Först av allt skulle jag vilja säga, att jag skulle bli mycket glad om det fanns några högstadiepedagoger med här som kunde vara med i diskussionen - ifall någon får för sig att jag hatar högstadiepedagoger, man kan ju aldrig så noga veta...

Vad i hela friden sysslar de med i grundskolan nu för tiden????!!!
I mina ögon har skolan blivit en förvaringsplats, ett tidsfördriv där barnen placeras för att båda föräldrarna ska kunna arbeta utan störningar mellan 7-16 varje veckodag, och där det inte spelar så stor roll längre om ungarna lär sig något vettigt om livet och samhällets byggstenar, för det finns vägar att ta sig vidare i livet iallafall.

Jag blir ofta förundrad när dottern kommer hem och berättar om sina prov och sina läxor - jag kan dra två exempel här:

1. Dottern har religionskunskap och kommer hem med en läxa som går ut på att hon i vardagen ska hitta 5 st judestjärnor, 5 st kors och 5 st månar. Jag frågade henne varför och hon svarade "jag vet inte, vi ska se om vi hittar sådana tecken när vi ser oss om i samhället".
Min undran är då: - Vilken nytta har hon av denna kunskapen när hon är 30 år?
Är det möjligen så att fröken kände sig tvingad att skicka med en läxa och bara hittade på något, så att barnen säkert inte skulle sitta sysslolösa hemma på kvällen?

2. Dottern hade prov i sexualkunskap idag. En av frågorna var "Vad skulle du göra om din kompis hade blivit våldtagen?"

??!! Hur kan man ha den frågan på ett prov??? Det är ju en diskussionsfråga! Det ska bli mycket intressant att se provresultatet sedan, för hur sätter man betyg på det svaret?
"Jag skulle bli jätterädd och ledsen och inte vilja prata om det" - Jaha, där fick du ett IG, ledsen lilla vän.
"Jag skulle stödja min kompis och rekommendera honom/henne att polisanmäla" - Mycket bra! Det får du MVG för!

Ifrågasätta utbildningen har jag gjort på föräldramöten, men det har man inte mycket för eftersom en av de andra föräldrarna är rektor på en annan skola och alltid snoppar av frågeställningar med "jag är säker på att pedagogerna här gör sitt bästa" och de andra föräldrarna säger inte ett knyst, så jag har slutat att gå, så numera är jag inte bara en pain in the ass på hela skolväsendet, jag är även en förälder som inte bryr sig om mina barns utbildning.

Religionen... Det är väl bra att se att religonernas symboler finns lite varstans. Tänk på DaVinci-koden...

Sexualkunskap... Jag tror inte att 14-åringar skulle vara helt ärliga annars. De kanske inte är det nu heller, men det är ju ett prov så nåt måste man ju skriva tänker de. Förmodligen vill läraren bara se om de överhuvudtaget skulle göra något åt det. Tror inte det kommer vara några poäng/betyg på just den frågan. Det är bara ett svårt ämne att prata om. Läraren kanske ville se om det var så att det behövdes prata mer om våldtäkter?!?

Var inte så kritiskt till allt, då kommer dina barn lära sig att det inte är viktigt att lära sig saker i skolan. Allt är inte bra, men man kan ju alltid lära sina barn själv, sådant som man vill att barnen ska kunna. Eller byt skola, till någon privat som lär ut det du tycker är vettigt. Eller så börjar ni med hemskolning.

OBS, jag är ingen lärare, och har inte på något sätt nåt med skolväsendet att göra. Men jag är 26 år och kommer väl ihåg hur det var i skolan... Allt var inte bra, men i slutändan kom man på att det fanns mening med mycket man lärde sig då...

Tycker nog tvärtom. Nu krävs det nästan en hemmaförälder som kan vara med i skolan för att hålla styr på ungarna för att lärarna saknar pondus. Stor del av kunskapsinhämtningen ska ske hemma med hjälp av föräldrarna. Föräldrar ska ställa upp och skjutsa hit och dit eftersom skolan inte ställer upp med buss när de ska på studiebesök. Eleverna får i läxa att baka hemma och ta med till skolan. Inte ska skolan bestämma vad vi ska göra hemma!

I övrigt kan jag hålla med dig om att mycket är galet i skolan. Fast här har jag upplevt att det är betydligt bättre lärare i högstadiet än i låg och mellanstadiet.

Jag tyckte nog inte att det var en jättekonstig fråga. De kanske har talat om detta i skolan om vad man kan/bör göra och så. Bra i så fall. Betyg på en sådan fråga sätter man väl utifrån om eleven visar att den har tänkt efter och har gett ett uttömmande svar. Tex. Jag vet inte = IG och en 5 genomtänkta rader med personlig reflektion = VG
Om det visar sig att eleverna känner sig osäkra på frågan kan det ju vara en viktig indikation på att det behövs diskuteras mera. På "min tid" nämndes inte våldtäkt alls på sexualkunskapen...

Jag är inte högstadiepedagog (yrkeslärare). (Angående uppgiften om de religiösa symbolerna)Tror läraren i detta fall försöker få eleverna att se sig om i samhället och fundera på hur det är, ser man alla religioners religiösa symboler i vardagen etc. och sedan samtala om det under lektionen. Numera ska man ju inte bara rapa fakta man tagit ur en bok eller läraren har skrivit på tavlan, man ska lära sig att tolka information både öppen och dold som finns ute i samhället vilket vi alla behöver kunna för att kunna fatta kloka beslut. Religionens roll ute i samhället är troligtvis en stor del av dagens religionskunskap (har inte läst kursmålen för religionkunskap på grundskolenivå). Religionen i dagens samhälle är inget ovanligt ämne överlag, de gymnasieelever vi har tagit emot från Holland brukar ha med sig massor av arbetsuppgifter som de ska göra när de är i sverige, stora delar av arbetsuppgifterna är att ta reda på vilken roll religionen spelar in i dagens svenska samhälle.



Solstorm: Protestera mot att ni ska skjutsa till studiebesök, det är förbjudet för skolan att orsaka extra kostnader för föräldrarna (det finns ju även föräldrar som är fattiga eller inte har körkort) både på grundskole och gymnasienivå. Våra gymnasieelever skjutsar vi till studiebesök via våra egna minibussar eller så ger vi dem SL-remsor ifall det går bättre att ta sig till studiebesöken kommunalt.

