte vill ha hängande ögonlock osv vilket gör hunden hållbarare och bättre.

De hundägare som verkligen kommer att lägga ner den tid som hunden förtjänar att få, de vill inte investera sin tid i en hund som kanske inte håller eller infriar de förväntningar man har på användbarheten. Och lägger man ner ca 700 timmar på att få en färdigdresserad hund så är det mycket känslor med också. Hunden är nästan då som din förlänga arm och att mista den är som att mista handen.

Jag inbillar mig, fast det kanske inte är sant, att den som inte tänker sig för och gör noggranna undersökningar av vad han/hon köper, oftast är samma person som tröttnar på hunden och placerar om eller avlivar den. Oftast skyller man i det läget på allergiska besvär. Men konstigt nog så har man något år senare skaffat en ny hund.

Visst kan blandrashundar vara friskare och helt underbara, inget ont sagt om dom. Men att föda upp blandrashundar med mening tycker jag är lite ansvarslöst, eftersom det minskar hundens chans till att hamna hos rätt hundägare och användas på det maximalt bästa sättet för hunden. Därmed inget ont sagt om blandrashundägare. Man kanske bara vill ha ett djur att älska och det duger alla hundar till. Men i mitt huvud så är det en hel kull som skall placeras hos någon som bara älskar dom. Det kan vara svårt. Och en hund som har väldigt stark drift att valla tex kan bli odräglig om den inte får göra det. Likaså kan en hund med väldigt stark jakinstinkt också bli odräglig som lägenhetshund med enbart koppelrastning.

De hunduppfödare jag känner, där får man bara anmäla sitt intresse för att få köpa valp och vilket kön man vill ha. Sedan väljer uppfödaren ut den hund som passar varje ägare. Inga vassa hundar till en förstagånghundägare som bor långt bort och man inte kan ge stöd tex. Det ställningstagandet skulle jag inbilla mig är mycket svårare när man har en blandraskull eftersom man inte vet vad man borde förvänta sig av avkommorna.