Konstiga skolarbeten, Dottern går i 8-an, ibland undrar man... Alternativ

[mamamaggan]

Men varför ska det behövas skrivas ner på ett papper , graderat i någon skala ?


Inget blir väl bättre av att få det på ett papper ? Varför räcker det inte med att ge den som är svag i ett eller flera ämnen en möjlighet att bli bättre ? Dessutom med en dialog med föräldrarna om hur läget är och vad man kan göra åt det.

Är en papperslapp bättre än det ? Förstår inte argumenten för betyg i lägre åldrar !

[Pirum]

Är en papperslapp bättre än det ? Förstår inte argumenten för betyg i lägre åldrar !

Ett argument kan vara att föräldrarna vill ha nånting att skryta med inför andra föräldrar. "Titta här så bra betyg lilla Lisa/Kalle/etc fått!"

[Grå]

Jag är helt och tvärt emot betyg i årskurs ett till tre. De åren ska man enbart fokusera på att ta vara på barnens lust att lära - för det är då de har den. Det är också då man ska jobba jättemycket med läsa,skriva,räkna,tala. Det är där lärararesurserna ska finnas i överflöd.
Från årskurs fyra och uppåt kan man gott och väl ha betyg, för då börjar barnen förstå sin förmåga till kunskap inom olika ämnen och det är spännande att få ett utlåtande om var man befinner sig.

[henriks]

Men varför ska det behövas skrivas ner på ett papper , graderat i någon skala ?
Inget blir väl bättre av att få det på ett papper ? Varför räcker det inte med att ge den som är svag i ett eller flera ämnen en möjlighet att bli bättre ? Dessutom med en dialog med föräldrarna om hur läget är och vad man kan göra åt det.

Är en papperslapp bättre än det ? Förstår inte argumenten för betyg i lägre åldrar !

OK - jag kan hålla med om att graderingen av betyg kan vara lite känslig - men om man hade ett skriftligt omdömme istället för betyg? ett par meningar som talade om vad eleven var bra på, mindre bra på, och vad som behövde göras för att bli bättre i det aktuella ämnet? Visst - mycket mer jobb för den lärare som inte engagerar sig, men jag tror nog att de flesta lärare skulle tycka att det var lättare att skriva några meningar om elevens kunskaper än att sätta ett betyg?
Personligen tycker jag att det är nästan lika viktigt att ge starka elever en utmaning så att dom inte tröttnar på skolan, som det är att ge svaga elever extra stöd, så att dom kan lära sig i sin egen takt.
Därmed inte sagt att jag tycker att man skall börja hur tidigt som helst med att dela upp elever efter hur duktiga dom är, så jag är fullt medveten om att det är en delikat balansgång.
Som jag tidigare var inne på, och flera av er andra har diskuterat, borde man börja med att "leka fram" ett intresse tidigt, och då är det säkert bättre att hålla en dialog mellan lärare-förälder-elev för att få samma effekt som ett betyg eller skriftligt omdöme får senare i skolgången.
Ett betyg, som inte motiveras med varför man fått just det betyget, och framförallt vad man skall göra för att förbättra det, fyller inget syfte - alltså är jag nog mer inne på omdömen än betyg

Ett argument kan vara att föräldrarna vill ha nånting att skryta med inför andra föräldrar. "Titta här så bra betyg lilla Lisa/Kalle/etc fått!"

Hoppas jag verkligen inte - och har svårt att tro att det används till det också? för då har man verkligen inte förstått vad betyget är för något? Rätta mig gärna om jag har fel....


En egen kommentar också - som inte är fortsättning på ett citat från någon annan:
Åtminstonde tekniska Högskolor är nästan alla betyg baserade på till största delen poäng på tentamen - enkelt, förutsägbart och rättvist?
Säkert inte, det är allt annat än säkert att den som var bäst just den dagen tentamen var, är den som tillägnat sig kunskapen bäst.
Det jag vill komma fram till är att hela skolgången, från förskoleklass till Högskola är (eller borde vara) en förberedelse för livet i övrigt, och förr eller senare är det "hårda" bedömningar och jämförelser som gäller - om inte förr så när skolan är slut, och det första jobbet skall sökas.
Jag är ingen förespråkare av betyg i dom första klasserna, men definitivt ingen förespråkare av att ta bort betygen helt från grundskolan heller.