Jösses, jag har inte sett någon av de symbolerna på så länge jag kan minnas. Kanske dags för mig att ut o leta?

Tänker precis som Åsa , det här är något som ska diskuteras i skolan .

Tycker det är bra att man i så fall lär sig att det finns olka religioner i Sverige i dag , många fler än vad som fanns när vi gick i skolan. Likadant med frågan om våldtäkt , en diskussion om vad som kan hända och hur man kan tänkas hantera det.

En uppmaning till eget tänkande tycker jag , både när det gäller varför man ska ha det som läxa och hur det ser ut i dagens samhälle.

Grå, skönt att höra att det finns fler som undrat.. Jag håller med dig fullständigt!

Fast det tycker jag nog vara en ganska intressant uppgift. Var finner man dessa symboler? I vilka sammanhang? I vilka miljöer? Hos vilka personer? Ett ganska intressant sätt att knyta an samhället till religion, tycker jag. En bra grund för vidare diskussioner.

Håller med, bra att man är lite mer vidsynt och ser lte tvärvetenskapligt på religionsämnet. Även om Sverige inte är ett speciellt "religiöst" land där religionen är framträdande i samhället så påverkar/ påverkade den konst, arkitektur, kultur, politik etc. Spännande att se var religiösa symboler återfinns.

Jag köper resonemanget kring religionsuppgiften, men tycker nog att det hade kunnat hållas till just en uppgift och hade kunnat utföras under skoltid.
Men - ger uppgiften som sådan, att leta efter symboler egentligen någon djupare insikt i olika religioners betydelse i samhället? Kanske religionskunskapen ska hjälpa unga svenska medborgare om religionens betydelse för var enskild människa? Vad är det som får människor att välja olika typer av religioner som sin livsväg?
- Som sagt, vad har hon och hennes klasskamrater för nytta av att ha räknat symboler i samhället när de är 30 bast?

Jag tycker inte att skoltiden är lång nog för att pyssla med sådana grejor - de har ju fullt upp med att lära sig hantera språket och det sägs ju att tiden inte räcker till för nu längre. Finns inte tillräckligt med lärare och pedagoger, så därför godkänner vi att var och varannan unge inte kan stava ordentligt. Eller är det kanske mitt fel, som förälder för att jag inte lärde henne stava och använda rätt meningsbyggnad INNAN hon började skolan?
"Ursäkta mig rektorn, men jag hade fullt upp med att uppfostra henne och försöka lära henne värderingar och principer - sånt som faktiskt är förälderns ansvar och uppgift, förutom att se till att det finns mat på bordet."

Från min egen högstadietid, typ mitten på 60-talet, så fick vi uppgiften att ta reda på namnen på så många föreningar vi kunde i vår stadsdel. En ganska enfaldig uppgift kan tyckas och som krävde en del möda, idag med internet så hade det gått på ett nafs. Det märkliga är att jag faktiskt så här långt senare kommer ihåg det och också en hel del av det som följde på uppgiften. T.ex. så förstod jag att det fanns väldigt många och väldigt många olika typer av föreningar. Vi pratade om att påverka och att samla intressen, mötesteknik osv. Uppgiften blev en bra ingång till andra viktigare saker. Kanske var det också så att eftersom jag själv var med och skapade en kunskapsgrund så blev jag mer intresserad och befäste andra kunskaper bättre.

Förstår fortfarande inte din inställning Grå. Vad är det för fel med att skolan ser till att de gör saker på egen hand som sätter igång deras funderingar ? Ska vi bara ha en " pluggskola " där vi inte lär oss något om samhället utanför skolan och om det nu är meningen att det ska diskuteras så lär man sig en massa genom det också.

Tycker det är mycket tråkigt att ni tydligen inte kan kommunicera med skolan.(OBS att det givetvis kan vara skolans fel)
Att få fråga och ifrågasätta är ju en av skolans paradnummer.

Men jag ser inte riktigt problemet med din frågeställning här... Varför?

Har du sett skrivningarna? Och sett frågorna i dess sammanhang? (Jag har givetvis det inte men har häpnat över vad föräldrar "vet" att eleverna gör i skolan genom att bara lyssna på eleven....)


Har du läst läroplanerna för respektive ämne?
Jag anser att det är lärarens skyldighet att gå igenom dessa och föklara för eleverna vad det innebär när ämnet börjas. Och du som förälder skall givetvis också ha den .. (finns på nätet)

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde Skolåret

http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068...02e006700690066


HUR sen läraren uppnår dessa mål är en annan sak.
Läs även om betygskriterier för ämnena.
Din dotters lärare verkar jobba ämnesöverskridande vilket jag anser vara bra.
(Jag anser t.ex inte att det går att undervisa i elämnena utan att SAMTIDIGT undervisa i matte och engelska och Religion och samhällskunskap och företagsekonomi och och och....)






Religion

Eleven skall
– kunna reflektera över och formulera sig i för henne eller honom
viktiga livsfrågor,
– kunna föra etiska resonemang och se konsekvenser av olika ställningstaganden,
– ha kunskaper om kristendomens påverkan på det svenska samhället,
dess grundläggande värderingar, traditioner, konst och litteratur,
– ha kunskap om symboler, riter, centrala berättelser och trosuppfattningar
i några världsreligioner samt om grundtankar och uttrycksformer
i några andra livsåskådningar,
– ha kunskaper om hur estetiska uttryck som konst, musik och dans
gestaltas i olika religiösa sammanhang.


Biologi
Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde
skolåret
Eleven skall
beträffande natur och människa
– ha kunskap om vad befruktning innebär,
– ha kunskap om sexuallivets biologi, preventivmetoder och sexuellt
överförbar smitta,
– ha kännedom om den egna kroppens organ och organsystem
samt hur de fungerar tillsammans,
– ha kunskap om beroendeframkallande medels inverkan på hälsan,

Samhällskunskap
Mål att sträva mot
Skolan skall i sin utbildning i samhällskunskap sträva efter att eleven
– omfattar och praktiserar demokratins värdegrund,
– utvecklar kunskaper om skiftande samhällsförhållanden och deras
relation till demokratiska principer,
– utvecklar kunskaper om rättigheter och skyldigheter i ett demokratiskt
samhälle,
– förstår hur olika intressen, ideologier och traditioner påverkar sättet
att se på individ och samhälle samt hur samhällets normer och
värderingar påverkar och påverkas av individen,
– utvecklar kunskap om och förståelse av ett samhälle med etnisk
och kulturell mångfald och betydelsen av detta för mellanmänskliga
relationer,
– utvecklar kunskaper om förhållanden i andra länder och därmed
förmågan att reflektera över internationella relationer och internationellt
samarbete,
– tillgodogör sig kunskaper för att kunna agera i lokala och globala
frågor som är viktiga för ett hållbart samhälle,
– utvecklar sin förmåga att kritiskt granska samhällsförhållanden
och kunna se konsekvenser av olika handlingsalternativ,
– utvecklar sin förmåga att argumentera och uttrycka ståndpunkter
samt en tilltro till den egna förmågan att aktivt delta i samhällslivet
och påverka samhällsutvecklingen.


