Teodicéproblemet, Filosofi Alternativ

[Anic]

Jag framhärdar i att göra något för att få ett bättre liv ( definitionen av ett bättre liv kan vara t ex att bli rik ) senare är för mig hyckleri. Man gör det inte av egen fri vilja eller för att man vill andra väl utan endast för att få det bättre själv i ett kommande liv. OBS! Jag skrev inte att ALLA som tror på Gud eller reinkarnation är sådana !

Hur många av er misshandlar inte era medmännsikor p g a att ni då hamnar i fängelse ? Är det p g a straffet ni avstår?

Om nu Gud hade sagt att man ska slå ihjäl sin nästa för att komma till himlen , hur hade det blivit då?

Känner mig lite påhoppad för att jag skrev att jag försöker hjälpa andra för deras skull. Men det kanske man inte får skriva i Jantelagens Sverige ? Känns som om ni tycker att jag skryter lite och vill påvisa hur duktig jag är.

Har ibland som icke troende blivit påhoppad för att jag kan då inte kan vara någon " snäll " människa. För en del troende står man i förbund med djävulen om man inte tror på Gud. Vad jag säger är att bara för att man tror på Gud så behöver man inte med atuomatik vara vad jag menar med en " snäll " människa . Enligt min definition så är man " snäll " om man utan att förvänta sig något i gengäld räcker en medmänniska en hjälpande hand. Då menar jag inte ett leende eller tack utan någon annan form av belöning t ex ett bättre liv.

Jag menar definitivt inte att får dig att känna dig som att du skryter, för det menar jag inte. Jag ifrågasätter hur man tänker/menar, eftersom man kan tolka en mening på flera sätt beronde på vem som läser, men jag hoppas att ingen som läser denna tråd tar något som ett påhopp mot någons åsikter. Alla har rätt till sin egen såikt och jag tycker inte att man ska säga vad som är rätt och fel för andra. Vad som är rätt för mig kan vara fel för någon annan. Moral är ett ämne som inte har svartvita regler och är helt individuellt, allt beror på varje individs åsikter.

Vad gäller egen vinning, så sa jag att man inte medvetet tänker "om jag gör så får jag si". Jag tror att våra olika meningar i ämnet beror på definitioner. Som du skrev "Då menar jag inte ett leende eller tack utan någon annan form av belöning t ex ett bättre liv." Medans jag tycker att det räcker med att må bra av att göra något, för att det skall kallas för egen vinning, vilket jag tycker är helt okej. Man kan gott slå sig för bröstet om man hjälper andra bara för att man blir glad av det/mår bra själv.

Och jag håller verkligen med dig att en troende person inte är lika med en snäll människa. Finns många exempel på det. det finns dåliga människor inom alla områden och även bra.

[mamamaggan]

Du Anic , vi tycker nog ganska lika tror jag !


Det är det här med defintioner som kan ställa till det .


Har varit med om alldeles för mycket för att tycka att det är OK att " samla poäng " bara för samlandets skull = komma till himlen / återfödas till ett bättre liv genom att man , inte av fri vilja utan p g a t ex hot om straff , hjälper andra.


Som jag skrev förut , vad är det som får er att inte misshandla en annan person ? Inte är det väl för att ni är rädda för straffet , eller hur , och hur skulle det ha sett ut om Gud hade sagt att " du kommer bara till himlen om du dödar andra "? Skulle vi ha gjort det då?

[Anic]

Som jag skrev förut , vad är det som får er att inte misshandla en annan person ? Inte är det väl för att ni är rädda för straffet , eller hur , och hur skulle det ha sett ut om Gud hade sagt att " du kommer bara till himlen om du dödar andra "? Skulle vi ha gjort det då?

Om jag skall svara för mig själv så är det gammla "behandla andra som du själv vill bli behandlad", som gör att jag inte vill skada andra(fast ibland kan känslorna svalla över och jag i mitt sinne förbannar folk).

Fast om gud sa att vi skullöe döda folk för att komma till himmeln skulle vi alla komma dit mycket fortare

[Solstorm]

Skönt med en sådan här tråd när alla kan diskutera respektfullt med varandra utan att slänga ur sig oförskämdheter!
Massa blommor till allihop!

