Sveriges vanligaste hund Alternativ

[Christer i Falkö...]

Förstår hur du menar, men jag tror ej att undersökning av dess bakrund har att göra med om hundägaren tröttnar eller ej. Storleken på en blandrashund kan man ju i viss mån gissa sig till om fadern också är känd. Det händer ju olyckor även med grannens hund
Christer.

Redigerat av Christer i Falköping: 26-01-2008, 17:22

[Anki på Öland]

Fast är det inte viktigt att den som köper en hund vet vad han kan förvänta sig. När man korsar kan ju resultatet bli precis vad som helst. Inte vill man ha en hund som blir så stor att den lyfter köksbordet när man tänkt sig en medelstor sällskapshund.

OCh har man valt en ras med ett sinnelag som passar dig själv och du är lite snäll och timid och så får du en riktig " tanks" som far fram och inte direkt tar några order om du inte är riktigt van hundförare. Man skall väl ha chans att välja hund som passar husse och matte.

Och naturligtvis så har man investerat så mycket känslor i sin hund att man förväntar sig att den ska vara frisk så länge som möjligt.

Själv har jag därför dammsugit all statistik som tänkas kan på SKK. Jag vill att båda föräldrarna skall vara dokumenterade.
Individen skall vara frisk, kullen den kommer ur skall vara frisk och så gör man samma kontroll två generationer tillbaka.
Naturen ger inga garantier men förhoppningsvis så ger den bakgrunden så stor chans som möjligt till en frisk hund.

Sådan dokumentation får man inte med blandrasuppfödning.

Såfår man se till vad individen presterar och vad föräldrarna presterat inom hundens användningsområde. En lösskallad kortdrivare tex är inte mycket att ha. Den är svår att få såtren.

Gärna vill ja ha föräldrarna till valpen utställda också, gärna med ettor. Jag gillar inte diverse utställningskriterier som gör hundarna defekta som tex schäfer har blivit. Men för min hundras handlar det mera om korrekta benställningar, att man inte vill ha hängande ögonlock osv vilket gör hunden hållbarare och bättre.

De hundägare som verkligen kommer att lägga ner den tid som hunden förtjänar att få, de vill inte investera sin tid i en hund som kanske inte håller eller infriar de förväntningar man har på användbarheten. Och lägger man ner ca 700 timmar på att få en färdigdresserad hund så är det mycket känslor med också. Hunden är nästan då som din förlänga arm och att mista den är som att mista handen.

Jag inbillar mig, fast det kanske inte är sant, att den som inte tänker sig för och gör noggranna undersökningar av vad han/hon köper, oftast är samma person som tröttnar på hunden och placerar om eller avlivar den. Oftast skyller man i det läget på allergiska besvär. Men konstigt nog så har man något år senare skaffat en ny hund.

Visst kan blandrashundar vara friskare och helt underbara, inget ont sagt om dom. Men att föda upp blandrashundar med mening tycker jag är lite ansvarslöst, eftersom det minskar hundens chans till att hamna hos rätt hundägare och användas på det maximalt bästa sättet för hunden. Därmed inget ont sagt om blandrashundägare. Man kanske bara vill ha ett djur att älska och det duger alla hundar till. Men i mitt huvud så är det en hel kull som skall placeras hos någon som bara älskar dom. Det kan vara svårt. Och en hund som har väldigt stark drift att valla tex kan bli odräglig om den inte får göra det. Likaså kan en hund med väldigt stark jakinstinkt också bli odräglig som lägenhetshund med enbart koppelrastning.

De hunduppfödare jag känner, där får man bara anmäla sitt intresse för att få köpa valp och vilket kön man vill ha. Sedan väljer uppfödaren ut den hund som passar varje ägare. Inga vassa hundar till en förstagånghundägare som bor långt bort och man inte kan ge stöd tex. Det ställningstagandet skulle jag inbilla mig är mycket svårare när man har en blandraskull eftersom man inte vet vad man borde förvänta sig av avkommorna.

Anki

[Bettson]

Förstår hur du menar, men jag tror ej att undersökning av dess bakrund har att göra med om hundägaren tröttnar eller ej. Storleken på en blandrashund kan man ju i viss mån gissa sig till om fadern också är känd. Det händer ju olyckor även med grannens hund
Christer.

Visst händer det olyckor. För många år sedan trodde jag inte att grannens tax skulle kunna para sig med min stora goldentik. SOm tur var han jag avstyra det hela. De löste det så käckt genom att tiken lade sig på rygg.

MEn fortfarande så tror jag att det finns hundägare och hundägare. De som skall ha hunden till ett visst syfte dvs inte bar gå hemma i huset lite lagon osynlig så där kanske det inte spelar så stor roll. Men ska du ha hunden till ett visst ändamål så har man natuligtvis hägre krav.

Själv vet jag inte bara viken ras jag vill ha. För specifika ändamål letar man linjer, uppfödare osv. Även inom en ras kan det finnas stora variationer i egenskaper så jag skulle aldrig kunna tänka mig att köpa en blandrashund av den anledningen.

Ska man lägga ner mycket jobb så når du inte de högsta resultaten bara genom att vara en bra dressör. Du måste ha ett bra ämne också

För övrigt om det vill sig riktigt illa med blandrasavel så finns det ju något som heter heterosiseffekten. Dvs korsningen behöver inte bli ett medelvärde av föräldrarnas egenskaper, det kan gå helt och h¨llet utanför föräldrarnas egenskaper.Tex kan du få en individ som är större än den största föräldern och mindre än den minsta.

[zaaritha]

Vi har--som sagt--en blandras:schäfer o norsk buhund.
Mycket bra på vallning, sök o lydnad.

[Anma]

Fast är det inte viktigt att den som köper en hund vet vad han kan förvänta sig. När man korsar kan ju resultatet bli precis vad som helst. Inte vill man ha en hund som blir så stor att den lyfter köksbordet när man tänkt sig en medelstor sällskapshund.
/.../

Alltså, om tex en tax och en Jackrussel parar sig vet man att hunden blir någonting mellan dessa raser. Det blir inte en hund som väger 40kg! Så lite koll har man om man vet vad föräldrarna har för ras.


Nu vet jag inte hur du menar men som jag läser tolkar jag det som att du tror att detta kan ske?
Så är det inte. Hunden får gener av sin mor och sin far, inget annat. Det blir ingen mutation som kan bli ett monster på 70kg såvida inte en av föräldrarna är eller har i sig en ras på 70kg...

Edit: glömde att markera att citatet är klippt..

/.../
För övrigt om det vill sig riktigt illa med blandrasavel så finns det ju något som heter heterosiseffekten. Dvs korsningen behöver inte bli ett medelvärde av föräldrarnas egenskaper, det kan gå helt och h¨llet utanför föräldrarnas egenskaper.Tex kan du få en individ som är större än den största föräldern och mindre än den minsta.

Detta brukar ses som en positiv effekt....

Redigerat av Anma: 26-01-2008, 20:36