Förmodligen kommer jag aldrig att ha nytta av allt jag lärt mig i skolan...men vem kan säga vilken kunkap som har varit tung att bära? eller vilken jag skulle ha mått bättra av utan....



Vänligen,
Björn

edit: stavfel.... men de finns säkert fler... den som hittar några får behålla dem!!!

DaVinci-koden har inte mkt med religon att göra, mkt rappakalja om man granskar den.

Ja, boken är ju en skickligt (med tanke på framgången) påhittad historia, men den illustrerar rätt bra att man kan se (eller tycka sig se) symboler för religionen lite varstans.

Jo förstår du, - jag vill inte att mitt barn ska gå in i vuxenlivet som en som egentligen inte vet någonting utan bara har en massa igångsatta frågeställningar. Nej, jag tycker inte att vi ska ha en pluggskola, men jag tycker också att det är viktigt att skolan levererar kvalitet, vilket de bevisligen inte gör p.g.a att de sätter ungarna framför varsin dator med sina frågor och sedan går och planerar hemläxorna.

Jag är dessutom förbannad för att min dotter får IG i gymnastik trots att hon deltar i undervisningen men för att hon inte för idrottsdagbok hemma och redovisar för sin lärare vad hon gör på fritiden.
Jag var förbannad redan när hon gick i trean och hade 4 olika saker hon kunde välja mellan under sin lektion och när hon hade tröttnat på dem utan att göra klart något av det, avbröt läraren hennes och min diskussion och sa att det var helt ok, för flickan kunde gå och hämta något av de andra sju miljoner arbetena hon hade i sin låda som inte heller var klara.
Att jag tyckte att det var viktigt att hon konsekvent gjorde klart sina uppgifter inna hon började med nästa var inte vatten värt.

Min dotter kan inte stava - hon är 14 år gammal och kan inte skriva en ren text och hon har INTE dyslexi.
Hon läste aldrig klart spanskan, för hon har fullt upp med att lära sig och förstå engelska som hon klarar hjälpligt, men som hon borde kunna som rinnande vatten vid det här laget. Hon är heller ingen höjdare på matte - den enkla varianten som hon måste kunna om några år när hon flyttar hemifrån och ska klara sin ekonomi.
Hon är en helt normal tonåring som är tänkt att vara ett kugghjul i ett framtida samhälle enbart med hjälp av sina funderingar.
Att hon inte kan läsa och skriva ordentligt gör ingenting, för det finns ändå så många dyslektiker nu för tiden eller, så ingen funder över det?

Skolan har inte tid eller möjlighet att göra sitt jobb längre, nämligen att utbilda, för de har fullt upp med det som föräldrarna borde göra själva - nämligen att uppfostra, uppmuntra,förevisa om vad som är rätt och fel, hur man beter sig, inte röka, inte mobba o.s.v. Sådant som borde vara självklara signaler hemifrån.

Så min undran är - vem ska då lära barnen att läsa, skriva, räkna?
Ska de börja med det först när de kommer ut i arbetslivet - om de ens får något jobb?
Eller ska de fortsätta studera och lära sig läsa och skriva sedan när de börjar på högskola? För högskola på hemmaplan ställer ju inte så höga krav... Där springer det ju runt jeansbrudar i 50-årsåldern med mp3spelare och brallorna i knävecken.

ord och inga visor.

OM allt dett är sant tycker jag (på fullt allvar) att du skall SKRIVA ett brev till rektorn (om det inte redan är gjort) och begära ett SKRIFTLIGT svar.¨
Om du redan har varit i kontakt med rektorn så går du vidare till skol/utbildnigsnämnden.. OBS SKRIFTLIGT..


Har det SEDAN inget hänt är det dags för Skolverket.

Jag kan inte tro att det vekligen få försegå det du skriver om. (Jag har tidigare jobbat inom skolan men aldrig stött på något liknade ditt fall (( men jag har ju inte jobbat på rektors nivå heller)))

Kämpa på!!


b

Nu förstår jag dig Grå! Låter mycket konstigt !


Säger som gammelnalle , kämpa på!

Hmm.. ja, 7 miljoner halvfärdiga arbeten var inte riktigt sant, men jag hann komma till 15 i hennes låda innan jag slutade räkna. Då gick hon som sagt tredje klass.
Resten var dagens sanning och ja, jag gafflar på skolan också - än om att jag gnäller av mig här. Betygssättningen på Idrotten ifrågasatte jag på utvecklingssamtalet, men mentorn påpekade idogt att allabarnenmåsteföraidrottsdagbok, de som inte gör det kan inte få godkänt.
Jag är inte nöjd, men det finns säkert folk som är det. Jag är glad att jag inte är nöjd.

Du milde, säger jag bara! Det är till att göra betygsättningen lätt för sej, minsann.........
Jag hade varit lika missnöjd som du.

Grå!

Vi lever i en demokrati. Vi har nu en gång för alla bestämt att det skall vara så här. I själva verket var det redan bestämt när du gick i skolan. Du är alltså själv redan indoktrinerad god samhällsmedborgare. Det handlar inte om att kunna läsa och skriva utan om att vara socialt kompetent. Det handlar inte om din dotters studiesituation utan om hennes lärares arbetssituation.

Jag anar dock att du under din studietid var en egoistisk elev som inte alltid jobbade för kollektivets bästa och inte alltid fogade dig till kollektivets beslut. Osociala människa..... Att komma med sådan kritik mot skolan och den fina läraren. Den fina läraren har faktiskt gått på lärarhögskola och studerat pedagogik. Pedagogik utvecklat av sociala människor, i bruna manchester byxor, och brukandes psykadeliska ämnen för att öppna sina sinnen.

