ser ni på TVs klass 9A?, repris i dag kl 1700 Alternativ

[Mica548]

Håller fullständigt med om att bekräftelse är en otroligt kraftig motivator här (och i många andra fall)! Vem känner inte igen sig i det...:?

Rahmat2: Ang. sonen så är det så att han är på en ny skola och han är en av tre som aspirerar på titeln "Kung-av-xxxx-skolan" och han därav att han har svårt att köra den lite mer ödmjuka attityden (den han har hemma) och många händelser eskalerar och får onödigt stora proportioner. Han dras med utan att tänka. Sen är det förstås vissa lektionen som är värre än andra - de pedagoger han inte har "respekt" för och så vidare....

Men jag antar att det är så att ha en tonårig son. *suck* även om det förstås finns gradskillnader i helvetet.

Men, jag älskar honom över allt annat och hoppas att vi ska reda ut detta innan han börjar högstadiet (annars är risken överhängande att han kommer att få det tufft med de äldre eleverna). Hans huvudlärare och andra inblandade stöttar oss aktivt i arbetet och det är guld värt med engagerade pedagoger!

Redigerat av Mica548: 26-02-2008, 01:26

[gunvor]

sänds på tisdagar - i kväll alltså!

[mamamaggan]

Att bli sedd , bekräftelse , är väl vad det hela handlar om ja. Vem finns om ingen ser dig ? Om jag " lever rövare " kanske någon ser mig ? !

Inte konstigt att en del elever beter sig som de gör. Tycker synd om dem , de skriker ju bara ut " se mig " !!!

Att då som lärare ignorera eller skälla gör inte saken bättre. Låter bra Mica48 att din son verkar att få stöd och hjälp även av en del pedagoger och inte bara av sin förälder.

Älska honom du , och tala om det för honom så ofta du kan , även när han " beter " sig vad vi vill kalla fel.


Kom att tänka på att du skrev att han ska börja högstadiet , det är ingen tidig pubertet han är med om ? Mina söner har varit rejält skoltrötta i åttan men så i nian och på gymnasiet " rätade " det upp sig.

[Margaretha]

Att då som lärare ignorera eller skälla gör inte saken bättre. Låter bra Mica48 att din son verkar att få stöd och hjälp även av en del pedagoger och inte bara av sin förälder. (mamamaggan)


Håller verkligen med dig, mamamaggan, i att det inte är bra att skälla eller ignorera, men ibland tar tålamodet faktiskt slut även för den tålmodigaste lärare. Det förstör ju för så många om en eller två eller fler "stökar", gapar, skriker osv. Vissa elever får inget uträttat om man inte står hos dem hela tiden, och det är ju tyvärr inte möjligt, för alla måste få bli sedda och få hjälp, när de kör fast.
Jag har ofta sagt, att i jätteklasser får man ha målet att alla ska på något sätt ha känt sig sedda under lektionen. Alla ska på något sätt ha haft kontakt med läraren. Det är sannerligen inte lätt - om man dessutom ska ha en gemensam genomgång, men det är helt klart målet. Även de tysta flickorna - som ofta också mår dåligt - måste bli sedda.

Jag har själv som mamma sett både vad uppmuntran och bekräftelse och motsatsen gjort med mina barn, och det är verkligen en viktig del av lärararbetet. OCH en ständig oro att inte hinna med.

[mamamaggan]

Visst måste det var svårt att hinna med att se alla elever Margaretha och att tålamodet tar slut ibland är väl heller inte konstigt. Vad jag menar vore bäst för alla parter är att man har " tillräckligt " med resurser redan från första klass så att alla kan få en så bra start som möjligt.

Eleverna ska tillbringa minst nio år av sin uppväxt i skolan och då är det väldigt viktigt att få dem att inse att det här är något bra och roligt redan från början. Mina söner har fått med sig hemifrån att skolan är en plats där man får lära sig en massa bra saker och då inte bara de olika ämnena utan också hur man umgås med andra både vuxna och barn mm . I skolan kan man fråga läraren om en massa saker som man vill veta. Det ska vara en glädje och ett privilegium att FÅ gå i skolan inte en börda och ett tvång som man måste " ta sig igenom " .

[Aqvakul]

Visst måste det var svårt att hinna med att se alla elever Margaretha och att tålamodet tar slut ibland är väl heller inte konstigt. Vad jag menar vore bäst för alla parter är att man har " tillräckligt " med resurser redan från första klass så att alla kan få en så bra start som möjligt.

Eleverna ska tillbringa minst nio år av sin uppväxt i skolan och då är det väldigt viktigt att få dem att inse att det här är något bra och roligt redan från början. Mina söner har fått med sig hemifrån att skolan är en plats där man får lära sig en massa bra saker och då inte bara de olika ämnena utan också hur man umgås med andra både vuxna och barn mm . I skolan kan man fråga läraren om en massa saker som man vill veta. Det ska vara en glädje och ett privilegium att FÅ gå i skolan inte en börda och ett tvång som man måste " ta sig igenom " .