[Gossen Ruda]

Har nu piggnat till tillräckligt för att skriva

Evangelium enligt Rudan

Religionens utveckling, egna funderingar blandat med fakta. Redan på den tiden när den moderna människan började sprida sig över jorden, säg 50 - 100 tusen år sen, fanns det uppenbarligen ett behov av att försöka påverka världen runt omkring. Detta kan man se på grottmålningar av jaktbyten där man tror att folket försökte påverka jaktlyckan positivt. Senare när människan blev bofast blev det ännu viktigare att skördarna blev bra. Eftersom människans möjlighet till påverkan var synnerligen begränsad måste det ha framkommit tankar på att man kunde vända sig till andra starkare makter, varför inte gudar? Människan spår men guden han rår.

På den tiden, troligen, och fram till ett par tusen år sen var gudarna många, otroligt många. Varje kultur hade sina gudar, ibland delade man gudar men hade olika namn på dom som romarna och grekerna. Andra stora månggudarkulturer var egypterna, sumererna, kelterna och nordborna bara för att nämna några.

Så kom nån på att det kanske gick att slå ihop alla till en gud. Genialiskt! Vem det var kommer man nog aldrig att få veta, zoroasterna eller parserna som dom kallas nu, påstår att det var deras Zarathustra som var först. Det är möjligt, i så fall skedde det ett par hundra år före år 0 i nuvarande Iran. Tanken spred sig kanske till ett folkslag som kallades judar som bodde i närheten vid Persika viken. När dom sen vandrade västerut till nuvarande Israel tog dom med sig den enda guden, en ganska sträng typ faktiskt.

Efter lite trassel på det nya stället, med fångenskap i Egypten mm, föddes så till slut en frälsare, en Messias. Vissa trodde inte på honom och fortsatte vara judar medans dom andra blev kristna. Nu var den enda guden god och snäll trots att det var samma gud. Kristendom började sen sprida sig i området.

Runt år 600 dök Muhammed upp och skapade en ny lära på basis av kristendomen, Islam. Nu var den enda guden sträng och fordrande igen, trots att det är samma gud. Islam spred sig mot öster, nordväst och västerut i Nordafrika, se nedan.

Under tiden hade även kristendomen spridit sig västerut, tom in i det väldiga Romarriket. Dom var visserligen inte poppis och förföljdes men så skedde något viktigt, den romerske härskaren Konstantin den store flyttade år 330 till Bysans och började samtidigt stödja kristendomen som blev statsreligion 380. Sen delades romarriket i Västrom och Östrom där det första snabbt gick under för goternas framfart med Roms plundring 410 som exempel, men det senare funkade i nästan 1000 år.

Östrom, eller Bysans, blev mycket framgångsrikt och återerövrade stora delar av gamla romarriket under 500-talet och spred givetvis kristendomen dit, dvs den ortodoxa läran. Samma lära exporterades till Ryssarna.

På 700-talet började dom islamska araberna att ansätta riket men dom klarade inte av att inta Konstantinopel(Bysans) men däremot spred dom sig i Nordafrika ända bort till Gibraltar. Sen tog dom steget över sundet in i Spanien och slog sig ner där och skapade kalifatet Cordoba 755. Det stod sig i nästan 300 år innan dom kristna slängde ut morerna som dom kallades. Till slut erövrade dock turkarna under det Osmanska riket Konstantinopel 1453. Dom spred sig vidare västerut och stoppades först vid Wien 1683.

Västrom gick visserligen under men återhämtade sig delvis och där skapades senare den Katolska kyrkan som till slut bröt med den ortodoxa kyrkan 867. Katolikerna spred sig mot väster och norr och omfattade till slut nästan hela Europa. Visserligen i flera olika riken men religionen var densamma. Det var en ganska sträng gud som krävde en hel del.

Runt 1000-talet blev även vi nordbor kristna när Ansgar m.fl. var här och missionerade. Sen ändrades det lite när Luther spikade upp sina teser 1517 och därefter vidareutvecklade detta. Nu var gud plötsligt ganska god och förlåtande igen. Gustav Vasa tyckte det lät bra och så blev vi Lutheraner 1527.