Förstår att du är ororlig för din dotter och synnerligen missnöjd med hur skolan har misslyckats med att ens lära henne basfärdigheterna. Tycker att du noga bör undersöka möjligheterna till alternativ undervisning för din dotter. Du har uppenbarligen noll förtroende för hennes nuvarande skola och det krävs säkert någon form av nystart både för dig och dottern.
Lycka till!

Jag kommer ihåg när en av mina döttrar som då gick i 7:an hade hemuppgift i SO. Alla i klassen skulle läsa om ett land och sen göra ett typ 20 sidor långt häfte med värsta uppställningen, det var en A4-sida lång beskrivning om hur denna skulle vara uppbyggd.
Dottern satt varenda kväll plus helg med detta i flera veckors tid innan det var klart och dög enligt läraren.
Är det vettigt att lägga ner så mycket tid för en enda grej, tycker inte jag..
Hon lärde sig ju mycket om det landet men sen alla andra länder som de övriga i klassen hade blev ju inget. Hade väl varit bättre att som på min tid få undervisning av läraren på lektionstid över länderna i Europa? Och sen ett prov på detta kanske.
Då kanske mer tid hade funnits till att orka med de andra ämnena. Som det nu är så går hon första året gymnasiet och har stora problem med att klara engelskan.
Men det klart - hon kan ju allt om landet Frankrike så då behövs kanske ingen engelska
Har också alltid undrat - varför ska allt göras hemma? Bör dom inte få vila sig och tänka på annat under kvällar och helger?
Har diskuterat detta mycket med lärarna men inte fått något gensvar. Dagens skol-ungdomar är ju hur nära som helst att gå in i väggen. Jag skulle då aldrig orka jobba hela dagarna och sen kvällar och helger hela tiden.

Det är bra att du inte är nöjd, man ska vara kritisk och kämpa för det man tror på. Det är mycket som är galet med skolsystemet. Själv har jag alltid rebellerad mot alla dumma regler etc. Men jag håller ändån inte med dig i alla punkter. Läsningen t.ex. Hon är 14, säger du, och kan inte stava?! Det tycker jag inte bara är skolans ansvar. Barn som växer upp i hem med mycket böcker där läsning är en självklar del av vardagen, har mycket lättare för läsning och skrivning i skolan sen. Jag kan ärligt talas inte minnas att jag skulle ha lärt mig stava i skolan, det var något man bara kunde liksom. Svenska är inte mitt modersmål och jag har aldrig gått en kurs eller nåt sånt för att lära mig. Hur kan det då vara att jag kan stava? Du har inte funderat på ditt eget ansvar?

och nu blandar jag in ...

Ja, jag är lärare , på låg-och mellanstadiet.
Jag ärr uppvuxen i Finland och har även min lärarutbildning därifrån.
När jag mötte den svenska skolsystemet blev jag relativt fort utbränd och är de fortfarande.

Det finns stora skildnader :
I Finland undervisar läraren! Våra lärare petade under hela mellanstadie-tiden vilka saker var viktiga att understryka i en text, även i matematik-lektioner är mestadels undervisning på olika sätt , inte att räkna en bok lektionerna genom utan att förstå.
Jag tvivlar att alla mellanstadie-elever kan "forska" och lära då något viktigt!

Vi hade läxor varje dag, från den ena dagan till nästa.
Läsläxatiden är väldigt intensiv, under ettan har man en ny läsläxa flera gånger i veckan ( korta läxor)

Man har betyg ( olika för olika åldrar från åk 2-3) där finns även ett betyg för uppförande och ordning.

Läraren där är an uppskattad person, proffs. Man har arbetsro i lektioner, för föräldrarna talar om för sina barn att man ska uppföra sig väl i skolan ( man ska ha ett bra betyg på uppföranden) och då kan man ha roligt : göra fönstermålningar, utflykter, konserter/ teaterföreställningar utöver all " vanlig" skolarbete.
Mina elever fick skriva uppsatser/ berättelser 2-3 gg / månaden som jag bedömde på olika sätt (skrivstil / grammatik/ berättelse) man fick respons om de olika delar av skrivandet inte bara " en bra berättelse" " vad duktig du är"

Mina barn går skola här i Sverige nu:
En( i nian) har fortfarande svårt att stava och formulera meningar på rätt sätt, men är enormt duktig på alla ämnen och kommer att få mvg i de flesta ämnen, engelskan och matten flyter på bra.
Men att skriva en faktatext eller en berättelse är fortfarande inte flytande.
Under hela mellanstadiet fick han skriva en kladd och vi gick den genom tillsammans och sedan skrev han rent det till sin skolbok.
Läraren visste om hur vi gjorde och såg hur sonen skrev i skolan, men hon sade att det kommer sig , han är så duktig annars !
Nu under högstadiet får jag sitta flera timmar med honom för att han överhuvudtaget skulle få ihop en vettig uppsats och rätta tillsammans med honom ( LÄS: jag gör inte jobbet åt honom, men ger hjälpfrågor och hjälper honom att uppvärdera källor och sortera information/ text)

De två yngre har funktionshinder.. den yngsta har en grav språkstörning och går i en kommunikationsklass. Det är jag väldigt tacksam för och är väldigt nöjd för den undervisningen. Det är genomtänkt och anpassad för hans förmåga.
Så jag vet vad det är att leva med en "normal" och funtionshindrade barn. Lärarstyrd undervisning skadar inga barn och det utesluter inte diskussioner och debatter !

Och en liten detaj : Här i Sverige kommer man in i lärarutbildningen bara man har en allmän behörighet och ämneskunskaper för de ämnen man ska läsa, har jag förståt. Det har varit i allafall periodvis varit svårt att få studenter till alla linjer ...
När jag sökte till lärarutbildningen var de ca. 2000 sökande till 60 platser.
200 (efter betyg) togs in till ett "intagningsdag" där man hade ett skriftlig prov av en bok, ett bedömt gruppdiskussion av givet ämne, ett bedömt personligt intervju, ett bedömt 15 minuters lektion med riktiga elever ( en halv timmes förberedelsetid) och frivilliga uppgifter (visa sina kunskaper i bild och musik ) som gav extra poeng.
Där gallrade man bort direkt "olämpliga" till läraryrket.