[Åsa, mälardalen ...]

Jag tycker det ska vara betyg i åk 3 alternativt ska man göra en test för att se om man nått de kunskapsmål man ska nå. Man ska inte bli uppflyttad till åk 4 ifall man inte lärt sig grunderna i att läsa, skriva och räkna, som jag tidigare har sagt i denna tråd det finns studier som visar att barn som inte har fått grundkunskaperna som man flyttar upp i åk 4 har man förlorat, de klarar sig inte speciellt bra utan att ha grundkunskaperna i de fortsatta studierna. Tyvärr verkar många skolor inte ens ta upp denna fråga med föräldrarna utan flyttar bara upp barnet till nästa årskurs ibland med orden han/hon växer nog ifrån problemen, det är väldigt lätt idag att bli av med "problemen" genom att lämpa över dem på andra ex. godkänna elever i grundskolan som inte borde få godkänt, sedan blir det gymnasiets uppdrag att lösa problemet, men det är ju inte i gymnasiet man ska lära sig grunderna i att läsa och räkna så ofta skiter det sig även där med studierna. Jag tyckte det var vanligt när jag gick i skolan att någon/några hade gått om någon årskurs för att de behövde mera tid att lära sig grunderna det ansågs inte som något konstigt, numera verkar detta vara ovanligt. Jag tycker det också är konstigt att inte föräldrar kräver oftare att deras barn ska få gå om ifall de märker att ex. läsförmågan är urusel.

[Farbror Blå]

Jag är helt och tvärt emot betyg i årskurs ett till tre. De åren ska man enbart fokusera på att ta vara på barnens lust att lära - för det är då de har den. Det är också då man ska jobba jättemycket med läsa,skriva,räkna,tala. Det är där lärararesurserna ska finnas i överflöd.
Från årskurs fyra och uppåt kan man gott och väl ha betyg, för då börjar barnen förstå sin förmåga till kunskap inom olika ämnen och det är spännande att få ett utlåtande om var man befinner sig.

Och NÄR ska man sätta gränserna? NÄR är det rimligt att man bör ha lärt sej läsa, tycker ni?
Släpper man barnen fria och låter dem leka fram sina kunskaper, så finns det flera som klarar detta kanon.
Min erfarenhet är dock att de som har störst problem i skolan idag, dom har problemen, därför att dom -just- INTE klarar att "välja och vraka", planera sin skoldag själv mm , sånt som är så populärt i skolorna idag.
Det dom behöver är en fast och tydlig struktur, där någon berättar vad de ska göra, ger dem stöd när de gör detta och utvärderar med dem.
Tappar de under de första åren /året fotfästet i struktur och disciplin är de för alltid efter sedan.
Det här finns det belägg för, vetenskapliga studier.
Aldrig har vi i skolan haft SÅ stor andel ickeläsare, SÅ stor andel bokstavsbarn, dvs barn som man diagnosticerat har stora, avvikande behov. Har undervisat klasser, där tre fjärdedelar av barnen har individuella behov, som alltså behöver stödundervisning i flera ämnen, inte klarar att vara i större grupper, inte kan läsa och skriva ( i åk 7!!)

Detta kan bara innebära att deras behov aldrig tillfredsställts, de har gått på en skola, där alla fått göra som dom ville, "planera sin egen tid"..

