Röntgen! Hus ska jag göra?, Vill inte tjata och vara en pain in the ass... Alternativ

[MariaÖrebro]

Jag har haft en hjärntumör, men nu är den borta sedan i somras. Onkologen lovade mig att jag skulle få gå på röntgen var 6:e månad till att börja med och därefter en gång per år. Han sade också att det är bara att jag ringer så ser han till att jag får en röntgentid, även om jag så skulle vilja gå varje månad. Detta för att se att den inte kommit tillbaka, men även för att stilla min egen oro. Jag var på röntgen senast 10 juli förra året, och borde ha gjort en ny omkring 10 januari i år. Jag har ringt och tjatat på dem som jobbar på onkologmottagningen om att de ska skicka en remiss till röntgen, men inget händer. Jag började ringa och tjata redan före jul! Jag ringer och ringer. Känner mig obekväm och påtängande som ringer hela tiden, så nu har jag inte hört av mig på en månad. Det känns som att det är lika bra att skita i det. Samtidigt vet jag att jag inte FÅR göra det. Det är ju min egen hälsa det handlar om, och inte någon liten småsak som man bara kan strunta i. Jag känner mig så jobbig, och det känns som att de jag pratar med säger till varandra "Nu är det Maria igen! Det var ett j-a tjatande!"

Vad ska jag göra? Någon som har några bra idéer? Idag var det 8 månader sedan min senaste röntgen och 2 månader sedan jag borde fått en tid...

[Netha]

Jag har haft en hjärntumör, men nu är den borta sedan i somras. Onkologen lovade mig att jag skulle få gå på röntgen var 6:e månad till att börja med och därefter en gång per år. Han sade också att det är bara att jag ringer så ser han till att jag får en röntgentid, även om jag så skulle vilja gå varje månad. Detta för att se att den inte kommit tillbaka, men även för att stilla min egen oro. Jag var på röntgen senast 10 juli förra året, och borde ha gjort en ny omkring 10 januari i år. Jag har ringt och tjatat på dem som jobbar på onkologmottagningen om att de ska skicka en remiss till röntgen, men inget händer. Jag började ringa och tjata redan före jul! Jag ringer och ringer. Känner mig obekväm och påtängande som ringer hela tiden, så nu har jag inte hört av mig på en månad. Det känns som att det är lika bra att skita i det. Samtidigt vet jag att jag inte FÅR göra det. Det är ju min egen hälsa det handlar om, och inte någon liten småsak som man bara kan strunta i. Jag känner mig så jobbig, och det känns som att de jag pratar med säger till varandra "Nu är det Maria igen! Det var ett j-a tjatande!"

Vad ska jag göra? Någon som har några bra idéer? Idag var det 8 månader sedan min senaste röntgen och 2 månader sedan jag borde fått en tid...

Ge inte upp! Kämpa, kräv att få en tid! Ring femtielva ggr/dag!


Nu när jag läst ditt inlägg så känner jag att den kamp jag fört i ett år och en vecka,
för att få tillstånd en bentäthetsmätning är "småfjantig"... mot den kamp du för.

Redigerat av Netha: 10-03-2008, 23:22

[mamamaggan]

Självklart ska du ha en röntgen tid!

Har du hänvisat till vad läkaren sagt när du ringt? Har du pratat med läkaren eller någon annan?

Finns det någon mailadress som du kan nå onkologen på? Skriv i så fall dit och lägg en kopia till klinikchefen .

Så gjorde jag när det strulade med recept för mig. Sökte på nätet och hittade en mailadress till mottagningen , ringde sedan sjuhusets växel och bad att få mailadressen till klinikchefen.

Du måste för din egen skull stå på dig! Förstår att det inte är så lätt när du inte " når fram" men fortsätt du att kontakta dem om och om igen tills du får din röntgen gjord !

Lite stärkande och uppmuntrande kramar så länge !

[MariaÖrebro]

Det är ju sköterskorna på mottagningen som svarar, så jag kommer aldrig fram till min läkare. De säger att de ska lägga lappar till honom, men det händer ju inget! Det känns som att tjata i tomma intet och att de struntar i mig. Jag kan förstå deras situation också: de har massor av cancerpatienter, varav många inte kommer att klara sig, och så ringer jag som tagit mig igenom alla behandligar "helskinnad". Jag tror inte att jag hamnar högst på prioriteringslistan, precis! Det har känts lite som det efter att det började se bra ut med cellgifter och strålning. Det här är inte första gången jag fått slåss som en besatt för att få tider för röntgen, kallelse till strålning och provtagningar. Det stämmer så bra det där uttrycket: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag har börjat inse att jag kanske känner för mycket empati och sympati för hur ANDRA ska reagera på mitt tjatande, när jag egentligen bara kräver min rätt! Jag är för snäll! Men hur tar jag fram bitchen inom mig?