Detta betyder inte att det inte skulle finnas olämpliga lärare i Finland och att alla elever är änglar , men man har ändå helt annan grund att stå på. (Alla läser minst 160 p och har magisterexamen i pedagogik )
Under min tid var det även kvotering för att minst en tredjedel av lärarstudenter skulle vara män. Den har sedan tagits bort.
Men jag vet inte riktigt om det ändå skulle vara bra att ha.

I Japan får förskollärarana högre lön än gymnasielärarna för de gör ju grovjobbet och grunden med barnen, sedan när basen fungerar är det bara njuta av arbetet med högstadie-gymnasie-elever ,eller ?

Jag var under många år aktiv inom hem och skolaföreningen och fungerade mer eller mindre som ideell resurspersonal på skolan där mina barn gick under mellan och högstadiet.

Min erfarenhet av dom åren är att barnen tar med sig sina föräldrars åsikter till skolan, var föräldrarna i konflikt med någon eller några lärare så speglade det sig i barnens beteende under just dom lektionerna, samma sak vad det gällde rasistiska beteenden och uttalanden, barnen tar med sig det dom hör och känner av hemifrån.

Att "stötta" sina barn när dom tycker att en läxa eller uppgift är onödig är inte att göra sina barn en tjänst, även om man många gånger funderat över en del saker, dom gångerna gäller det istället att se något positivt i det dom ska utföra, inga uppgifter eller läxor ges på pin jäkelskap av lärarna.

Talar man om för sina barn att man håller med dom om att det eller det är onödigt eller att den eller den läraren är rubbad då har man istället skapat en onödig konflikt mellan sina barn och skolans personal och arbetet.
Det kan resultera i många onödiga diskussioner under lektionstid där dom istället kunnat ha en ordnad undervisning istället för att behöva argumentera med elever som har föräldrar som tycker att läraren inte gör sitt jobb och delar ut onödiga uppgifter.

Stötta hellre era barn hur dumma uppgifterna än må verka, det finns alltid en anledning att dom fått läxan/uppgiften, VET man inte varför så kan man själv fråga läraren eller ge en logisk förklaring till sina barn, men kritisera inte skolan inför era barn, det skapar bara en onödig konflikt.

Jag är lärarstudent, halvvägs in i utbildningen - har 2,5 år kvar.

Vill börja med att svara Katah; tror du att man är sämre lärare bara för att man inte hade toppbetyg från gymnasiet? När jag började i min klass (läser till svensklärare på gymnasienivå, dvs jag får även ut examina som högstadielärare) var vi 24 st. Nu är vi 11 st. Det bortfallet av studenter berodde på att de av olika anledningar inte klarade utbildningen. Även om det är lätt att komma in på utbildningen innebär det inte att det är lätt att klara den!

Den svenska skolpedagogiken utgår från Vygotskij's och Bruners forskning som visar att barn och ungdomar lär sig bäst själva. Läraren ska fungera som en vägledare och handledare medan eleven själv lär sig hur man tar till sig kunskapen. Det handlar alltså snarare om HUR man lär sig än VAD man lär sig.

Grå; Jag förstår dig faktiskt till viss del när du tycker att högstadiet verkar handla om att uppfostra eleverna snarare än att undervisa dem. Det ÄR ett stort problem ute i skolorna att få eleverna gå dit över huvud taget, och när de väl dyker upp ska lärarna försöka få dem att inte mobba, eller slåss. Jag har länge ansett att högstadielärarna bör läsa mer pedagogik som är inriktad mot de tidiga tonåren, detta saknas tyvärr i lärarutbildningen idag.

Att din dotter inte kan stava tycker jag låter alarmerande, men jag har mycket svårt att tro att svenskläraren ignorerar detta. Han/hon jobbar nog med det på ett eller annat sätt, kanske har din dotter andra problem i språket som har högre prioritet att ta itu med än stavningen?

Under mina praktiker har jag ofta sett att eleverna inte lyssnar ordentligt på läraren, eller inte orkar läsa uppgiftsbeskrivningar, vilket ofta resulterar i att eleverna varken förstår hur eller varför något ska göras. Detta kan vara bristen när din dotter kommer hem med sina hemläxor, hon kanske redan fått allt förklarat för sig?

Men det är bra att ifrågasätta!! Det ska man alltid göra! Det visar på att du är intresserad av dina barns undervisning. Fråga läraren så fort du är tveksam till något!

Mycket klokt talat, Pia!

Om barnen far illa ska man självklart ingripa, och ringa rektorn kan man alltid göra om man tycker att ens barn imte får den undervisning de bör ha, men föräldrarnas inställning till skolan och vad de kommunicerar till sina barn påverkar barnens skolgång väldigt mycket. Kusligt mycket!

Förmodligen har idrottsläraren satt upp som kriterie och gjort eleverna medvetna om att för de inte idrottsdagbok så kan de inte få godkänt. Är det då rättvist att göra ett undantag för din dotter? Blir inte det bristande disciplin? Idrottsdagboken visar på att eleven själv klarar av att reflektera över sin utbildning och jag tycker detta låter alldeles utmärkt med tanke på att även de som är dåliga på idrott får en chans till ett bättre betyg.

Ger jag mina elever betygskriterien att de MÅSTE läsa minst 4 böcker under ett år för att få godkänt och de sedan inte gör det, då ska jag väl naturligtvis inte ge dem godkänt?

Fast var inte själva kärnan att Grå reagearde på att fritiden skulle dokumenteras? Så läste i alla fall jag hennes inlägg.

Detta med idrottsdagböcker verkar vara inne nu. Eleverna ska dokumetera vad de gör på fritiden, hur mycket de rör på sig, hur de rör på sig, vad de har för mål i sin träning o.s.v. Jag tycker det är helt galet! Elever ska bli bedömda för vad de gör i skolan och vad de presterar där, inte för hur deras liv ser ut. Dagens nyutexaminerade idrottslärare verkar ta med sina egna intressen, sina egna mål in i sin yrkesroll. Det är fel.

Jag har mycket svårt att tro att en idrottslärare utgår enbart från elevernas "idrottsdagböcker", i såna fall så skulle ju vem som helst kunna få MVG i idrotten.

Naturligtvis så är det bara en översikt över hur mycket ungdomarna är aktiva på fritiden, för att få godkänt i idrott så ska eleverna för det första infinna sig ombytta och klara till lektionerna och sedan även delta i alla aktiviteter såsom friidrott och olika bollsporter, i några skolor även dansundervisning.