Redigerat av Farbror Blå: 02-03-2008, 10:59

[Grå]

Och NÄR ska man sätta gränserna? NÄR är det rimligt att man bör ha lärt sej läsa, tycker ni?
Släpper man barnen fria och låter dem leka fram sina kunskaper, så finns det flera som klarar detta kanon.
Min erfarenhet är dock att de som har störst problem i skolan idag, dom har problemen, därför att dom -just- INTE klarar att "välja och vraka", planera sin skoldag själv mm , sånt som är så populärt i skolorna idag.
Det dom behöver är en fast och tydlig struktur, där någon berättar vad de ska göra, ger dem stöd när de gör detta och utvärderar med dem.
Tappar de under de första åren /året fotfästet i struktur och disciplin är de för alltid efter sedan.
Det här finns det belägg för, vetenskapliga studier.
Aldrig har vi i skolan haft SÅ stor andel ickeläsare, SÅ stor andel bokstavsbarn, dvs barn som man diagnosticerat har stora, avvikande behov. Har undervisat klasser, där tre fjärdedelar av barnen har individuella behov, som alltså behöver stödundervisning i flera ämnen, inte klarar att vara i större grupper, inte kan läsa och skriva ( i åk 7!!)

Detta kan bara innebära att deras behov aldrig tillfredsställts, de har gått på en skola, där alla fått göra som dom ville, "planera sin egen tid"..

... ställde du någon fråga till mig nu, eller var det allmänt ställt?
Din text är faktiskt ett eko av vad jag skrivit i tidigare inlägg här, så jag är inte riktigt säker på varför du svarar mitt citat, med samma åsikter som jag själv framfört?

[Magdis]

Min erfarenhet är dock att de som har störst problem i skolan idag, dom har problemen, därför att dom -just- INTE klarar att "välja och vraka", planera sin skoldag själv mm , sånt som är så populärt i skolorna idag.
Det dom behöver är en fast och tydlig struktur, där någon berättar vad de ska göra, ger dem stöd när de gör detta och utvärderar med dem.

Jag håller med till 100% om detta.

[Mollis]

När jag började min utbildning på universitetet var min första kurs "Diskret matematik", läraren blev helt chockad över de dåliga baskunskaperna majoriteten av oss hade, hon var tvungen att sätta in extraundervisning i gymnasiematte för att vi överhuvudtaget skulle kunna tillgodogöra oss kursen. Det är svårt för en lärare att lägga upp sitt arbete när de basala kunskaperna som förutsätts inte finns där. Var felade det hela...jätteglapp mellan gymnasiet och universitet och otydliga kunskapskrav antagligen.. man räknar ju poäng när man söker till universitetet och om man sen har fått poängen för att man fått MVG i en Aerobicsklass eller matte, det spelar ingen roll liksom..tycker att det är fel.

//Mollis

[Pirum]

Jag håller med till 100% om detta.

Ja, det är för mycket valfrihet i skolorna, både val av skola och i undervisningen.

CITAT (Pirum @ 02-03-2008, 03:33)
Ett argument kan vara att föräldrarna vill ha nånting att skryta med inför andra föräldrar. "Titta här så bra betyg lilla Lisa/Kalle/etc fått!"

Hoppas jag verkligen inte - och har svårt att tro att det används till det också? för då har man verkligen inte förstått vad betyget är för något? Rätta mig gärna om jag har fel....

Betygsförespråkare hävdar ofta att betyg är så bra eftersom det kan användas si eller så, motståndare hävdar ofta att det är dåligt eftersom det används si eller så, vilka som har rätt kan man väl diskutera men helt självklart kommer många barn att känna sig pressade av betygshets även från sina föräldrar - det räcker att titta på idrotten för att se hur föräldrar pressar sina barn, och då ofta för att skryta inför andra föräldrar. Även om ingen väl erkänner sådant högt.

[henriks]

...helt självklart kommer många barn att känna sig pressade av betygshets även från sina föräldrar - det räcker att titta på idrotten för att se hur föräldrar pressar sina barn, och då ofta för att skryta inför andra föräldrar. Även om ingen väl erkänner sådant högt.