Så, det var en summarisk men ändå lång färd i tid och rum men jag vill med detta peka på att det inte är precis en gudomlig vilja som fört oss till kristendomen utan mer slumpen och diverse olika fältherrar och regenter. Hade inte Gustav Vasa funnits hade vi varit katoliker. Hade inte Ansgar kommit hade vi kanske varit trogna asadyrkare. Eller kanske grekortodoxer om det kommit nån från Ryssland. Hade inte muslimerna stoppats vid Wien eller Cordoba hade vi kanske dyrkat Allah. Osv. Eller så hade kanske något annat dykit upp på vägen.

Kommer lutheraner, katoliker, muslimer och judar m.fl. till samma himmel eftersom det är samma gud? Är helvetet gemensamt? Om inte, hur vet man vilket helvete man kommer till om man syndar, får man välja?

Nu har jag inte ens nämnt alla religioner i Asien.

Det enklaste är faktiskt att inse att alltihop bara är munväder och leva som man själv vill. Jag har gjort det i nästan ett halvsekel och det har gått bra. So far, so good. Or God.

[Solstorm]

Evangelium enligt Rudan

Fast mer historiebeskrivning och frågor än religion.

[Gossen Ruda]

Fast mer historiebeskrivning och frågor än religion.

Jooo, men religionen och historien är ganska väl sammanflätande, religionen har varit drivkraften bakom många erövringar och illdåd.

[Solstorm]

Jodå, jag håller med dig, menar inte att din beskrivning var fel. Men religion enl Rudan skulle vara vad du tror på, inte vad andra tror på.

Har du någon själ? (Låter mer tyket än jag avser). Vad händer med din själ när du dör?

Vet att min själ och mitt tänk är alldeles för starkt för att bara sluta finnas till en gång cirkulationen i kroppen lägger av.

[Aqvakul]

Ang Evangelium enligt Rudan:

Du har en komisk ådra och berättar livfullt och medryckande. Tyvärr skulle nog en teolog ha minst lika många invändningar som jag har som historiker...

[Pirum]

Jooo, men religionen och historien är ganska väl sammanflätande, religionen har varit drivkraften bakom många erövringar och illdåd.

Drivkraft vettetusan, jag tror det är pengar och makt som varit det eftersökta, sen har religionen ofta varit ett användbart redskap, eller ursäkt.

[Aqvakul]

Drivkraft vettetusan, jag tror det är pengar och makt som varit det eftersökta, sen har religionen ofta varit ett användbart redskap, eller ursäkt.

[Gossen Ruda]

Har du någon själ? (Låter mer tyket än jag avser). Vad händer med din själ när du dör?

Vet att min själ och mitt tänk är alldeles för starkt för att bara sluta finnas till en gång cirkulationen i kroppen lägger av.

Om du med själ menar nånting som blir hemlöst när kroppen dör är svaret nej, nån sån själ har varken jag eller någon annan enligt min mening.

Ang Evangelium enligt Rudan:

Du har en komisk ådra och berättar livfullt och medryckande. Tyvärr skulle nog en teolog ha minst lika många invändningar som jag har som historiker...

Rätta mig gärna var jag har fel. Jag har kollat dom mesta faktan i lexikon.

Drivkraft vettetusan, jag tror det är pengar och makt som varit det eftersökta, sen har religionen ofta varit ett användbart redskap, eller ursäkt.

Jo, men det kan vara svårt att avgöra halten av det eller andra efteråt.

[Anic]

Har nu piggnat till tillräckligt för att skriva

Evangelium enligt Rudan

Ja, det var värt att vänta på. Tycker det är väldigt lustigt hur uppfattningen om gud kan gå fram och tillbaka, snäll - hård -snäll - hård osv, De är definivt en av min större motsättningar, varför kan de inte bara hålla sig till en version, man kan inte äta kakan och ändå ha den kvar.

[mamamaggan]

Jodå, jag håller med dig, menar inte att din beskrivning var fel. Men religion enl Rudan skulle vara vad du tror på, inte vad andra tror på.

Har du någon själ? (Låter mer tyket än jag avser). Vad händer med din själ när du dör?

Vet att min själ och mitt tänk är alldeles för starkt för att bara sluta finnas till en gång cirkulationen i kroppen lägger av.

När det gäller medvetande och själ så funderar jag kring varför ni tror att det är något som kommer att leva kvar. När vi sover, hur medvetna är vi då ? Och hur medvetna är vi om ATT vi sover? Hur många av er vet exakt vad som har hänt i världen under tiden ni sov? Iaf jag brukar ibland vakna och undra var jag är , så jag är då inte medveten om omvärlden medan jag sover.