Det var roligt att en Finskutbildad lärare gjorde ett inlägg. Min egen uppfattning är att Finnar har bättre kunskaper än vi Svenskar. En del kanske tycker att Finland har kvar den "gamla"skolan men där finns två intressanta punkter som skiljer den Svenska och den Finska skolan.

1. Själva undervisningen. Som Katah beskriver så är läraren mer aktiv i Finland. Mer lär på lektionerna och räkna hemma. I Sverige är det lite kludd på tavlan och räkna på lektionen. Detta är ett fruktansvärt slöseri med lärarresurs och tid.

2. Diciplin. Diciplin på ungarna innebär inte automatiskt att det är dåligt. Ungar acceppterar diciplin och har du diciplin i en klass kan du hålla en lektion. Genom aktivt uppträdande måste ungarna hänga med i vad som sägs och kan ställa frågor. Om man bara säger till dem läs detta stycke så blir spridningen för stor inom klassen.. I Sverige är diciplinen ett skämt och anses av många att vara av ondo.

Lemonne, jag skulle rekomendera dig att försöka få praktik på tex Bernadottsgymnasiet. Det skulle ge dig en uppfattning om vad lite mer diciplin betyder. De bästa lärarna tror jag Ryssland har. Där tar läraren sitt jobb på största allvar, har diciplin och lär ämnena ut till ungarna. prova att ta dig dit!!!!

Själva räknandet av symboler kommer de inte att ha någon nytta av, men förmodligen kommer de att ha nytta av den diskussion som blev kring "symbolräknandet". Om man sätter räknandet av symboler in i ett sammahang där man för diskussioner och vrider och vänder på saker så kommer det att leda till att "kunskap fastnar". Om man däremot punktvis går igenom vad alla religioner handlar om så är risken betydligt större att det går in genom ena örat och ut genom det andra.

Det har ju blivit så populärt med friskolor.

Företagsidé: Friskolor med lärare utbildade i Finland och som gjort sin praktik där. Jag skulle absolut skicka dit mina barn!

Och jag skulle gärna arbeta där!

Vi hade en tråd ihöstas som tog upp liknande problem på högstadiet. Jag skrev då: (fokus var då kanske lite mer på lärarna)

"Många intressanta synpunkter att begrunda för en lärare. Jag tänkte kommentera några i form av påståenden som är mina egna tankar efter ett antal år med skolan, som lärare och förälder:

1. Det är svårt att som förälder få inblick och påverka förhållandena i skolan. Det blir allt svårare ju äldre barnen blir. Skolan borde vara mer öppen för kritik och t.ex. kunna gör något åt klart olämpliga lärare.

2. Skolan ska ta ansvaret för barns lärande, inte lägga detta på föräldrarna.

3. Lärare bör vara lärarutbildade, men personlig lämplighet är ännu viktigare.

4. Det vore önskvärt att de flesta lärarna hade annan arbetslivserfarenhet.

5. Lärarnas löner är låga.

6. Det är en enormt stor skillnad vad gäller arbetsbelastning/nedlagd arbetstid mellan olka lärare.

7. Det finns många lärare som ägnar sig åt allmänt klagande, istället för att hitta konstruktiva lösningar.

8. Mycket i skolan fungerar bra, medan media nästan bara skriver om det som inte fungerar.

Mvh
Anders"

Står naturligtvis för detta även nu. Dessutom vill jag uttrycka mitt fulla stöd till Tezzla (vi är inte alltid överens ) i hennes beskrivning av lärprocessen, som stämmer väl överens med mitt självupplevda exempel från 60-talet.

Men hur kul skulle det vara att alltid vara överens med allt och alla?

Vad tusan är "idrottsdagbok" för fånigt påfund och vad innebär det? Är det som Tezzla skriver här ovan tycker jag skolan gör helt fel. Alla är inte idrottsintresserade och utövar idrottsliga fritidsaktiviteter. Det måste ju vara det man åstadkommer i skolan som räknas vid betygsättning inte vad ungarna gör på fritiden. Det kostar dessutom en massa pengar att vara delta i sådana aktiviteter och alla har faktiskt inte råd att bekosta sådant. Eller räcker det att man går från bussen 1km bort eller hjälper mamma stapla ved en halvtimme? Räknas sådant som idrott? Nej skolan har inte med att göra vad mina barn sysslar med på sin fritid. Då är det föräldrarnas ansvar. Att det sedan finns föräldrar som inte tar det ansvar dom borde är en annan fråga.

Självklart ska man ifrågasätta skolans tillvägagångssätt om man är missnöjd. Det gjorde jag också på den tiden det begav sig även om det inte var så populärt hos vissa lärare och jag är glad att båda mina barn klarade av alla år i skolan utan underkända betyg. Man vill ju sina barns bästa även om man i vissas ögon är en "bråkig" förälder.

Det finns säkert massa olika varianter av dessa dag/loggböcker. Det behöver inte alls vara tokigt att eleverna dokumenterar, men när det handlar om att redogöra för sin egen fritid samt uppge mål, så tycker jag det är helt galet.

Jag förstår precis vad menar Grå och jag tycker att du gör intressanta reflektioner. Min som blir 20 år i år och han stavar fortfarande som en kratta. Troligen har han dyslexi eftersom både hans far och jag är dyslektiker, men han har aldrig fått någon hjälp för det. Han är uppvuxen hos sin far som tillyttermeravisso är just pedagog och numera rektor i en skola
När han var 16 år flyttade han till oss och började då spela en del engelska/amerikanska onlinespel, innan dess pratade han knappt engelska, men numera talar han åtminstone det flytande. Han skriver det också bättre än svenskan eftersom han är aktiv på spelforumen.
Jag anser att pedagogerna inte nödvändigtvis har förmåga att omsätta sina mångåriga studier i praktiken och det är nog just där det glappar mest. Vem som helst kan läsa in en utbildning men ytterst få klarar att utöva det de läst in på ett bra sätt, det gäller givetvis inte bara pedagoger!
Mvh
Fenja

Skolan styrs av en hel del styrdokument, både lagar och rekomendationer. Man får tycka vad man vill om ATT och HUR men skolan har att rätta sig till dessa (med ganska stort utrymme för tolkningar)

Ämnet Idrott och hälsa är INTE samma sak som fortidens (då jag gick i skolan) "Gymnastik"

så här skriver skolverket:


Idrott och hälsa
inrättad 2000-07


Ämnets syfte och roll i utbildningen
Idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan. Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt välbefinnande. Ämnet idrott och hälsa syftar till att utveckla elevernas fysiska, psykiska och sociala förmåga samt ge kunskaper om den egna livsstilens betydelse för hälsan.