DÄR fick du med mig...
Idrotsintresserade prestationshetsande föräldrar.... suck, jodå såna finns det ju tyvärr. Jag får nästan ångest bara jag tänker på det - som om inte dom stackars barnen har tillräckligt mycket att oroa sig över ändå, utan att deras föräldrar riskerar att få hjärtinfarkt om dom missar målet i sin knattefotbollsmatch som mest verkar utspela sig på läktaren mellan föräldrarna.

föräldrar som diskuterar sina barns fotbollsprestationer... hua, jag får rysningar bara jag tänker på det. Det är väl nästan så långt bort man kan komma från att leka fram ett intresse?

[Thomas Wahlqvist]

Alla har så många åsikter om skolan, för att alla har en relation till skolan.
Under tiden vi ( här menar jag inte forumet,utan hela samhället)ältar alla åsikter blir ingenting gjort.

Så frågan skulle ju kunna vara, Varför fungerade skolan förut?

[Farbror Blå]

Det som stör mej mest är att ALLA tror att de vet nåt om skolan, baserat på när de själva gick där, även om dom är sextio, så sitter deras egna upplevelser som kärnan i deras resonemang.

De enda som inte FÅR berätta hur det ska vara, hur det är ,, är skolpersonalen.
Skolstyrelser och nämnder är fyllda av pajasar, som aldrig jobbat i skolan, bara vill spara pengar eller kanske läst en bok om pedagogikexperiment

[Ralf]

man räknar ju poäng när man söker till universitetet och om man sen har fått poängen för att man fått MVG i en Aerobicsklass eller matte, det spelar ingen roll liksom..tycker att det är fel.

//Mollis

finns ju dom som lär ha fått MVG i svampplockning.... hoppas verkligen det är en skröna!

[Grå]

baserat på när de själva gick där, även om dom är sextio, så sitter deras egna upplevelser som kärnan i deras resonemang.

Är inte det ganska självklart att egna upplevelser SKA vara kärnan i ett resonemang?
Eller ska alla som inte sitter i skolans fikarum på dagarna enbart resonera efter lärarnas upplevelser?

Då är vi mycket nära det naziexperiment som det liknar idag - alla ska danas lika, tänka lika, fungera lika. Alla ska vara glättiga och ärtiga renlevnadsmänniskor på fritiden, annars får man inte godkänt i idrott i skolan o.s.v o.s.v.

tala istället om vad du som lärare ämnar göra åt dagens situation i skolan då. Vad säger du till dina överordnade?
Vi föräldrar vrålar redan ifrån, men får då höra att vi måste uppmuntra våra barn att tycka att allt som händer i skolan är bra.
Det är du som lärare som har makten att påverka skolan - vad gör du åt det?

Redigerat av Grå: 02-03-2008, 12:31

[Aqvakul]

Att skapa en bra skola är inte lätt, är inte alls säker på att det i alla avseenden var bättre förr.
Tyvärr finns det aldrig några lätta svar på svåra frågor.

Utifrån ett lärarperspektiv så tror jag att man har förutsättningar att vara ganska framgångsrik om man

• har tydliga mål för vad man vill åstadkomma på varje lektion
• lyckas skapa en god ömsesidig kontakt med elever och föräldrar
• beaktar varje elevs behov
• lyckas skapa engagemang för skolarbetet

Jag har själv undervisat allt från ytterst motiverade och välfungerande elever till dess motsats på IV/IVIK och KRIM.
Särskilt när det gäller de mindre motiverade eleverna så är principerna ovan helt nödvändiga.