Redigerat av MariaÖrebro: 10-03-2008, 23:39

[Bettis]

Jag får nästan stå päls när jag läser ditt inlägg, ge dig inte visst finns det dom som har det värre men dom ska också ha sitt. Egentligen ska du ju inte hålla på, men nu är det som det är stå på dig ring, ring och ring tjata tjata och tjata skulle jag ha gjort, det är ju faktiskt just dig det hanlar om, dom andra stackarna får ta sitt. Vi kan stötta dig här på Odla så i morgon sätter du igång och ringer du måste in och kolla digl

[Wilmer]

Herregud, jag hade sjåpat mig och velat bli röntgad varje månad eller så... Kan du inte åka dit personligen och kräva att få en tid? Har du någon som kan följa med? Eller har du någon tex. kurator som kan vara påstridig och fixa tid åt dig? Usch, inte roligt att behöva tjata, speciellt inom vården. Där blir jag liten och mähäig så fort det gäller mig själv (inte andra ). Lycka till! Kicki

[hippo]

Ja, du Maria. Jag känner igen mig. Har själv försökt få någon läkare att undersöka mina problem, men hjälp vad långsamt allt går. Jag är så himla dålig på att tala om ordentligt vad jag vill och har inte börjat förstå förrän nu, ungefär 2 år sedan första läkarkontakten, hur mycket man måste tjata för att få nån hjälp över huvudtaget. Fick träffa en jätte bra läkare för ett par dagar sen, som ÄNTLIGEN lyssnade. Han tog en massa prover och om ett par veckor skall jag på ytterligare undersökningar. Blir så förbannad när jag tänker på hur mycket jag har gått och oroat mig under de här åren, medan dom har dragit ut på remisser och inte hållit vad dom lovat. Det är verkligen så: Man måste vara frisk (eller kanske en bitch) för att orka vara sjuk!
Hur man tar fram bitchen inom sig vet jag inte, men jag önskar ibland att jag kunde.

[MariaÖrebro]

Jag får nästan stå päls när jag läser ditt inlägg, ge dig inte visst finns det dom som har det värre men dom ska också ha sitt. Egentligen ska du ju inte hålla på, men nu är det som det är stå på dig ring, ring och ring tjata tjata och tjata skulle jag ha gjort, det är ju faktiskt just dig det hanlar om, dom andra stackarna får ta sitt. Vi kan stötta dig här på Odla så i morgon sätter du igång och ringer du måste in och kolla digl

Det känns skönt att det finns folk som kan tjata på mig! Lovar att ringa imorgon! Jag får försöka säga åt dem att jag ringer varje dag tills jag får besked om när jag får komma dit! Sånt här kan knäcka vem som helst. Det är synd att en sån här skitsak ska ta så mycket energi och ork, när jag behöver den till att bli stark...

Hippo: det är så trist att sjukvården ska behöva se ut som den gör! Det enda vi kan göra är att stå på oss, vi har ju rätt att få vård och hjälp!

Tack alla för hjälpen och stöttningen!

[mamamaggan]

Bra att du lovar att stå på dig !


Fundera på det här med mail också. Jag brukar ta till det för då har jag ett " bevis" på att jag kontaktat dem och lägger man en kopia till klinikchefen så kan det hjälpa till också.

Lycka till Maria!!!!!!!!!

[MariaÖrebro]

Ska kolla det här med mail också om det inte händer nåt! Lovar!

[Gillan]

Jag har haft en hjärntumör, men nu är den borta sedan i somras. Onkologen lovade mig att jag skulle få gå på röntgen var 6:e månad till att börja med och därefter en gång per år. Han sade också att det är bara att jag ringer så ser han till att jag får en röntgentid, även om jag så skulle vilja gå varje månad. Detta för att se att den inte kommit tillbaka, men även för att stilla min egen oro. Jag var på röntgen senast 10 juli förra året, och borde ha gjort en ny omkring 10 januari i år. Jag har ringt och tjatat på dem som jobbar på onkologmottagningen om att de ska skicka en remiss till röntgen, men inget händer. Jag började ringa och tjata redan före jul! Jag ringer och ringer. Känner mig obekväm och påtängande som ringer hela tiden, så nu har jag inte hört av mig på en månad. Det känns som att det är lika bra att skita i det. Samtidigt vet jag att jag inte FÅR göra det. Det är ju min egen hälsa det handlar om, och inte någon liten småsak som man bara kan strunta i. Jag känner mig så jobbig, och det känns som att de jag pratar med säger till varandra "Nu är det Maria igen! Det var ett j-a tjatande!"

Vad ska jag göra? Någon som har några bra idéer? Idag var det 8 månader sedan min senaste röntgen och 2 månader sedan jag borde fått en tid...

Om jag vore dig skulle jag ta en kopia av det du skrivit här och skicka det till mottagningen och överläkaren. Hjälper inte det kan du skicka det till närmsta tidning så blir det nog fart på dem. Så här får det bara inte gå till. Onkologen sa ju själv till dig att du kunde få gå varje månad om du ville. Allt för att stilla din oro. Som de behandlar dig nu, blir ingen oro stillad.