Under generationer har rörelseaktiviteter och friluftsverksamheter utvecklats. Ämnet ger kunskaper om deras framväxt, erfarenheter av att delta i dem och färdigheter i att bedriva dem. Ämnet skall även väcka nyfikenhet och intresse för nya aktiviteter. Ett grundläggande syfte med ämnet är också att skapa förutsättningar för alla att delta i olika aktiviteter på sina egna villkor, utveckla gemenskap och samarbetsförmåga samt förståelse och respekt för andra.

Fysiska aktiviteter utgör en gemensam nämnare för olika kulturer. Utbildningen i idrott och hälsa ger möjligheter till att stärka gemenskapen mellan barn och ungdomar i ett mångkulturellt och internationellt samhälle.

Mål att sträva mot
Skolan skall i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven

– utvecklar sin fysiska, psykiska och sociala förmåga samt utvecklar en positiv självbild,

– utvecklar kunskap om vad som främjar hälsa,

– utvecklar en god kroppsuppfattning och kunskaper som gör det möjligt att se, välja och värdera olika former av rörelse ur ett hälsoperspektiv, stimuleras till ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet och tar ett ansvar för sin hälsa,

– utvecklar och fördjupar sin rörelseförmåga och lust att röra sig samt stimuleras att ge uttryck för fantasi, känslor och gemenskap,

– utvecklar förmågan att leka, motionera och idrotta på egen hand och tillsammans med andra,

– utvecklar kunskaper att kritiskt bemöta missförhållanden som kan förekomma i samband med olika typer av fysiska aktiviteter samt ges förutsättningar till ett personligt ställningstagande i idrotts- och hälsofrågor,

– utvecklar förmågan att organisera och leda aktiviteter,

– får inblickar i idrottens och friluftslivets historia samt lär känna olika former av lekar, danser och idrottsformer i olika kulturer,

– utvecklar kunskaper om och beredskap för handlande i nöd- och katastrofsituationer både på land, i och vid vatten.

Ämnets karaktär och uppbyggnad
Ämnet idrott och hälsa har ett brett innehåll. Ämnets kärna är idrott, lek och allsidiga rörelser utformade så att alla oavsett fysiska eller andra förutsättningar ska kunna delta, erhålla upplevelser och erfarenheter samt utvecklas på sina egna villkor. Grundläggande är ett hälsoperspektiv som innefattar såväl fysiskt och psykiskt som socialt välbefinnande. Ämnet förmedlar därmed en syn på idrott och hälsa som har betydelse för både uppväxttiden och senare skeden i livet. Ämnet stimulerar och engagerar alla att själva ta ett ansvar för uppläggning och genomförande av motion och fysisk träning.
Det föreligger ett starkt samband mellan livsstil, livsmiljö, hälsa och livskvalitet. Ämnet förmedlar därför kunskaper om hur god hälsa och god livs- och arbetsmiljö kan främjas. I ämnet innefattas också utbildning för nödsituationer såsom livräddning och första hjälpen vid olycksfall.

Ämnet står för en helhetssyn på människan, dvs. att kropp, känslor, intellekt och tankar är beroende av varandra, och kan på så sätt medverka till att elevens kroppsuppfattning utvecklas. Ämnet erbjuder möjlighet att i ett naturligt sammanhang diskutera såväl hälsofrågor som etiska frågor som hör ihop med idrott och friluftsliv. Tillsammans med kunskap om de avarter och trender som är knutna till vår tids kroppsövningskultur ger ämnet möjligheter att bl.a. utifrån ett jämställdhetsperspektiv ifrågasätta de idealbilder som sprids via olika medier. I ett etiskt perspektiv ryms också frågor om förståelse för människors olika förutsättningar när det gäller fysiska aktiviteter. Ett kulturellt perspektiv i ämnet speglar såväl egna traditioner och sätt att tänka som synsätt och rörelseuttryck i andra kulturer.

Att utveckla allsidiga rörelseaktiviteter är centralt i ämnet och en allsidig rörelserepertoar kan lägga grund för en aktiv och hälsofrämjande livsstil. En positiv upplevelse av rörelse och rytm är i sin tur en grund för individuella och kollektiva övningar och främjar på så sätt såväl den improvisatoriska och estetiska som den motoriska förmågan. Detta ger möjligheter att utveckla tanke och känsla, rörelse- och idrottsfärdigheter samt träna kondition, styrka och rörlighet.

Ämnet anknyter också till de starka kulturella traditioner som finns i Sverige när det gäller att vistas i naturen. Genom friluftsverksamhet och vistelse i skog och mark får eleverna upplevelser, kunskaper och erfarenheter som kan stimulera ett fortsatt intresse för friluftsliv, natur och miljöfrågor. Ämnet bidrar på så sätt till att väcka engagemang för betydelsen av att skydda och vårda natur och miljö.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret
Eleven skall
– behärska olika motoriska grundformer och utföra rörelser med balans och kroppskontroll samt kunna utföra enkla danser och rörelseuppgifter till musik,

– ha god vattenvana, vara trygg i vatten, kunna simma 200 meter, varav 50 meter på rygg, och hantera nödsituationer vid vatten,

– ha grundläggande kunskaper om bad-, båt- och isvett,

– kunna orientera sig och hitta i närmiljön genom att använda enkla hjälpmedel,

– ha grundläggande kunskaper om friluftsliv samt känna till principerna för allemansrätten,

– känna till något om och kunna ge synpunkter på arbetsmiljön i skolan,

– ha erfarenheter av några vanliga idrottsaktiviteter samt veta något om skaderisker och om hur skador kan undvikas.

Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret
Eleven skall
– förstå sambandet mellan mat, motion och hälsa och kunna tillämpa kunskaper i ergonomi i vardagliga sammanhang,

– kunna delta i lek, dans, idrott och andra aktiviteter och kunna utföra lämpliga rörelseuppgifter,

– kunna forma och genomföra aktiviteter för egen motion,

– kunna orientera sig i okända marker genom att använda olika hjälpmedel samt kunna planera och genomföra vistelse i naturen under olika årstider,

– kunna hantera nödsituationer i och vid vatten,

– ha kunskaper i livräddande första hjälp,

– ha kunskaper i vanliga rörelseaktiviteter och hur de kan bedrivas på ett säkert sätt.