När vi nu somnar in för gott , varför kommer vi då att vara medvetna om vad som sker runt omkring oss ? Eller vaknar vi upp fast vi inte vaknar , om ni förstår hur jag menar.

[Anic]

Jag drömmer väldigt mycket när jag sover, så jag tycker väl att det kan kallas för att vara medvetande. och jag har ibland drömt och varit medbveten om att jag drömmer, oftast på morgonen strax innan jag vaknar.

Sen har jag faktiskt drömt att jag dött( fast många säger att det skall vara omöjligt), när jag var död i min dröm, kommer jag ihåg att jag tänkte, "jaha, är det så här det är att vara död", allt var kolsvart, men mina tankar var där.

[mamamaggan]

Visst drömmer vi till och från men därifrån till att vara medveten om vad som händer i omvärlden är ett stort steg. Desstuom förväntas vi tydligen komma ihåg hela vårt liv när vi somnat in för gott.

Många säger ju att det var tur att h*n fick vara med om det och det glädjande som hänt strax innan någon går bort. Det förutsätter ju att man kan komma ihåg sådant när man är död.

Jag menar att det är nog för de efterlevandes skull som det kan kännas skönt att den brotgångne fick vara med om händelsen i stället för tvärtom.

[Anic]

Jag vill tro att det finns något efter döden, även om det är helt ologiskt och jag vet inte vad. Annars hade jag haft dödsångest jämt. Och framför allt nu, är min mormor gått bort är det extra viktigt för mig.

Det är väl en fråga om självbevaresledrift för mig. Kan tyvärr inte var logisk i detta.

[mamamaggan]

Jag vill tro att det finns något efter döden, även om det är helt ologiskt och jag vet inte vad. Annars hade jag haft dödsångest jämt. Och framför allt nu, är min mormor gått bort är det extra viktigt för mig.

Det är väl en fråga om självbevaresledrift för mig. Kan tyvärr inte var logisk i detta.

Kan förstå dig.

Min logik kommer sig av att jag har varit tvungen att göra upp med döden. Den kan hälsa på precis när som helst . Har också varit med när båda mina föräldrar fått somna in och det var en fin upplevelse . Kanske låter konstigt men det finns för mig iaf inget bättre ord. Lugnt och värdigt fick de lämna jordelivet.

Ett bra tag efter att de dött så dök de ju upp i mina tankar titt som tätt. Just då vill man kanske att det ska vara någon sorts " påhälsning". Har varit lite kluven till hur det egentligen är med t ex medier som säger sig få kontakt med de som gått bort men upptäckte här och nu att jag inte tror på det.

Har varit med om en situation där jag försvann mer och mer , upplevde att jag sjönk ner i en bottenlös brunn . Min tanke var att nu är det slut och livet var alltså inte mer än så här. Men , vadå inte mer än så här ? Jag har fått vara med om kärlek mellan två människor och jag har fått föda två söner , det är stort . Det var min sista tanke innan det blev svart.

[theseraphim]

Om man nu skall tro på bibeln, gud, den heliga anden. blablabla och allt det där så är den skriven av en massa personer för två tusen år sedan, ni vet ju hur byaskvallret förvrängs på en vecka...Johan smakar en druva i butiken, blir tillsagd av personalen att inte göra så. Grannen ser detta o berättar för sin bästa vän att johan ignorant stod o mumsa druvor i butiken idag. Sedan blir det att Johan käka upp en hel klase, Snattade en klase, snattade en massa saker för han är ju lite speciell, hotade personalen och tog druvorna, rånade butiken, har gjort inbrott, har huset fullt av stöldgods och så vidare. Det är ju nackdelen när historier skall föras vidare med talets gåva, nämligen pålägget som gör mackan ännu bättre.
Med detta menar jag alltså att bibel är lite som en George Lucas film, handling e totalkass men effekterna väger upp det hela ungefär.

[Anic]

Med detta menar jag alltså att bibel är lite som en George Lucas film, handling e totalkass men effekterna väger upp det hela ungefär.

Det var det värsta, vilken förolämpning. Nu är jag stött, det är vad jag kallar hädelse