Fantastiskt att du har lyckats förmedla det till dina barn.
Min uppfattning är att de flesta barn trivs i skolan, liksom de flesta vuxna trivs på sin arbetsplats

[mamamaggan]

Fantastiskt att du har lyckats förmedla det till dina barn.
Min uppfattning är att de flesta barn trivs i skolan, liksom de flesta vuxna trivs på sin arbetsplats

Hänger nog ihop med att jag själv trivdes i skolan men det fanns ju en del lärare bl a som man inte gillade förstås. Hade fått med mig det hemifrån som jag förmedlade till mina söner.

Jag fick med mig att man lär sig saker för sin egen skull , för att man ska vara bättre rustad i samhället mm , medan min man fick höra att han skulle göra bra ifrån sig i skolan för att göra sina föräldrar stolta. Konstigt att han inte trivdes i skolan ? !

[Aqvakul]

------- Jag fick med mig att man lär sig saker för sin egen skull , för att man ska vara bättre rustad i samhället mm , medan min man fick höra att han skulle göra bra ifrån sig i skolan för att göra sina föräldrar stolta. Konstigt att han inte trivdes i skolan ? !

Kloka föräldrar har du oxå haft!!

[Pirum]

En orsak till att elever lever rövare är såklart vuxenvärldens uppgivenhet eller ointresse, en annan orsak är att det brukar fungera rätt bra att leva rövare. Man blir populär, bland båda könen, och får (tror man) många kompisar.

[rahmat2]

Håller fullständigt med om att bekräftelse är en otroligt kraftig motivator här (och i många andra fall)! Vem känner inte igen sig i det...:?

Rahmat2: Ang. sonen så är det så att han är på en ny skola och han är en av tre som aspirerar på titeln "Kung-av-xxxx-skolan" och han därav att han har svårt att köra den lite mer ödmjuka attityden (den han har hemma) och många händelser eskalerar och får onödigt stora proportioner. Han dras med utan att tänka. Sen är det förstås vissa lektionen som är värre än andra - de pedagoger han inte har "respekt" för och så vidare....

Men jag antar att det är så att ha en tonårig son. *suck* även om det förstås finns gradskillnader i helvetet.

Men, jag älskar honom över allt annat och hoppas att vi ska reda ut detta innan han börjar högstadiet (annars är risken överhängande att han kommer att få det tufft med de äldre eleverna). Hans huvudlärare och andra inblandade stöttar oss aktivt i arbetet och det är guld värt med engagerade pedagoger!

Hej!
Det är kul att sonen får det välbehövliga stödet i skolan som hemma. Önskar honom lugn och ro genom hela hans skolgång.
Rahmat

[anncharlotte]

Jag läste en gång en undersökning, det var en lärare som tillfälligt fått ta över en klass under en viss tid. Hon fick då information om alla eleverna, men allt var inte sant, hon fick veta att några av dom elever som hade dåliga betyg istället var duktiga och några av dom elever som hade bra betyg fick omdömet att dom var svaga i dom flesta ämnen.
Resultatet visade sen att dom elever som beskrivits som duktiga hade förbättrat sina reslultat och dom som beskrivits som dåliga hade försämrat sina.
Vilket ju visar att lärarens uppfattning och förväntningar på eleven och kan ha stor betydelse, har det en gång gått snett så kan det vara svårt att reparera skadan.

[Aqvakul]

Jag läste en gång en undersökning, det var en lärare som tillfälligt fått ta över en klass under en viss tid. Hon fick då information om alla eleverna, men allt var inte sant, hon fick veta att några av dom elever som hade dåliga betyg istället var duktiga och några av dom elever som hade bra betyg fick omdömet att dom var svaga i dom flesta ämnen.
Resultatet visade sen att dom elever som beskrivits som duktiga hade förbättrat sina reslultat och dom som beskrivits som dåliga hade försämrat sina.
Vilket ju visar att lärarens uppfattning och förväntningar på eleven och kan ha stor betydelse, har det en gång gått snett så kan det vara svårt att reparera skadan.

Ligger mkt i det.
Vi har/får/skapar vissa förväntningar som vi medvetet eller omedvetet försöker få bekräftade. Mkt mänskligt - ett försök att skapa "ordning" och stabilitet i en ofta kaotisk värld.

[Margaretha]

Vuxenvärldens förväntningar har betydelse - stor betydelse - om de kan förmedlas på ett positivt sätt. Gläder mig åt att flera av er verkar vara så fina stöd för era barn. DET är jätteviktigt!

Även om vissa ungdomar har några tonårsår som kan vara jobbiga för alla - både för dem själva och omgivningen - så ordnar det i regel upp sig till slut.

Modern forskning om hjärnan säger ju, att den inte är färdigutvecklad förrän man är några år över tjugo! Bland annat så kan man inte se konsekvenser av sina val p.g.a. detta. Därför behöver ju ungdomarna mycket stöd under tonårstiden. Inte så att man ska tvinga in dem på gymnasieprogram där de inte vill gå, men de flesta som vill bli fotbollsproffs blir ju aldrig det, utan blir bara efter i sin utbildning för att de satsat för mycket på fotbollen. Här måste ju vuxna försöka få dem på andra tankar. Som de gjorde med Sebastian i 9A. Det går faktiskt att förena idrott och skola.

Redigerat av Margaretha: 27-02-2008, 11:36

[Netha]

Igår visades sista avsnittet. Man såg hur mycket en bra lärare betyder
för elevens motivation att läsa och lära.