Ljuvliga är de! Både fotona och fåglarna.
Jag hör dem innan jag ser dem. Det skira ljudet av silverklockor - jag bara älskar det!!! - och så lyfter jag blicken, och javisst, där sitter de hela gänget. Eller halva, för de är ofta utspridda i några olika grupper, som samlas tillsammans allihop emellanåt.
Här är det mistelbären som är föda, och alla äpplen förstås. Jag bor i ett gammalt äppelodlardistrikt, och många gamla äppelträdgårdar finns kvar, med fallfrukt som ingen tar tillvara - oj vad fåglarna (koltrastar, björktrastar, sidensvansar), rådjuren, och älgarna kalasar. Nu är det inte mycket kvar av äpplena, men de har räckt länge.
Nötskrikan är en annan fågel som jag också älskar.

Den hör jag också ... alltså, den hörs ju när man hör den