Självfallet lyckas man inte alltid, men målsättningen måste vara glasklar, annars bör man nog byta yrke.

tycker Anders

edit skrivfel

Redigerat av aq42: 02-03-2008, 13:13

[Fågelvägen]

"Så frågan skulle ju kunna vara, Varför fungerade skolan förut?"
Bra fråga, Thomas! För riktigt länge sedan fanns det flera skäl till att skolan fungerade:

1. Klasserna var mindre, så lärarna fick lättare syn på de elever som behövde stöd.
2. Man övade (med mer eller mindre bestraffande metoder) tills alla kunde läsa och räkna.
3. Det var ordning och reda, beroende på att eleverna hade lärt sig att respektera läraren.
4. Läraren hade hög status i samhället och fungerade som en auktoritet.
5. Läraren hade rätt att bestraffa och utesluta elever som störde eller bröt mot skolans regler.
6. Pluggandet skedde delvis pga rädsla att bli bestraffad, få dåliga betyg eller bli förlöjligad

Punkt 1 ser jag som önskvärd, men är en resursfråga.
De övriga låter väl ungefär som motsatsen till hur det svenska skolsystemet ser ut? Åtminstone om man tolkar den bild som massmedia ger.
Så från en kyligt auktoritär miljö - inget vi längtar tillbaka till - har man kantrat över till en förvaringsplats där eleverna i bästa fall trivs och bjuds på fina upplevelser. Där läraren inte behöver veta, begripa eller kunna förklara mer än eleverna. Där ordet KUNSKAP har en otäck klang av forna tider och KRAV är något som uppskjuts till senare, mycket senare...

Inte så konstigt att så många är utbrända i arbetslivet, ifall man då plötsligt möts av krav, ska kunna läsa, skriva begripligt, hantera kundkritik.

Tack och lov finns det väl mängder av skolor som har ett genuint positivt klimat och riktig - vad kan man kalla det? - kunskapsglädje?

[Thomas Wahlqvist]

Fågelvägen, jag delar dina åsikter.

[rahmat2]

"Så frågan skulle ju kunna vara, Varför fungerade skolan förut?"
Bra fråga, Thomas! För riktigt länge sedan fanns det flera skäl till att skolan fungerade:

1. Klasserna var mindre, så lärarna fick lättare syn på de elever som behövde stöd.
2. Man övade (med mer eller mindre bestraffande metoder) tills alla kunde läsa och räkna.
3. Det var ordning och reda, beroende på att eleverna hade lärt sig att respektera läraren.
4. Läraren hade hög status i samhället och fungerade som en auktoritet.
5. Läraren hade rätt att bestraffa och utesluta elever som störde eller bröt mot skolans regler.
6. Pluggandet skedde delvis pga rädsla att bli bestraffad, få dåliga betyg eller bli förlöjligad

Punkt 1 ser jag som önskvärd, men är en resursfråga.
De övriga låter väl ungefär som motsatsen till hur det svenska skolsystemet ser ut? Åtminstone om man tolkar den bild som massmedia ger.
Så från en kyligt auktoritär miljö - inget vi längtar tillbaka till - har man kantrat över till en förvaringsplats där eleverna i bästa fall trivs och bjuds på fina upplevelser. Där läraren inte behöver veta, begripa eller kunna förklara mer än eleverna. Där ordet KUNSKAP har en otäck klang av forna tider och KRAV är något som uppskjuts till senare, mycket senare...

Inte så konstigt att så många är utbrända i arbetslivet, ifall man då plötsligt möts av krav, ska kunna läsa, skriva begripligt, hantera kundkritik.

Tack och lov finns det väl mängder av skolor som har ett genuint positivt klimat och riktig - vad kan man kalla det? - kunskapsglädje?

Vet inte riktigt vad Förut betyder!!!!!!
Om ni går tillbaka till innan 1970-talets Sverige, så är ni på en väldigt hal is. Varför?
1) Aga av barn var en tillåten metod för vuxna under den tiden.
2) Ni vrider klockan tillbaka.
3) Med att godkänna den tiden tar ni massa med lagar och trampar på dem.
4) Vi som mer eller mindre har varit i skolan vet att avsaknaden av ordning i skolan beror direkt på elvernas svårigheter för respektive ämne.
4) Att inte se dessa verkligheter och tala om ordning i skolan är bara lite omänskligt.

Rahmat

[*Stintan*]

Punkten 4 är väl inte riktigt sann iallafall?!?