--------------------------------------------------------------------------------

Bedömning i ämnet idrott och hälsa
Bedömningens inriktning
Bedömningen i ämnet idrott och hälsa avser elevens kunskaper om hur den egna kroppen fungerar och hur eleven bland annat genom regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv kan bibehålla och förbättra sin fysiska och psykiska hälsa. Det innebär att elevens kunskaper om vilka faktorer som påverkar den egna hälsan är en viktig bedömningsgrund. Elevens förmåga att använda kroppen för sammansatta och komplexa rörelsemönster på ett ändamålsenligt sätt liksom bredden av fysiska aktiviteter ingår också i bedömningen.

Ytterligare en bedömningsgrund är elevens förmåga att utföra rörelser med kontroll och precision liksom att med hänsyn till rytm och estetik ge uttryck för känslor och stämningar. Även elevens förmåga att reflektera över och värdera fysiska aktiviteters betydelse för livsstil och hälsa utifrån både ett individ- och ett samhällsperspektiv är av vikt vid bedömningen.

Kriterier för betyget Väl godkänt
Eleven reflekterar med hjälp av kunskaper om kropp och rörelse över hur hälsa och välbefinnande kan bibehållas och förbättras.
Eleven föreslår och genomför fysiska aktiviteter som befrämjar egen motion och hälsa.
Eleven använder ett ändamålsenligt rörelsemönster vid deltagandet i olika fysiska aktiviteter.
Eleven deltar i och tillämpar sina kunskaper om friluftsliv under olika årstider.
Eleven använder sina kunskaper för att förutse och avvärja risker i samband med olika fysiska aktiviteter.

Kriterier för betyget Mycket väl godkänt
Eleven använder sina kunskaper om livsstil, livsmiljö och hälsa för att bedöma värdet av olika idrotts- och friluftsaktiviteter.
Eleven komponerar, motiverar och genomför ett allsidigt och funktionellt motionsprogram.
Eleven organiserar motions-, idrotts- eller friluftsaktiviteter tillsammans med andra med hänsyn till olika deltagares behov.
Eleven anpassar sina rörelser till de krav som olika aktiviteter och situationer ställer på exempelvis balans, precision och tempo.



--------------------------------------------------------------------------------

Skolverket 2008-02-29



JAG kan iallafall läsa in att det knappast är "fel" att skriva om vad man gör på sin fritid... snarare tvärtom (Det är INTE i skolan som barnen skall röra på sig)
Det måste väl vara bra om skolan väcker tanken: "Jag måste kanske röra mig mera". ???




Ibland fattar man inte varför man får lära sig saker.

Jag var "skitförbannad" (ursäkta uttrycket) för att jag var tvingad att lära mig Psalmverser utantill i låg och mellanstadiet.
"Varför skall man behöva lära sig det"??????
Något svar fick jag aldrig....(kanske därför jag blev ateist?)

MEN i vuxen ålder förstod jag att det INTE handlade om psalmverser utom om att "lära utantill"
TÄNK om någon hade förklarat detta för oss (så att vi begrep) ... då KANSKE jag skulle ha haft lättare för att lära mig saker utantill. (Även om jag anser att det är en sämre form av inlärning- så finns det många gånger då det finns bra fog för den typen av inlärning)


Så OM något verkar "konstigt" i skolan: FRÅGA först innan du ifrågasätter!!!


b

Jag tvekade länge innan jag skrev i den här delen av forumet , då trädgård är betydligt roligare, men samlade till sist mod till mig.

På Lärarutbildningarna snackas det en hel del om de olika styrdokumenten.
På Lärarutbildningen lär man sig väldigt lite Pedagogik (Kallas didaktik).
Sen snackas det ytterligare en del om styrdokumenten och värden och normer, viktiga saker.

Jag vet, jag befinner mig mitt i utbildningen.

På lärarutbildningen har man slutat att lära ut hur en lektion skall se ut, tidigare fick man lära sig en handfull exempellektioner.


Måste finnas många lärare här, berätta hur det var på er tid då ni utbildade er.

Ni vet hur det kan bli här på forumet, ibland är vi inte överens, vi t.om. ogillar varandra etc.
Tänk er då att forumet är skolan, och att ni är lärare som vill diskutera.
De som ogillar era tilltag kommer då att peka på forumreglerna, för om forumreglerna består avmånga böcker, som det ägnas åt till att studera, ja då kan man säkert finna nåt motargument i forumregler/styrdokument.

Kontentan blir ju då att det inte blir så mycket uträttat , mest en massa tjafs.

Och med det ville du ha sagt vad?

Att lärare och skola har svårt att åstadkomma något stort, de läser styrdokumenten som fan läser bibeln.

Är du lärare?

Eller vill du missförstå?

Tror inte att lärare läser styrdokument "som fan läser bibeln", men det är inte alldeles lätt, för att uttrycka sig försiktigt, att översätta alla vackra mål i praktiskt arbete.

Ja, jag är lärare - men också förälder, människa och samhällsmedborgare...

Styrdokumenten är just inget annat än styrdokument. Det lämnas stor öppenhet för lärarens egen tolkning. Så hur kan man då med denna öppenhet läsa styrdokumenten som fan läser bibeln?

Ja precis, alla studier i etik och moral som vi läser på lärarutbildningen, de är skitsvåra att använda sig utav i det dagliga hantverket, sunt förnuft får råda.

@Ag fick du lära dig typlektioner?

ett exempel på styrdokumentens förstörande.

En elev har svårigheter med mycket i livet, vi i lärarlaget har märkt att denna elev ser Magister Lasse som en viktig förebild bland vuxna, eleven kanske inte litar på vuxna och bara Lasse återstår. Lasse har god hand med den här typen av elever då han haft många fosterbarn, Lasse är en skicklig yrkesman i förtroendebyggande elev - vuxen. Vi på skolan vill att Lasse skall få medel för att ta hand om eleven, nån extra timme i veckan, kanske åka och fiska.......
Visst vore det väl lyckat att få hjälpa eleven?

Då piper en kollega, nej, ni får inte särbehandla.......

Jag gör det ideellt säger Lasse.

Nej du får inte särbehandla, står ju i dokumenten.......