Stå på dig Maria. Vi håller tummarna för dig

[malin72]

vårdgarantin är det inte dom man ringer om det gått en viss tid när man väntar på att bli kallad usch stackare det är så klart inget man ens ska behöva vänta på

[Elisabeth-Västku...]

Maria har du ingen som kan hjälpa dig? För i regel är det ju så att man orkar att kämpa för andra men inte för sig själv. Då behöver man någon annan.

Sjukvården, ja den är mycket sjuk

Elisabeth

[gunvor]

Det är ju sköterskorna på mottagningen som svarar, så jag kommer aldrig fram till min läkare. De säger att de ska lägga lappar till honom, men det händer ju inget! Det känns som att tjata i tomma intet och att de struntar i mig. Jag kan förstå deras situation också: de har massor av cancerpatienter, varav många inte kommer att klara sig, och så ringer jag som tagit mig igenom alla behandligar "helskinnad". Jag tror inte att jag hamnar högst på prioriteringslistan, precis! Det har känts lite som det efter att det började se bra ut med cellgifter och strålning. Det här är inte första gången jag fått slåss som en besatt för att få tider för röntgen, kallelse till strålning och provtagningar. Det stämmer så bra det där uttrycket: Man måste vara frisk för att orka vara sjuk! Jag har börjat inse att jag kanske känner för mycket empati och sympati för hur ANDRA ska reagera på mitt tjatande, när jag egentligen bara kräver min rätt! Jag är för snäll! Men hur tar jag fram bitchen inom mig?

det finns ju alltid sköterskor som bestämmer vem som skall få tala med doktorn och vem som skall få göra vad. Doktorn är helig - den får du inte tala med.
Skriv ett brev!!!
Tala om hur du känner varje dag nör du inte får kallelse med posten
tala om att du känner dig sviken
överdriv gärna lite!!
Men gör det NU!

[Eva-Helene]

Fick du inte kontakt med någon kurator när du fick behandlingen? Kuratorer brukar vara lättare att få tag på än läkare och i kuratorns jobb ingår det att hjälpa patienten, bl.a. med att få/hålla kontakt med övrig vårdpersonal och sånt. När min bror hade cancer så var kuratorn ett ovärderligt stöd för min bror och min mamma (han var ungkarl). Både för att bearbeta den psykiska press som cancern innebar och för att "lotsa" min bror genom vårdapparaten.

[Siv i Bollnäs]

Man får ångest när man läser detta! Vår sjukvård är sannerligen inget att framhålla trots allt skryt om hur långt vi har kommit med all avancerad apparatur osv. På många mottagningar och kliniker sitter det sköterskor som stoppklossar i grindhålet och försöker hindra åtkomst till läkarna, och ofta ser dom sig själva som en slags helig sållningsinstans som man minsann inte ska ifrågasätta för dom vet och kan ju mera än de där patienterna som bara kommer och bråkar och tjatar om sina förmodligen bagatellartade problem. Gudskelov finns det också sådana som har både empati och förstånd och försöker lösa allt till patientens bästa - men tyvärr, det finns många av den andra sorten och när du pratar med dom får du slå näven i bordet och ta i på skarpen. Gillans förslag var mycket bra tycker jag - ge offentlighet åt missförhållandena; det brukar vara effektivt.
Stå för allt i världen på dig!!!
Siv

[Magdis]

Ring och ryt i ordentligt! Har de sagt att du ska göra röntgen var 6:e månad så får de banne mig se till att göra det också.

[ängsvädd]

För djävligt av dem Nu har de fått alla chanser. Ring en gång till och förklara att du haft hjärntumör och blivit lovad röntgen varje månad av den och den läkaren samt att du fått ringa upprepade gånger utan att något hänt. Säg att de får en chans till att skriva remiss annars anmäler du dem till sjukvårdens ansvarsnämnd, vet inte riktigt vad de heter! Men de måste anmälas om de inte ser till att du får den röntgen du blivit lovad.

LYCKA TILL

[Wilmer]

Hoppas du håller på att ringer i dag! LYCKA TILL

[Betty]

Blir så upprörd när jag läser ditt inlägg, så här ska det bara inte få gå till! Men tyvärr så är det precis så här det är. Jag går själv på kontroller efter en stor operation för ett antal år sedan, kontrollerna ska ske regelbundet, men det finns tydligen inte resurser till det. Det har hänt att jag fått vänta närmare två år mellan mina årliga kontroller. Känner igen mig i den där känslan att man tjatar och säkert upplevs som jobbig av personalen som inte lyckas klämma in en tid för mig så ofta som jag skulle behöva. Numera har jag "direktkontakt" med min läkare via mail, jag hoppar över mottagningssköterskan och går direkt på doktorn. Vet att det inte är så uppskattat, mottagningssköterskan brukar grymta lite - men det är tydligen det enda sättet att få hjälp när man behöver.
Det krävs både uthållighet och styrka för att vara sjuk. Sluta tänk på andra i första hand, du är dig själv närmast, ska du få någon hjälp så får du först och främst sluta att be snällt, kräv din rätt och stå på dig, ge dig inte förrän du får respons.
Styrkekramar från mig .